Idag hade jag planerat att rida i ridhuset på eftermiddagen och på gott och ont vet man aldrig vad man ska mötas av då: en tom arena eller en där 2 longerar, några ponnyryttare vimsar runt, någon tränar för sin instruktör och någon tränar över cavalettis – och allt däremellan!
På grund av denna ovisshet valde jag idag att rida med graman och se om detta tips för att rama in en kanske uppeldad Kreon kunde hjälpa.
Och se där; de extra tyglarna gav i alla fall MIG en lite tuffare attityd och jag satt inte och spände mig funderandes när/om Kreon skulle hoppa till för något.
Tvärtom valde JAG att gå på honom lite för att testa gränserna; jag gjorde många galoppfattningar och red bestämt framåt även när Kreon visade minitendenser till att tveka.
Om det var gramanen eller att ingen dök upp förrän jag travade av den lilla muppen låter jag vara osagt men det kändes som att vi klev över ännu en liten tröskel idag.
Skitsamma om jag hänger på gramanen någon gång- funkar det så why not känner jag idag- det finns ingen anledning att välja svårare vägar än nödvändigt.
Kreon är ju knappast en häst som har svårt att gå i form utan hjälptyglar-tvärtom- men om gramanen får mig att slappna av och därmed rida bättre så ser jag inget fel i användningen, i alla fall om vi talar om en övergångsperiod och ingen daglig användning.
Sedan tror jag i ärlighetens namn att gramanen egentligen har samma effekt som ett sockerpiller- det är snarare vetskapen att jag har den än själva användningen som inger mig säkerhet men som sagt…whatever works…
Senaste kommentarer