Har precis kommit hem efter att ha besökt herr Mupp som, precis som rubriken lyder verkar vara vid gott mod till skillnad från sin ägare Neggo-Birgitta som, som alltid, mår PEST när djuren är sjuka eller skadade.

Än märks det inte alls att han har mer eller mindre boxvila och det tackar jag vår sjukhage för.

Jag ryser vid tanken på att vara tvungen att ha Kreon stående ensam i box i stallet- risken är att han hade rivit hela bygget alternativt förvärrat sin skada- han blir väldigt upprörd om han måste stå ensam till och med i väntan på att de andra hästarna tas in från hagen varför vi aldrig tar in honom först om det går att undvika.

Jag minns hur tacksam jag var över att det alltid fanns hästar i stallet på ridskolan när Archie hade flera veckors boxvila pga fång- dels hade vi ingen sjukhage där och dels var det så fruset i marken då att han ändå inte hade kunnat stå ute eftersom han var tvungen att stå på en jättemjuk bädd.

Men på denna anläggning är alla hästarna ute samtidigt och jag har full förståelse för att andra inte hade velat hålla sina hästar inne för Kreons skull.

Annars verkar det som om Kreons fd ägare har rätt- han är mycket mer ”pjallig” än mina tidigare hästar som undvek att visa smärta in i det sista- riktiga hårdningar!

Man får helst inte röra vid hans skrapsår på knäna och DET tycker jag verkar lite väl ”omanligt”- de kan omöjligt göra så ont som han vill göra gällande- mes!

Min andra lilla mes har jag varit och luftat på Ribersborgsstranden- den var fjärran från de vita sanddyner man ser på sommaren utan såg väldigt ”skabbig” ut så vi var helt ensamma under vår promenad, ingen annan var lockad av varken den eller snålblåsten misstänker jag.

Gissa om jag drog en suck av lättnad när jag mötte en Kreon som såg ut ungefär som vanligt i morse.

Vänster bak, som är det enda benet som är bandagerat verkade varken svullet eller varmt och samma sak gällde för de övriga benen också.

Visst blev Kreon lite irriterad när jag petade på hans skrapsår på bak-knäna men herregud…konstigt vore det nästan annars.

Jag tyckte att han gick bra ut ur stallet de få metrar jag rörde på honom och nu är det bara att hoppas att det fortsätter så här.

Jag blev uppringd av den veterinär som behandlat Kreon igår och eftersom hon är arbetskamrat med Kreons ”ägare”….jag säger fortfarande så om henne om jag inte tänker mig för :))) så hade de diskuterat Muppis och kommit fram till att det var lika bra att han fick även penicillin eftersom fd ägarens erfarenhet är att Kreon KAN bli svullen även av mindre blessyrer.

Jag som ÄLSKAR all form av medicinering (i motsats till ”TIDEN läker alla sår”) instämde- bättre att ge penicillin ”just in case” än att riskera att hästen ska bli sämre, helt i onödan.

Så idag inleddes 5-dagars kuren och jag kan väl säga att om det fortsätter som idag kan Kreon delta in en instruktionsfilm om hur man sprutar hästar (han borde även medverka i en lastningsvideo tycker jag- mer om lastning i morgon förresten).

Usch…vilken bedrövlig eftermiddag jag har haft.

För att inte deppa ihop totalt måste jag fortsätta att intala mig att det kunde ha slutat mycket, mycket värre…och det ÄR ju sant men ändå…

För att ta det från början så var jag ute och tömkörde Kreon i eftermiddags- exakt samma runda som i torsdags och i skritt.

Det gick hur bra som helst tills vi på hemvägen plötsligt möter en skock får (säkert 10 stycken) som kommer rusande mot oss på håll och med en border-collie som försöker driva dom efter sig.

Kreon blev livrädd, tvärvände och ryckte sig loss för att därefter springa hem på en asfaltväg.

Han hade inte långt att springa, max några hundra meter men han ramlade på vägen innan han skulle svänga in på gårdsplanen och skrapade upp sig både här och där på bakbenen.

Jag fick tag på honom väldigt snabbt och kunde konstatera att alla skrapsåren såg ytliga ut utom ett som jag direkt blev ”skum” på – det såret sitter mitt på vänster bakkota och det ser liksom ut som om någon har gröpt ut ett hål runt som en tioöring. Hela ”rundningen” är en sårficka och jag valde att genast ringa till distriktsveterinärerna för att ta det säkra före det osäkra trots att jag i vanliga fall tar väldigt lätt på sår och tänker att ”det går över….” om det mesta.

Jag är, om jag får säga det själv, alltid en handlingens människa så redan medan jag ringde till en telefon som tutade upptaget hann jag tänka att jag kunde köra Kreon till Helsingborgs djursjukhus- en resa på en knapp timme om jag inte skulle kunna få ut en veterinär snabbt.

Det är lyckan med att ha BIL, SLÄP, EN LÄTTLASTAD HÄST, PENGAR och en FÖRSÄKRING.

Då behöver man aldrig vela…

Men jag lyckades få tag på en distriksveterinär (kollega till Kreons uppfödare på tal om den lilla världen) och hon kom efter ca 30 minuter.

Precis som jag bedömde hon att det endast var ”kot-såret” som behövde åtgärdas- detta spolades rent och benet bandagerades.

Nu ska Kreon stå i sjukhage tills på onsdag då bandaget ska bytas- detta under förutsättning att inga komplikationer tillstöter (svullnad, värme, feber).

Någon ridning lär det inte bli på flera veckor trodde veterinären- ju mindre man rör på hästen desto snabbare och snyggare läker såret.

Nu är det bara att hoppas att allt går komplikationsfritt- enligt veterinären var inga vitala delar skadade och när vi sprang med Kreon rörde han sig hur lätt och bra som helst- något han inte lär göra imorgon misstänker jag.

Så klart är det FRUKTANSVÄRT tråkigt att detta hände och just nu när vi är mitt i vår ”mentala träning”.

Å andra sidan tror jag att många hästar hade blivit lika rädda som Kreon över just det som hände idag, sedan kanske deras ägare hade kunnat hålla dom till skillnad från mig som tappade linorna- inte vet jag…

Jag får i stället vara tacksam att det inte gick värre för det är det jag hela tiden tänker att det kunde ha gjort.

Bara att Kreon inte mötte en enda bil är ett underverk- ibland kör det ”tusen” bilar där trots att det är mitt ute på landet och att han inte tex bröt benet eller fick en komplicerad senskada är sådant jag ändå får vara tacksam över.

Nu får tiden läka alla sår- bokstavligen- och så får vi ta det därifrån.

Ibland kallar jag mig själv för ”Neggo-Birgitta” och det kan väl finnas skäl till det :).

Men…just nu känner jag mig allt annat än negativ utan tvärtom peppad till tusen.

Missförstå mig rätt :), jag hade så klart varit mycket nöjdare om Kreon inte haft sin mupp-problematik att dras med, absolut, men när det nu är som det är blir jag så glad över all stöttning jag fått- inte bara i ord (även om det värmer, tack!!!) utan även i handling.

Jag blev exempelvis idag uppringd av en stöttande klok hästkvinna som varit i lite samma sits som jag och hon erbjöd mig på stående fot att komma och mentalträna Muppe hos henne. ”Ge inte upp” sa hon och det tänker jag absolut inte göra innan jag har uttömt allt som tänkas kan.

Jag har faktiskt flera planer som väntar på att sjösättas- allt tack vare vänliga och kloka människor som vill hjälpa mig och Mini och ni ska så klart delges allt här på bloggen i sinom tid.

Som jag sa till Mini lär vi bli beresta på kuppen (Kreon FLYGER ju numera självmant in i transporten så ofta som han åker) och lär oss saker vi tidigare inte haft erfarenhet ifrån- inte att förkasta.

Var nyss och borstade på nerv-vraket (hah…) och tröstade mig med att han i alla fall kan koppla av så snabbt- ingen matvägran, svettningar eller annat nervöst där inte.

Och jag måste se de positiva små eller stora sakerna och gläjas åt dom- som jag tex nämnde i förra inlägget om uteblivet svans-piskande och stegringar.

Det kunde varit värre Neggo-Biggan…tänk på det :)!!!

Ännu en snitsig rubrik :)!

Och vad kan den betyda?

Tja, tro det eller ej men det berodde INTE på dagens livliga gramandebatt att jag lät fegsnöret hänga orört på klädhängaren i ridskolans ridhus.

Detta bestämde jag mig för att prova redan efter onsdagens pass och eftersom TVI TVI Kreon faktiskt aldrig visat stegringstendenser på just ridskolan trots att han nu varit där 6- 7 gånger.

Däremot är han fortfarande inte 100 % avslappnad där, det märker jag tydligt.

Han börjar med att gå i undertempo, något han kunde göra när jag precis hade köpt honom och det pruttas och bajsas mer än hemma.

Men det går att rida utan att höra en arg svans eller få frågan ”ursäkta…ville du ha galopp…hur gör man då” och det är allt som betyder något just nu.

Det var väldigt bra att vi hade gramandiskussionen dock för nu fick jag en extra reminder vad gäller att ”rida rätt”.

Jag tränade på halvhalter, att få baken in under hästen, tempoväxlingar och höll noga koll på att halsen var ”långt framme” och inte ihopdragen (fast de tendenserna fanns inte alls).

Som vanligt hade jag precis lagom stöd i tyglarna, dvs väldigt lätt och mjukt så samanfattningsvis kändes Kreon inte det minsta ”gramanriden” ha ha.

När jag hoppade av och skulle lämna ridhuset utspelade sig en konversation som förflyttade mig tillbaka till min egen ridskoletid och jag blev lite lätt nostalgisk och kände igen mig:

Flicka, kanske 10 år: Vad heter han?

Jag: Kreon

Flicka: Hur gammal är han?

Jag: 7

Flicka: Han är JÄTTEFIIIIIIN!

Jag: Ja, jag älskar honom!

Idag ville jag undersöka en ny rid-runda och för att inte riskera några fighter valde jag att tömköra- mästare från marken som jag är :).

Kreon skötte sig riktigt bra- visst blev han förskräckt och hoppade till några gånger men det var av fullt ”godtagbara skäl” tycker jag; en vrålskällande hund i en trädgård, några galopperande får och en gigantisk prydnadssten som en familj hade utanför sin villa.

Annars traskade han på bra i nästan en timme och fick många uppmuntrande rop från piloten i baksätet :).

Det börjar bli en behaglig vana- den att köra till min gamla ridskola och träna med Mupps.

Det tar ju bara 15 minuter att köra dit och vad gäller lastningen går Kreon nu EXAKT i mina tidigare hästars spår: går in själv, står lös och som ett ljus, backar ut själv steg för steg- som tagen ur en instruktionsfilm :).

Själva ridningen går också riktigt bra tycker jag.

Idag lade jag fokus på LYDNAD, dvs att Kreon skulle reagera och svara på mina hjälper trots att han inte befinner sig i någon komfortzon med 10 lektionshästar cirklandes runt sig.

Jag gjorde många galoppfattningar, galopperade i både rättvänd och förvänd galopp kors och tvärs, gjorde lite sidvärtsrörelser och vågade mig till och med på några galoppökningar utmed långsidorna.

Till 95% lydde Kreon perfekt även om jag på bortaplan inte riktigt rider ihop honom lika mycket som hemma utan tillåter en tidvis liiite lägre form och och att han får vara lite mer ”osamlad” dock fortfarande med en lätthet i handen.

Övriga 5% bestod i att Kreon vid 4-5 tillfällen inte ville trava på olika platser i ridhuset, till synes helt omotiverat- lite som en tjurig ponny.

Det går dock väldigt snabbt att bryta detta, man får bara vara lugn och göra en avledande sväng tex så är man direkt på banan igen så att säga.

För mig är dessa stopp tecken på att Kreon inte är helt tillfreds även om han verkligen är en mild bris mot hur han kan vara när han verkligen bryter ihop- dessa nitar gör han aldrig någonsin när jag rider ensam annat än om jag försöker samla honom för mycket eller han själv översamlar sig i tex bakdelsvändningarna.

Men sammantaget är jag nöjd med att jag ändå kan rida så pass avslappnat som jag kan göra nu- håller det sig bara på denna nivån är det absolut hanterbart.