Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

Äckeldjur

Ibland har jag lite roligt åt hur maniskt vissa hästägare skurar sina hästars vattenkoppar medan djuren själva glatt kan gå ut i hagen och dricka ur en vattenpöl eller ett kar som inte tvättats ur på Gud vet hur länge.

Jag tror, som jag har berättat om tidigare, inte på hysterisk rengöring av varken vattenkärl eller att hindra hundar från att stoppa tex en hästbajs i munnen- och nej, varken Vicks eller Soya lever i smutsig misär men behandlas inte heller som om de skulle falla ihop om en bakterie kom i deras väg.

Det till och med jag har reagerat på och både tycker är uräckligt och vill stoppa är när både katterna och en del hundar (inte Soya vad jag har sett) dricker vattnet som samlats på gödselstacken 🙁 .

Det ”vattnet” är näst intill svart och borde rimligtvis innehålla både kiss och bajs- DET kan väl ändå inte vara nyttigt??? Urk, urk, urk!

Vicke har blivit stor!

En tvetydig rubrik faktiskt och vad menar jag med den tro?

Tja…dels att Vicke snart går in på sitt åttonde levnadsår och då tycker i alla fall jag att man definitivt får anses ha lämnat unghäststadiet och dels att han har blivit en hel del ”större” (läs: tyngre) sedan jag köpte honom.

Jag minns att Vickes fd ägare påtalade att han var ”svårfödd” och jag fick också med en lista på allt han hade ätit hos den senaste ryttaren, bla Krafft Groov, korn, havre, linfrö, förutom hö och betfor.

Nu minns jag inte de exakta mängderna av varken strå eller kraftfodret men jag vet med säkerhet att den mängd ensilage (13 kg)  och havre (2 kg)  han får nu tveklöst understiger det han brukade äta och då gissar jag ändå på att han har gått upp ganska många kilo sedan köpet.

Så klart skulle en förklaring kunna vara att jag rider färre och mindre ansträngande pass per vecka men det tror jag absolut inte att jag gör utan Vicke har väl helt enkelt vuxit färdigt, landat och kommit till ro.

Naiva ungdomar och vad man skriver om i en blogg

För ett tag sedan var jag inne och läste i en ungdomsblogg och höjde mer och mer förvånat på ögonbrynen.

Bloggaren beskrev i dagliga inlägg hur det var på hennes praktik- ett mycket välkänt stall.

Vad som nästan chockade mig faktiskt var i vilka ordalag stället och personerna där beskrevs- det var en hel del som inte alls lät så trevligt för att uttrycka sig milt.

Nu har jag personligen aldrig besökt detta ställe men känner en person som verkligen har erfarenhet därifrån och just därför blev jag desto mer beklämd över hur naiv man kan vara som ung och liksom inte FÖRSTÅ att det inte är OK att skriva ”vad som helst” på en blogg även om det råkar vara ens egna uppfattning.

Om inte annat lär man ju ha gått miste om otroligt värdefulla referenser som man hade kunnat använda sig av på väldigt många ställen och dessutom har man kanske också verkligen sårat människor på vägen.

Det som nästan förundrade mig mest var förresten att jag såg att bloggarens egen förälder hade varit inne och kommenterat personens STAVNING på bloggen ?!?!?

Att denna, som VUXEN inte la fokus på INNEHÅLLET i stället var verkligen synd- tycker jag.

Men hur tänker ni?

Om ni har en blogg eller uttrycker er på annat vis på tex nätet; brukar ni försöka att vara väldigt hänsynsfulla mot igenkännbara personer eller ”kör ni hårt” och tänker att så länge man är ärlig och/ eller uttrycker egna känslor är det ok att skriva mer eller mindre vad som helst?

Dagens reflektion

Varför döper man hästar till namn efter kändisar?

Tina Turner, Whitney Houston, Angelina Jolie, Brad Pitt, Eminen, Britney Spears…..I could go on for ever…..

Har extremt svårt att se kopplingen liksom….och skulle för övrigt AVSKY att ha en häst med något av namnen ovan….

En sorglig solskenshistoria

Läser följande på Facebook:

För ca 1,5 år sedan sålde vi en D ponny till en familj. Ponnyn hade en enorm kapacitet, men var en känslig individ. Något köparen var väl medveten och informera…d om. I början fick vi otaliga sms hur nöjda och glada de var, men efter ett tag blev vi uppringda och fick berättat för oss att ponnyn var livsfarlig. Den skenade okontrollerat och att det definitivt var något fel på den. Efter otaliga besök hos olika veterinärer där inget fel kunde hittas fann så en veterinär i XX en vad hon sa allvarlig skada i bakre ryggen på ponnyn. Denna skada bedömdes så allvarlig att ett intyg skrev där ponnyn aldrig skulle gå att ridas och rekommenderades att avlivas!!! Vi fann det hela omöjligt och köpte tillbaka ponnyn. Därefter tog vi kontakt med flera specialister som inte kunde hitta ngt fel alls på ponnyn. Då vi fortfarande trodde att ponnyn var en supertalang, men känslig skickade vi den till goda vänner med lång erfarenhet av hästar, utbildning och tävling. I dag har ponny vunnit och placerat sig i flertalet GP klasser, vunnit puissancehoppning och är uttagen på korta listen till nästa års ponny EM. Detta i ett land där ponnysporten har betydligt mer konkursen än i Sverige. Så kontentan av detta då, fel okunniga köpare, en veterinär som enbart lyssnar på dessa och inte ifrågasätter träning eller ridkunskaper eller vill se dessa, samt att man alltid ska gå på sin egen magkänsla när man tycker något inte stämmer! Vi är iaf väldigt glada att vi inte lyssnade på veterinären utan gick på våran magkänsla och är idag stolta ägare till en förhoppningsvis EM ponny!

Som mångårig och vetgirig hästägare kan jag inte påstå att jag är förvånad- liknande historier finns både här och där i vårt avlånga land.

”Man” skyller på hästen när de förväntade framgångarna uteblir, man saknar helt både hästkunskap och sunt förnuft, man passar inte alls ihop med sin häst, man rider för dåligt, fel, på fel underlag, för lite, för mycket bla bla bla….

Och vem drar nästan alltid ”nitlotten”- jo den stackars hästen så klart!

Dagens reflektion

Man måste älska att dressyrtävla i Skåne!

Jag red ut från banan 11.15 och släppte ut Vicke i hagen 12.00.

Och då var vi ändå inte på den i förhållande till vår anläggning närmaste tävlingsplatsen- det finns säkert minst 5 klubbar på närmre håll!

De’ ni norrlänningar 🙂  !

Vådan med att inte vara mainstream

Sitter och tittar på en del utlagda hund och hästannonser på Facebook och kan konstatera att det många gånger handlar om på olika sätt väldigt udda raser och korsningar man vill göra sig av med.

Men uppenbarligen är det så att det man själv en gång lockades av inte är så attraktivt för den stora massan och kanske BORDE man ha tänkt på detta innan man tex betäckte X med Y eller parade Å med Ö ?

Till syvende och sist blir det det ”udda” djuret som blir drabbat om ingen annan än ursprungsägaren vill ha det och det är så tråkigt att läsa om dessa ”sista chansen….avlivas på måndag”……