Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 57 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 18-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker
Idag funderar jag över att det numera verkar som att man, om man har en ängslig personlighet, kan finna skäl att oroa sig året runt vad gäller väder och vad detta kan ställa till med.
”Förr” var det väl främst på vintern man kunde vara nervös för att bli insnöad pga ihållande nederbörd men nu är det stormar på hösten, skogsbränder på sommaren och översvämningar året runt som kan ställa till med elände.
Och kanske är det bara ren inbillning men nog känns det som att allt detta förekommer mer frekvent än för bara säg 10 år sedan, eller?
Sitter och tittar på hoppningen på tv- det har jag knappt gjort på många år.
Slås av att alla ryttare numera är smala och smärta- precis som det ska vara tycker jag.
Minns en del väl korpulenta farbröder som deltog i hoppcirkusen på den yttersta toppen när jag själv var tonåring och även om de hade framgångar DÅ undrar jag hur de hade stått sig i dagens konkurrens?
Förvisso är hästmaterialet idag ännu bättre än då men nog tusan spelar även ryttaren roll och då faktiskt också VIKTEN.
Sedan vet jag absolut att vikten inte är det allena avgörande för ryttarens position i sadeln, inverkan, följsamhet osv men ska man tävla på den allra högsta nivån tror jag absolut att 10-20 kilos övervikt hos den som sitter i sadeln kan vara skillnaden mellan placering eller ej.
Och vi som rider och tävlar vill (väl?) hävda att det är en SPORT vi utövar så det är väl inte mer än logiskt att man inte ska släpa på en massa överflödiga kilon- det är mig veterligt få sporter där detta är en fördel?
Jag har berättat om detta förr vet jag men det kan väl tålas att skrivas om igen- min vattenspann.
Jag har alltså alltid en välfylld vattenspann med lock med mig i transporten och detta vatten kan användas till mycket, det märkte jag tex efter helgens tävling när både Vickes ben och hans sadelgjord var mer än lovligt leriga.
Man kan således tvätta av hela hästen, benen eller bara svansen, man kan skölja bettet, torka av sadelgjorden eller annat som blivit smutsigt osv.
Väldigt praktiskt att fixa med detta på plats tycker jag och inte vänta tills man kommer hem och allting har torkat in.
Om ni kunde få en veterinär-tid hos er ordinarie veterinär samma dag eller allra senast dagen därpå men detta kostade 2000 kronor EXTRA som inte ersattes av er försäkring: skulle ni ändå ta tiden?
Varför/ varför inte?
Skulle ni välja att ha ”is i magen” framför att få snabba besked?
Eftersom sommaren tycks lida mot sitt slut känner jag att jag vågar mig på en sammanfattning av insektsläget i mina trakter och det är bara att lättat konstatera att det har varit mer än drägligt.
På VISSA sträckor när man har ridit ut kring vår anläggning har det funnits broms och andra irriterande flygfän men kring hagarna har det varit, om inte helt dött så i alla fall otroligt sparsamt med insekter.
Förr-förra (eller om det var förra) året köpte jag ett begagnat insektstäcke att ha i reserv om mitt egna skulle gå sönder- båda är intakta och jag har bara använt mig av det ena under hela sommaren.
Flaskan med insektsspray som jag köpte förra våren är långt ifrån tömd och den extra flughuvan som jag också köpte som reserv för något år sedan ligger kvar i sin förpackning.
Jag lever ju efter devisen att ju bättre förberedd man är desto mindre behöver man använda sig av allt det som man förberett och i detta fallet har det ju verkligen stämt mycket väl.
Och gärna för mig- mina kostnader för insekts-skydd är så försumbara så både flugtäcke och huva får gärna ligga kvar oanvända i stallskåpet hur länge som helst.
Häromdagen diskuterade vi ju huruvida Protector-strykkapporna som jag köpte kan behöva borstas av efter användning och jag hävdade att jag aldrig gjorde detta.
Jag får efter att ha köpt även skydd till bakbenen (hade bara till frambenen tidigare) verkligen revidera mitt påstående- under bakbensstrykkapporna samlas det absolut grus som man behöver borsta bort. Mina frambensskydd är dock fortfarande kliniskt rena invändigt.
Ibland måste man ju välja om man vill ha stallet eller jobbet så nära sin bostad som möjligt och jag har alltid valt det förstnämnda.
Jag vill alltid kunna ta mig till hästen oavsett väder; om jag så ska behöva GÅ och det ska inte ta en evighet.
Vet att det var flera som inte kunde komma till sina stall på grund av de översvämningar som var i Malmö i helgen och jag vill i görligaste mån inte ställas inför samma scenario för egen del.
Minns första eller om det var andra vintern jag stod på nuvarande anläggning och det hade snöat hur mycket som helst.
Jag vågade inte ta bilen av risk för att fastna i någon snödriva så jag tog CYKELN (!!!!!) och ömsom trampade mig fram ömsom ledde densamma.
Kommer så väl ihåg att jag mötte vår stallägare som var ute och plogade- det var mörkt ute och han och jag var väl typ de enda människorna som befann oss på vägarna (klockan var väl runt 5 på morgonen) – hans min var obetalbar och sa typ ”den där tjejen måste VERKLIGEN vilja komma till stallet” ha ha ha.
Men hur har ni resonerat om ni har varit tvungna att välja mellan att ha nära till jobbet eller stallet- vilket har ni prioriterat?
Om ”man” har gått ut och varnat allmänheten för att ge sig ut på vägarna på grund av översvämningar och man ÄNDÅ väljer att göra detta och kör fast i en gigantisk vattensamling så att hela bilen blir ”dränkt”- får man då villkorslöst ersättning från sitt försäkringsbolag eller räknas det som att man får ”skylla sig själv” då man varit oaktsam?
Trots att jag vill påstå att jag är tämligen ordningsam och inte har en massa ”skit” i bilen stämmer kommentaren ovan i alla fall liiite på mig.
I bilen (prydligt förvarat men dock) har jag tex ridbyxor, hjälm, ridhandskar, spö, jacka, strumpor, hårnät och säkert en del annat som jag har glömt och som kan härledas till mitt hästintresse.
Ovan uppräknade saker är dessutom INTE sådant jag använder i vanliga fall utan ”reserv-utrustning” OM jag skulle råka glömma ordinarie grejer vilket händer en gång var tionde år….typ.
Hur ser det ut i era bilar?
PS. Tips: köp stora plastbackar med lock- där får man plats med mycket utan att det ser skräpigt ut i bilen 🙂 !
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer