Buhu…idag känner jag mig som misslynta Birgitta 12 år som inte fick som hon ville….men så kanske man OCKSÅ får känna ibland FAST man tycker att man har en fin häst?

Fin häst ja men absolut ingen fin känsla i dagens MSV C:1 där det kändes som att det mesta inte gick min väg.

Fram tills jag red in på banan kändes det bra men så fort vi kom in i ridhuset kände jag en mycket spänd häst under mig.

Redan i mellantraven (typ moment 2 i programmet) fastnade min fot i stigbygeln (?!?!?), detta händer i princip aldrig annars och det värsta var att jag inte ” kom loss” hur jag än skakade på foten samtidigt som jag försökte rida vidare.

Först i skritten böjde jag mig rasande ner och slet ut foten men strax därefter var det dags för nästa ”grej”- Vicke fick ett taktinslag i sin annars mycket fina skritt som han brukar få bra betyg på (nu blev det betyg 4).

Därefter följde en felridning, något som också händer mycket sällan och först därefter fick jag lite bra känsla tidvis och tills Vicke tyckte att vi skulle gena lite väl mycket över ridbanan vilket också kostade något.

Summa summarum; en besviken Birgitta och 58 % som slutresultat.

Nu gissar jag att denna domare är lite ”sträng” eftersom jag blev långt ifrån sist på dessa usla procent men det är så klart inte roligt ändå när man vet att vi båda kan så mycket bättre .

Och ja jag vet att många (de flesta?) känner likadant om sina tävlingsprestationer men det gör inte min känsla mindre sann eller trist för det.

Roligt är i alla fall att min känsla är att de som dömer idag har ”väldigt klart för sig”- jag kan inte minnas att jag tyckt att någon domare som dömt oss i år har haft några konstiga åsikter eller bedömningar vilket jag vet att jag tyckt förr om åren med andra hästar.

Ännu en positiv sak som jag misstänkt länge är att Vicke tydligen inte ser på långa vägar så spänd ut som han känns så det kanske jag kan sluta att irritera mig över?

En bloggläsare såg ritten och bekräftade ovan och jag har faktiskt aldrig fått kommentarer i stil med ”spänd” av någon domare.

Nu blir det ingen tävling nästa vecka men förhoppningsvis annat kul som jag kommer att berätta om då.

Tävlingsdagar som den idag gillas; jag startade 9.22, jag släppte ut Vicke i hagen 10.22 och 11.22 kunde jag sätta mig ner för att äta frukost efter att ha putsat alla saker, satt tillbaka allting på sina platser, duschat och slängt in tävlingskläderna i tvättmaskinen!

Idag blev det debut i MSV C:2 för oss, vi smygstartade ju på pay and ride i onsdags och glädjande nog var känslan idag såååå mycket bättre.

Inget alls ”av och på” med styva ben och bryska avbrott utan jag tyckte faktiskt att denna ritten var en av de bästa i år.

Kanske var ”glosoppan” slut på menyn eller så blev Vicke totalt distraherad av att ösregnet utanför fick det att dåna i ridhuset för han var inte alls så spänd som han kan bli och när han någon gång tittade till kunde jag smacka lite på honom- jag tror inte en explosion hade hörts bort till domaren- så mycket överröstade regnet allting 🙂 .

Vi blev ”givetvis” dyngsura på de få metrarna mellan ridhuset och transporten och jag hade nästan lust att RIDA in- så som den där killen gjorde i filmen jag publicerade på bloggen igår 🙂 .

Det var skönt att bara ha en kvarts körning till stallet för allting var genomvått- tack och lov är det fortfarande runt 15 plusgrader för annars hade jag nog frusit rejält i mina åtsmitande ridbyxor.

Men jag är alltså väldigt nöjd med Vicke idag- han var mycket mer som han är hemma utan det trista, spända och bara att jag liksom hann med att verkligen tänka på allting jag gjorde inne på banan, både innan och under tiden jag gjorde det är ett bra betyg.

När jag har haft som sämst känsla, både med Vicke och tidigare hästar har det mer känns som att jag har kommit in på banan och ut från banan utan att knappt ha haft en aning om vad som utspelat sig däremellan. Ingen rolig känsla!

Vann klassen gjorde en tjej som har sin häst i stallet bredvid vårt och det unnar jag henne verkligen- våra hästar var halta ungefär samtidigt och av liknande orsaker i våras.

Vi fick 62,33 % idag så det går framåt och det är ju roligt att det inte bara KÄNNS så.

Idag åkte Vicke och jag till Torns ryttarförening, en tävlingsplats dit det tar kanske 20-30 minuter att köra- perfekt!

Perfekt kan jag inte benämna vår ritt men den var i alla fall bättre än den förra söndagen.

Inte riktigt lika mycket gloende och procenten ökade till 61,7.

Nu kom vi också precis mitt i klassen….ibland får man vara glad för det lilla 🙂 .

Skämt å sido; jag tycker givetvis inte att det är roligt att rida på så trista procent men samtidigt är jag ändå glad över att jag känner att det vi presterar på banan inte ens är 75 % av det vi gör på träning.

Det hade ju varit tusen gånger värre om jag tyckte att hästen gick på topp och att det inte fanns något att förbättra.

Så den dagen våra ritter på tävlingsbanan är mer att jämföra med de bra träningarna- DÅ blir det inga 61 % kan jag lova 🙂  .

Tyvärr verkar Vicke har fått smak för ”glo-soppa”, han stod emot och ojade sig nästan mer i dagens MSV C:1 än förra söndagen och det var så klart inte kul.

Procenten när man inte kan rida avslappnat, när hästen är lite ”av och på”, står emot och till och med slog sig fri vid något tillfälle blir ju därefter, idag 58,3.

Så efter dagens tävling är jag både besviken och inte- besviken för att det känns som att vi ”ger bort” poäng fullständigt i onödan och för att jag inte alls får till så bra ritter som vi skulle kunna prestera om jag bara fick Vicke bättre med mig i stället för att han ska glo på hur banala saker som helst.

Samtidigt så tycker jag faktiskt att jag får en bättre och bättre känsla, framför allt hemma men också på framridningarna så det är bara att bita ihop och träna vidare- för det är så jag ser på tävlandet i dagsläget ; det är minst lika mycket träning i att ”uppföra sig” inne på banan som något annat.

Jag ska hålla utkik efter någon pay-and-ride om gloendet inte avtar snart- där kan man ju rida som man vill höll jag på att säga…nej, inte riktigt så klart men det kan nog hjälpa mig en del tänker jag 🙂 .

När jag var liten och om någon stirrade på en kunde man, om man ville vara lite lustig, fråga personen om denna hade ”ätit glosoppa till middag” 🙂  .

En som definitivt hade ätit sig mätt på denna soppa var dagens Vicke som menade att både det domartorn ni ser på den vänstra långsidan och de hinder som stod staplade i en ställning i vänstra hörnet på bilden ovan beboddes av MÖRDARE = livsfarligt att passera.

Efter några varv kunde jag rida utan att handbromsen var helt uppdragen men tyvärr blev vår MSV C:1 ritt ändå ganska mycket påverkad av tittandet.

Vi skrapade inte ihop mer än 59,5 % och det är ju så klart inget att skriva hem om men jag är ändå hoppfull- jag tror absolut att Vicke kommer att lära sig att slappna av och att jag också med tiden kommer att kunna reda ut dessa titt-sessioner bättre.

Trots att vår utebana stod under vatten igår hade den i eftermiddag återhämtat sig lika fantastiskt som den brukar- men vad hjälpte det; det blåste något fruktansvärt och jag insåg att jag inte skulle höra ett ljud av Christinas instruktioner om vi inte flyttade in i ridhuset.

Sagt och gjort och det blev ett jättebra pass som både jag och Christina var mycket nöjda med.

Jag gissar att Vicke kanske kommer att känna av lite träningsvärk imorgon- han fick jobba en hel del i samlad galopp- ungefär så som i förra veckan när vi tränade på egen hand.

Jag red på en liten fyrkant och försökte samla galoppen så mycket jag kunde och få markerade hörn där Vicke verkligen skulle sätta sig och detta tog han väldigt bra.

Detta samlingsarbete kommer också att förbättra de enkla bytena vilket jag märkte av lite redan idag.

Det blev även skänkelvikningar som Christina tyckte såg mycket bättre ut än vad hon är van att se dom- det måste vara alla skolor jag jobbat med som har förbättrat skänkelvikningarna för jag har då inte tränat på dom sen innan Vicke blev skadad.

Skolor och lite tempoväxlingar i trav hanns också med innan passet var slut och det är roligt att Christina ser stor skillnad i Vickes utveckling sedan jag köpte honom så något rätt gör vi ju 🙂 !

Brrrr…..ja, nu går det snabbt mot hösten känns det som.

Nu vaknar jag inte längre av att det är jätte-ljust ute (snarare halvskumt) och de gassande solskensdagarna kändes väldigt långt borta idag i alla fall.

Det har regnat mer eller mindre oavbrutet hela dagen och medan jag knappt ville sätta på mig ridjackan i värmen när jag skulle tävla förra lördagen var jag idag väldigt glad att jag hade fått med mig en täck-kappa när jag anlände till en ruggig tävlingsplats.

Men det var bara väderleksmässigt som det var ruggigt hos Stensäters Ryttarförening, detta är en av de organisatoriskt bästa tävlingsplatserna tycker jag

Bara att man blir bjuden på lite smågodis, en dricka efter ritten och andra, egentligen ”småsaker” gör ändå det där lilla extra som kostar så lite men som kan betyda ganska mycket.

Jag var väldigt glad att tävlingarna (och framridningen) hölls inomhus även om jag under  uppehållet valde att rida fram ensam på en grusbana.

Jag vill inte påstå att jag hade en lika bra känsla idag som vid de 2 senaste tävlingarna men då har jag å andra sidan varit VÄLDIGT nöjd- nu var jag ”bara” nöjd med att jag lyckades genomföra ett program utan missar på en Vicke som stundtals blev bromsig av att titta på gud vet vad (ingenting om ni frågar mig för det fanns inget att titta på).

Men hade Vicks fått bestämma hade han ibland travat otroligt låååångsamt och tveklöst brutit av flera gånger i galoppen- det var bara mina bestämda skänklar som hindrade honom 🙂 .

Nu gjorde vi allt där det skulle göras men skolorna var lika raka som de brukar och travökningarna lika blygsamma som de oftast är.

Totalt blev det 62,1 % så det går ju åt rätt håll i alla fall och nu var vi inte en massa procentenheter ifrån placering, inte heller outstanding sist i klassen som för bara 3 veckor sedan 🙂 .

Jaha…då var tävling nummer 3 i raden avklarad i Vickes och mitt ”tävlings-tränande”.

I dagsläget ser jag nämligen tävlingarna mer som träning- träning på att ”uppföra” sig inne på tävlingsbanan där Vicke förra hösten var lite för tittig för min smak.

Det syntes säkert inte alls lika mycket som det kändes men han girade omkring i hörnen, spände sig och blev svår att sitta på osv och även om det inte kändes det minsta lilla otäckt så kostar ju även sådant poäng och framför allt fick jag ingen bra känsla där jag studsade omkring i sadeln.

Dessa 3 tävlingar i sommar har bjudit på väldigt ”o-tittiga” omgivningar runt banan och idag tex fanns det verkligen inget att titta på i ridhuset bortsett från att domaren satt som i en liten ”lucka i sargen” och inte vid ett domarbord vilket Vicke förvisso tittade på men inte så att det störde min ritt.

Efter dagens program, MSV C:1 kan jag inte vara annat än verkligen jättenöjd med Vicke- utifrån rådande förutsättningar tycker jag att han gick i princip så bra han kunde.

Med rådande förutsättningar menar jag att vi ännu inte har hittat tillbaka till den fina trav som dök upp i vintras och som inte bara kändes fin- den såg härlig ut enligt vittnen.

Jag är övertygad om att denna trav kan komma tillbaka men först när Vicke har blivit starkare och som jag redan har nämnt flera gånger så kan just styrka omöjligt komma hur snabbt som helst- oavsett träning, ryttare osv.

Vicke har ju bara ridits för fullt i ca 6 veckor och dessförinnan inte gjort många knop på 4 månader så det är ju inte konstigt om han inte är i topptrim just nu.

Hur som helst är jag som sagt mycket nöjd- bara att kunna SITTA helt obehindrat på hästen och att denna är SJÄLVGÅENDE är en helt fantastisk känsla efter höstens skumpande och med minnet av hur jag, helt verkningslöst försökte baxa runt Archie i samma program X antal gånger innan jag gav upp och sålde honom.

Dagens procent är fortfarande blygsamma (61,8) men jag tror absolut att det finns mycket kvar att hämta men inte just exakt idag och här och nu utan med mer träning och styrka.

Bärigheten anmärkte även denna domare på och skolorna är ju svaga (raka) så det är bara att fortsätta att träna på båda delarna tänker jag.

Annars är det toppen att kunna åka och tävla tidigt på morgonen och släppa ut hästen i hagen en timme efter avslutad ritt- jag är inte alls lika förtjust i eftermiddags/ kvälls-starter eftersom jag ändå inte kan koppla av under dagen utan är så inställd på tävlandet.

Och om någon oroar sig över att Vicke tävlat 3 lördagar i rad kan jag trösta med att det han rids på tävling (max 25 minuter i trav och galopp) är långt mindre än vad han tränar hemma.

Så vill jag ha det av flera anledningar; dels för att vara säker på att jag inte rider honom för trött innan vi kommer in på banan och dels för att han ska tycka att tävlandet är något lätt och kul- inget man blir helt utmattad av.

Exakt en vecka efter årets första tävlingsstart var det dags igen- även denna gången red vi en MSV C:1 vilket är det program jag ska inrikta mig på har jag tänkt mig.

Om jag hade en tämligen usel känsla förra lördagen så var den MYCKET bättre idag och även om procenten i sig inte blev sensationella (61,5 efter en felridning, dvs jag glömde en ryggning)  så var de dels bättre än för en vecka sedan (56,5) och framför allt så fick jag inte ETT ENDA påpekande om formen som var förra lördagens genomgående ”fel”.

Jag fick till bättre vägar, något som faktiskt i vart fall kunde anas vara trav-ökningar och Vicke galopperade inte efter den inledande halten eller bröt av från mellangalopp på tok för tidigt- allt detta drog också ner förra lördagen.

Tack och lov fanns det inget att glo på runt banan idag och det hjälpte mig så  klart mycket, nu blev det inte de berömda hörnsladdningarna som jag nästan alltid får men som nog inte syns lika mycket som de känns.

Jag var som sagt mycket nöjd efter ritten och det känns som att jag under den gångna träningsveckan faktiskt har tagit till mig det som var dåligt förra lördagen och kunnat förbättra det.

Det både dagens och förra lördagens domare påpekade saknas är BÄRIGHET och det hoppas jag bygga upp genom både teknik och ren styrka och det kommer som tidigare nämnts inte över en dag.

ÄNTLIGEN var det dags för Vickes och min årsdebut på dressyrbanan!

Vi har inte tävlat på 9 månader eller nåt och jag hade mina aningar om hur dagens start skulle gestalta sig.

Jag förväntade mig en spänd häst som ville ”glo” på domarbordet och kanske annat runtomkring- så var det ju de få starterna jag gjorde förra året.

Och egentligen behöver Vicke gå 2 klasser just därför- för att ”glo av sig” men jag valde trots detta att bara inrikta mig på en klass, MSV C:1.

Jag hade funderat fram och tillbaka på huruvida jag skulle rida på träns eller kandar eftersom jag har mycket bättre ”håll”  på Vicke på kandaret om han far iväg men bättre form på tränset.

Eftersom jag förväntade mig ett spänd häst idag valde jag kandaret och med facit i hand var det mycket korkat gjort!

Visst var han lite spänd men det fanns i princip inget att titta på runt banan och kandaret förstärkte väldigt mycket det som har varit en svaghet redan hemma- formen.

Vicke gick bakom hand i princip hela programmet igenom och när han släpper betten så blir han väldigt svår att påverka korrekt- framför allt inne på en tävlingsbana där man måste följa ett givet program.

Att han inte kan öka i trav visste jag redan när jag köpte honom men i övrigt gjorde han nog allt utan direkta missar (utom att han började galoppera efter den inledande halten)  men som sagt i en inte alls bra form vilket påverkade hur mycket som helst.

Så resultatet blev därefter, 56.5 % och hade jag dömt hade han inte ens fått det.

Nej, ingen bra känsla alls men nu vet jag vad som gäller till nästa tävling- inget kandar i alla fall.

Sedan måste jag öva på att förfina det mesta i programmet OCKSÅ men formen är absolut det mest avgörande i dagsläget och så här med huvudet mellan frambenen kan han inte gå det är en sak som är säker.

I övrigt vad mitt lilla djur lika behaglig som alltid att ha med sig på tävling så i DET avseendet ger jag honom högsta betyg.