Jag funderade lite närmare på rubriken efter att ha svarat en bloggläsare på en kommentar gällande ländtäcken och så här tänker jag:

Jag har genom åren sett detta väldigt ofta- hur det liksom kan bildas en norm/ tradition/ vana på tex en anläggning- något som egentligen varken är vetenskapligt vedertaget eller ens kan verka vettigt för utomstående men som ”man” tillämpar på just detta ställe.

Kanske finns det på anläggningen en karismatisk person som de flesta ser upp till och litar på, ibland utan att reflektera över om det som denna människa utger för en sanning också ÄR det.

Eller så ”bara blir det så” efter flera år; att de flesta gör på ett visst sätt och tycker att detta är bra utan att ifrågasätta.

Och det är här risken finns att ”okunskap blir norm”- helt enkelt för att intresset för att ta reda på hur det faktisk ÄR, vad som fungerar bäst, om det har kommit några nya rön osv inte finns.

Jag har de senaste 30 åren sett massor av konstigheter runt om i häst-Sverige, saker som man ibland själv inte alls tycker är de minsta märkliga ”för så gör ju alla här”.

Det behöver inte handla om ”täckesnarkomani” som jag själv har berört många gånger och som enligt mig är otroligt vanligt utan även om utfodringsrutiner (antal fodringar, tid då det fodras, mängden kraft och stråfoder, olika sorters fodermedel, analyser eller ej) , åsikter kring hagvistelse (hagens storlek, antal timmar i densamma, en eller flera hästar i hagen), ryttar och hästutrustning, sätt att träna osv osv i all oändlighet.

Jag har tidigare berättat om hur det ”gick till” när jag för snart 30 år sedan köpte min första häst och stallade upp den på en stor ridskola i Malmö.

På den tiden åt tex nästan alla privathästar på anläggningen 3 kilo havre om de var ”promenadhästar” och 4 ½ kilo havre om de reds mer ”ordentligt” och maxmängden stråfoder (hö) var 5 kilo.

Det var inte många som släppte ut sina hästar i den ENDA (!!!) hage vi hade förutom en paddock där lektionshästarna gick (ej dagligen).

Att röka till häst var tillåtet och förekom absolut liksom att både rida dressyr, hoppa och rida ut utan hjälm.

Idag skakar vi ju på huvudet åt ovanstående men DÅ tyckte i alla fall majoriteten av de som stod uppstallade på anläggningen inte att detta var något konstigt alls.

Själv tycker jag att det är bra att tex internet har fått en sådan spridning som det faktiskt har fått för även om det också florerar mycket dumhet så FINNS det möjlighet att snappa upp ett och annat om man vill lära och förkovra sig- helt kostnadsfritt dessutom.

Man är inte längre utlämnad till att låna/ köpa böcker eller känna någon IRL som man tror har de kunskaper man eftersöker utan kan med några enkla knapptryckningar på datorn eller telefonen få fram väldigt mycket matnyttigt.

Men vad säger ni läsare: är detta något ni känner igen?

Har ni själva stött på konstiga regler och normer i stall ni stått i, tränare ni tränat för eller dylikt?

Jag är ingen manisk hovkratsare och brukar lite raljerande hävda att man troligen lär märka OM  hästen fått en sten i hoven.

Och tja….bloggläsaren My kunde näppeligen undvika att märka vad som hänt hennes häst!!!!

(Hovslagaren fick loss stenen utan att ta loss skon).

På tal om våra diskussioner kring hur ofta vi byter olja, tvättar släp osv så undrar jag hur ofta ni byter däck på transporten?

Och då menar jag inte byta som i byta från sommar till vinterdäck och tillbaka utan byta för att man tycker att däcken blivit för gamla?

För att SLITA UT däcken (mönsterdjupet) tänker jag borde vara svårt- så mycket kör (väl?) ingen med sin transport men däremot borde väl däcken bli ”för gamla” någon gång?

Jag har hittills kommit runt detta problem genom att byta transport (det har alltså slumpat sig så) och har nu en som köptes ny och således även med nya däck för inte så jättemånga år sedan men frågan är ändå när jag borde ta tag i detta?

Något man (läs: jag) säkerligen drar sig för pga kostnaden och böket, eller?

Och när vi ändå diskuterar släp-däck: har ni både sommar och vinterdäck? Varför/ varför inte?

Själv kör jag med ”allround-däck” på både bil och släp sedan många år tillbaka- det räcker gott till den körning jag ägnar mig åt (ca 4 mil/dag till vardags på bra vägar) och det är otroligt skönt att slippa hålla på att byta fram och tillbaka.

På tal om gårdagens fråga om vintervila undrar jag om ni någonsin har tyckt att någon tränar sin häst FÖR MYCKET?

Alltså inte ”tränar fel/ ensidigt” utan just för mycket, rent fysiskt (uttröttande)?

Själv kan jag faktiskt inte påminna mig om att jag har ansett detta vid ett enda tillfälle, och då har jag ju ändå sett en hel del hästar ridas/ tränas de senaste 30 åren.

Att ”man” rider…tja kanske inte ”för lite” men att man tveklöst hade kunnat rida MER utan att hästen tog skada tycker jag däremot är otroligt vanligt; det förhållandet skulle jag nog påstå råder hos kanske 80 % av alla hästar/hästägare.

Min definiton av ”skulle orka ridas mer” är då man har en vuxen, fullt frisk häst som rids max 5 dagar i veckan, i snitt 45 minuter (från det att man sitter upp tills man hoppar av) och på max LA-nivå.

Men som sagt; att man ”rider livet ur hästen” har jag då aldrig varit med om.

Jag vet en hästägare som för många år sedan kunde rida 2 pass om dagen på sitt halvblod- hästen tävlade i hoppning med mycket stor framgång så uppenbarligen mådde den bra av den extra motionen.

Sedan vet jag en annan hästägare som frekvent kunde rida upp emot 2 timmar i ridhuset men inte heller hens häst tycktes någonsin uttröttad- att det sedan var fel sorts ”malande” träning där hästen enligt mig mest sprang omkring och kanske inte jobbade så värst mycket är en annan sak.

Jaha…hur ser era planer ut de närmaste månaderna?

Blir det som rubriken säger vila eller träning?

Hur resonerar ni kring detta?

Passar ni på att vila hästen när det ändå är kallt och mörkt? Ni kanske rent av har svårt att träna regelbundet på vintern om ni inte har ridhus?

Eller är planen att använda tävlingsuppehållet till att befästa det ni påbörjat eller träna in nytt?

Själv är jag av åsikten att hästar tyvärr ”tar” sig vilor när man minst önskar det (vinkar till Vicke) så jag är inget fan av någon längre planerad vila med vuxna hästar, varken på vintern eller någon annan tid på året.

En längre vila är för Vickes del inte heller lämplig på vintern om det är fruset och knöligt i hagarna- då vill jag inte att han ska stå med överskottsenergi och fara omkring och kanske skada sig.

Jag har flera gånger berättat om Vickes idéer om att det bor MÖRDARE i halmbalarna på vår ena ridhuskortsida och det vet väl alla: mördare ska man absolut undvika till varje pris.

Detta har Vicke tveklöst tagit fasta på och i alla fall de 20 (ibland låååångt fler) varven man rider i närheten av halmen resulterar i en spänd häst som ignorerar skänklarna utan börjar vända av långt innan långsidan tar slut eller tar ett litet hopp åt sidan om man pressar honom att gå där eller….tja….något annat EXTREMT irriterande och liksom ”arbets-avbrytande”.

Vicke är ju inte tittig på hemmaplan i vanliga fall (”bara” inne på tävlingsbanan….) och jag har hela tiden hoppats att han skulle vänja sig vid kortsidan men icke. Nix pix.

VARJE gång vi kommer in i ridhuset är det exakt samma historia och min tolerans för sådant fjanteri är om inte obefintlig så tämligen låg- jag blir helt enkelt väldigt störd.

Jag har provat att ignorera, att skänkla hårt, att piska till, ryta, ställa utåt och inåt, rida i öppna, sluta eller rakt fram- nothing!

Nu har jag ”äntligen” resignerat och kommer inte att försöka fler ”trix” utan antingen får jag själv vända av INNAN Vicke tycker att det börjar bli läskigt eller så får jag väl stå ut med X antal spända steg innan lugnet infinner sig igen.

Anledningen till att jag har gett upp är att jag har gjort en liten marknadsundersökning i stallet och glädjande eller sorgligt nog, beroende på hur man ser på saken, kunnat konstatera att 90 % av ALLA hästar på anläggningen (vars ägare tillfrågats) gör EXAKT som Vicke.

Och alla ägarna till dessa ”glo-soppe-monster” säger som jag: att de provat ”allt” och att det är ”samma visa varje ridpass” så jag får väl trösta mig med att det inte är Vicke som det är ”fel” på utan högst troligt något som skrämmer våra fyrfota vänner som vi människor inte ser/ hör/ luktar.

Min enda teori är att det kanske finns möss, råttor, kattungar eller vilket annat djur som helst i halmen och att hästarna känner av detta. Annars vet jag inte vad det kan vara och det kanske förblir ett olöst mysterium, vad vet jag…..

Det ironiska är att en av få hästar som ALDRIG reagerat på halmen var Kreon- som kunde titta på en miljard saker UTANFÖR ridhuset……

Har ni observerat att man från och med nästa år inte får rida på kandar i MSV C- klasser?

Det hade inte jag men å andra sidan spelar det mig ingen roll- jag rider ändå på träns.

Men andra kanske finner det mer bekymmersamt?

Själv tycker jag mest att det är ett himla ändrande hit och dit.

När jag tävlade Decima fick man bara rida en MSV B-klass (tror det var MSV B:0) på träns och på den tiden var det ett jättebekymmer för mig eftersom damens tunga flög utanför munnen 100 gånger lättare utan achen-rem, läs: på kandar.

Nu får man rida alla MSV B-klasser på träns men frågan är om det också kommer att ändras tillbaka i sinom tid?

Säkrast att kunna rida på BÅDE träns och kandar säger jag!