Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 57 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även ett 18-årigt varmblod, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Jag har inte ägnat mig åt hoppning idag men däremot ridit över dessa bommar med min lilla häst.
Jag kallade honom obegåvad vad gäller denna typ av övning härom dagen men jag hoppas att ni anade att jag var lite skämtsam.
Jag höjer ju detta djur till skyarna så det räcker och blir över så jag tyckte jag kunde ”snacka ner” honom lite så att ni kräks på mina, måhända överdrivna, lovsånger.
Och nej, Frenchie visade inga tecken på att vara obegåvad i dag i alla fall utan traskade fint över bommarna x gånger.
Nu har Henke och jag precis kommit hem efter ett restaurangbesök och jag hoppas att jag bara kan få sitta i soffan och slöa resten av kvällen.
På tal om inlägget härom dagen där jag kommenterade hur vissa svarar på inlägg utan att till synes ha läst vad de handlar om fick jag denna roliga kommentar som jag vill dela med mig av:
”Lika märkligt som att en del svarar ”goddag yxskaft” på Facebookinlägg lika konstigt tycker jag att fenomenet med de som ska trycka på like-knappen oavsett vad det handlar om är.
Jag har några Fb-vänner som sekunden efter att jag publicerat ett inlägg trycker på ”like” (tummen upp) och jag är ganska säker på att de inte ens har hunnit läsa vad det är jag skriver om eller har hunnit öppna länken jag haft i inlägget.
Varför trycker man annars på like om min bilaga handlar om något förfärligt/ sorgligt?
Visst kan det säkert handla om en ”feltryckning” ibland men de vännerna jag tänker på (inte många) trycker alltid på like och oavsett vad det handlar om.”
Ja, hur många gånger har vi hört kommentaren att ”hästen gör allt jobbet”?
Nu menar ju de som säger detta att det är hästen som jobbar ”vid ridning” och att vi ryttare ”bara åker omkring” och medan det måhända och förhoppningsvis är hästen som FYSISKT anstränger sig mer under ett ridpass så finns det mycket man kan svettas med som hästägare när man inte rider.
Idag har jag både ridit ett fint pass i ridhuset OCH gjort lite allt möjligt som höjt pulsen i alla fall lite.
Jag har bland annat lastat ur 100 kilo helhavre ur bilen och fyllt några fodertunnorna, jag har fyllt x gödselsäckar, mockat, sopat, harvat ridhuset, sopat läktaren osv.
Som tur är tycker jag att det meta är ganska roligt och rogivande eftersom jag dels har tiden, ett lättjobbat stall och system för det mesta och ”lätta hästar” som inte skapar en massa trist merarbete.
Idag hade jag den här fina ytan att rida på och Nina att lyssna till- bästa kombon!
Jag ska försöka träna 2 gånger i veckan i alla fall ett tag framöver, både för att det är roligt och nyttigt men också för att jag kan ”göra” lite mer på en större yta än den i mitt eget ridhus.
Minns ni inlägget härom dagen där jag undrade om de som svarar på vissa inlägg på Fejjan helt saknar geografikunskaper 🙂 ?
Frågan kvarstår i hög grad; dagens ”goddag yxskaft” var när en person letade efter försäljningsstall ”I SKÅNE” (obs, inte gärna i, eller helst i Skåne utan i Skåne, punkt) och ett snille tipsar om ett stall i…..Norrköping 🙂 🙂 🙂 .
Eh….såvida inte orten har flyttat på sig ligger den inte ens granne med Skåne, långt därifrån…..
En person jag känner som stod i begrepp att köpa häst kom för ett tag sedan undan med blotta förskräckelsen (”dodged a bullet” kan man verkligen säga….) och utan att gå in på några detaljer vad gäller just den hästen tänkte jag idag orda lite om de möjligheter man har att kolla upp MYCKET via nätet om man planerar att köpa en häst.
Givetvis gäller ovan inte alla hästar men tillräckligt många…
Är man lite bevandrad i hur internet fungerar finns det en del sidor man absolut bör kolla av innan man kanske ens åker och provrider en häst och absolut innan man eventuellt köper den.
Är det en häst som påstås vara tävlad kan man börja med att titta i TDB.
Även Equipe kan användas med fördel och där finns även en del resultat från utlandet, Danmark tex, och även på låg nivå (lätta klasser).
Vet man namnet på hästens ägare eller den som har ridit/ tävlat hästen kan man påbörja sitt detektivarbete genom att googla på personens namn och se vad som dyker upp.
Idag har nästan alla Facebook och/ eller Instagram och där kan man, med lite tur, få fram massvis med information och se både bilder och framför allt filmer.
Om hästen har haft mer än en ägare och den som säljer bara har haft hästen ett kortare tag (säg mindre än 1-2 år) kan man, om man inte skäms 🙂 skicka ett litet mail/ meddelande på Messenger till föregående ägare och ställa några korta frågor. Och det är samma sak där; har man tur så får man både svar och ärliga upplysningar.
De flesta hästägare (vill jag tro i alla fall) är förhoppningsvis måna även om hästar de inte själva äger längre och bemödar sig eventuellt med att hjälpa en presumtiv köpare.
Givetvis kan man inte svälja allt man får veta via nätet med hull och hår, t.o.m. TDB/ Equipe får man ta med en nypa salt och tex inte bara blint kolla på eventuella placeringar utan beakta hur många som deltog i klassen, var tävlingen ägde rum bla bla bla….
Även information man får på annat vis kanske inte är applicerbar på en själv; bara för att jag säljer en häst som jag tycker är för svår för mig behöver det så klart inte betyda att den är för svår för person X.
Men framför allt SKADEHISTORIK är svårare att ta med en nypa salt och det är mest detta jag tycker är intressant om man kan få fram.
Hovbölder och småsår kan man så klart skita i men om man tex på en blogg läser hur en häst x gånger varit halt och behandlats ska man kanske reagera? För att ta ett exempel.
Jag har själv reagerat på att en del influensers/ bloggare/ ”kändisryttare” som är mycket aktiva på sociala medier gärna ”mörkar” om/ när deras hästar är skadade och uttrycker sig väldigt kryptiskt eller inte alls när de får frågan vad som exakt felas djuret som uppenbarligen fått någon form av behandling på klinik.
Att köpa häst är banne mig både ett lotteri och många gånger en av de största investeringarna man gör så att verkligen undersöka allt man kan tycker JAG är tillrådligt. Sedan kan ”allt” hända i alla fall men då har man i alla fall gjort vad man har kunnat.
Idag stod uteritt på schemat och jag var faktiskt lite stolt över vår utveckling på den fronten.
Från en häst som förra våren vägrade lämna stallplanen och fick ryggas x-meter x-gånger för att komma en bit fram, lite i taget till en obekymrad dito som galopperade lydigt stora delar av passet.
Mitt säkerhetshandtag kommer inte att lämna sadeln oavsett och jag håller alltid i det vid uteritter just in case.
Men medan uteritterna blivit så mycket bättre inser jag att vi skulle kunna jobba på Frenchies hoppnings-skills, läs: trava över bommar som ligger på marken tex.
Förra veckan hade någon lagt ut 3-4 bommar på marken i Granelundshallen och när jag, efter avslutad träning och medan jag höll på att jogga ner Frenchie tyckte att vi kunde trava över dessa sa han först ”absolut inte” och när jag insisterade tog han några förskrämda har-skutt över som om han aldrig sett ett ”hinder” i hela sitt liv. Totalt obegåvad 😂!
Jag jämför med Vicke som hade kunnat trava över 500 bommar med förbundna ögon och utan ett felsteg; med honom var det helt meningslöst att ”träna” med bommar för han gjorde det så bra direkt.
När Frenchie såg denna gren på marken tyckte han verkligen inte att vi skulle ta oss över detta jättehinder och eftersom han hade skött sig så perfekt innan lät jag honom slippa (det fanns en liten stig precis bredvid som vi tog i stället) men helt klart vore lite bom-övningar kanske till nytta?
Jag skriver kanske för jag är av den bestämda uppfattningen att man inte ska tvinga helt talanglösa dressyrhästar att hoppa om man märker att de slår i bommarna mer än de tar sig över dom utan problem.
Man kan prova några gånger men blir det inte snabbt en förbättring ser jag att skaderisken är större än den eventuella nyttan eftersom detta inte är något en dressyrhäst ”måste” kunna.
Det slår aldrig fel; alltid när det skapas trådar i stil med ”vad kan man ge en granne som har varit hjälpsam men inte vill ha betalt” kommer folk dragande med det gamla trumfkortet; alkohol/ sprit om grannen är en man.
Jag är sååå trött på detta stereotypa synsätt; ”alla karlar gillar sprit….” och dessutom vet jag bara allt för väl att det finns många som brottas med en för hög alkoholkonsumtion bakom lyckta dörrar, ibland med barn och partners som lidande åskådare/ medberoende.
Har vi inte kommit längre 2023 och har vi inte mer fantasi med det enorma utbud av allt möjligt än att vi måste ge folk vi ibland knappt känner alkohol?
Nu är jag förvisso ingen man själv men om någon gav mig tex vin hade det varit fullkomligt bortkastat eftersom det enda alkoholhaltiga jag dricker är cider.
Så; låt fantasin flöda nästa gång det ska handlas presenter; t.o.m. ett presentkort är en långt vettigare gåva – då kan givaren om inte annat själv välja vad den vill köpa inom rimliga gränser.
Om jag skriver att dagens ridhuspass ”kändes fint/ gick bra” är det nog för er läsare måhända en tråkig upprepning av vad jag brukar skriva 🙂 men för mig så klart en positiv/ glädjande ”repris”.
Och vad gäller vädret så kan vi väl i många delar av Sverige instämma i att det förbannade regnet är en ytterst tråkig ”repris”.
Jag förstår absolut att jag ändå är lyckligt lottad med både ridhuset och hagarna som sväljer massor av vatten och kan bara föreställa mig hur illa det säkert är på vissa, mindre dränerade, platser.
Någon söker stallplats och skriver att den bör vara i närheten av xx eller med cykelavstånd till yy.
Tex var det en person som nyligen sökte stallplats ”gärna runt Malmö, Staffanstorp, Vellinge”.
En person tipsar om Royne Zettermans gamla ställe, Springfield farm i Linderöd, ca 6 mil ifrån Malmö och ännu några mil till från Vellinge.
En annan söker stallplats ”gärna med gång/ cykelavstånd från Genarp och får tips om ett stall i Lund, 2,5 mil bort.
Jag undrar om de som tipsar:
a) helt saknar geografikunskaper
b) tror att bensin är gratis och att hästfolk har all tid i världen att lägga på transport
c) inte läser inlägget noga utan bara svarar rakt ut i luften
d) är så desperata att få uthyrt sin stallplats att de tipsar alla de kan komma på
e) tänker att ordet ”gärna” betyder att man egentligen är öppen för allt
Skåne är inte Norrland vad gäller avstånd och här kryllar det av stallplatser av alla de slag precis överallt så man behöver definitivt inte varken cykla i några mil eller lägga många tusen på bensin för att komma till stallet….
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer