Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

Skrivet

Münchhausen by proxy- djurvarianten

”Münchhausen by proxy, MBP eller Münchhausensyndrom genom ombud är en psykisk sjukdom nära besläktad med Münchhausensyndrom. MBP innebär att personen i fråga inte själv utger sig vara sjuk, utan i stället framträder som ombud för någon annan som utan grund uppges vara sjuk. Den sjuke, vanligen en förälder, använder företrädesvis sina barn som ställföreträdande sjukdomsbärare”.

Ja, så står det om denna, om uttrycket ursäktas fascinerande (i alla fall för mig) sjukdom i Wikipedia.

Idag tänkte jag berätta om 2 fall där flera personer och inte bara jag misstänkt att djurägarna lidit av just denna sjukdom även om något aldrig bevisats.

Det kan, tycker jag, vara bra att vara bekant med detta ovanliga fenomen för det väcker onekligen väldigt mycket känslor hos de som stöter på dessa djur och deras ägare och ju fler som får upp ögonen för att det faktiskt finns en sådan här sjukdom desto större är väl sannolikheten att man ändå kan göra något som utifrånbetraktare även om jag själv upplever det som otroligt svårt (för att inte tala om KÄNSLIGT och KONFLIKTFYLLT).

I det ena fallet var jag personligen bekant med djurägaren under några år och från början tror jag inte att det var någon som tyckte att det var något konstigt med denna trevliga och sociala person.

Men redan när personens första häst började drabbas av ”sjuttioelva” olika ”sjukdomar” var det lite anmärkningsvärt även om det så klart och tyvärr finns hästägare som tycks vara fullständigt förföljda av otur- hur de än bär sig åt.

Denna hästägares enda ”fel” som jag som utomstående kunde tycka hon gjorde var att hästen reds väldigt sporadiskt- det verkade långt roligare att bara ÄGA hästen, prata om den och köpa en massa utrustning än att rida på den men det vet jag andra som också tycker utan att deras hästar blir sjuka stup i kvarten.

Hur som helst så blev hästen utdömd efter några år (minns ej diagnosen) och häst nummer 2 inköptes.

Även denna häst blev efter inte särskilt lång tid utdömd och när häst nummer 3 gick samma öde till mötes (vi hade då nästan helt tappat kontakten) så började i alla fall jag ana ugglor i mossen.

Att personen själv också ofta var sjuk (eller påstod sig vara det) liksom för övrigt personens make OCH hund bidrog så klart till mina misstankar men på den tiden kände jag inte till Münchhausens syndrom och även om jag hade gjort det vet jag inte riktigt vad jag hade kunnat göra.

Nu ska jag inte heller tvärsäkert påstå att det inte var några fel på varken personen, maken, hunden eller de 3 hästarna, i vart fall djuren blev ju veterinärundersöka efter konstens alla regler och mer därtill och man tycker ju att NÅGON veterinär BORDE ha reagerat på alla dessa krämpor?

Samtidigt är ju svårigheten med djur att de inte själva kan föra sin talan utan att en veterinär i ganska stor utsträckning måste förlita sig till djurägarens observationer och påståenden.

Visst kan olika prover och undersökningar på plats visa mycket men man kan ju ändå som veterinär inte helt ignorera en djurägares utsagor om vad som utspelar sig på hemmaplan.

Det andra exemplet är hämtat från Internet där en person i måååånga år och på olika forum som jag följt har redogjort för den ena mer ”fantastiska” sjukdomen/ diagnosen än den andra som både personen själv, mer än 1 hund och sammanlagt FEM olika hästar drabbats av.

Personen framställs genom sina beskrivningar som i alla fall i mina ögon som mer eller mindre den ULTIMATA djurägaren som skulle gå över eld och vatten för sina djur så att sjukdomarna och skadorna skulle ha drabbat hundar och hästar på grund av någon form av misskötsel verkar fullständigt otänkbart.

Även i dessa fallen finns inte den veterinär, klinik, massör, hovslagare, equiterapeut- you name it- som inte har undersökt djuren men trots detta har i alla fall alla hästar gått samma öde till mötes: DÖDEN!

Nu har jag som sagt inte träffat personen IRL och vet därför inte om allting är påhittat från början till slut men samtidigt undrar jag- vem skulle orka hitta på dessa evighetshistorier (med referenser till olika veterinärer och kliniker- dvs lätt att kolla upp) under mer än 10 års tid? Och varför i så fall om de inte var självupplevda? Fiskar man efter uppmärksamhet och/ eller sympatier? Är det något att vara stolt över att alla djur man äger är mer sjuka än friska?

Ja….inte vet jag och jag kan faktiskt bara hoppas att det ÄR påhittat- annars är det väldigt synd om djuren.

Vad är era erfarenheter? Känner ni någon som ni misstänker har haft ”extrem otur” med sina djur där ni misstänker att allt inte stått rätt till? Eller känner ni personer som ni tror lider av Münchhausensyndromet?

Hur har ni hanterat detta?

Skrivet

Debatt: ska vi tävla i välridning eller i finridning?

När jag började tävla dressyr ”på allvar” för lite mer än 20 år sedan var jag och min dåvarande häst Heron i flera år tämligen framgångsrika i lätt klass dvs upp till LA.
 
Heron lyckades ibland till och med besegra på den tiden godkända hingstar (!), till stor del beroende på att medan han var otroligt lydig och välriden om än med mycket begränsade gångarter och svag bakbensaktivitet så ”ballade” hingstarna ur inne på banan och förlorade så pass många poäng på sina hyss att Herons lydnad kunde ”överglänsa” detta.
 
Även på den tiden hände det givetvis att någon ”flashig” gångartshäst kunde vinna/ placera sig trots flera ganska uppenbara brister under ett programs gång men det var inte så vanligt med dessa bensprättare då och definitivt inte i klasser under medelsvår B.
 
Idag, alltså ca 20 år senare tycker jag mig se en helt annan utveckling och den har kommit på bara några år.
 
Medan jag förr kunde se 1-2 hästar per tävling som jag ”hajade till” lite extra åt och kanske rent av tänkte ”den hästen skulle man ha” så ser jag numera säkert 10. Och det beror INTE på att mina krav har blivit blygsammare- tvärtom.
 
Jag är tämligen säker på att Heron, om han hade levt idag, hade varit fullständigt chanslös om han skulle tävla LA/MSV C medan han alltså för 20 år sedan var en riktig rosettplockare.
 
Hästmaterialet som är ute på dagens tävlingar är helt enkelt, i alla fall enligt mig, så mycket bättre än för några år sedan och ska jag vara ärlig så tycker jag faktiskt inte att detta bara är av godo- vilket man kanske spontant skulle kunna tycka.
 
Låt mig nu illustrera vart jag vill komma med ett exempel så kanske ni förstår mina tankegångar lite bättre:
 
För ett tag sedan såg jag i en MSV C-klass en superflashig häst som DANSADE in på banan så man blev helt hänförd. Ryttaren tycktes bara ”åka omkring” och det såg väldigt okomplicerat och flott ut.
 
Men redan när första ”lydnadsgrejen” skulle göras- en ryggning- så brast det helt- hästen körde upp skallen, ville inte rygga, vek sig snett bakåt osv.
 
Sedan fortsatte fina hästen att flasha vidare tills det var dags för en ny lydnadsgrej- enkla byten som även de blev dåliga liksom den förvända galoppen där hästen bytte galopp.
 
Att hästen alltså inte kunde utföra flera lydnadsmoment korrekt får i alla fall mig att misstänka att alla dessa brister vad gäller lydnaden antingen berodde på att hästen inte är tillräckligt utbildad/ skolad för klassen eller att ryttaren ”rider för dåligt” eller både och.
 
Detta till trots blev hästen högt placerad och jag kan inte annat än tro att detta berodde på att hästen på ”transportsträckorna” håvade in så pass många ”gratispoäng” att detta räckte för att släta över de grova lydnadsmissarna.
 
Och det är nu jag ställer mig rubrikens fråga:
 
Ska vi tävla i välridning eller finridning?
 
Ska det räcka med att sitta på en häst som AV NATUREN rör sig på ett sådant sätt att ögat bländas trots att det i princip inte krävs något som helst av ryttaren för att få hästen att gå på detta vis eller ska vi börja premiera LYDNADEN ännu mer än vad som görs idag?
 
Jag är rädd för att utvecklingen där det finns fler och fler ”flashiga” hästar även på relativt låg nivå (LA/MSV C) får till följd att man i princip inte behöver kunna rida för att placera sig- det räcker med en fet plånbok för att kunna köpa de fina gångartshästarna och så är saken biff!
 
Nu raljerar och överdriver jag så klart en del och allt är verkligen inte svart eller vitt- det är ju inte så att alla hästar med supergång vinner och placerar sig alltid och att de utan lika stora gångarter är totalt chanslösa men kan ni förstå mitt resonemang?
 
Och om jag nu inte bara ska klaga utan även komma med en LÖSNING på vad JAG ser som ett problem (fast det kanske ingen annan håller med om) så är mitt förslag följande:
 
Sätt dubbel koefficient på ALLA lydnadsmoment och låt ”transportsträckorna” betygsättas som idag så kanske vi får lite rättvisare bedömningar där lydnaden premieras ännu mer.
 
Varför är det tex aldrig dubbel koefficient på ryggningar trots att så få (enligt mig) kan utföra dom korrekt? Eller är det just därför?
 
Nu vill jag veta vad ni tycker- är jag rent ute och seglar, avundsjuk för att jag själv inte har en häst som dansar fram eller är mitt förslag något att fundera vidare på?

Skrivet

Vanliga fel i MSV C

För ett tag sedan hade jag ganska gott om tid att titta på en MSV C-klass som jag själv skulle rida lite senare och jag passade då på att titta på vad jag skulle vilja beteckna som de vanligaste felen när ryttare rider på denna nivå.
 
Dessa är (utan inbördes rangordning):

Övergångarna mellan samlad trav och mellantrav/ ökad trav markeras för lite.
 
Ryggningarna är sneda/ ovilliga/ görs för få steg.

Det är för liten skillnad mellan arbetsgalopp och mellan/ ökad galopp och när man tex ska vända snett igenom i mellangalopp för att därefter minska till arbetsgalopp innan traven så är det nästan ingen som gör en synlig övergång utan man ser bara en oftast halvhjärtad mellangalopp och sedan trav direkt.

Serpentinerna i galopp rids ej rakt över banan utan man sneddar.

Avbrotten från galopp till skritt inför de enkla bytena sker för tidigt.

Det mesta av detta har inte så mycket med hästens tekniska förmåga att utföra olika rörelser att göra utan mycket handlar om SLARV kontra KORREKTHET hos ryttaren och det är som jag ser det många gånger ”bortgivna” poäng i onödan.
 
Så- ett tips om ni vill få fler poäng när ni tävlar; se till att ”fixa till” ovanstående om ni inte redan rider med perfektion :).

Skrivet

Nya hagmått

Jaha…vad säger man?

Jättebra att man numera har fastställt faktiska mått som man enkelt kan rätta sig efter men jag undrar ändå i mitt stilla sinne hur kontrollen att detta efterlevs kommer att skötas.

Jag vet måååånga hagar som är långt mindre än 10×30 meter och det ska bli intressant att se om de som har dessa kommer att behålla dom, begära någon form av dispens eller vad som kommer att ske.

Förvisso finns det viktigare saker för djurskyddet att titta på, stoppa och förändra men det känns lite meningslöst med lagar som man (läs: jag) sedan tvivlar på kommer att efterlevas på alla håll och där man tämligen lätt kan komma undan med det.
De stora anläggningarna som Strömsholm och Flyinge tex kan så klart inte ”låtsas som det regnar” och släppa ut hästarna i hur små fyrkanter som helst men ”Olle i skogen”…..han kan nog fortsätta med det tämligen ostört misstänker jag.

Skrivet

Snabba cash

Ja, det tyckte nog en Hästnet-annonsör att hon fick idag :).

Tjejen hade satt in en annons om att hon ville sälja ett par stigläder igår.

Jag läste annonsen på lunchen idag, skickade ett SMS direkt och frågade om jag kunde komma efter jobbet.

Klockan fem hade jag stigläderna i min hand, inköpta för mindre än hälften av nypriset och i princip oanvända.

Och…jag som ofta påstår att det mesta som behövs när det handlar om hästar finns i Staffanstorp med omnejd fick detta bekräftat än en gång: säljaren bodde typ 2 kilometer från mig:)!

Skrivet

Lite mer om träningsupplägg

Vi har ju här på bloggen diskuterat lite hur vi försöker lägga upp våra träningar både för att lyckas på tävlingsbanan och för att inte bryta ner våra hästar utan tvärtom stärka dom.Både jag och andra har redogjort för hur vi tänker och tränar och jag skulle idag vilja publicera en del tänkvärda ord även från min tränare som nyligen uttalade sig i en hästskrift.

Så här skriver hon om träningsplanering:

”Titta på hur din veckoplanering ser ut. En häst som inte har de bästa fysiska förutsättningarna blir tröttare i kroppen än en optimalt byggd häst. Det är därför viktigt med dagar och perioder av vila. Vila kan vara allt från promenad, tömkörning, uteritt, hoppning och jogg i låg from till att bara gå i hage. Jag brukar inte arbeta mina hästar mer än 3 dagar i rad, och då är dag 1 ett lösgörande joggingpass. Försök att hitta ett system som passar din häst. Var också noga med många korta skrittpauser under ett arbetspass. Då får hästen inte mjölksyra och då sliter inte arbetet så hårt”.

Självklara ord för de flesta måhända men ibland behöver man påminnas om även detta, dvs just det självklara.

Att exempelvis beakta sin hästs fysiska svagheter och försöka kompensera dessa samtidigt som man arbetar med att bygga upp hästen torde vara en av de viktigaste uppgifterna i det dagliga arbetet med hästen.

Skrivet

Dagens (foder)fråga

Som ni vet är jag ganska intresserad av hur andra resonerar kring det här med foder och ibland blir jag också förvånad, förstummad och någon gång också förargad.
 
Det finns enligt mig en hel del hästägare som inte har en aning om varför de fodrar som de gör, en del ger ett visst foder för att det ingår i stallhyran (som man vill utnyttja till max), en del överutfodrar för att de tror att de rider mer än de rent objektivt gör, en del anser att hästar måste ha kraftfoder för att orka jobba osv.
 
Det finns hur många förklaringar som helst och det är som sagt intressant att höra hur folk tänker.
 
Idag skulle jag vilja fråga en hästägare vad tanken med att fodra hästen med HAVRE-FRI MÜSLI och HAVRE är för det LÅTER konstigt för mig men det kanske finns en fullständigt logisk förklaring?

Och nej, någon grovfoderanalys som på något sätt skulle förorda detta finns inte så DET alternativet kan vi bocka av direkt.
 
Nu träffar jag inte denna hästägare speciellt ofta men när jag får svaret lovar jag att återkomma :)!

Skrivet

Varje halmproducents mardröm!

Om ni så gissade i veckor tror jag inte att ni skulle kunna säga vad bilden föreställer- hur jag än försökte lyckades jag inte få tillräckligt ljus för att man ska kunna se det jag ville att ni skulle se :).

För att ta det från början så fick jag idén till bilden och inlägget då jag var inne och fodrade en stallkamrats häst Grand Corona för ett tag sedan.

Detta sto (i rätt bemärkelse en riktig ”röd kvinna”) har nämligen en egenskap som jag avundas ägaren MYCKET- hästkraken lägger alla bajshögar i en hörna i boxen medan resten av den är ren som snö!

Och det var denna jättebajshög som jag tänkte fotografera och kalla ”varje halmproducents mardröm” för med en sådan häst hade man klarat sig med en enda halmbal i evigheter :)!

Skrivet

Är man ”het” kan man bli fet :)!

Nu ligger ju vårt stall och våra hagar inte så supertillgängligt till för allmänheten annars skulle det inte förvåna mig om Archie hade kunnat gå samma öde till mötes som ekorren.Han hade säkert kunnat charma brallorna av vilken morotsbärande besökare som helst och hade de varit många så tja…. Hello jättemage :)!

Skrivet

Ska man få köpa hund som arbetslös?

Ja, det ska man så klart få göra- i alla fall om man vet vad man gör höll jag på att säga.
 
Inspiration till dagens blogginlägg får jag tyvärr då och då- både å yrkets vägnar och i privatlivet och jag blir lika beklämd varje gång.
 
Beklämd därför att jag så ofta ser att man skaffar hund utan någon framförhållning eller tankar kring framtiden.
 
Nu kan förvisso ingen av oss, inte ens med en kristallkula, se in i framtiden till 100 %  och tur är väl det men man kan ju ändå ha vissa tankar och aningar om hur man i alla fall vill leva och det är här jag blir beklämd.
 
En del människor som är arbetslösa verkar nämligen antingen helt ha tappat TRON och HOPPET om att någonsin få ett arbete igen och vissa säger mer eller mindre rakt ut att de inte VILL arbeta- inte heltid i alla fall och/ eller med något som skulle påverka deras hundägarskap negativt.
 
Och det är här jag ser problemen torna upp sig.
 
Jag känner till en del fall där de som äger hunden inte KAN (eller för den delen VILL) lämna hunden ensam ens en kortare stund och då undrar jag hur man hade tänkt lösa detta om man SKULLE få ett arbete?
 
Alla har inte möjlighet att låta någon vän/ släkting eller dylikt passa hunden och i Malmö finns det inte så gott om hunddagis och de som finns kostar flera tusen i månaden- knappast något som alla har råd med.
 
Har man varit arbetslös i många år och dessutom saknar utbildning som i flera fall jag känner till går det inte heller att ställa vilka krav på arbetsmarknden som helst utan man får kanske acceptera att ta de jobb som finns med de VILLKOR som finns- inte komma med åsikter om att arbetet är på heltid eller att man inte kan ha hunden med på jobbet.
 
Så skulle man skaffa hund som arbetslös bör man verkligen tänka efter hur man ska lösa passningen den dagen man FÅR ett jobb för man kan ju inte bara förutsätta att det aldrig kommer att inträffa eller att ”den dagen den sorgen….” eller så är det kanske därför Blocket vimlar av annonser där hunden säljs ”pga ändrade familjeförhållanden”?