En bloggläsares kommentar ”en häst har ju bara X antal språng i kroppen under sin livstid” fick mig att börja fundera för detta är inte första gången jag ”hör” det- ”man” säger ibland så om tex travökningar  också.

Fast när jag tänker efter så tycker jag ändå att resonemanget låter ”flummigt” 🙂 .

HUR vet man detta?

Och även om det SKULLE vara på detta viset så borde det rimligen ändå variera oerhört från häst till häst beroende på ”tusen” variabler (dess fysik, träningsupplägg, vem som rider, tidigare skador, daglig omvårdnad osv i all oändlighet).

Så är detta något man ens ska tänka på; dvs att inte ”slösa språng” i onödan eftersom de kommer att ta slut?

Sedan tycker jag personligen att jag ALDRIG vill ”slösa” på något i onödan, dvs i detta fallet anstränga hästen om det inte ”behövs” av en eller annan anledning (träning i syfte att tävla tex)  men  just tänket ”det kommer att ta slut efter X gånger” känns lite konstigt, eller är det jag som resonerar fel?

ALLT har ju förvisso ett naturligt slut genom döden så att säga men att det tex är så att en häst har 6000 språng på 140 i kroppen innan de är förbrukade tycker jag som sagt låter lite väl konstigt?

http://www.tidningenridsport.se/Nyheter/Varlden/2014/10/Hastar-far-kriminella-att-inte-falla-tillbaka-i-brott/

Nej, jag är inte förvånad- jag har i många år trott på ”djurinslag” i olika former av behandling.

Om jag hade drivit någon form av behandlingshem hade jag absolut involverat djur eftersom jag tror att de många gånger har en helande kraft.

Det finns människor som inte litar på någon, som har svårt att visa känslor och som är otroligt ensamma. I dess fall KAN djur bryta dessa barriärer- det är min erfarenhet i alla fall.

Dessutom tror jag stenhårt på fysiskt arbete- tex genom djurskötsel; ju tröttare man är rent fysiskt desto mindre kraft har man att lägga på ”dumheter” i min värld.

Läste på en blogg att det tydligen inte är helt ovanligt att man som ryttare avbryter sin pågående dressyrritt om man anar/ känner att poängen/procenten kommer att bli mer eller mindre katastrofala- detta för att inte skylta med dåliga resultat på TDB.

Egentligen borde jag väl inte förvånas även om det känns lite väl…tja jag får väl använda ordet ”fåfängt” i brist på bättre.

Men visst…ska man sälja hästen vill man kanske inte att presumtiva köpare ska se en massa underkända procent i TDB även om min erfarenhet är att man sällan och aldrig kan mörka sanningen- inte varaktigt i alla fall.

Men vad säger ni- har ni också stött på detta fenomen och skulle ni kunna göra detsamma, dvs avbryta en ritt- ”bara” för att det inte ska synas på TDB?

Nyligen kom vi i vårt stall att prata om hur vi ALDRIG ens skulle komma på tanken att på olika vis ”straffa” varandras hästar om vi skulle bli ovänner.

Helt normalt kan man ju tycka men tyvärr resonerar inte alla så tydligen.

Hörde om ett stall där en häst inte kom ut i hagen och ”man glömde” att fodra den- intressant nog bara när en viss person skulle sköta detta.

I min värld hade detta renderat en uppsägning faktiskt- sådant beteende tycker jag är så oacceptabelt att det inte ens behöver kommenteras.

För övrigt var jag själv med om något liknande för många år sedan (inte i nuvarande stall)  då jag kom ihop mig med en annan hästägare över en riktigt skitsak.

Personen deklarerade efter detta att hen inte tänkte kvällsfodra min häst (annars var det alltid den som gick sist från stallet som gjorde detta) och när jag ifrågasatte hur personen kunde straffa min häst för något som jag hade gjort fick jag som svar att ”det var ju synd om min häst som hade en sådan idiot till ägare”…typ….

Tack och lov stoppades personens planer av de andra i stallet och denne fick veta att antingen fodrades alla hästarna av hen eller så fick någon annan ta över denna syssla.

Har ni råkat ut för något liknande, dvs att er häst (eller hund) straffats för att någon tyckt illa om er?

Brukar folk fråga om de får låna er häst- för ”eget bruk” eller till sina barn och dylikt?

Jag har haft turen att bara råka ut för detta några enstaka gånger och då har jag avböjt vänligt men bestämt.

Min häst är ingen leksak och ska andra rida på honom ska det vara på MITT initiativ.

…och det ska bli spännande att se vad födelsedags-fén kommer med för presenter 🙂 !

Av stallägaren har jag önskat mig en liten harv som jag kan dra med bilen- fatta vad roligt jag skulle kunna ha med den 🙂 !

Jag använder ju sedan tidigare en järnbalk till att sladda utebanan med men tänk att även kunna harva den- det vore magiskt 🙂 !

Av Soya önskar jag mig ett för henne epilepsianfalls-fritt liv  och av Vicks ”bara” att han förblir frisk så ska vi nog komma överens om både hästätande halmbalar i ridhuset och annat.

Av vädergudarna önskar jag mig fortsatt värme, torrt och varken gyttjiga hagar i höst eller en massa blask-snö som tänker försvinna direkt i vinter.

Av maken brukar jag få något jag själv får bestämma och köpa- det brukar bli bäst så 🙂  !

Vi får väl se vem av dessa fem som lyckas bäst i år…hoppas kan man ju alltid 🙂 !

….men kolla på detta!

Ja, då är det snart dags att gå in i täckessäsongen om ni inte redan har gjort det.

Och idag undrar jag hur ni har det på den fronten- har ni en häst som den ovan eller kan ni ha samma täcke år ut och år in och nästan längta tills det ska gå sönder så att ni får förnya er?

Själv har jag bara haft hästar av den ”fogliga” kategorin- gissningsvis i alla fall delvis för att flera av dom har gått ensamma i hagen och så att säga inte har haft några vänner som har velat hjälpa till med att förvandla ett vackert tygstycke till strimlor som inte gått att laga.

För jag tror många gånger att trasiga täcken mer beror på sällskapet än på täckesbäraren själv, så vida man inte har en jäkla massa ”bråte” i box och hage som hästen kan riva täcket emot- eller har jag fel?