Idag funderar jag över vad jag nästan tycker är det jobbigaste med att ha en häst köpt för träning och tävling och det är faktiskt inte ATT den kan bli sjuk/ skadad utan så mycket träning som KAN gå till spillo i samband med detta.
Givetvis är det skillnad på skada och skada och sjukdom och sjukdom men även skador som inte åsamkar HÄSTEN något större lidande och/ eller annat än tillfällig rejäl smärta (en vrickning tex) kan åsamka ägaren/ ryttaren desto mer ”smärta” i form av både tex ovisshet och känslan av att man går hur många steg som helst tillbaka när hästen väl blivit frisk.
Jag tänker så klart på främst Vickes vrickning i februari- det tog 5 månader innan jag kunde börja tävla igen och i vart fall 6 månader innan han ridmässigt kändes som han gjorde innan ett feltramp (?) gav mig så många månaders bekymmer.
Med hästar är det ju inte som med en tröja man stickar eller en mur man murar.
Hur länge man än lägger ifrån sig stickorna eller mursleven så blir ju inget förstört under pausen men det kan det verkligen bli med hästarna.
Och ska jag vara ärlig så är det detta med att man riskerar att hela tiden ”aldrig komma fram till målet” (vilket det nu är) som stressar mig en del och som jag tycker är en så negativ del av hästägandet.
Sedan har jag kanske haft otur (?) eller vad man ska kalla det men det har gått så väldigt många år som jag inte har lyckats nå ett av mina mål med ridningen: ”att tävla framgångsrikt på MSV B- nivå”.
Decima hade sitt tungfel, Archie var för seg, Kreon fick en obotlig skada och så nu Vicke som man ska våndas över….
Helt klart borde jag med facit i hand gjort annorlunda med tex Decima (inte kämpat i 8 år…) och hade jag haft mer pengar kunde jag ju ha köpt en ”färdig” häst som redan gick MSV B men det är lätt att vara efterklok…
Nåväl…hela denna långa utläggning får mig att undra om NI någonsin har nått något av era större ”slutmål” med hästarna?
Jag minns att jag hade en stallkamrat för länge sedan som tyckte att hon gjorde det- hennes häst var alltid placerad i alla LA-klasser hon ställde upp i och räckte inte riktigt till i kombinationerna i MSV så hon sålde den.
Men annars hör jag sällan att hästägare blir liksom mätta på framgång med befintlig häst- säljs den är det väl snarare pga motsatsen.
Senaste kommentarer