Nyligen kom vi i vårt stall att prata om hur vi ALDRIG ens skulle komma på tanken att på olika vis ”straffa” varandras hästar om vi skulle bli ovänner.

Helt normalt kan man ju tycka men tyvärr resonerar inte alla så tydligen.

Hörde om ett stall där en häst inte kom ut i hagen och ”man glömde” att fodra den- intressant nog bara när en viss person skulle sköta detta.

I min värld hade detta renderat en uppsägning faktiskt- sådant beteende tycker jag är så oacceptabelt att det inte ens behöver kommenteras.

För övrigt var jag själv med om något liknande för många år sedan (inte i nuvarande stall)  då jag kom ihop mig med en annan hästägare över en riktigt skitsak.

Personen deklarerade efter detta att hen inte tänkte kvällsfodra min häst (annars var det alltid den som gick sist från stallet som gjorde detta) och när jag ifrågasatte hur personen kunde straffa min häst för något som jag hade gjort fick jag som svar att ”det var ju synd om min häst som hade en sådan idiot till ägare”…typ….

Tack och lov stoppades personens planer av de andra i stallet och denne fick veta att antingen fodrades alla hästarna av hen eller så fick någon annan ta över denna syssla.

Har ni råkat ut för något liknande, dvs att er häst (eller hund) straffats för att någon tyckt illa om er?

Brukar folk fråga om de får låna er häst- för ”eget bruk” eller till sina barn och dylikt?

Jag har haft turen att bara råka ut för detta några enstaka gånger och då har jag avböjt vänligt men bestämt.

Min häst är ingen leksak och ska andra rida på honom ska det vara på MITT initiativ.

…och det ska bli spännande att se vad födelsedags-fén kommer med för presenter 🙂 !

Av stallägaren har jag önskat mig en liten harv som jag kan dra med bilen- fatta vad roligt jag skulle kunna ha med den 🙂 !

Jag använder ju sedan tidigare en järnbalk till att sladda utebanan med men tänk att även kunna harva den- det vore magiskt 🙂 !

Av Soya önskar jag mig ett för henne epilepsianfalls-fritt liv  och av Vicks ”bara” att han förblir frisk så ska vi nog komma överens om både hästätande halmbalar i ridhuset och annat.

Av vädergudarna önskar jag mig fortsatt värme, torrt och varken gyttjiga hagar i höst eller en massa blask-snö som tänker försvinna direkt i vinter.

Av maken brukar jag få något jag själv får bestämma och köpa- det brukar bli bäst så 🙂  !

Vi får väl se vem av dessa fem som lyckas bäst i år…hoppas kan man ju alltid 🙂 !

….men kolla på detta!

Ja, då är det snart dags att gå in i täckessäsongen om ni inte redan har gjort det.

Och idag undrar jag hur ni har det på den fronten- har ni en häst som den ovan eller kan ni ha samma täcke år ut och år in och nästan längta tills det ska gå sönder så att ni får förnya er?

Själv har jag bara haft hästar av den ”fogliga” kategorin- gissningsvis i alla fall delvis för att flera av dom har gått ensamma i hagen och så att säga inte har haft några vänner som har velat hjälpa till med att förvandla ett vackert tygstycke till strimlor som inte gått att laga.

För jag tror många gånger att trasiga täcken mer beror på sällskapet än på täckesbäraren själv, så vida man inte har en jäkla massa ”bråte” i box och hage som hästen kan riva täcket emot- eller har jag fel?

Vad sägs om detta? Själv kan jag inte tycka annat än att personen är en riktig idiot men försök gärna (?) övertyga mig om motsatsen.

Jag hade tyckt samma sak om den var mannens EGEN hund men nu var det ju inte ens på det viset….

Idag tänkte jag att vi kunde diskutera våra ambitioner med ridningen- förutsatt att vi HAR några och inte bara rider omkring planlöst dag efter dag ha ha ha.

Och då tänker jag både på oss som tävlar och de som INTE gör det för man kan ju givetvis ha hur många och höga ambitioner som helst fast man av olika anledningar har valt bort tävlandet.

För egen del vill jag med Vicke försöka att utvecklas så långt vi kan komma inom dressyren- både tävlings och träningsmässigt så att säga.

Som jag nämnt flera gånger tidigare sålde jag Archie för att jag ansåg att vi var för begränsade tillsammans och för att jag ville tävla högre klasser än LA utan att för det mesta ha en mycket tråkig känsla på tävlingsbanan.

Kreon lyckades pga den korta tid han fick leva hos mig inte infria mina förväntningar på en ersättare men jag hoppas och tror att Vicke kan göra det och det är alltså mot det jag strävar.

En del tycker kanske att det är konstigt att jag inte ”går ner” i klasserna och tävlar tex LA eftersom det (än?) inte gått så bra i MSV C men som jag har förklarat så kunde jag lika gärna ha behållit Archie om det var rosetter i LA jag var ute efter.

Jag har över 200 placeringar i hoppning och dressyr på olika hästar och på olika nivåer men minst på medelsvår nivå och det är DÄR jag vill vara- inte i lätt klass, oavsett rosetter eller ej för dom har jag som sagt så det räcker.

Så jag kommer att träna vidare och tävla på denna nivå och det skulle ärligt talat kännas konstigt att träna på MSV B-nivå men tävla LA- det är inte alls min grej.

Men man är ju olika och det måste man respektera även om jag ibland i mitt stilla sinne undrar vad en del ekipage gör på en viss nivå- ibland år efter år, fast (eller kanske just därför) de är mycket framgångsrika i dessa klasser.

När jag började tävla tyckte jag att uppklassningssystemet var mycket bättre än det vi har idag- det uppmuntrade att ”sträva uppåt” och ville eller kunde man inte det så fick man kanske avsluta säsongen i förtid om man hade tagit så många placeringar att man riskerade att inte få rida önskad klass nästa år.

Idag sägs ju kvalen vara ett sätt att höja nivån på de olika klasserna från MSV B och det tycker jag är bra men jag hade faktiskt gärna sett att en del ekipage inte kunde tävla hur många klasser som helst per år på en viss nivå om de mer eller mindre ständigt placerar sig i toppskiktet.

Om det finns distrikt (Stockholm?) där det kan vara väldigt svårt att ”komma med” på önskade tävlingar är det väl trist om ”överkvalificerade” ekipage ska kunna vara med och slåss om starterna hur många gånger som helst om året i stället för att ge andra en större chans att komma med?

Ja, nu svävade jag ut lite från ämnet, förlåt- dagens fråga var alltså vad ni har för ambitioner med er ridning!

Insåg först nyligen att jag äntligen har slutat att kalla Vicke för Kreon för jämnan.

Fram tills i somras var det snarare regel än undantag att jag sa Kreon eller Kre…Vicke och så har jag aldrig gjort med de andra hästarna,  dvs kallat dom för föregångarens namn 🙂 .

Nu tycker jag ju själv att hästarna är/ var väldigt lika på många olika vis men ändå…..

Som tur är begriper ju inte hästar sådant för annars hade det väl inte varit så kul för Vicke att heta Krevicke 🙂 !

Själv tycker jag att det är tråkigt om det är så vi hästmänniskor betraktas av omgivningen för ovan beskrivning stämmer då inte på mig och många hästägare jag känner.

Jo, det där med ”glada hästar” kan jag skriva under på men inte resten.

Varför skulle man gå omkring som en lortgris eller bo i en svinstia bara för att man har häst?

Men visst; jag HAR träffat folk som haft kadaver-ordning i stallet och stökigt och inte så rent hemma men skulle inte vilja påstå att det är så hästfolk ÄR generellt.

Tvärtom har jag ärligt talar blivit förvånad över hur fint och ”välinrett” en del har haft det hemma, folk jag liksom inre trodde alls brydde sig särskilt mycket om heminredning och dylikt. Samma sak med deras ”privata” garderob.

Vad är era erfarenheter?

Är du en lortgris som lever i misär ha ha?