Jag börjar undra om inte människans lott i livet är ATT OROA SIG?!?!

Jag önskar att den vore ATT LEVA GLAD men det är alltså just ett önsketänkande.

Med djur är man ofta orolig över allt möjligt tycker jag och nu är jag sedan gårdagen orolig över att Soya knappt äter.

Hon åt ingenting (!!!!) igår mer än en bit skinka som hon tuggade i sig lite förstrött (den låg orörd i skålen så till slut gick jag bort med den till hennes ena säng där hon låg).

Idag har hon visat bra intresse för leversnittar och kadaver på Järavallen men något annat vill hon inte ha?!?!

Jag tyckte också att hon var lite sum igår då hon träffade sin bordercolliekompis Enzo, han var hysteriskt glad och ville leka men Soya avböjde alla inviter vilket KAN ha berott på att det blåste- det gillar hon INTE.

I morse tillbringade vi 2 timmar med ett vinthundsgäng i allmänhet och Åsas whippar i synnerhet och då betedde hon sig som vanligt vilket däremot inte Åsas pojkar gjorde.

Båda ville inget hellre än att para sig med Soya- NU, GENAST, MEDDETSAMMA- men det ville hon så klart inte veta av.

Just Gandi och Trillik har aldrig någonsin tidigare ens gjort några FÖRSÖK med Pippi, Trillik sprang och slickade sig om munnen och var verkligen ”på” hela tiden så nu hoppas jag faktiskt att det är löp på gång och att Soya kanske känner sig lite ”mensig” och därför inte vill äta.

Eller så har all skinka och andra godsaker gjort att torrfodret ratas helt?

Att doggy är SJUK vill jag inte ens överväga och hitills verkar hon inte det bortsett från mat-krånglandet.

Suck….jag vill veta NU!

Soya skriver journalanteckningar:)!

Vid enstaka tillfällen brukar jag ta med Soya till jobbet och det är alltid lika populärt.

Flera arbetskamrater har själv hund och övriga är djurvänner så det är aldrig några problem.

Jag har till och med en arbetskamrat som egentligen är rädd för hundar men som inte känner det minsta obehag i närheten av Soya- dels är hon så mild i sinnet och dels märks hon i ärlighetens namn knappt.

Hon ligger mest och sover på sin filt bredvid mitt skrivbord så man kan inte anklaga henne för att vara störande precis.

Det var faktiskt härom natten som jag kom på denna fyndiga rubrik och nu ska ni få förklaringen också:

Jag vaknade alltså till mitt i natten och det slog mig då att det är tur att vi inte har några grannar som bor vägg i vägg med oss. De hade nog haft svårt för att sova ibland.

Framför allt när jag är förkyld så påstår i alla fall maken att jag väsnas något enormt när jag sover; jag snarkar, pustar och stånkar och om han dristar sig till att peta till mig för att få mig att sluta (så som jag mycket effektivt gör på honom om HAN snarkar) så muttrar jag tydligen jätteargt ”VAD ÄR DET” och så fortsätter jag som om inget har hänt. Stackars man!

Detta är inget jag har något som helst minne av men säger maken att det är så så stämmer det väl.

Maken snarkar också av och till men där brukar det alltså hjälpa att knuffa till honom eller i värsta fall säga ”vänd på dig” vilket han då gör och tystnar.

Och så har vi lilla Mimmi!

Just natten då jag tänkte på oss som en orkester började hon att flåsa jättemycket (tro f..n att det blir varmt om man gräver ner sig som hon gör med hela luftsystemet under ett jättetungt täcke) och efter att ha befriat hennes andningsvägar så tystnade hon temporärt bara för att en kort stund senare börja drömma och därför gläfsa högt.

Medan maken tystas genom knuffar använder jag fötterna till att dämpa Soya. Hon ligger ju nästan alltid just vid mina fötter och när hon då börjar drömma får man försöka väcka henne genom att peta på henne med foten tills hon blir tyst.

Just denna natt var drömmen tydligen så intensiv att byrackan inte tog någon som helst notis om mina petande fötter så till slut fick jag dra fram henne, lägga henne i famnen och då blev hon äntligen tyst!

Idag har Soya stiftat bekantskap med en ny vinthundsflicka, Salukin Sallie (notera det ras-passande namnet).

Tjejerna har träffats som hastigast vid ett kort möte för ganska länge sedan men idag hade bloggläsaren Bodil och jag avtalat en riktig hundträff vid Dalby kalkbrott där jag inte varit på flera månader nu.

Som jag hade hoppats och förväntat mig kom tjejerna bra överens, de är ungefär lika gamla (3 och 2½) och väldigt milda och snälla i sättet.

Soya blev lek-jagad under 2 långa rundor i skogen och såg väldigt glad ut- det är ju få andra raser som orkar hålla hennes fart.

Efter nästan 2 timmar ute är vi nu hemma och vilar ut och jag vet en som kommer att sova resten av dagen :).

Om vi håller oss på långt avstånd så fort kamerorna åker fram kanske vi slipper vara med på den där jäkla bloggen!

Eller så tittar vi åt var sitt håll och ser dumma ut :)!

Det märktes att Soya kände sig trygg med Sallie för hon hoppade helt fräckt rakt in i hennes bil utan att ens fråga om lov. Sallie sa inget men verkade lite förvånad över denna burdusa och självpåtagna gästfrihet :).

När kommer presenterna?

Idag har Soya och jag varit på en mysig vinthundsträff på Järavallen.

Vädret var väldigt behagligt, helt vindstilla och nollgradigt.

Varför 2 av Åsas hundar var så otroligt intresserade av Soyas ”private parts” för 2 veckor sedan förblir ett mysterium, vi var säkra på att detta annonserade ett annalkande löp men icke och idag tittade ingen av dom på henne ”på det sättet”?!?!?

Ja, ja…det är bara skönt så länge den löpfria perioden varar så jag klagar inte.

Och klagade gjorde inte Soya heller; hon hade fullt upp med att både undersöka diverse kaninhålor och jaga och låta sig jagas av både Åsas whippar och några nyfunna vänner.

Idag var hela 11 hundar på plats; 6 whippar, 2 galgo-tikar som Soya träffat förut, en Sloughi (Åsas Scooby Doo) och 2 greyhoundtikar som Soya lekte fint med.

En del av gänget; inte lätt att samla alla på en bild minsann. Soya står med Trillik och Ghandi, sedan kommer de 2 greyhoundtikarna som jag inte uppfattade namnet på, därefter whippan Pip som Soya hade mycket roligt med och sist galgo-brudarna.

Vems lilla svarta tryne är det som sticker upp tro :)?

Pippi funderar över allt hon varit med om.

Efter avslutad ritt igår stod jag och pratade med en annan ryttare som hade sin hund med i ridhuset.

Archie, som alltid är väldigt ”social” 🙂 och verkar vilja vara med i alla samtal stod tätt intill mig och plötsligt började den andra ryttarens hund att slicka Archie på nosen.

Det såg jättegulligt ut, nästan som om de pussades, och Archie, den godmodige, lät det ske trots att hunden var lite ”intensiv”.

Vi skrattade lite förvånat över hundens nyfunna intresse för Archie (de har träffats tidigare) tills jag kom på den VERKLIGA anledningen till dessa ömhetsbetygelser.

Archie hade skum runt munnen och hade tidigare fått en sockerbit som säkert smält ihop till en god maräng och det var denna godis hunden ville åt, INTE min käre häst personligen!

Hmmmppfff….tror jag håller mig till den första versionen: Archies SOCKERSÖTA uppsyn kan ingen motstå- inte ens en hund!

Härom dagen gjorde jag Soya riktigt glad!

I närheten av mitt arbete finns det en ICA Supermarket som har en kyldisk där man säljer varor med kort datum.

När jag har vägarna förbi tittar jag gärna in- ibland är det riktiga ”fynd” som säljs, som nyligen då 1 kilo köttbullar kunde köpas för 15 kronor.

Detta kunde inte ens snål-Birgitta motstå, hon som till skillnad från maken, som gladeligen kan köpa delikatess-skinka till Soya för 100 kronor kilot (han har å andra sidan ingen häst att försörja :)) tycker att Soya kan nöja sig med torrfoder, lite matrester och grisöron :).

JAG är ju då heeeelt övertygad om att lilla Pippi har varit med om att öka upp denna siffra. Har man lärt känna henne, IRL eller via bloggen, vill man ju absolut skaffa en vinthund, eller hur *SKRATT*?