Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

Min älskling

(Jag har skrivit en kortare version av nedan i en kommentar för ett tag sedan så ni som läser alla kommentarer kan scrolla vidare) :

En sak som jag tycker är ett extremt märkligt sammanträffande, verkligen superkonstigt är grejen med att jag gav Bibbi detta smeknamn.

Hon heter något helt annat i passet, ett namn som på ett annat europeiskt språk betyder ungefär ”min älskling”.

Jag hade ingen aning om detta när jag tyckte att hon kunde kallas för Bibbi och hennes riktiga namn kan med väldigt god vilja anses kunna ge detta smeknamn.

Ungefär som om man skulle kalla en häst som heter Darling för….säg Lily, dvs ganska långsökt men inte fullständigt obegripligt.

Hur som helst så visste jag alltså inte vad henne namn betyder förrän jag fick för mig att googla det för att ens se OM det betyder något och en tid därefter besökte en vän mitt stall.

Vi kom att prata om Bibbis riktiga namn och vännen visste till skillnad från mig vad det betyder och sa dessutom: ”ja, ungefär som HABIBI”.

Och ja, Habibi betyder OCKSÅ ”min älskling” fast på arabiska.

Men igen; det är absolut inte därför jag kallar henne Bibbi och hennes riktiga namn har inte den minsta likhet med just Habibi!

Varde ljus!

Igår var jag och en god vän på Hallongården utanför Trelleborg på ljusstöpning.

Jag var lite fundersam efter mina försök att dreja tillsammans med Henrik förra sommaren (läs: han fick absolut in snitsen, jag…inte alls…)men idag gick det betydligt bättre och det som man behövde mest av var nog tålamod.

Om ni tittar på de tre sista bilderna så ser ni mina alster och den sista bilden föreställer inte några muffins utan braständare (en röra av spån och smält stearin).

Vi var ca 20 kvinnor (och inte en enda man) som ägnade oss åt stearindoppning i nästan 4 timmar med en fikapaus då vi serverades några av de godaste sconsen jag ätit och med diverse tillbehör (baserade på hallon ”så klart”).

Jag kan absolut rekommendera denna aktivitet och den passar såväl gammal som ung. De yngsta deltagarna var några tonåringar och sedan var det kvinnor i alla åldrar upp till +60.

Passar även som gruppaktivitet tycker jag och man behöver inte vara händig utan får bra hjälp vid behov. Dessutom väljer man själv hur många ljus man vill stöpa och utseendet på dessa.

Självkörande bilar

Ett fenomen jag aldrig tidigare kommit i kontakt med IRL men som vi såg när vi var i San Francisco var självkörande bilar!

De var inte många och de swischade förbi innan jag hann ta några kort så bilden ovan har jag snott från nätet.

Har ni sett självkörande bilar i verkligheten eller rent av åkt i en?

Skulle ni VÅGA åka i en sådan bil?

Ärligt talat hade jag inte vågat. Kanske beror det på min avsaknad av tillräckliga kunskaper men i dagsläget finns det inte en chans att jag hade låtit ett sådant fordon transportera mig. Varken i en storstad eller ens på en öde motorväg.

Minns ni korten?

Ni som är i min ålder; minns ni dessa?

Kanske lät era föräldrar rent av trycka upp sådana här kort om ni blev konfirmerade (inte jag)?

Jag har nog fortfarande kvar en hel hög från klasskamrater och kompisar men egentligen känns det i efterhand som en väldigt konstig pryl, eller?

Och idag görs de väl inte längre gissar jag?

Farlig hund med fattig ägare

Sitter och läser följande inlägg:

Jag sitter i ett dilemma. För några årsen tog jag över en hund akut. En väldig speciell hund då han markera när saker och ting sker som inte är på hans villkor. Som till exempel att stå och skälla vid dörren, ta mat osv osv han markera genom att försöka hugga. När jag tog över hunden lovade jag att inte omplacera om det inte skulle funka utan han skulle somna in. Denna veckan har eskalerat. Mannen fick stänga in sig med minsta barnet efter att hunden försökte hugga han. Häromdagen skulle han hugga mig när jag skulle säga till han efter att han lyckats ta ena sonens macka. Igår hoppade han upp på spisen varpå min äldsta son kom in i köket, utan att han gjorde något så hoppade hunden ner och försökte hugga han i armen. Hunden går inte längre upp i vikt utan tappar vikt. Han har även tidigare sjukdomshistoria så som förstorad aorta, påtryckningar i nacke osv som han fått laserbehandling mot. Vi har pratat om att det bästa vore tyvärr att han får somna in. Men när. Ekonomin inte finns just nu och man inte ha tillgång till klarna, vart kan man vända sig till då ? Uppenbarligen mår han ju inte bra vilket tynger oss vi har nu försökt ändra beteendet i 2 års tid men det eskalera och jag är ingen som ger upp i första taget men en stor hund på 60kg kan göra mycket skada på ett litet barn”.

Jag blir uppriktigt bekymrad och hoppas verkligen att denna hundägare snarast löser en omedelbar avlivning av hunden. Punkt.

Det finns så klart mycket man kan tycka. Att inte ha råd att avliva en hund tex.

Men vad jag reagerar på är att det finns barn inblandade!

Att man som vuxen tar risker trots att man vet om vissa ”problem” osv må vara hänt om än dumdristigt och farligt men förhoppningsvis så drabbar det bara en själv.

Men när man har barn måste barnet komma före ens husdjur, eller?

Tänk om hunden i exemplet ovan skulle hugga ett barn i ansiktet tex?

Livslånga ärr, plastikoperationer…och givetvis möjligen ännu värre scenarion.

Kan man verkligen ha detta på sitt samvete om man äger en hund som visat beteende som hunden i exemplet?

Är smärtgränsen för morötter nådd?

Berätta inte detta för Frenchie (Bibbi tror jag inte bryr sig) men jag överväger att drastiskt dra ner på deras morotskonsumtion i allmänhet och hans i synnerhet.

Jag kan inte bestämma mig för om jag är småsnål eller bara resonerar vettigt men priset på detta godis börjar skava.

Det var inte så många år sedan en 20 kilos säck morötter kostade 69:- på Granngården. Sedan blev det 79:- och fram tills för en vecka sedan 89:-.

Nu är priset höjt till 99:90 och säckarna väger dessutom 18 kilo.

Den här sista prishöjningen på 10:- fick mig att reagera då mina hästar lätt kan äta 4-5 säckar i månaden vilket alltså skulle göra en godiskostnad på runt 500 spänn. Det blir ändå en del över tid….

Ja, jag får fundera vidare…

Hagtävlingen som slog slint

En vanlig fråga på nätet är vad gäller hästar hur länge de är i hagen, för hundar är motsvarande fråga hur länge ägarna är ute med dom/ dag.

Jag har skrivit om detta fenomen tidigare och det är i dessa inlägg ingen måtta på de Bror Duktig som tävlar i vem som har hästen ute flest timmar eller vandrar i timmar med sin hund.

Det är lätt att dels få intrycket att en del människor inte har något annat liv än det med sina djur 24/7 och dels att ”alla” är så duktiga medan man själv är kass.

Själv vet jag att det inte är en representativ bild av varken häst eller hundägare i Sverige för ”givetvis” vågar många inte skriva om sina få hagtimmar/ korta hundpromenader i dylika inlägg och framstå som urusla djurägare.

Ni vet redan min ståndpunkt vad gäller hage (individanpassat och dessutom anpassat efter både väder och årstid) och jag skäms inte det minsta för det eller att Molly vissa dagar är ute minuter och inte timmar.

Men vet ni vad jag läste igår som gjorde mig lite full i skratt?

I ett sådant där inlägg om hagtid VINTERTID skulle en person bräcka alla andra och skrev att hen släpper ut hästarna 3 (TRE) på morgonen och tar in 21.

Men vet ni?

Människan bryter mot gällande bestämmelser för det är inte tillåtet att ha hästar ute i så många timmar när det är minusgrader i hela Sverige!

Har man en ligghall är det ok men då brukar man inte heller ta in och ut hästar så jag förutsätter att personen saknade en sådan.

Dessutom tog hen bort inlägget när det ifrågasattes varför hästarna släpptes ut så tidigt.

Så mest är inte alltid bäst- tänk på det 🙂 !

Lite om byten

Sitter och läser en artikel som bara delvis berör det här med byten och jag nickar instämmande.

Det kan inte nog betonas hur viktigt det är att man inte sitter och ”håller på med” byten i sin ensamhet om man är oerfaren; been there, done that och det förstörde massor för mitt och den hästens (Décimas) tävlande på medelsvår nivå. Hon bytte lika gärna ”ett halvt efter bak” vilket är nästan omöjligt att känna som hobbyryttare och jag fick aldrig rätt på det.

Ni som likt jag följer en influencer på Instagram med en jättefin häst (samma pappa som Frenchman) har inte kunnat undgå ekipagets typ 4 åriga (!!!) kämpande med att lära hästen att byta trots hjälp av skickliga tränare/ ryttare och även om just denna hästen är extremt svår (med tanke på tiden det tar) så kan det hända alla men absolut mest troligt ju mer oerfaren man själv är och om man inte tar hjälp direkt.

Nätmobbade

Har sett detta ”skämt” (?) några gånger på Facebook och är genuint nyfiken: varför är det så många (män ffa) som stör sig så oerhört på och vuxenmobbar denna man (Ernst Kirchsteiger) på nätet?

Avundsjuka?

Han är både händig, duktig på matlagning, välbevarad och verkar vara i en lycklig och långvarig relation!

Samma sak med Håkan Hellström för övrigt:

Nu har jag aldrig lyssnat på musiken så jag kan inte uttala mig om hur hemsk den eventuellt är men uppenbarligen finns det ju många som gillar den så min fråga är även här; varför har man valt ut just denna artist att vuxenmobba?