Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 57 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även ett 18-årigt varmblod, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Det är inte längre beckmörkt innan 16.00 och nu ”tvingar” jag hästarna att vara ute lite efter detta klockslag i alla fall.
Frenchie står demonstrativt vid grinden redan runt 16.00 men han står i alla fall stilla och fortsätter att stå stilla även om jag skulle råka andas utanför huset.
Vicke kunde man inte lura, om han så mycket som anade att man befann sig utomhus när han tyckte att det var dags att gå in började han att bli lite orolig. Inte så att han skenade omkring eller staketvandrade men han lät en ändå förstå att som man inte genast infann sig vid grinden så kunde man få en avtrampad sko eller en häst som halkade omkring i leran som tack.
På ridfronten stod ett ridhuspass på schemat idag och jag fick också använt en ny grej jag har köpt som jag ska berätta mer om imorgon.
Sitter och läser denna undersökning där det påstås att en av fyra ryttare ”har en ledande position på sin arbetsplats”.
Jag tillåter mig att tvivla på om undersökningen verkligen är representativ för ”ryttare i Sverige” och undrar vilka som svarat?
Handlar det om ”ryttare kring Stockholms innerstad” stämmer det säkert för där måste man nästan ha ett bra betalt arbete för att ens kunna rida/ ha häst men handlar det om ”ryttare på landsbygden i Skåne” så tror jag att resultatet hade varit annorlunda.
När jag tänker efter vilka hästägare jag delat stall med under mina +30 år som inackorderad så har det absolut funnits chefer som ridit/ haft häst men inte så många som i undersökningen.
Ahhhh….bästa stunden på dagen är ganska ofta som idag;
Stallet fixat och en hel det extra avklarat där (gödselfix, påfyllning av foder i tunnorna och dylikt) och sedan en avslappnad skrittrunda på över en timme med Frenchie med klättring och balansträning på smala, slingrande vägar omgivna av bokstavligen ”stock och sten”.
Att komma in i värmen när man är småfrusen, sätta sig med en god frukost/ brunch (11.30) och mumsa på denna medan man läser intressanta inlägg/ kommentarer på bloggen och Fejjan….tja…det räcker för mig!
Minns ni diskussionen om säkerhetshandtagen vi hade på bloggen innan jul?
I korthet spånade vi kring vad straffet kunde tänkas bli om man höll sig i ett sådant under pågående dressyrprogram om man gjorde det för att inte ”skumpa” och teorierna var flera.
Någon trodde att man kunde bli diskad, en annan gissade på poängavdrag och en tredje påstod att hen höll så diskret i sitt handtag att det inte syntes.
Jag lovade att undersöka FAKTA eftersom TR är mycket luddigt på denna punkt (”säkerhetshandtag är tillåtet på sadeln som en säkerhetsutrustning”) och först igår fick jag någon form av svar från Ridsportförbundet.
Svaret får man kanske kalla ett icke-svar för det visade sig att ”ingen vet” utan man ska ta frågan vidare och dessutom är ett förslag att det ska göras ett förtydligande i TR år 2025 (TR förnyas inte årligen tydligen).
Så än så länge famlar även domarna i blindo…
Mig spelar det ingen roll för jag behöver inte hålla i handtaget när jag rider dressyr utan jag använder det bara vid uteritter.
I natt jobbade jag extra i en annan verksamhet inom Malmö Stad så jag har ägnat delar av dagen åt att sova.
Det blev ett ridhuspass efter detta, lite hagmockning och allmänt pyssel i stallet och nu njuter jag bara av att sitta i soffan. Mer behövs inte för att jag ska vara nöjd för det mesta 🙂 .
Igår besökte jag en ridsportaffär jag aldrig varit i förut (Landäng i Skurup) och fast sortimentet var stort och mycket var väldigt fint så hade jag inga problem att bara gå till foderavdelningen och ta det jag skulle ha (linfrökaka och morötter).
Det känns skönt att inte vara driven av den prydhets en del ägnar stora summor åt och jag har sedan flera år tillbaka snarare försökt att minska mängden hästprylar än att öka den vilket är lite ironiskt eftersom jag aldrig haft så mycket utrymme i en sadelkammare som här på Ryhus.
Jag är tex nere i TRE färgade schabrak (!!!) och lika många vita och ärligt talat behöver jag inte fler heller.
Jag tycker inte om att ha smutsiga diton liggande ändå så jag behöver absolut inte ett jättelager för att ”stå mig”.
Nyligen kastade jag en blick på min egen sida i TDB och hann tänka ”jisses så jämna resultat vi har presterat” tills jag såg att tävlingen hos Sydslätten är dubbelt registrerad som framgår av bilden ovan.
Och inte nog med det, antalet startande stämmer inte!
Det var varken 8 eller 10 startande i de två klasserna jag red utan 4 respektive 5.
Jag har skrivit till Sydslättens tävlingssektion och påtalat felet och avvaktar återkoppling men detta får mig att inse att inget system är felfritt och att man får dubbelkolla ”allt” vid behov.
Idag var vi åter på Granelundshallen för en ny duvning med Nina, både från marken och uppsuttet.
Vi konstaterade redan för någon vecka sedan att en av många positiva ”bieffekter” med att galoppkvalitén har förbättrats är att bytena (ganska självklart) också har blivit bättre.
Jag minns tyvärr bara alltför väl hur jag knappt kunde utföra några byten i början; Frenchie kunde ibland bara galoppera vidare fast jag tyckte att jag gav en byteshjälp. Som jag har sagt tusen gånger och som det ju ÄR; det räcker inte alltid att köpa en välutbildad häst…..
Angående bilden stämmer den väldigt väl, eller vad tycker ni?
Jag har alltid varit som en ”tigrinna” när det gäller både hund och häst och även om jag hävdar att man inte ska bry sig om vad okända och framför allt okunniga människor ibland hasplar ur sig så nog tusan kan det göra mig arg eller ledsen IBLAND.
I ärlighetens namn händer det i princip aldrig IRL i alla fall utan tex Frenchie får ofta epiteten ”fin”, ”jättesöt” osv och när folk säger sådant spontant blir Birgitta 6 år väldigt glad ❤️, även om det skulle råka sägas av någon okunnig ha ha ha.
”Scenariot är detta..maken är pensionär sen ett år, jag jobbar heltid. Vi har en hund som vi båda älskar. Jag är förklarligt nog borta 8 timmar på jobbet, och sen går det tre timmar i stallet inkl resa om inget oförutsett händer. Ja, ni vet ju hur det ser ut till vardags? Sen kväll, ingen gemensam middag.
Men ständigt visas det ett illa dolt missnöje och nästan lite svartsjuka över min tid i stallet, ”hästen tar så mycket tid” ”ska du rida idag” ”ja, du är väl i stallet hela eftermiddagen förstås ” osv.. jag känner mig ständigt stressad och det börjar tära på glädjen och ridningen och jag rider mindre och mindre för att det inte ska ta så lång tid i stallet. När jag kommer hem sitter han med nåt tv-program i paddan eller ett soduko och är väldigt upptagen och han är noll intresserad av att umgås. Och om jag skulle säga nåt om hästen eller stallet syns det jättetydligt att han inte vill höra.
Det börjar kännas som om jag har en olöslig ekvation här. Vad gör jag? Ska jag sälja hästen eller dumpa gubben? Jag börjar bli trött på detta.”
Ska jag vara ärlig var det egentligen mer vissa av svaren som gjorde mig sur; inlägget som sådant har jag tyvärr hört/ läst liknande varianter av under massor av år- att en del män har svårt för att acceptera sina kvinnors hästintresse är inget nytt under solen för mig.
Men tillbaka till svaren då; när kvinnor råder trådskaparen att skaffa medryttare eller ”se till att mannen skaffar sig ett eget intresse” ser jag rött.
Har inte alla vuxna ansvar för sig själv? Varför ska vi kvinnor ordna intressen åt våra män? Är män bebisar som inte klarar detta själv?
Och skaffa medryttare för att mannen kvider? Stopp och belägg!
Om en person (man i detta fallet) försöker begränsa sin partner, hindra denne att utöva en hobby som partnern tycker om då är det banne mig inte kärlek utan en stor ”red flag” tycker jag. Och ska man finna sig i detta?
Och det känns som ännu en kvinnofälla; kvinnan ska anpassa sig så att mannen blir nöjd.
Ser ut som att hon gör lite yoga men var tusen tog det ena örat vägen 🙂 ?
Frenchie har vilodag medan ägaren har lyckliggjort x koloniägare med hans och den lilles bajs- ett riktigt skitgöra skulle man kunna säga!
Nej, detta är inte Lillis som har krympt och fått sadel på sig utan en sötnos som besökte mitt ridhus idag. 28 år ung!
Det var roligt att se Mollys reaktion för hon nosade väldigt intresserat på gossen (framför allt hans bakben så det var tur att han var snäll) och jag funderar över om hon känner på sig vilka hästar som är snälla eller om hon bara går efter storlek?
För Vicke, 173 cm var hon mest försiktig runt men han hade också jagat henne argt i hagen flera gånger medan hon är ganska avslappnad runt Frenchie, 166 cm som kan hoppa till ibland om hon kommer rusande bakom honom och Lillis, 146 cm är hon fullständigt orädd för och han har också alltid varit mest obrydd av dom tre.
Vågar jag påstå att hästarna har fått en ny kompis?
Sedan tidigare har några fasaner insett att det kan vara belönande att hålla sig i närheten av hästarnas gummibaljor när de äter och kanske även denna pippi ser någon vinst med att ”rida” på mina gossar 🙂 ?
En fd stallkamrat som gör underbara hästskulpturer påpekade för övrigt likheten med en av hennes alster:
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer