Som synes var det framför allt ”mellanväggen”, eller delar av den som blev demolerad och så här trasig var det en skrämmande syn tycker jag.

Man kan se att ”väggen” består av flera olika material varav PLÅTEN var knivskarp när jag drog fingrarna utmed den.

Otroligt att hästen inte skar sönder sig fullständigt menar jag.

Kanske är det säkraste att ha den där formen av ”skynke” som vissa mellanväggar utgörs av?

Eller att köra utan mellanvägg, alternativt med mellanväggen skjuten åt sidan (så har jag alltid gjort).

Jag förstår inte riktigt vitsen med att klämma ihop hästen på en plats om den åker ensam och det är väl så de flesta hästarna åker, alltså ensamma.

En del hästar kanske åker bättre ”ihopklämda”, det är svaret jag hört från deras ägare i alla fall men själv har jag som sagt alltid mellanväggen åt sidan.

Nu använder jag ju aldrig heller mina bommar bak men vill man ha dessa går det att köpa ”trekvartsbom” och ersätta de smalare standardbommarna så kan man låta hästen stå lite bredare.

För några år sedan kände jag en familj som, då dottern skulle ”gå över” från ponny köpte en, i alla fall enligt MIG, fullständigt gräslig häst.

Medan ponnyn var en lättriden rosettplockare i dressyr (flickan var tävlingsintresserad) var den stora hästen av en sådan modell (otroligt framstupa) att inte Gud fader hade kunnat rida den på tygeln och än mindre den ändå tämligen orutinerade flickan.

”Givetvis” flög ridintresset snabbt sin kos med en så omöjlig häst som sedermera såldes men jag minns att jag dessförinnan frågade förundrat VARFÖR man valt just denna häst.

Bortsett från dess ”omöjliga” kroppskonstruktion hade hästen varit i avel i flera år så även det bidrog ju till ridsvårigheter.

Svaret på min fråga blev: ”för att den är SNÄLL” och redan då började jag fundera på det här med ”snälla hästar”.

Vad jag redan då ansåg och vidhåller än idag är att hästars NORMALTILLSTÅND är att vara just snälla, det är liksom nästan något jag förutsätter och inget jag specifikt skulle söka efter om jag letade ny häst.

Jag tycker faktiskt att det är ytterst sällan som jag stöter på elaka hästar, möjligtvis ouppfostrade men det är ju ett ”handhavandefel” och egentligen inte hästens utan ägarens fel.

Jag tycker ändå att jag har träffat väldigt många olika hästar, både på ridskolan där jag stod uppstallad i över 20 år och på nuvarande anläggning och jag kan knappt minnas att jag om någon häst tänkt ”det var mig en ELAK jäkel”.

Eller beror det på MIG att jag uppfattar hästar som snälla, dvs att jag är säker i min hantering av dom?

Fast å andra sidan så har många av de hästar jag mött även hanterats av andra utan problem så jag tror inte att svaret bara ligger där i så fall?

Vad säger ni läsare: har ni samma erfarenhet? ÄR de flesta hästar snälla eller är detta en egenskap som är så eftertraktad att man är villig att ge avkall på annat viktigt (ridbarhet tex) ”bara” för att få en snäll häst vid exempelvis köp?

Nyligen ”pratade” jag med en bloggläsare via nätet och vi avhandlade då något som jag ägnat mig åt i massor av år: att se potentiella hagar och ridbanor ”överallt”.

Om jag ska förklara närmare så innebär detta att jag väldigt ofta då jag tex kör förbi en fin gräsmatta kan tänka ”här hade varit perfekt att rida” eller om jag ser en annan passande vy kan tänka ”oj vilken fin hage man hade kunnat hägna in här”.

Är det något som ni andra hästmänniskor också känner igen?

I vårt stall är det just nu en tjej som har fått sommarjobb hos NN i 3 veckor.

Hade jag varit i hennes ålder hade helt klart varit avundsjuk- tänk att få möjlighet att både titta på och själv få rida på fina hästar och dessutom få betalt för det :)!

Själv är jag en ivrig förespråkare för att ungdomar ska arbeta och inte BARA fördriva all ledig tid sovandes eller slappandes- jag tror för att använda ett stenåldersuttryck att det absolut är DANANDE FöR KARAKTÄREN :)!

Sedan behöver man inte tvinga sina ungdomar att ägna sig åt vilka ”slavarbeten” som helst, det är inte det jag menar men att få lära sig att ta ansvar, tjäna ihop sina egna pengar osv tror jag är hur nyttigt som helst.

Jag har genom åren sett ungdomar handskas så vårdslöst med häst och ryttarutrustning för tusentals kronor att jag blivit rent beklämd och min teori är att det är lättare att göra på detta vis om ”mamsi och papsi” pröjsat för rubbet än om man genom eget slit hade fått spara ihop till sakerna.

En del ungdomar tycks också helt sakna perspektiv på pengars värde och hur mycket arbete som ska till för att X kronor ska intjänas- de är rent ut sagt både bortskämda och otacksamma och det tror jag hade botats ganska bra om de själva fick prova på arbetslivet lite grann.

Själv har jag faktiskt varit intresserad av att tjäna egna pengar redan sedan jag var i de yngre tonåren och då vill jag ändå inte påstå att jag levde i en fattig familj eller aldrig fick saker jag ville ha osv.

Listan på de arbeten jag haft, oftast ordnade helt på egen hand, kan göras lång- jag har tex sålt lotter, majblommor, jultidningar, delat ut reklam, passat barn och hundar och utfört enklare städarbeten.

Och att jag har haft nytta av dessa erfarenheter är för mig ostridigt.

Jag har alltid varit sparsam, kunnat ”koka soppa på en spik” och aldrig haft krav på någon överdriven standard.

Nästan allt jag har köpt har jag köpt kontant och det jag lånat till har jag sett till att så fort som möjligt lösa in.

På senare år har jag också lyckats skapa mig en rejäl buffert och jag VET att jag tämligen enkelt hade kunnat leva mycket ”fattigare” än jag gör idag om jag hade varit tvungen och utan att mitt liv hade rasat för det.

Jag arbetade i ca 15 år med socialbidrag (eller som det idag heter försörjningstöd) och hade tyckt att det hade känts förfärligt att sitta och ta ställning till om folk skulle ha bidrag eller ej om jag samtidigt inte kunnat sköta min egen ekonomi.

Så jag tror inte alls att man gör sina barn en tjänst genom att servera allt på ett silverfat och tänka ”tids nog får de försörja sig själva” för har man inte provat på detta lite grann redan i tonåren så kan verkligheten komma som en obehaglig kalldusch- det har jag sett många gånger.

Och att långt upp i vuxen ålder behöva förlita sig på ”lån” (som aldrig betalas tillbaka) från sina föräldrar tycker i alla fall jag är smått patetiskt- i alla fall om det används som en ”extra månadspeng” vilket jag tyvärr också sett exempel på.

Imorgon tänkte jag, på tal om sommarjobb, berätta om 2 roliga…eller kanske inte så roliga sommarjobb jag själv haft under studietiden- om det kan vara av intresse?

Efter ett intensivt spaningsarbete står BETFOR-POLISEN inför ett gripande och arrestering av betfor-marodören.

Åtal enligt § 4 BETFORLAGEN (den som tar sista betforen måste slänga det överblivna) kommer att väckas inom kort, straffpåföljd torde för denna ringa förseelse stanna vid villkorlig dom.

Rättegång kommer av hänsyn till den åtalade att hållas bakom lyckta dörrar men domen är som sig bör en offentlig handling.

Eventuellt överklagande skall ha kommit BETFOR-domstolen tillhanda senast innan veckans utgång annars anses domen ha vunnit laga kraft vid denna tidpunkt.