….eller två i alla fall?

Ocke….

…och Vicke (bara deras ”matchande” smeknamn alltså 😄😄😄).

Igår när jag skulle ta in dessa boxgrannar från hagen möttes jag av ovan syn: Ocke med uppknäppt grimma och Vicks UTAN grimma….

Några hade visst lekt ”kan du ta av mig grimman”-leken!

Nåväl…ingen skada skedd och både jag och  Ockes ägare är bara glada över att hästarna gillar varandra.

Ännu en häst på Vickes player-lista…

Ett intressant fenomen som jag har tagit upp tidigare och som jag ser och läser om ständigt är hästägarnas FÖRÄLDRARS roll i sammanhanget.

Nu tänker jag inte bara på barn och ungdomar där det kanske så att säga ligger i sakens natur att det är föräldrarna som finansierar avkommornas hästintresse (och också ser till att detta upprätthålls trots att ungen kanske själv tröttnat och lika gärna kunde varit utan hästen/ ponnyn)  utan framför allt de VUXNA hästägarna.

Jag undrar hur häst-Sverige hade sett ut om alla dessa sponsrande föräldrar drog tillbaka sina stålar- gissningsvis hade hästnäringen sett heeelt annorlunda ut.

För jag tycker som sagt att det är jättevanligt att föräldrar på olika vis finansierar de vuxna barnens hästhållning även om det kan ske på olika vis.

Kanske har man en egen gård där hästen/ hästarna får stå uppstallade gratis eller så belånar man huset för att en dyr häst ska kunna köpas in?

Det finns de som betalar DELAR av hästkostnaderna, antingen direkt genom att tex stå för hästförsäkringen, eller indirekt genom att köra till alla tävlingar med egen bil och släp.

Ja, variationerna är oändliga men jag tycker ofta att det talas väldigt tyst om denna enorma generositet; kanske för att barnen (och kanske föräldrarna också?) tycker att det är lite pinsamt att en vuxen person inte KLARAR AV att betala för sin egen hobby?

För detta har jag också sett hur ofta som helst; så fort föräldrarnas gård säljs eller penga-kranen för allt möjligt kring hästen stryps så måste den sistnämnda säljas…

Eller så var intresset inte tillräckligt stort för att vara värt att jobba extra för eller på annat sätt försöka lösa så att man kan behålla djuret i alla fall?

Ja, inte vet jag men för mig har det alltid känts väldigt konstigt med föräldrar som alltså lägger, ibland, tusentals kronor på ett vuxet barns intresse- kanske för att jag själv aldrig hade kunnat få den möjligheten hemifrån ens om jag hade velat?

Och observeras ska att det i mina exempel ovan alltså inte bara handlar om relativt unga människor som kanske inte har hunnit etablera sig på arbetsmarknaden osv utan om ”folk” (nästan uteslutande kvinnor enligt min erfarenhet) som är både 30 och 40 år gamla, ibland till och med gifta och med egna familjer…

Ja som sagt, hästnäringen ska nog vara tacksam (liksom barnen förstås) så länge det är på detta viset även om det är ett konstigt fenomen för mig personligen…

Jag, som gärna läser mycket slås ibland av ett intressant fenomen bland bloggare; så fort ”man” fäller en negativ kommentar eller bara dristar sig till att ifrågasätta något får man ett surt ”men du behöver inte läsa om du inte vill” eller något liknande till svar?

Läste nyligen en väldigt nyanserad och vettig kommentar på en hästblogg som fick just det svaret och jag fattar liksom inte:

Måste man vara medlem i klubben för inbördes beundran, svälja precis ALLT som står i en blogg och inte ifrågasätta något för att få läsa den?

Nä..så klart får man ju läsa vad man vill…det kan man inte stoppas ifrån så vida inte bloggen blir lösenordsskyddad men jag tycker att det är en så tråkig inställning.

Framför allt unga människor verkar inte tåla ens ett uns kritik eller ifrågasättande utan att genast vända taggarna utåt och jag kan ju bara undra vad detta beror på?

Får man inte lära sig att ta kritik idag eller att bli ifrågasatt?

Sedan förstår jag visst att det kan kännas trist om man blir attackerad på ett otrevligt sätt eller gång på gång måste ”försvara” samma sak till leda men att man inte ska få skriva något som inte faller bloggägaren på läppen utan att genast i princip bli ombedd att sluta att läsa…det känns ju bara hur fjantigt som helst?

Och själv skulle jag inte läsa/ följa tex en blogg som i ALLT strider mot vad jag tror på och som bara liksom gjorde mig sur eller irriterad men därifrån till att känna att ”nej, jag måste tycka 100 % lika som bloggägaren i ALLT- annars vill jag inte läsa”- så känner i alla fall inte jag och högst troligt inte mina egna bloggläsare av kommentarerna att döma.

Och jag tycker ju att det är bra när det blir lite diskussioner; det är väl dom som förhoppningsvis får en att tänka till och kanske, eller inte, ändra ståndpunkt i olika frågor?

Idag undrar jag vilken som är den idag dyraste stallhyran i Sverige, var detta stall ligger och vad som ingår i priset (exklusive eventuell motionering av hästen) ?

Det som fick mig att fundera på ovan är en diskussion jag hade med en annan hästägare som berättade om ett stall i Uppsala där stallhyran ligger på 5200:–/ månad- enormt mycket pengar enligt mig OAVSETT vad som ingår i foder och strö.

I Skåne vet jag enstaka stall som har en stallhyra på runt 4500 och jag minns att jag läste om stall kring centrala Stockholm där det kostade några tusen till även om jag inte minns de exakta summorna.

Men som sagt; vilket stall kan vi kora till det dyraste?

Härom dagen berättade en vän att hon hade fått ett för henne mycket eftertraktat arbete och detta fick mig åter att reflektera över hur otroligt viktig LÖNEN är när man accepterar ett nytt arbete/ väljer att avsluta en anställning.

Jag tycker att det är så synd att många arbetsgivare inte verkar förstå hur mycket det kostar att ständigt rekrytera och nyanställa, att lära upp folk som kort därefter går vidare till bättre betalda anställningar- eller så kanske de förstår det men utan att agera tillräckligt.

Jag har sett det massvis av gånger, inte bara inom mitt egen yrkesliv utan också vad gäller olika ”hästjobb” som ju är ”kända” (läs ÖKÄNDA) för att anställa ”svart” arbetskraft eller betala undermåliga löner.

Och som med mycket annat i livet så får man oftast det man betalar för…

Eller så lyckas man hitta en guldklimp som dock slutar så fort någon erbjuder bättre villkor.

Och som sagt; dessa ständiga nyanställningar sliter.

Det sliter på kollegor som ständigt måste lära upp nytt folk och det sliter att i perioder behöva göra mer än sitt eget jobb eftersom man är ”en man kort”.

En del arbete kan man förvisso bortprioritera men i tex ett stall måste alla hästar få mockat, bli fodrade osv oavsett om 1 eller 2 personer kommer till jobbet.

Ser man till tex stalljobb så kan det också delvis utgöra en säkerhetsrisk att ständigt byta personal- har man jobbat länge med samma hästar vet man hur dessa ska handhas på ett helt annat sätt än den som kommer ny.

Nej, diverse löneförmåner, fria arbetstider, kompetensutveckling och annat i all ära men jag är ändå övertygad om att det är LÖNEN som är något av det viktigaste när man ser sig om efter andra, i övrigt likvärdiga arbeten i förhållande till det nuvarande.

All världens fritid hjälper inte om man inte kan försörja sig ordentligt på sin lön och då tror jag också att man struntar i några kurser här och där eller gratis kaffe på jobbet.

Har noterat att Vicke ofta kissar direkt efter hagintag och det kommer mycket….

Numera försöker jag att tänka på detta och stå redo med en hink som jag sätter under honom direkt han ”sätter igång”.

Han bryr sig uppenbarligen inte om VAR kisset hamnar men det gör jag: jag har hellre 10 liter urin i en hink än på boxgolvet om man säger så 🙂 !

Så här gjorde jag alltid med Heron som kissade floder efter tävling och jag vet andra som också kör samma hink-trick- i alla fall med sina valacker 🙂 .

Värt att prova?

BTW: någon som vet hur många gånger per dygn en häst kissar?