Dagens tiotusenkronorsfråga; tror ni att jag har ont i fötterna nu?

Ledtråd: Henke och jag har gått ca 43000 steg i ca 11 timmar idag!!!!

Men nu har vi också sett massor av New York eller vad sägs om bla

World Trade Center och Ground Zero

Empire State Buildning

Flatiron Building

Rockefeller Center och Top of the Rock

Grand Central Terminal 

Central Park

Macys

Times Square

De många stegen till trots idag vill jag ändå hävda att det är görbart att uppleva New York till fots till skillnad från när vi var i Dubai där man fick åka på motorväg i rätt många kilometer för att ta sig mellan i alla fall det vi ville se där.

Mina intryck av New York är så här långt:

Precis som vi såg många uteliggare i Florida för 3 år sedan så finns det säkert minst lika många här och de sover direkt på gatorna, i solstolar eller under presenningar.

Vi har sett en hel del till synes svårt psykiskt sjuka personer som går och pratar högt för sig själva.

Bara för att man är i USA kan man absolut inte förutsätta att de flesta förstår och talar engelska; bortsett från att många är turister finns det också hur många bofasta som helst som inte tycks kunna prata språket baserat på när jag har försökt att fråga dom om tex var olika platser är belägna. 

Det finns massvis med poliser överallt men de ser mest ut att stå och hänga eller så har de mer koll än vad det ser ut som.

Imorgon ska jag redogöra för en liten intervju jag gjorde med en annan hästmänniska så stay tuned!

Jag har så klart även tagit massor med kort- de kommer också i ett separat inlägg!

Teknikens under…..

Jag sitter på ett flygplan på väg till New York och skriver detta!

Den som utvecklade möjligheten att kunna surfa i luften och för ynka 149 kronor borde få Nobelpriset om ni frågar mig!

Med internet kommer de nästan 8 timmarna resan tar att…ursäkta ordvitsen FLYGA FRAM…utan min älskade padda/ iPhone hade jag dött av rastlöshet och leda.

Henke och jag ska alltså göra New York tills på måndag då vi reser hem igen (landar på tisdag) – att det inte blev fler dagar handlade mest om kostnaden eftersom det är ett för svenskar dyrt resmål.

Jag kan/ vill inte heller lämna över hästarnas skötsel för länge och det var verkligen maximal otur att Frenchie blev halt precis innan resan.

Jag hade helst velat kolla honom på klinik så fort som möjligt men den tiden som fanns var imorgon eller nästa torsdag så…

Han är tyvärr fortfarande halt och den enda fördelen med att vänta med att kolla honom är att jag känner att jag har gett honom tid att självläka.

Det finns ju faktiskt hältor som går över utan behandling och även om jag egentligen vill behandla allt som går nu, nu, nu så kanske det inte alltid är det bästa. I detta fallet hade det kanske varit det (det bästa) men nu är det som det är.

Och hältan är liten och Frenchie verkar till synes opåverkad i övrigt annars hade jag givetvis fattat ett annat beslut.

Vad gäller New York är detta ett resmål vi har sneglat på länge och hoppas så klart att det ska uppfylla våra förväntningar.

Vi brukar ju åka till något varmt/ solsäkert land i november/ december men nu fick vi behovet av just sol väl tillgodosett för inte så länge sedan på Cypern och känner också att vi vill passa på att göra resor som denna med mycket intryck, gående, lång flygning osv medan vi fortfarande orkar  med det.

Tids nog kanske vi bara mäktar med Gran Canaria där det finns svensktalande sjukvårdspersonal i varje gathörn och resan är kort 🙂 .

Lite skämt och lite allvar men vi tycker båda att vi ska passa på att göra så mycket vi kan medan vi har möjlighet och att resa är ett stort gemensamt intresse.

Jag kommer som vanligt att plåga er med bilder och inlägg om resmålet- vill man bara läsa om hästar kanske man kan ta en liten paus eller så kommer det något litet om detta också. Vi får se.

Som vanligt uppskattar jag frågor/ kommentarer av alla de slag!

Tjoho….idag var all snö borta vilket innebar att medan Frenchie gick med platåskor (packad snö under hovarna) under skogspromenaden igår traskade han på barmark på samma vägar idag.

Om det inte kommer en enda snöflinga i Skåne mer i år (I wish…..) kan ni tacka  mig.

Ni vet hur det är; desto mer förberedd man är desto mindre brukar man behöva det man förberett och idag åkte mina dubbdäck på.

Igår köpte jag nya broddar och en gängtapp; jag som är en världsmästare i att ha koll på allt jag äger och har kunde trots idogt letande inte hitta min gamla uppsättning av ovan.

Till mitt försvar har jag inte broddat på….tja…jag kan inte ens minnas när det hände senast och hade jag berättat hur gamla mina broddar var (säger jag 20 år har jag inte ljugit) så hade ni nog med all rätt tyckt att det var dags för denna investering 🙂 .

På bilden ”vardagslycka” exemplifierad ❤️!

Frenchie har bytt hage så nu kan jag med lite tur se honom från köksfönstret.

Idag håller den snö som kom igår på att långsamt smälta bort och för min del kan det inte gå fort nog.

Molly, Frenchie och jag har gått en promenad i skogen i eftermiddag och jag har också fått ”tummen ur” att flytta i princip alla lädergrejer från stallet och till min sadelkammare i källaren.

Jag använder i princip aldrig sadelkammaren men eftersom det lär dröja innan jag tex behöver sadeln igen är det dumt att ha den i stallet som kan bli enormt fuktigt om det regnar mycket.

Jag har köpt en form av fuktslukare på Biltema som sägs fungera på ytor upp till 60 kvadratmeter (dvs ganska exakt som mitt stall) och får se om jag upplever någon skillnad. Jag är skeptisk men blir gärna överbevisad.

Idag skulle jag egentligen ha tränat för Nina men även om Frenchie hade varit ohalt så är frågan om det hade gått att köra säkert till Flyinge med tanke på att snön vräkte ner just då.

Och jag tenderar att ta lite väl mycket chanser ibland; dvs tex köra när det egentligen är klokare att avstå. 

Det är ju inte OS jag tränar inför även om man skulle kunna tro det av mitt agerande ibland…

Jag longerade Frenchie i typ 20 sekunder i morse för att kolla hält-status och faktiskt såg jag ingen hälta så antingen är han helt återställd eller så är han förhoppningsvis/ troligen på bättringsvägen?

Jag vågade inte longera längre än så idag så det kan ju vara hur som helst med den saken men igår såg jag en hälta direkt- idag inte.

Men mitt omdöme när det gäller hältor är absolut inte tillförlitligt, eller….om jag säger att en häst ÄR halt kan man lita på det men säger jag motsatsen ska man inte ta mitt ord för det.

Kliniktid är bokad till nästa torsdag så fram tills dess får vi alla helt enkelt leva i ovisshet….underbart ….NOT!

Men även detta är något jag måste bli bättre på; att inte bara rusa iväg hals över huvud och även om jag hade velat det så fanns det inga tider.

Vi har gått en promenad i skogen med Molly i alla fall och jag tror att både skrittandet och att stå i snö är bra för vad det nu var/ är Frenchie har råkat ut för.

På bilderna ser ni min urponny som för ovanlighetens skull står vid en hö-hög.

Jag lägger vanligtvis aldrig ut något hö till honom för han äter det inte ute annat än om snö täcker gräset som han uppenbarligen föredrar.

Även av detta jag la ut idag åt han kanske 1/2 kilo… mycket märklig ponny 🙂 .

Frenchie tittar mest på gräset i sin hage så honom måste man ge stråfoder- tänk så olika de är!

Jag skulle inte drömma om att köpa en  leksak som denna till mina hästar men Frenchie hade den hos sin fd ägare och den fick följa med till Ryhus för att inte såra henne.

Och visst önskar man att riktiga hästar vore lite mer som denna, framför allt när de skadar sig, ibland till synes oförklarligt.

Min dag började bra- jag tog upp Frenchie till ridhuset för att slippa rida på den halvfrusna utebanan och han inledde passet med fina galoppfattningar och dito galopp.

När jag gick över till kort trav tyckte jag att han inte kändes lika bra i kontakten i vänster varv, i höger varv svingade han på fint.

Long story short; ju längre tid jag försökte få honom ”på bakbenen” (några minuter) desto mer anade jag en ojämnhet i gången/ takten och när jag hoppade av för att låta honom springa runt mig såg han oren ut.

Trist som fan rent ut sagt och jag har ingen annan teori än att han vrickat/ sträckt sig i hagen. Att det skulle ha hänt i boxen känns mindre sannolikt och jag har inte märkt något under de senaste ridpassen som skulle kunna förklara en skada men faktum kvarstår.

Jag får ringa ”min” klinik på måndag och ta det därifrån, mycket mer finns inte att göra just nu.

Jag har så klart kollat igenom ben och hovar och allt ser ut som det alltid gör så där finns inga ledtrådar men det gör det sällan vid hälta tycker jag, så vida det inte handlar om sårskador eller en hovböld.

Ja, nog för att jag hade planerat att ge Frenchie en kortare vila från nästa torsdag men det var inte riktigt det här som var tanken och bevisar bara att man aldrig kan planera något med hästar….

Efter 2 rejält blåsiga dagar var jag väldigt glad att det var helt vindstilla i morse eftersom jag ville rida ut.

Vicke kunde man rida ut när det blåste så att man nästan lyfte ur sadeln, Frenchie….näe.

Han är verkligen inte en ”dum” häst som medvetet försöker slänga av ryttaren men han är långt mer reaktiv än mina tidigare hästar.

Så länge det är lugnt och tyst i skogen går han som ett urverk men dyker någon upp hastigt eller det kommer plötsliga höga ljud, en fågel flaxar upp framför honom osv…då kommer det en blixtsnabb reaktion, vanligtvis ett sidohopp.

Idag rådde i alla fall lugnet och det blev en hel del galoppfattningar ur skritt, fin samlad galopp och lite passage och så mest skritt i övrigt.

Vår lilla trio fick också en skymt av säsongens första snö (!), det kom några förskrämda flingor i kanske 5 minuter precis när vi nästan var hemma.

Igår sent på eftermiddagen fick jag årets trettioelfte spruta; denna gången mot säsongsinfluensa.

Som jag sa till Henrik har jag i år vaccinerat mig fler gånger än jag sammanlagt gjort på +30 år eftersom jag tagit både covid och TBE-vaccin.

Man kan så klart verkligen inte gardera sig mot allt, låååångt därifrån men nu kände jag att jag vill försöka avvärja så mycket jag kan, enkelt och billigt (250:-).

Idag stod uteritt på ridschemat och precis som sist jag red ut tränade jag på den samlade galoppen och fattningar ur skritt.

Förra veckans fokus på detta betalade sig faktiskt utmärkt då Frenchie fick betyg 8 på galoppfattning ur skritt i den ena klassen och betyg 7,5 på samma moment i den andra klassen i lördags.

Idag la jag till även igångsättning i trav och passage och Frenchie jobbade på fint.

Mitt sedvanliga ”Molly….akta dig…” ljöd genom skogen 🙂 och vi träffade också 2 olika hundägare under turen.

Det är så skönt när man möter vettiga personer som man kan ropa till och samarbeta med; som ägaren till 2 jättestora vita hundar som båda gångerna vi mötts på håll gått in på en sidostig för att vi inte ska mötas direkt.

Hennes hundar är enligt henne ”inte snälla” och jag skulle inte vilja att de gjorde utfall mot Molly vilket skulle skrämma både henne och Frenchie och då är man glad att vi kan kommunicera.

På tal om att kommunicera fick min ponny ett ryck idag; så som han får ibland.

Han är oftast obrydd och TYST när jag tar in Frenchie (och tidigare Vicke) för att rida/ köra iväg till träning/ tävling men ibland och till synes utan förklaring gnäggar han rätt många gånger och låter helt övergiven. Han gör aldrig mer än så, dvs springer inte tex och som tur är har varken Vicke eller Frenchie någonsin svarat honom eller verkat bry sig det minsta om hans rop annars kunde det bli jobbigt.

Här ser ni förresten vad jag gissar är årets sista äppelskörd:

Jag såg ett ensamt träd utmed en 70-väg igår, långt ifrån någons tomt osv och tyckte att jag kunde befria det från dess frukter.

På med varningsblinkersen och fram med en IKEA-påse (ett tips; ha alltid en sådan liggande i bilen….) och så blev två hästar på Ryhus glada!

Idag var jag trippel-nöjd 🙂 efter ridningen!

Dels för att det fortfarande gick utmärkt att rida på utebanan, dels för Frenchie  gick så fint och avslutningsvis för att min rygg kändes till 98% bra vilket inte varit fallet på ganska länge.

Även dagens hovslagarbesök avlöpte väl; Frenchies hovar ser fina ut och skorna satt kvar hi hi.

Det där med skorna är något jag alltid känner en liten oro över, inte för att mina hästar varken har för vana att rusa omkring i hagen eller för att denna är särskilt lerig men det är ändå ett ögonblicks verk att man får en tappsko ibland och då känner jag mig alltid så besvärlig fast min hovslagare brukar lösa detta utmärkt.

Hade en tappskokurs varit billigare än de ca 4.000 den kostar just nu och hade jag framför alltid trott att jag har minsta talang för detta (men det känns absolut som den absoluta motsatsen) så hade jag nog anmält mig.

Bilderna illustrerar utmärkt Frenchie just nu även om de togs förra veckan; först en lerinpackning vid utsläpp följt av ägarens borstning innan ridning, därefter ny rullning efter passet, ny borstning vid intag för hovslagarbesök och sedan rullning nummer fucking TRE för dagen efter nytt utsläpp.

”Det är bara för att han tycker om att bli borstad” skriver hans fd ägare när jag beklagar mig skämtsamt 🙂 . Fan tro’t…..

Nu ska jag åka och köpa en säck morötter som belöning åt både herr Lerklump och hans lilla vän som inte heller han räds att bokstavligen skita ner sig….