Idag fick Kreon vila sig och bara träffa sin ägare som hastigast men han såg inte allt för beklämd ut för det.

Soya däremot fick, om inte slita som rubriken antyder, så i all fall springa rejält i Dalby.

Åsa, Vilja och jag höll henne sällskap fast Åsa och jag valde att varken äta lite allt möjligt som hittades i snåren eller att rulla oss i gud vet vad medan Vilja ställde upp på det sedvanliga ”ryck-racet” varefter flickorna mest gick och snusade på var sitt håll.

Efter över en timme var i alla fall jag och Åsa ganska nöjda (och lite svettiga)- doggysarna hade säkert kunnat gå samma runda en eller två gånger till utan att klaga :).

När nu dagens dressyrpass hade gått så strålande drabbades jag av hybris och tänkte efteråt försöka skritta iväg till Husarvägens slut (för er som känner till omgivningarna), en sträcka som kan ta typ 20-30 minuter om Kreon är på DET humöret och som för en normal häst tar 10 minuter att tillryggalägga.

Jag kan också säga som så att Kreon ska vara mycket tacksam att i alla fall jag aldrig rider med pistol/ gevär för i så fall hade jag endast betalat kallhyra i stallet sedan väldigt läääääänge.

De gånger jag har varit så arg att jag hade kunnat skjuta honom på plats har varit väldigt många om man säger så….

Men idag var hästen dels rastad och dels så provade jag en ny strategi- jag FÖRSÖKTE att göra mig så tung, så tung i sadeln samtidigt som jag verkligen kramade om djuret med skänklarna OCH sporrarna och….DET FUNKADE!!!!

Ja, inte perfekt men mycket bättre!

Ju tyngre jag kunde göra mig i sätet desto villigare gick Kreon och även om det blev flera stopp så går det inte att jämföra med hans normaltillstånd vilket ju till och med har gjort att jag har slutat att rida på Husarvägen utan i stället valt att leda honom just där för att inte dra ut på ritten i en evighet.

Jag inser nu att det inte varit så smart att rida ut i halkiga termobyxor och curlingkängor- det ger inte den stabilitet och tyngd i sadeln som jag behöver- framöver får det bli helskodda ridbyxor, stövlar och sporrar och helst någon form av TYNGD i baken :).

Dagen började som vanligt med stallbesök och därtill hörande göromål, mockning till Muppis och en häst till, fodersättning, höpåse-packningar osv.

Jag åkte också och köpte lucernhack- Kreon har tidigare ätit lucernpellets som han inte precis har kastat sig över så jag tänkte se om hacket faller honom bättre i smaken.

I vår stallhyra ingår endast havre och korn och jag  vill inte ge några större mängder utav varken det ena eller det andra utan nöjer mig för närvarande med 1, 5 kilo havre.

Eftersom det var soligt väder på eftermiddagen valde jag att rida på utebanan och idag besannades mina misstankar från i onsdags- någon har bytt ut Kreon?!?!?!

Nog för att jag älskar att dressyra med min mupp men den här liksom uppgraderade versionen, och då talar jag inte om en Kreon 2,0 utan snarare 5,0, är ju nästan för mycket- heeeeelt outstanding underbar.

Den häst jag red på idag visade prov på sådan samling i både rättvänd och förvänd galopp att jag var helt salig, massor av enkla byten som utfördes hur lätt som helst…ja, jag kan knappt beskriva hur fint allt kändes.

Min egen Kreon kan också samla sig men inte så här mycket och han kan också ibland bli lite uppeldad om man gör för många galoppfattningar medan denna främling inte gick att rubba ur sitt lugna komfort-läge.

Bättre skolor än Kreons, spikrak ryggning, hyfsade travökningar- tack för det!

Ja, jag fattar ingenting och kan bara misstänka att det kanske är någon som såg Kreons gräsligheter i Laholm i söndags, som tyckte synd om mig och ville ge mig chansen att rida på en ÄNNU finare häst än ”hemma-Kreon”.

Hur denna person kunde hitta en till utseendet exakt kopia av mitt djur och var Kreon är just nu och vad han GÖR (är på uppfostringsanstalt???) kanske förblir obesvarade frågor och jag vet faktiskt inte om jag vill ha tillbaka min egen häst.

Den här ÄR finare så du som tog min- behåll honom!

Eftersom jag tycker att det känns lite fjuttigt med en knapp halvtimmes morgonmotion för Kreons del och jag dessutom tror att det är bra för honom att skritta efter studshoppningen begav jag mig ut med både honom och Soya på en promenad efter jobbet.

Vi gick på både grus och asfaltvägar i 40 minuter och när vi hade vandrat färdigt tänkte jag att en tur som denna är ”a walk in the park” för Soya som lätt kan ströva i timmar medan den för Kreon nog var ganska lagom och för hans av en rejäl lunch-buffé däst ägare var ungefär så långt som hon orkade gå :).

Om jag inte fick så mycket motion under dagens ridpass där jag mest gungade med i ultrarapid-galopp eller skrittade på mitt fina djur så blev både min mun och mina ben desto mer motionerade senare på kvällen då jag och Soya träffade Åsa och Vilja i Dalby.

Medan vi vandrade i över 1 timme i det kuperade Dalby så var det alltså inte bara benen som gick 🙂 , även våra munnar gick på högvarv så som det ofta blir när vi träffas, allt för sällan. Då har vi mycket att avhandla 🙂 .

Hundarna gjorde som vanligt; sprang och snusade på allt möjligt och fick det sedvanliga tokrycket i mitten av promenaden då Soya rusade runt i enorma cirklar allt vad hon kunde och Vilja gjorde tappra men fruktlösa försök att springa ikapp henne så vida hon inte lyckades genskjuta och tackla henne (det är alla andra rasers enda chans att hinna ikapp en vinthund 🙂 ).

Idag var det dags för ”veckans tjafs”- uteritt med andra ord….

Men som rubriken säger; även om mina och Kreons framsteg med normala hästars mått säkert ter sig skrattretande så är det storartade framgångar jag har uppnått den sista tiden.

Saker som Kreon förr kunde glo på i en evighet och vägra att gå förbi utan tusen minuters övertalning skrittar han numera förbi som ingenting och jag kan både trava och galoppera där han tidigare skrittat med tvekande steg.

Ja, idag var vi ute i en timme där jag galopperade ganska mycket i extremt samlad galopp, dels för att det är hårt i marken, dels för att det är bra träning men också för att jag inte vill ha någon större fart om djuret plötsligt skulle tvärnita eller kasta sig.

Och när hästen går, ja då går han ju lika fint som i dressyrarbetet och man sitter och njuter så kan man ”bara” få honom att just GÅ så är lyckan total :).

De som, ibland fullt förståeligt eftersom  de inte vet allt, undrar hur jag står ut med Kreons mupperier skulle ha sett honom idag!

Eftersom de blåste ganska mycket fick jag för mig att jag skulle ”utmana” Kreon lite och rida i paddocken.

”Börjar han dumma sig kan jag träna på att försöka visa honom vem som bestämmer” tänkte jag bestämt när jag äntrade utebanan och om Kreon kunde läsa mina tankar tänkte han nog ”knock yourself out du lustiga lilla flicka”.

Därefter följde ett ridpass to die for, galoppdelen var den bästa jag någonsin upplevt och då vet ni ju ändå hur otroligt fin jag tycker att Kreon är.

Det spelade ingen roll hur många gånger jag frågade Kreon ”kan du….” eller ”vill du…”- han svarade bara ”ja för f..n…självklart, absolut” på allting och gjorde det sååååå bra.

Det var som att han ville visa mig vad jag kommer att missa om jag säljer honom eller kanske be mig att tänka tillbaka på detta ridpass när jag känner mig rasande efter nästa gångs muppeirer….för de lär så klart komma när som helst och om inte annat om jag rider ut eller nästa gång jag tävlar.

Nej…jag var helt i chock över denna lydnadsmaskin som gick i rättvänd och förvänd galopp så samlat att han nästan stod stilla, som gick att flytta i öppna och sluta, kors och tvärs, som gjorde tusen fattningar ur skritt, världens finaste enkla byten…ja, det var ingen ände på vad som gick att göra utan ett enda felsteg.

Trots att jag tänkte att jag inte skulle göra några byten för att inte förstöra den 100 %-iga superkänslan så kunde jag givetvis inte hålla mig och undernas under….2 superbyten av 2 möjliga åt det lätta hållet och 2 av 2 helt ok byten åt det svåra hållet.

Ja, nöjdare kunde jag inte vara när jag avslutade men även förvånad….vad tusan tog det åt djuret?

Varför var han så otroligt lugn på den superblåsiga banan och varför gjorde han ALLT perfekt? Nej, det här djuret är inte lätt att förstå sig på 🙂 ……..