Eftersom gårdagens ritt inte var att betrakta som någon större ansträngning trots att vi var och tävlade (eller kanske just därför ha ha) tyckte jag att Archie kunde behöva röra liiiite på sina ben idag även om han slapp ARBETA i ordets rätta bemärkelse.

Jag valde att tömköra ute i skritt i det härligt soliga (men blåsiga) och varma vädret och Archie verkade inte alltför ledsen över att behöva lämna boxen.

Han traskade på med raska kliv och hade som vanligt sin fyrbenta vän Mimmi som sällskap.

Nu äts det gräs i hagen och själv ska jag äta en god fisksoppa.

Åhhh vad man ångrar vissa kommentarer ibland :)!

För bara några dagar sedan skrev jag i ett mail till min dressyrtävlande vän Ann att inget kunde rubba Archie på en tävlingsplats, ”varken ösregn, gassande sol eller en orkan”.

Redan när jag skrev ”orkan” tänkte jag ”fast just orkaner har jag nog aldrig varit med om på tävling” och det skulle jag alltså inte ha tänkt.

För idag, hos Eslövs ridklubb, där jag red en LA:4 så rådde, om inte orkan så i alla fall fruktansvärda vindar.

Och inte för att varken Archie eller någon annan häst verkade bry sig (dressyrhästar är ofta coola- inget snack om den saken) men trevligt var det inte!

Grus som blåste upp överallt, saker som välte och ett jättedammlager över allting.

Archie kändes superfin på framridningen och jag red därför kanske bara 20 minuter effektiv tid där- ville inte förlora den fina känslan.

Jag har ju ridit på 63, 64 och 65 % de 3 senaste starterna i LA:4 och sa sist lite skämtsamt; ”tänk om det kunde bli 66% nästa gång”.

Det blev det INTE; det blev 67%!

Och tänk: idag fick vi 7:or på båda skänkelvikningarna, detta av samma domare som under en av mina mest minnesvärda ritter i LA:3 blåste för felridning när jag gjorde en skänkelvikning.

”Det ska vara skänkelvikning där” ropade hon och jag ropade tillbaka ”det är ju det jag försöker”:)))))!

Förra veckan var vi en poäng från placering men idag hade vi dom på vår sida och vi vann klassen före 2:an som hade 65 %.

Jätteroligt så klart och jag är verkligen nöjd!

Nu pustar Archie ut i gräshage hela kvällen och själv får jag väl sanera min bil från allt grus som flög in i den eftersom rutorna var nervevade pga Soya.

Idag skulle jag nästan kunna kopiera förra lördagens inlägg; det mesta har nämligen varit en repris av denna.

Upp tidigt, dressyrpass i ridhuset med Soya som intresserad (eller inte….) åskådare.

Idag fokuserade jag på det som ingår i LA:4 programmet och gjorde också en del övergångar mellan skritt och galopp.

Ett tag började jag undra när dessa trilijoner övergånger skulle ge resultat så till vida att övergången från vänster galopp till skritt inte skulle ske på ”hårda ben” utan mjukt och följsamt och nu kan jag äntligen skymta ljuset i DEN tunneln.

Övergångarna börjar bli riktig fina och konstigt vore ju annars så som vi alltså har övat på detta.

Efter hagutsläpp vid 7 körde vi till Skrylle- sprang allt vad vi orkade (jag i alla fall) och åkte sedan hem för dusch, frukost och powernap.

Vid lunchtid åkte vi tillbaka till stallet för persedelvård som de så vackert heter och jag pysslade med lite annan ”småstädning” också innan vi körde in till ”byn” för att tanka och för en gångs skull kasta ett öga på ”Bonnamarknaden” som hålls varje år vid denna tid.

Marknaden var så som marknader är, folk som går och trängs, skräp som säljs som FYND och med exakt samma produkter i fler av stånden men vädret var soligt och folk verkade nöjda så jag antar att det var en lyckad tillställning.

Om någon timme tänkte jag köra och släppa ut Archie och någon kamrat i var sin hage en stund till- vädret är som sagt vackert och soligt och det vore nästan brottsligt att låta den bruna fålen stå inne en sådan dag :).

Idag blev det eftermiddagsträning i strålande solsken och precis lagom temperatur hos NN.

Fokus låg på att få till bra byten och försöka få bort en del av våra brister kring dessa.

I bytet från vänster till höger vill Archie tex stanna upp (fel, fel, fel) och jag å min sida måste omedvetet tro att jag kan hjälpa honom genom att lätta i sadeln och liksom kasta mig framåt (fel, fel, fel).

Så vi försökte att ha en snärtigare galopp innan bytena, inte snabbare fartmässigt utan ”bara” mer energisk och engagerad. Och jag försökte också tänka på att sitta stilla och korrekt, inte attack-rida och lätta ur sadeln.

Några byten åt det svåra hållet blev ovanligt lyckade så nu gäller det att alltid rida på detta vis och tänka på HUR jag gjorde för att få till de fina bytena.

Även idag var bilens rutor istäckta på morgonen och jag var glad att jag hade låtit Archie stå med sitt regntäcke i stallet över natten- känns liiite kallt att låta honom stå utan.

När det var dags för uteritt efter jobbet hade solen tittat fram och det var 12 grader om än blåsigt.

Idag red vi ganska omväxlande; lite skolor på en nerlagd banvall, travökningar på samma ställe på hemvägen, en del klättring, skritt på asfalt och några lååååånga galopper varav någon i lite högre fart.

Det var roligt att se Soya och Arch galoppera sida vid sida- de är sååå söta ihop.

Efter ridningen fick Archie varva ner i en gräshage medan jag gjorde färdigt mina sysslor i stallet- det uppskattade han säkert.

Så här ser sadeln som jag har beställt ut (denna tillhör NN).
.

Notera frosten på gräset!

När Archie och jag skrittade iväg till NN idag var det MINUS 1 grad?!?!?! och jag var väldigt tacksam över att jag hade låtit vinterjackan ligga kvar i bilen trots att det varit så varmt länge. Nu kom den väl till pass.

När jag började rida fram var händerna helt stelfrusna trots handskar och NN sa samma sak när hon hade ridit en stund.

Eftersom Archie kändes ovanligt ”mjukbent” idag gjorde vi lite mer krumelurer och behövde inte koncentrera oss på regelrätt lösgörande arbete.

Det piruettförberedande arbetet såg fint ut när NN satt på och kändes lätt och villigt (med våra mått mätt) när jag själv red.

Idag ville NN att vi skulle försöka få till lite mer gest i bytena och inte bara ”göra dom med lite ivägsläppt häst” och som vanligt gick det bättre åt det ena hållet än åt det andra men med inte lika stor skillnad som det kan vara ibland- skönt!

När det var dags för piaff-träningen kallade NN ut sin hästskötare som satt upp för att jag skulle kunna se från marken hur det ser ut numera och jag måste säga att jag blev väldigt imponerad, glad och positivt överraskad.

Från ryggen känns det inte som att det händer såååå mycket och jag vet ju hur det har sett ut när jag har försökt att trampa Archie på töm så de riktigt fina piaff-embryona som jag såg i flera sekvenser var väldigt roliga att se.

Passage-försöken däremot är fortfarande inte mycket att hänga i julgranen, kadensen saknas och det blir mer ”springigt” än något annat men har poletten kunnat ramla ner så bra vad gäller piaff-träningen så finns det hopp om passagen också.

Décima hade ju superlätt för passage när hon väl förstod vad som önskades, det gick i princip från den ena dagen till den andra så det vore kul om Archie kunde drabbas av samma snilleblixt.

Hur som helst är ju varken piaff eller passage något som jag behöver fundera en sekund över vad gäller tävlingsbiten men däremot är det en väldigt bra gymnastisk träning för herr Rakbent.

Möttes av ovanstående syn när jag kom till stallet efter jobbet idag och jag HOPPAS verkligen att Archie låg ner bara för att markera att det är hans vilodag idag och för att han var gräs-däst.

Typiskt mig att bli orolig direkt, kanske för att jag inte sett Archie ligga ner på flera år känns det som. Inte ens när jag ibland dyker upp som ett spöke i ottan ligger han ner utan ser alltid lika vaken ut.

Som unghäst tillbringades dock nästan varje eftermiddag i horisontell position så då reagerade jag inte utan tyckte bara att det var mysigt eftersom Archie dessutom tillät att man satte sig hos honom långa stunder utan att han ville stiga upp.

Nu går herrn dock i hagen och luftar sig- Rockys ägare har lovat att ta hand om intaget och jag kan ta fram lite äppelkaka och njuta :).

Solen fortsätter att stråla över Skåne och jag fortsätter att njuta av densamma!

När jag tänkte på mina planer inför morgondagen (läs: idag) igår kväll kände jag ett visst motstånd och lät tanken ”tänk om jag skulle ta en lååång sovmorgon i stället” vissla förbi men så bannade jag mig själv med orden ”var tacksam över att du har en häst som är frisk och som du kan rida på och var lika glad över att du är frisk nog att orka springa en mil”.

För jag vet ju att jag ändå föredrar att ha både ridning och löpning avklarad direkt på morgonen, om inte annat för att slippa den värsta värmen och att trängas med andra.

Så det blev tidig uppstigning och ett trevligt dressyrpass i ridhuset som dels var vattnat (vattnet avger en viss kyla har jag märkt) och som dessutom inte hade hunnit värmas upp av solen.

Jag tjatar om det här att jag inte vågar rida så mycket utomhus nu när det inte har regnat på länge och marken är hård och jag avundas nästan de som utan minsta eftertanke och nästan bara för att slippa bli svettiga för egen del väljer bort ridhusets svikt mot hårda gräs och grusvägar.

Visst rider jag också ut, givetvis, men att just sitta och dressyrarbeta hästen på ett fullständigt ofjädrande underlag- nej…det kan jag bara inte förmå mig till, inte när jag inte behöver i alla fall.

Idag försökte jag verkligen att variera framför allt traven, att inte bara ”åka omkring” utan att hela tiden göra halvhalter, samla upp, rida fram osv och det kändes hur bra som helst.

Det är egentligen inget svårt utan bara något man ska se till att göra och inte av lathet/ glömska strunta i.

Efter ridpasset fick Archie lite massage på sina bogar, benen (bak-knäna och skenor och kotor fram) fick liniment på sig och sedan stretchade jag frambenen.

Denna stretchning är något jag börjat med på inrådan av NN och i ett FÖRSÖK att arbeta upp mer smidighet hos Archie och jag märker efter kanske 6-7 gånger redan en enorm skillnad i vad gäller själva streching-momentet i alla fall.

Jag kan lyfta benen relativt högt, Archie är heeelt avslappnad och står stilla utan försök att dra till sig benen som han gjorde i början.

När även denna procedur var avklarad var klockan inte mer än 7 och då gick jag ner med Archie och Rocky till gräshagarna.

Där tillbringade Archie sedan 7½ timme ätandes medan jag och Soya till att börja med åkte till Skrylle för att springa.

När detta urtråkiga ok var bortlyft från mina axlar kunde jag äta frukost som maken hade förberett- äggröra och bacon, mums!

Efter power-nap åkte jag tillbaka till stallet i syfte att både njuta av det vackra vädret utomhus och att pyssla lite med min utrustning som fick både sadeltvål och olja på sig- stövlarna även skokräm.

Schabrak byttes, lite småsaker stuvades om och fixades till och sedan åkte jag för att handla lite mat inför resten av helgen.

2½ timme efter hagintag var jag på plats i stallet IGEN- nu skulle Archie och Rocky släppas ut ytterligare en gång efter att ha ätit lunch.

Även om det ibland blir ett ”jäkla rännande” i stallet många gånger om dagen så har jag inte samvete nog att låta Archie stå i boxen från halv tre och till nästa dag, framför allt inte om det är fint väder.

Så nu återstår endast hagintag nummer 2 på dagens hästagenda- sedan kan jag hålla kväll.