Vilodag för Vicke och själv har jag ägnat mig åt min nya, ofrivilliga syssla- ogräsrensning.

Jag hade gärna sluppit ägna timmar åt detta tråkiga men vill man ha det fint utomhus så får man anstränga sig, i alla fall om man bor där det växer allt möjligt så det knakar.

Jag brukade förut skoja om att spånbox-mockning är ett arbete för livstidsdömda eftersom det aldrig tar slut men jag tar tillbaka detta nu och hävdar att det i stället är ogräsrensning!

Den absolut enda fördelen med brännässlor….och kom nu inte dragandes med att man kan koka nässelsoppa och annat trams. 🙂 …..är att de är förhållandevis lätta att dra upp med rötterna.

Och jag hävdar med en dåres envishet att det man rycker upp med rötterna förr eller senare kommer att utrotas….så mycket lärde jag mig på biologin i alla fall.

Däremot detta:

Är det någon som vet vad detta ogräs heter?

Det har banne mig rötter som små minimorötter så där är det inte bara till att dra, man får hacka loss skiten ur marken!

Annars har jag faktiskt en ganska fin ”naturträdgård” runt stallet med en del fina blommor som jag gärna vill ska synas och leva utan nässlornas skugga.

Hör ni förresten om någon tävling ”vem har lyckats plocka mest ogräs de senaste dagarna” så feel free att anmäla mig 🙂 !

Det kan nog bli några lökar om x månader eller vad tror ni 🙂 ?

Mycket glad över att mina odlingar frodas än så länge; sedan är det långt till skörd och mycket kan väl hända, delvis beroende på vädret tänker jag.

På tal om vädret var jag väldigt glad att prognosen idag i alla fall inte stämde; nästan allt av det ”utlovade” regnet uteblev så jag kunde rida utomhus i behaglig temperatur.

Markus, min hovslagare har varit här och skott Vicke samt konstaterat att den lilles hovar ”kan vänta”. Och varför inte liksom….det är ju bara 12 veckor sedan han blev verkad 😱.

Ni förstår säkert att det inte handlar om att spara 200 ynkliga kronor utan att jag helt litar på Markus bedömning.

Tyvärr stämde väderleksprognosen och det har regnat nästan hela dagen.

Jag var precis ute och tittade till de täckeslösa hästarna som alltså stått i regn i många timmar och kunde konstatera att gräs är ett universalmedel.

När hagarna inte består av en massa färskt gräs får hästarna lunch runt 14-15 och tro mig….man kan knappt öppna ytterdörren förrän Vicke står i givakt i väntan på maten.

Regnar det som idag är det inte ovanligt att man ser 2 ihopkurade figurer som står i ett hörn i hagen och ser världsfrånvända ut.

Nu när det finns gräs kan man spankulera omkring bäst man vill; lunchen är indragen och ingen bryr sig och även en så här trist dag står hästarna med näsorna i gräset mitt i hagarna! Perfekt!

Jag kan inte påstå att min lust att vistas utomhus är särskilt stor när det ösregnar men jag tog i alla fall ett litet varv för att inspektera mina odlingar 🙂 !

Dessa potatisar frodas än så länge utmärkt i en pallkrage som till 90% består av gamla löv (resten är jord, gödsel, halm och gräsklipp) men de var förgroddade hos en gödselköpare och fick därmed ett litet försprång. Jag hoppas att de fortsätter att växa så här bra.

Här lite grönt som kommit upp från några cocktailtomater jag klöv och satte i jord- tveksamt om det kan bli tomater av detta men försöka duger….

Och så det upphittade äppelträdet!

Hur konstigt det än kanske låter så förstod jag först nyligen att vi tydligen har ytterligare ett äppelträd, det på bilden.

Förra sensommaren och hösten plockade jag äpplen från två träd i trädgården; det ena gav inte så jättemånga äpplen men de var ur ”hästätarsynpunkt” helt ok medan det andra trädet hade fler men mindre och lite ”tristare” äpplen.

Att trädet på bild blommade kan jag absolut inte minnas och jag kan garantera att det inte gav ett enda äpple; det hade jag märkt eftersom det står utanför stallet. Dessutom krattade vi bort en massa löv under trädet på hösten och borde väl om inte annat då upptäckt eventuell fallfrukt.

Det hör till saken att trädet till stor det bokstavligen överskuggades av ett mycket större träd som växte bredvid och detta träd fälldes förra hösten. Kanske kommer detta träds frånvaro att göra så att det blir äpplen år? Återstår att se men det är så vackert under tiden i alla fall.

Jag förstår till fullo varför denna pelargon-sort blev vald till ”årets pelargon”- tycker färgerna är så vackra.

Mitt exemplar är gödslat med äkta Ryhus-gödsel 🙂 !

Även det mesta i pallkragar, spannar och Ikea-påsar växer bra så vitt jag kan bedöma och ursäkta mitt tjat men detta är verkligen bästa tiden på året! Hur kan man inte tycka det?

Solen strålar, allting växer, man slipper tonvis med kläder på sig själv, hund, häst…..Ja, min njutning är obetalbar!

Här ser ni en annan som njöt av att rulla runt efter ridpass och efterföljande dusch. Skönt när rullning kan ske på gräs och inte grus hälsar den borstningsovilliga ägaren 🙂 .

Ytterligare en livsnjutare! Molly har genomgått en metamorfos från att nästan vägra att vistas utomhus annat än mycket korta, av nöden påkallade stunder, till att knappt vilja gå in i huset! Jag är nästan lite chockad över denna positiva förvandling och har henne gärna som sällskap när jag mockar hagar eller gör annat kring stallet.

”Så klart” hade jag inte tålamod nog att vänta med att dra trådarna till en annan dag så medan Henrik var iväg på en golfrunda tog jag mod till mig och gav mig på detta projekt själv (vi hjälptes åt sist).

Och som synes på bilden så lyckades jag till fullo!

Att dra trådarna är liksom inte det svåra; det är att sedan få tillräcklig kräm i dom som kan ställa till det och jag vet många som ibland stått och kliat sig i huvudet och undrat varför det inte fungerar tillräckligt.

Mitt begagnade batteri är uppenbarligen bra nog liksom så klart tråd och annat men det jag personligen tror högst ovetenskapligt är att många har svag/ ingen ström pga en massa ihopvirade trådar med en massa knutar samt att dessa är snurrade hur som helst över material som inte leder ström. Det är det jag sett i flera stall i alla fall.

Idag blev det ytterligare lite jobb med den nya hagen; vi satte alla isolatorer. Så nu är det bara tråden kvar och sedan kan jag börja använda hagen om jag vill.

Måste förresten visa er en del av allt möjligt jag hittat när stolparna sattes igår.

Det har ju funnits en yta ovanför ridhuset där ogräset frodats rejält och tydligen har det också fungerat som avstjälpningsplats för diverse ting.

Jag rensade redan förra året bort x meter nergrävd ståltråd, dito eltråd, ruttna brädor, halvförmultnad markduk i mängder osv, nyligen hittade jag en gammal Metacam-flaska och igår skymtade jag plötsligt detta:

Ett rostigt hinderstöd!

Hittade även detta pytte-bett och delar av en gammal grep:

Om jag så lätt lokaliserat allt detta i jorden vågar jag inte tänka på vad jag skulle hitta om jag verkligen började gräva???

Idag har vi påbörjat ett projekt som jag har haft i åtanke i flera månader; vi har satt stolparna till en tredje hage.

Man kan absolut undra vad detta ska vara bra för; mina hästar har knappast brist på yta i sina nuvarande hagar och gräset räckte bra under fler månader än jag vågade hoppas på.

Jag har trots detta valt att stängsla in mer mark och detta av flera anledningar.

Som ni vet har jag tre boxar och man vet aldrig när och med vilken typ av häst den tredje eventuellt fylls. Kanske blir det en häst som av någon anledning inte kan gå med varken Vicke eller Baltis?

Nu är väl sannolikheten för ovan inte särskilt stor utan det handlar främst om att jag vill gardera mig så att jag kan ha en hage att flytta någon av hästarna till om jag bedömer att hagarna behöver gödslas.

Marken här ger inga megamängder gräs och skulle det dessutom blir en ”ökensommar” finns risken att gräset inte hinner växa i samma takt som framför allt Vicke betar ner det.

En annan anledning till den tredje hagen är, hur löjligt det kanske än låter, att jag har svårt att se ”saker” bara stå outnyttjade, så även mark.

Det handlar inte om att jag vill ha beteshästar här för det vill jag inte men inhägnad mark ”äter inte bröd” annat än i en förhoppningsvis engångskostnad och jag hoppas att gräset där kommer att minska mina ensilagekostnader ännu lite mer.

Denna hage blev ca 110*70 meter give or take så den är aningen mindre än de två befintliga och nu återstår att sätta isolatorer och tråd.

Vad har hänt med bebis-Birgitta som oftast känner sig som…tja….inte en bebis precis men som en 35- åring?

Nu suckar jag hänfört över mitt blommande äppelträd eller över krukan på bilden nedan….

Jag har dessutom på fullt allvar blivit sugen på att skaffa mig ….nej…inte en häst till….inga nya ridbyxor….men ett växthus! Jisses! Snart vill jag väl köpa stödstrumpor och en käpp också…

Äh….jag hoppas att ni förstår att jag skojar; man kan så klart vara intresserad av allt möjligt i alla möjliga åldrar. Men hade någon sagt det här med växthuset för ett år sedan hade jag gapskrattat!

Hur som helst…det är väl roligt att man kan få nya intressen….

Vicke har ridits på utebanan och stod sist jag såg honom och käkade gräs.

Nina påtalade igår att jag nog får börja passa hans vikt vilket jag själv noterade för några dagar sedan och drog ner på kraftfodret rejält.

Just Vicke har absolut inga anlag för att bli fet så jag är inte orolig, han får ju vanligtvis både olja, sojamjöl och mycket betfor förutom havren så stryper jag allt detta ska det nog bli bra.

Båda hästarna matvägrar nästan vad gäller ensilaget i boxarna så gräset föder dom fullt tillräckligt verkar det som.

Den lille är sitt vanliga fantastiska jag; han har liiiite päls kvar att fälla innan jag ska ta lite kort och visa er skönheten ❤️!

På tal om skönhet såg jag banne mig en räv i morse!

Snacka om att det är rena Noaks ark här!

Harar, fasaner, dovhjortar, vildsvin, sorkar, räv och eventuellt även…..VARG!

För några veckor sedan sa Henrik att han hade sett en räv och lyckats ta kort på den.

När han visade mig det mycket suddiga kortet taget på långt håll frågade jag ”är du säker på att det inte var en varg” och ju mer Henrik har funderat desto mer tvivlar han på sin ursprungliga tanke.

Det djur han såg var som en gigantisk schäfer medan räven jag såg var mindre än Molly i mankhöjd….viss skillnad! Och varg har observerats inte jättemånga kilometer från Ryhus.

Vi får väl se vad som dyker upp härnäst…..för min del räcker det utmärkt med mina vänner dovisarna!

Körde förbi dessa flummare i morse- visst ser de ut att leva sitt bästa liv?

Även ”Vickes kor” är på plats sedan kanske en vecka tillbaka och det är härligt att se hur fullkomligt obekymrad han är över sitt icke självvalda sällskap. Det fanns ju en tid när kor var en av få saker han var väldigt rädd för….

Vi har varit och tränat för Nina och jobbat vidare med skolor, piruetter och numera också embryon tIll saxen.

Nu har jag precis avslutat ännu en brännässleröjning och kan konstatera att om tex lök och potatis växte lika lätt och intensivt som detta ogräs hade jag kunnat sluta mitt ordinarie arbete och stå och sälja grönsaker på något torg…

Det börjar bli en vana; när Vicke har vilodag jobbar jag desto mer med allt möjligt annat, just nu mest utomhus.

Det finns vackra grönområden runt stallet och en del fina vilda blommor och buskar och jag vill gärna att de ska synas och inte vara täckta av de jäkla brännässlorna.

Att helt utrota nässlorna samt även i övrigt fullständigt rensa bort allt ogräs från Ryhus ser jag som ett omöjligt uppdrag, dömt att misslyckas och den målsättningen skulle bara skapa frustration, ”hets” och en känsla av otillräcklighet hos mig så jag har lagt mig på en annan, lägre nivå för att njuta och ändå tycka att det ser fint ut här.

Vi bor trots allt på landet och att ha x rabatter där allt växer i perfekta vågräta rader tycker jag varken passar in i miljön eller har jag lust att ägna tid åt.