Idag var jag åter och tävlade hos Dagstorportens ryttarförening, det var ju där vi årsdebuterade i slutet av januari.

Tävlingsplatsen är verkligen fin och faller tack och lov Vicke i smaken- jag kan inte påstå att han glodde på något under de 2 klasserna han var inne på banan.

Jag red LA:3 och MSV C:1 och vi landade på runt blygsamma  62 % i båda klasserna och var låååångt ifrån placering.

Mot bakgrund av detta låter det kanske konstigt att jag var nöjd med båda klasserna för oaktat procenten så tycker JAG att det går framåt med mycket- även om det inte syns i resultatlistorna.

Som sagt förekom inget gloende idag och bara det är ju ”halleluja”. Dessutom var formen bättre och min ”allmänna känsla” likaså.

Jag red inte lika avvaktande i galoppen, livrädd för att få omslag och traven kändes stundtals, framför allt på framridningen riktigt bärig även om domarna inte håller med utan önskar just mer bakbensengagemang.

Men jag förlitar mig på X som menar att mycket fortfarande är för skört (vilket jag instämmer i till 100 %) och när vi har befäst tex en bättre trav så kommer jag att kunna rida den på samma vis på tävling hela programmet- men det kommer att ta tid.

Dagens bonus var en bloggläsare som gav sig tillkänna i cafeterian; hon ville hälsa och säga att hon gillade bloggen och det kan man ju inte annat än bli glad över 🙂 !

Tävlingsbanan där domaren ”sitter inne i väggen” vilket konstigt nog inte berör min på tävlingar vanligtvis för allt möjligt annat gloende häst.

Framridningen

Utomhus fanns en mängd olika fälttävlanshinder och om dom hade Vicks en hel del åsikter (”hjälp…dom kommer att äta upp oss om vi går för nära”).

Men efter en del skrittande insåg han att det var lugnt att gå där….

I grannens trädgård spirar det för fullt….

Visst är det härligt?

Ja, med facit i hand var det nog väldigt bra att jag åkte och ”provred” på tävlingsbanan igår kväll och ÄNNU bättre att jag red för X i torsdags.

Vicke glodde inte det minsta på något idag och eftersom jag känner honom vid det här laget så tror jag säkert att han tex hade kunnat reagera på en stor högtalare på ett stativ vid det ena hörnet om han inte hade sett det igår.

Och vad gäller lektionen för X så var den banne mig ovärderlig- det han satte fingret på är jag övertygad om kommer att påverka helhetsintrycket och även min egen känsla hur mycket som helst när det väl är ännu mer befäst.

Jag talar om detta med att rida hästen mer på bakbenen och inte frestas att försöka ”skjuta iväg” honom när jag upplever att det går lite långsamt- han ska och får inte trava fortare än han orkar bära sig korrekt.

Detta är ju en häst med en ganska trist grundtrav men som man kan RIDA FRAM en desto bättre dito på men så klart inte genom att han ska ”springa fler steg” utan i stället prestera ”STÖRRE steg” som X så klokt formulerade det.

Jag märkte redan idag att Vicke också blev lättare att styra runt i programmet korrekt när han var mer på bakbenen och i övergångarna märktes det väldigt tydligt.

Jag har ju tidigare påpekat att djuret har väldigt lätt för ”tvärnit på frambenen” hellre än avbrott på mjuka bakben men idag fick vi till det fint.

Faktiskt tycker jag att i princip ALLT som jag var missnöjd med förra lördagen var bättre idag och att vi fick en 8 på den avslutande halten i MSV C:1 var verkligen roligt eftersom det var där jag ”fick nog” förra helgen och drämde in bägge benen i sidorna på Vicke som började bromsa redan vid uppridningen och sedan kröp fram mot halten.

Nu är jag taggad som tusan att fortsätta med mitt ”bakbens-ridande” och vet ju också att Vicke har en annan styrka för att jobba med detta- den har ju inte kommit över natten precis och det finns mycket kvar även på den fronten men nu kan jag kräva mer och få rätt respons.

Måste förresten berätta att den egentligen enda anledningen till att jag anmälde till dagens tävling (regional idag och nationell imorgon) var att det i många år varit en liten dröm för mig att rida i Flyinges stora ridhus- det finaste i Skåne (tätt följt av Helsingborgs) om ni frågar mig.

Döm om min förvåning då jag i ryttarmeddelandet såg att mina båda klasser skulle ridas i Crawfoord-hallen (ett ”kompletterande” ridhus som byggdes på Flyinge 2005).

Så den drömmen får leva kvar ett tag till…. (Kreon gick där faktiskt 2 gånger men det var med X på 2 olika träningstävlingar).

Men lite ”meeting-känsla” hade jag allt; jag red bla fram med dom som skulle rida MSV A:n tex och LA:n som jag red vanns av Mattias Jansson så det var en hel del riktigt fina hästar med.

Tji fick jag 🙂 !

Idag har Vicke och jag varit och tävlat och att jag valde att bege mig ut så pass tidigt på året var för att ”detta är en av de få tävlingsplatser där Vicke inte glor” som jag sa till någon nyligen.

Så ska man så klart inte säga….

Nu ska jag inte påstå att han var så där jättetittig som han KAN vara men tyvärr störde tex ljud från läktaren (människor som inte syntes utan bara hördes bakom en dörr)  honom tillräckligt för att det skulle bli lite svajigt emellanåt och även ett ofrivilligt byte i den förvända galoppen.

Nej, känslan idag var inte speciellt bra och det som jag känner och som båda domarna påpekade var att ”bjudningen är ojämn” eller det jag kallar att Vicke är av och på.

Vi har inget jämnt flow och jag måste säga som miljoner ryttare före mig ”buhu…det känns inte som hemma”.

Nej, hemma flyter det på till säkert 90 % och då ska det ändå sägas att jag alltid rider utan sporrar men som idag kände jag hur tempot bara dog varje gång Vicke tittade till ens det minsta på något.

Samma sak när jag vände upp för den avslutande halten- då börjar djuret bromsa måååånga meter innan halten men då kände jag faktiskt att det fick vara nog och smällde båda benen i sidorna på honom vilket jag hoppas lärde honom något. Det ska jag i alla fall träna massor hemma framöver- uppridningar UTAN halt och gud nåde en viss brun herre om han försöker minska tempot.

Så; en allmänt trist känsla var det idag med några highlights; 7:a på skänkelvikningen undan vänster skänkel (som alltid känns sämst på träning) där jag hade en superkänsla och 7:or på båda de enkla bytena i MSV C:n.

Ska man ta med sig något positivt från dagen så är det att jag i alla fall har blivit påmind om vad jag måste träna på, även om det är svårt eftersom ”av och på problematiken” inte finns hemma.

Formen fick jag i alla fall inga kommentarer på och jag tyckte själv att den var genomgående bättre.

Så nu är det bara att träna vidare….

När jag skulle fläta i morse ställde jag av gammal vana pallen på höger sida om hästen och insåg ”javisst ja…manen ligger numera på motsatt håll”. Det kändes ganska bakvänt att fläta där men jag är så glad om hela manen förblir liggande på detta viset så jag klagar inte.

Detta var ett av de första täckena jag köpte till Décima (på EKO för under 500-lappen) så det har runt 15 år på nacken. Lite blekt och med lite uttöjda spännen men funkar till tävling….

En fin detalj från Dagstorportens ryttarförenings cafeteria.

Jaha, då var årets sista tävling avklarad och jag kan inte påstå att jag kommer att sakna att tävla vintertid.

Vädret visade sig, om inte från sin värsta sida, för det kan väl alltid vara värre, så i alla fall så långt ifrån epitetet ”behagligt” som man kan komma.

Rejäl blåst som gjorde att det kändes som många minusgrader och kylan gick verkligen genom märg och ben. Huuuu som jag frös!!!!

Idag red jag MSV C:2 och MSV B:2 och varför jag vågade mig på den sistnämnda klassen kan man ju fråga sig fullt berättigat eftersom vi inte gjort några lysande rundor i MSV C.

Men jag ville passa på att ”känna” på denna nivån innan vinterträningen, dels för att få bekräftat vari våra svagheter ligger och dels för att jag besökte denna tävlingsplats så sent som för 14 dagar sedan= liten risk för ”gloende”.

Och just tittigheten var HELT (!!!) borta så alla brister under programmen kan jag verkligen inte skylla på det i alla fall.

Nej, största akilleshälen är fortfarande formen (dippande, bakom hand)- jag måste få upp och FRAM näsan bättre.

Procenten blev blygsamma 60.1 och 56.6 och berodde i den första klassen dels mycket på ovan nämnda form men också lite onödiga småmissar som att Vicke drog sig typ 1 meter från medellinjen vid uppridningen och stannade till mitt i en bakdelsvändning- tyvärr lyckades jag inte korrigera varken det ena eller det andra tillräckligt.

Annars tyckte jag att hela MSV B:2- programmet flöt på förvånansvärt  bra med tanke på att jag brukar behöva några gånger på mig att liksom rida in mig på det, ett mycket dåligt byte (betyg 3) och ett avbrott till trav från ökad till samlad trav (betyg 4) var väl det ”värsta”.

Glädjande nog fick vi 6:or på vänsterslutan i båda klasserna så det går ju framåt om än med myrsteg 🙂 !

Idag var jag och Vicke hos Dagstoportens ryttarförening, en klubb dit det tar ca 30 minuter att köra- nära och bra med andra ord.

Och det är inte bara nära- anläggningen är otroligt välskött och bra planerad med bra underlag i båda ridhusen osv.

I framridningsridhuset tyckte jag att Vicke svävade fram lite extra och det tillskriver jag tveklöst underlaget.

I första klassen, LA:3 hade jag nog den bästa känslan hittills och Vicke tittade inte på mer än något precis vid ingången och det kostade typ en halv poäng.

Bästa procenten hittills i denna klass; 64,4 så det går ju framåt om än med mikroskopiska steg 🙂 .

I MSV C:1 hade jag inte en lika bra känsla men det var i alla fall otittigt även om domaren satte huvudet på spiken när hon skrev: ”snygg häst som är ostadig i formen och ojämn i bjudningen”.

Så detta är vad jag ska fortsätta att jobba med: formen i alla fall.

Bjudningen är jättebra hemma och har mer med spändhet att göra men det ska nog också ge sig 🙂 . 61 % blev det, precis som jag själv gissade.

Idag har det varit fullt upp på hästfronten- jag har både haft stalljour och varit och tävlat.

Och det är bara att konstatera precis det jag gör i rubriken, Vicke ”ska” nog tävla flera klasser och helst 2 dagar i rad!

Som ni vet har gossen hemma en stor skräck för att gå vid den ena ridhuskortsidan (där vi har halm) och vi har samma diskussioner om detta VARJE gång ett pass i ridhuset ska börja (mer om detta i separat inlägg nästa vecka).

Men på tävlingen idag var det inte alls det beteendet jag fick uppleva utan en häst som nog gjorde sin mest ”otittiga” start med mig på ryggen.

Vi fick betyget 7:a på vägarna och det är ju trevligt att det som med tidigare hästar varit mitt paradnummer; att rida korrekta vägar, även gick att genomföra med Vicke efter allt snedgående, gloende och annat han förstört våra vägar med.

Procenten blev bara 60,4 och kritik på att Vicke ”dyker” (domarens ord) i traven men bortsett från detta så är jag super-supernöjd med att jag kunde rida ett helt program utan glo-spänning 🙂 .

Förresten: Om ni har kört förbi våra hagar idag och undrat varför jag inte lever som jag lär eller om även jag har drabbats av täckesnarkomani 🙂 kan jag förklara att Messys gående med täcke (med hals dessutom) enbart var i träningssyfte då hon fortfarande blir lite förskräckt just när täcket läggs på.

Men jag hoppas att hon förstod det sköna med täcke när det blåser så hårt som det har gjort idag och då blir det också kallt.

Ja, som jag har misstänkt är det MYCKET bättre att tävla två än en klass med mitt glo- monster och det ska jag absolut försöka att göra framöver.

Sedan finns det ju skäl till att jag bara ridit en klass under sommar och tidig höst- jag har inte vågat anstränga Vicke för mycket efter vårens segdragna hälta.

Idag började jag med att rida en LA:3 och där fick vi, trots att Vicke stod emot en del pga sin spändhet vårt bästa resultat på denna nivå hittills: 63,1 %.

Och hör och häpna: en 7:a (!!!!) på den första mellantraven! Det kändes hur stort som helst för ni vet ju hur svag Vickes mellantrav har varit.

Domaren tyckte att jag skulle ”rida mer framåt” och det hade jag gärna gjort- om jag hade kunnat!

När Vicke tittar på något yttrar det sig i en spänd kropp som vill gena och tappa otroligt mycket fart så det är verkligen inte lätt att rida framåt i dessa lägen kan jag lova.

Hemma rider jag numera utan sporrar sedan flera månader tillbaka så ”grund-bjudningen” tycker jag absolut inte att det är något fel på.

Bara en timme efter avslutad ritt var det dags att värma upp till MSV C:2, den korta tiden gjorde att jag inte hann tappa fokus utan var jättetaggad och även om procenten blev blygsamma 60,4 så var känslan jättebra sett till ”gloendet” som nu var i princip helt borta.

Denna domare anmärkte på formen (låg nacke) och önskade mer påskjut- inga nyheter för mig utan sådant jag försöker förbättra (men som också handlar om ren styrka eller bristen på densamma).

Men som sagt; helt annan häst till andra klassen som inte alls glodde och stod emot som han brukar- jättebra!

Hemma i stallet provade jag ett lite mindre täcke på Messy än Vickes tält- se så fin hon blev!

Idag var Vicke och jag och tävlade hos en av mina favoritklubbar- Malmö ridklubb.

Av någon outgrundlig anledning brukar det nästan alltid gå bra när jag tävlar där (självuppfyllande profetia???) och dessutom ligger stället så nära vår anläggning (och ridskolan där jag stod tidigare).

I tävlingsridhuset tyckte JAG att det var så ”otittigt” som det kan vara och Vicke höll faktiskt NÄSTAN med.

Det var bara i ett hörn han glodde på Gud vet vad och stannade upp några gånger, bland annat precis innan ingången till den ena öppnan (betyg 5 mot vanligtvis 6 eller 6,5).

Men över lag så tycker jag nog att det går åt rätt håll med tävlandet, med mycket små steg och säkert inte alltid synligt för varken ögat eller när man granskar våra procent men dock.

Det kommer fler och fler 7:or i protokollen (idag på 11 av 27 bedömningspunkter) och det känns i alla fall bättre för mig som sitter i sadeln.

Idag återupptog jag ett koncept från förra hösten och något många anammat före mig vare sig man har en tittig häst eller ej; jag red 2 klasser: LA:3 och MSV C:1.

Jag vill egentligen inte behöva rida 2 klasser; jag har ofta haft svårt att ”ladda om” och dessutom kan väntan mellan starterna ibland bli väl lång.

Jag minns så väl när jag hopptävlade med Heron: jag vet inte hur många ”extra” placeringar jag fick tack vare min hästskötare Petra som många gånger övertalade mig att rida även den andra klassen när jag ville åka hem efter att ha placerat mig i den första.

Med Vicke förra hösten var det ganska tydligt att han behövde ”glo av sig” i den första klassen men jag har trott att jag kunde lösa tittandet enbart med frekvent tävlande vilket med facit i hand inte gett önskat resultat.

Idag blev det lika tydligt; 58% i  LA:n och en Vicke som stod emot både vid domarbordet och på andra delar av banan trots att JAG tyckte att det knappt fanns något att titta på- såvida man inte verkligen LETAR efter ursäkter att oja sig.

2 timmar senare blev det nästan 63% i den svårare klassen och det förvånade mig inte eftersom tittandet var näst intill borta.

Jag skojade i stallet och sa att jag väl får leja bort Vicke till någon som ids rida den första ”glo av sig klassen” och sedan kan jag komma och rida den egentliga klassen så att säga 🙂 !

Vad ska jag säga om dagens tävling (MSVC:2) ?

Tja, om man ska fokusera på det positiva så har jag världens mest behändiga tävlingshäst- tills vi kommer in på banan that is.

En annan positiv sak var att jag kunde landa hemma i soffan en timme efter att jag lämnade tävlingsplatsen- väldigt skönt att slippa köra i en evighet för att få tävla.

Mindre roligt är att Vicke är fortsatt spänd- idag var det 2 reklamskyltar på den ena långsidan som renderade en massa ojande.

Förresten kom jag på en positiv sak till: Vicks är ju bara 7 år så om säg….10 år kan vi kanske göra oss själv rättvisa sedda från domarbordet.

Fram tills dess får jag väl besöka alla i Skåne existerande ridhus och tävlingsplatser och rida där både fram och baklänges eller nåt?

Ja, ja…jag får väl trösta mig med att det var på denna tävlingsplats jag tävlade Vicke för första gången för ungefär ett år sedan.

Och då satt jag bara och skumpade runt och tänkte ”snälla låt det ta slut” och så kände jag verkligen inte idag i alla fall.