Idag har jag och min vän Ida skrittat i skogen med mina hästar.

Ida har varit på Ryhus med sin häst flera gånger förra året och idag fick hon agera moraliskt stöd åt Frenchie fast på Vickes rygg.

Vickster skötte sig som han alltid gör och det kändes tryggt för mig som inte hade vågat rida ut ensam första gången.

Frenchie skötte sig utmärkt; han har en annan nerv än sin äldre följeslagare men även om han tvekade något steg vid enstaka tillfällen så märktes det att Vickes närvaro inverkade positivt på honom.

Jag hoppas att Ida kan hjälpa mig med uteridningarna så mycket hon orkar framöver och bortsett från tryggheten av sällskap så har vi alltid så trevligt när vi rider tillsammans.

Förra året var vi vid ett tillfälle ute i nästan 3 timmar och det var nog den mysigaste skogsritten sedan vi flyttade till Ryhus.

Nu har vi precis kommit hem efter middag hos Linnea och Basilika och jag tror minsann att det är läge för en powernap.

Idag red jag det första passet i mitt ridhus på Frenchie och det gick bra tycker jag. Även om han rör sig helt annorlunda mot Vicke så känns han tex likadan i kontakten och just den känslan tycker jag är viktig. En del hästar släpper allt stöd, andra känns som om bettet sitter fast i en vägg, det finns de som liksom ålar sig med huvudet (och halsen), motställer sig eller förböjer sig…ja…varianterna är många.

Jag vill känna att hela hästen, från öron till svans följer linjen/ vägen jag vill rida utan en massa dubbla spår, huvudet på sned osv och det var faktiskt flera hästar jag provred som inte kunde visa detta bra.

Framöver kommer jag att jobba mest med övergångar och tempoväxlingar och att Frenchie blir fullt ut lyhörd för mina hjälper och signaler; alla ryttare rider ju i alla fall en aning olika.

När det var dags att rida Vicke ville han visa att gammal är äldst och gick som ett finkalibrerat urverk- duktig gosse!

Idag har vi även hunnit med en liten matutflykt- vi träffade Henriks bröder, svägerska och mamma och hans mamma heter passande nog Anita för vi var hos Anita på Börringe 🙂 .

Idag var det dags att kolla hur min Equipe-sadel ligger på Frenchie och jag åkte till den utprovare där jag köpte den för några år sedan.

Man kan ju tycka att det inte var det mest optimala att åka iväg för att rida i ett nytt ridhus i hällande ösregn när man dessförinnan bara har ridit sin häst en gång tidigare och då för flera veckor sedan men alternativet hade varit att rida i en potentiellt icke passande sadel i x dagar/ veckor för att själv lära känna hästen men också riskera att skada hans rygg och lust att bli riden.

Hur som helst så ansåg sadelutprovaren att sadeln låg helt ok på Frenchie och det enda hon rekommenderade var att lägga på en fårskinnspad för att höja upp den lite.

Så detta blev dagens köp:

Köpt på Börjes för knappt 700:-.

Jag har även köpt ett nytt huvudlag och valde detta:

Kostade 1100:- på Hööks.

Vickes rundsydda träns slutade att säljas på Hööks för flera år sedan tyvärr annars är det ett jättefint huvudlag tycker jag:

Har börjat motionerandet av Frenchie lite försiktigt med att longera i ridhuset och det känns också som ett bra sätt att bekanta honom med denna lilla byggnad.

Han skötte sig utmärkt och därefter var det dags att släppa ut honom i hagen.

Även där skötte han sig och började med att stå lugnt och äta av maten jag lagt ut. Därefter blev det lite trav och galopp men utan hysteri; jag höll noggrann uppsikt från stallet.

Lite nosande på Vicke blev det också under ”hingstskrik” men det blev inte mer än så- ett lågt staket skiljer ju dom åt.

Någon efterlyste mer info om Frenchie som han har kallats av sin förra ägare (en 28-årig tjej) och det jag kan berätta är att han har varit hennes ögonsten i 4 år, tävlat lite grann och har Foundation som pappa och Castro som morfar.

Jag noterade när jag tittade på bilderna ovan att jag nästan kände mig nyförälskad bara av att titta på dom; ett gott betyg.

Jag blir ju (så klart) alltid mycket förtjust i mina hästar och det ganska snabbt men Frenchie föll jag faktiskt för innan jag ens provred!

Sedan är det där med att pussa hästar på mulen tex definitivt inte min grej (samma med hundar faktiskt) men man kan så klart känna och visa kärlek på andra vis.