Häromdagen, då en kvarterskrog vi ofta besöker serverade kålpudding som dagens slog det mig att jag ”inte bara äter med munnen” och jag ska förklara vad jag menar.

En del rätter vägrar jag att ens smaka på för att de ”låter äckliga” (Birgitta 6 år har talat) och där kommer tveklöst BLODKORV som nummer ett. Att stoppa något i munnen som heter något med BLOD….brrrr….Dessutom ska vi inte tala om utseendet! Som något helt sönderbränt!

Så jag styrs både av vad mat heter och hur den ser ut och har kanske därför (säkert) gått miste om en del delikatesser.

Att äta rått kött/ fisk skulle inte falla mig in, inte ens en blodig biff så sushi som många älskar har jag aldrig smakat.

Har ni liknande mat-issues eller är ni mer nyfikna och vill prova, om inte allt så mycket?

….som inte har något gott med sig…

Har man gott om tid, inte blir förtvivlad om det misslyckas och har hur mycket yta som helst kan man prova att odla allt möjligt på alla möjliga vis.

Internet vimlar av tips på hur man odlar ”icke traditionellt”, dvs inte i ett grönsaksland eller dylikt.

Nu är det tips om tillväxt i krukor, hinkar, Ikeapåsar, direkt på gräsmattan och så klart det mest förekommande; i pallkragar.

Jag tänkte prova att odla morötter, potatis och lök…enkelt och framför allt; det går åt.

Året jag odlade tomater kunde Henrik knappt hålla jämn takt med tillväxten och då talar vi ändå inte om några jätteskördar.

Här några exempel på mina experiment; jag lovar att uppdatera er kring hur de fortlöper:

Potatis som är satt i en av föregående hyresgästers kvarlämnade pallkrage full av framför allt förra höstens löv. Resten är lite jord och överst halm.

Morotsfrön satta i mineralspannar.

Potatis satt i en IKEA-påse med lite jord, halm och gödsel.

Traditionellt planterad lök i pallkrage (den borde ha bäst förutsättningar tänker jag).

Tomatplanta jag fått.

På tal om just tomater; är det bara jag som så att säga har blivit mer medveten de senaste åren eller har försäljning/ uppdrivning av dessa röda klot ökat explosionsartat?

Jag kan inte minnas att det såldes tomatplantor i varenda liten ICA-butik för kanske 10 år sedan?

Jag har även lagt en delad cocktailtomat i lite jord och ska försöka driva upp en planta ur dess frön. Än så länge nothing.

Igår köpte jag mer tagetes men redan på hemvägen kom jag på att jag inte har några vettiga utomhuskrukor att sätta dom i.

Men nöden är uppfinningarnas moder och den här lösningen blev jag mycket nöjd med.

Nu har det gått ganska exakt ett år sedan jag flyttade hästarna till Ryhus, tiden har verkligen gått väldigt snabbt.

Om jag ska kommentera en del personers tro/ farhågor att jag skulle få en massa merjobb med eget stall så kan jag konstatera att det i stället blev precis som jag trodde; jag behöver inte alls lägga mer tid/jobb på diverse hästrelaterade sysslor om jag jämför med de sista åren som inackorderad.

När jag hade häst på en stor ridskola i Malmö i ca 20 år arbetade jag förvisso massor i stallet under många år men det var avlönat arbete som jag kunde välja om jag ville åta mig eller inte.

Men bortsett från det skulle jag aldrig få för mig att tex harva ridhuset, sopa stallgången efter andra, städa den gemensamma sadelkammaren eller annat som jag gjorde de sista åren i andra stall.

På ridskolan fanns det betald personal medan det i de andra stallen oftast handlade om att alla skulle hjälpas åt med mycket och det var ju lite si och så med det ibland.

Alla ”såg” inte eventuell smuts/ oreda på samma vis eller så brydde de sig inte och ibland klarade jag inte av att se xx utan ”tog tag i det” fast det egentligen inte föll på mitt ansvar.

Ibland gick det också åt energi att irritera sig på allt möjligt som jag ansåg ”förföll” eller på att försöka förmå andra att rent ut sagt skärpa sig och det är inget positivt alls.

Nu med eget stall kan jag ha min ordning och behöver dessutom inte städa efter andra.

I princip allt kring mitt stall är väldigt lättskött, både sådant som var här redan innan vi flyttade hit och sådant vi ordnat.

Hagarna ligger bara meter ifrån stallet, lösdriften där grovfoder och halm förvaras likaså.

Det finns massor med yta så ingenting behöver tryckas ihop, staplas i svårhanterade högar osv.

Stallet är litet utan en massa små ”gömmor” där damm och annat samlas (så glad att jag tex inte har några boxgaller alls), stallgången tar 2 minuter att sopa.

Gödselstacken finns bokstavligen direkt utanför stallet och är jättelätt att hålla snygg eftersom det är en gjuten platta och praktiska släta stenblock mellan stallet och stacken= inget ogräs eller lera som gör att man måste kratta upp halm och dylikt hela tiden.

Jag har ju både sett och själv upplevt hur omständligt allt möjligt kan vara i andra stall så i jämförelse är mitt mycket lättskött för mig.

Minns tex ett stall där man fick köra med skottkärran en bra bit innan man kom till den knöliga stacken, man fick kratta hur mycket som helst hela vägen och man fick ändå inte upp allt spill och sedan skulle man ta halm från en rundbal som var inklämd i ett litet utrymme där man ibland fick stå och bokstavligen slita en bra stund innan man fick loss tillräcklig mängd halm som man därefter skulle balansera iväg på en ranglig skottkärra till sin box.

Just i det stallet var så mycket så svårjobbat (fanns tex inte heller varmvatten och vattnet i boxarna frös när det var kallt) att det tog mig oproportionerligt lång tid att bara sköta och rida EN häst.

Jag kunde vara iväg en hel förmiddag inklusive körningen och det blev väldigt snabbt ohållbart och jag mådde jättedåligt av detta.

Så nej; eget stall för mig har inte alls inneburit merarbete; jag har organiserat allting så att det går snabbt att göra det som jag vill.

Att man blir mer bunden med eget stall stämmer däremot mycket bra i mitt fall men än så länge har detta inte alls påverkat mig negativt eftersom jag ändå ÄR hemma väldigt mycket.

Förr behövde jag sätta mig i bilen för att ta in hästen vid dåligt väder tex, nu går jag bara 50 meter till hagen!

Jag behöver inte heller ta hänsyn till andras åsikter om allt möjligt eller avgöra hur/ vad jag ska göra med andras hästar i olika situationer; nu gör jag enbart som jag själv vill.

Så än så länge tycker jag att det både tidsmässigt och på alla andra vis är lättare med eget stall.

Att jag har både eget ridhus, ridbana och fantastiska uteridningsmöjligheter bidrar givetvis också väldigt mycket; tiden det tar att koppla släpet för att köra till ridhus ska absolut inte förringas liksom om man måste skritta till ett sådant eller till bra vägar för att rida ut.

Säkert beror min känsla att det hittills är lättare med eget stall på ett visst mått av ren tur också; inga djur (varken vilda eller mina egna) har dragit itu hagarna, hästarna har ta i trä varit kärnfriska och vädret har hela året varit sammantaget väldigt gynnsamt. Inga stormar, gott om gräs i hagarna nästan hela året faktiskt, vettigt insektstryck.

Detta är sådant man inte kan påverka och skulle allt möjligt hopa sig ständigt blir det utan tvekan mer både jobb och negativa känslor.

Nu börjar tiden då många släpper sina hästar på bete och själv har jag ibland att svårt att förstå varför.

Eller…jag tror att jag förstår varför men frågar mig om det alltid är så klokt med bete.

Att man vill låta en unghäst få välförtjänt vila efter väl avpassat arbete resten av året fattar jag till 100%- ingen diskussion där.

Men i många andra fall verkar det för mig som att bete mer används för att ägaren själv ska vila/ slippa rida och/ eller ger hästen denna vila för att ”det är det man gör om man är en bra hästägare”.

Jag håller inte alltid med om det sistnämnda och ska utveckla detta lite:

Det är inte alltid av godo att från en dag till en annan rycka upp hästen ur sin hemmamiljö med de invanda rutinerna, både vad gäller flock men också foder.

Att gå från i värsta fall grushage till en enorm yta med frodigt gräs påverkar magen för de flesta hästar.

Likaså att helt plötsligt få X nya ”vänner” och några potentiella fiender. Att hästar skadas av andra på bete är inget världsunikt.

Jag kan finna det komiskt…eller kanske tragiskt hur en del hästägare resten av året, dvs kanske under 9-10 månader är maniskt noga med att mäta upp x fodersorter ner till minsta gram, joxa med massa hagskydd, täcken av alla de slag osv och så PANG; bara ut med hästen på ett bete!

En del rättfärdigar bete med att hästen ”behöver det” eftersom den ridits så mycket/ hårt under x tid men om ni frågar mig så är det många gånger nästan skrattretande eller så vet man inte hur mycket en fullt frisk häst kan arbeta utan att anstränga sig nämnvärt.

Att ta hem en ibland smällfet häst från betet kräver ”eftervård” liksom för övrigt om hästen av olika anledningar rasat i vikt- för det kan faktiskt också hända.

Så det är ibland inte bara att hoppa upp och börja rida efter bete- det kan kräva en ordentlig igångsättning och ibland dessvärre även veterinärvård efter skador/ mugg och annat trist.

Nu har jag skrivit som en riktig domedagsprofet tillräckligt; bete kan så klart vara absolut underbart på alla sätt och vis men tänk efter varför du släpper, förbered och planera och inse att du kan behöva revidera– det är mina råd!