Kolla på den här linslusen va ❤️!

Hans fd ägare ljög verkligen inte när hon påstod att han är väldigt lättfotograferad och jag misstänker att hon har en stor del i detta; hon har säkert tagit en massa kort på sin älskling.

Kortet tog jag efter avslutad träning för Nina där vi gjorde lite mer avancerade saker, bland annat byten i var tredje som jag inte gjort på Frenchie förut.

Jag gör ett stort fel i bytena i allmänhet och serierna i synnerhet; jag sitter inte stilla utan kastar mig ibland åt sidan för att ”hjälpa till”.

Även om också tex Patrik Kittel har denna fula ovana så är det inget att sträva efter och det är INGEN hjälp för hästen alls så där måste jag skärpa mig.

En annan grej jag måste rida mer efter och inte bara förstå i teorin så att säga är bakbenens betydelse och att tex både avsaktningar och igångsättningar börjar ”bakifrån och fram”.

En självklarhet och nu spetsar jag till det lite men det ÄR viktigt att verkligen göra det rätt för det hjälper så mycket annat när hästen redan är på bakbenen så att säga. 

Annars konstaterar jag att det är den fuktiga tiden i Skåne just nu och mitt kallstall illustrerar det ganska bra tyvärr.

Jag har plockat in allt jag inte använder frekvent i min sadelkammare i källaren (som är uppvärmd) för att förhindra att mögel förstör framför allt läder men även tyg.

Nu står en linsgryta för 100 personer och puttar på spisen och det är dags att ta in hästarna om en stund.

Jag vill ju inte ha dom ute i mörker av olika anledningar (om vildsvin rusar förbi tex) och övergången till normaltid kortar ju ner dagen en del på eftermiddagarna.

Frenchie är nog bara glad att komma in tidigare och står ofta demonstrativt vid grinden fast han har gräs och ensilage att roa sig med men den lille är mer obrydd och strövar också omkring betydligt mer på sina 2 hektar. Jättebra så klart eftersom detta är hans enda motion och jag tror det påverkar hans fysik väldigt mycket mot om han skulle stå stilla i en liten grushage tex.

Kolla på den här sötnosen va ❤️!

Hans fd ägare sa att han är väldigt van vid att bli fotograferad och det stämmer säkert för till skillnad från min jätteponny som är totalt ofokuserad på uppgiften så ställer sig Frank med öronen framåt och står så hur länge som helst.

Den lille får man locka och pocka med och sedan snabbt som ögat trycka av den sekund han behagar att ha öronen i någon vettig position.

Anledningen till fotot idag var att jag filmade hela hästen (finns på min Instagram bm6610) för att minnas inför kommande vinter som jag anar kommer att förvandla den numera utsökta hårremmen till en mer långhårig variant.

Och som jag skrev för ett tag sedan så har djuret sett lite lustig ut i pälsen i perioder med enorma solblekta partier och en längre päls än den han helt plötsligt uppvisar nu.

Jag kunde idag också konstatera att Frenchie fyllt ut i sadelläget vilket är jättebra eftersom jag har upplevt honom lite ”tom” där och han trots allt är 10 år.

Hos Nina tränade vi idag på ha galoppen både mer samlad OCH kvickare eftersom jag nämnde att den när vi tävlade i tisdags kändes lång, låg och isär.

Det finns massor att plocka i alla Franks gångarter men som vi alla vet är det främst ryttarens uppgift att få fram detta; få hästar ger liksom sitt yttersta bara av sig själva utan det krävs större eller mindre ansträngning från den som sitter på. Så klart.

Ahhhh…äntligen träning för Nina…känns som att det var en evighet sedan (25 dagar sedan to be exact) och jag har längtat.

Och jag blev tack och lov inte besviken.

Underlaget i Granelundshallen är såååå bra tycker jag och passar Frenchie bättre än tex fibersand och vi fick till ett utmärkt pass.

Nina och jag är helt överens om att jag måste få bytena luftigare, galoppen lite mer ”uppe” över lag och att det går att variera traven rejält och få den riktigt, riktigt flott om jag rider ”som jag ska”.

Att växla mellan passage, samlad trav, arbetstrav och mellantrav hela tiden; ”leka med traven” är en del av ”nyckeln”, att rida fram ur passage är en minst lika stor del.

Frenchie har ju relativt lätt för passage, annars fattar jag att man inte kan ge detta råd som en ”allmän lösning/ förbättringsåtgärd”.

Det är nog inte bara jag, gissar jag, som känner glädje när bensinen ”bara” kostar nästan 20 kronor!?!?

För ett år sedan hade man skrikit i högan sky om man tvingades tanka till denna kostnad….

Bilden är för övrigt tagen på väg till träningen för Nina som gick jättebra.

Ni vet ett sådant där (för mig sällsynt) pass där i princip allt går/ känns jättebra eller i vart fall mycket bättre än för bara någon månad sedan.

Jag har tex mycket bättre samling i galoppen nu utan att det känns som att jag har 30 ton i händerna.

Frenchie har flera växlar i sin trav än vad jag fick fram på Vicke och dessutom kan man växla mycket snabbare.

Det tog mig tex typ fyrdubbelt så lång startsträcka innan Vicke gick i en sämre passage än Frenchie och den sistnämnde har dessutom inga som helst problem att direkt gå över till arbetstrav (det har inte Vicke heller) så man kan ”spela” med traven på ett väldigt fint vis; arbetstrav, passage, arbetstrav, ökad trav, passage osv….

Rubriken syftar på skillnaden i väder mellan gårdagen och as we speak.

Igår kokade det nästan periodvis, även när det kom välbehövliga vindpustar hade man känslan av att befinna sig vid Medelhavet sommartid medan det idag har regnat av och till och rätt rejält ibland.

Gräset behöver regn så jag klagar inte och många har hunnit få in sitt spannmål och rullat ihop sina storbalar med halm vad jag kan se i mina trakter. Jag gissar på ett gott skördeår här och av stråfoderannonserna verkar jag ha rätt?

Jättebra träning för Nina idag även om min initialplanering gick om intet.

Jag ville träna på Granelundshallens utebana med Ninas bil utanför (så som det oftast ser ut när man tävlar utomhus) men regn och rejäla vindar gjorde att jag backade.

Jag får hoppas att Frenchie inte gör allt för stora ögon när han ser en bil utanför en tävlingsbana första gången; när han såg MIN bil utanför MIN utebana för någon månad sedan hade han myyyyyycket att säga om det minst sagt…

Han gick ett par varv utan några större reaktioner och sedan var det plötsligt ”what….där står ett monster i form av en bil…jag tänker never-ever ens närma mig den kortsidan och du kan ju försöka tvinga mig om du kan”.

Long story short…och olikt mig…orkade jag efter många minuter inte tjafsa längre utan flyttade sonika bilen. Ja, ibland får det bli som man inte har tänkt sig.

Tillbaka till dagens träning visade jag upp lite passage för Nina och glädjande nog bekräftade hon min känsla; den är helt good enough!

Precis som jag misstänkte har Frenchie lika lätt för passage som Vicke har för piaff och tvärtom; piaffen är svår för Frenchie och passagen är svår för Vicke.

Ett ytterligare plus var att jag lätt kunde gå in i och ut ur passagen, så fort jag begärde arbets eller samlad trav så fick jag det.

De första veckorna jag red Frenchie fastnade han självmant i balanstrav lite då och då så jag har medvetet inte provat passage förrän nu och det är jättekul att det fungerar så bra medan balanstraven lyser med sin frånvaro.

Jag har så klart inga planer på att tävla några klasser där passage ingår inom en överskådlig framtid om ens någonsin men kan man rida en bra passage (eller piaff för den delen) så är den samlingen både stärkande och kan hjälpa till att förbättra en hel del annat tack vare att hästen kommer så rejält på bakbenen.

Bilden har inget alls med just dagens träning att göra men jag tyckte den var så rolig att jag tom skickade den till Nina 🙂 !

Idag har Frenchie och jag tränat för Nina som instämde i min kommentar att det går framåt på många fronter om ön med små steg. Men bättre det än motsatsen!

Idag lyckades jag tex göra 3 byten i vart fjärde; något som kändes som en omöjlighet tidigare, delvis pga att galoppen då var sämre och delvis för att min egen bana är mindre och jag då inte hinner förbereda oss tillräckligt.

På bilden ser ni dagens tips; dessa saker har jag i princip alltid med mig i släpet sommartid; vatten o vattenkannor/ hink.

På så vis kan jag tvätta av en svettig häst INNAN vi kör hem och slipper således lasta ur en av gammal svett klibbig häst som jag DÅ måste tvätta innan hagutsläpp.

När vi gick ut från ridhuset idag noterade jag EN gigantisk skillnad mellan Vicke och Frenchie, till den sistnämndes klara fördel.

Vicke är av någon outgrundlig anledning paniskt rädd för vattenspridare och även vattenkanoner som han ser/ hör flera kilometer längre bort.

Man kan inte föreställa sig hur en i vanliga fall så snäll och cool häst kan bli totalt oregerlig och rent ut sagt farlig om man inte har upplevt det och det var i princip det enda jag kände att jag verkligen var tvungen att NOGA informera alla potentiella köpare om redan vid provridning.

Och en spekulant avböjde t.o.m. köp med motiveringen att hennes stall låg bredvid en handelsträdgård = frekvent bevattning.

Det skulle vara intressant att veta vad som skapat denna extrema rädsla för vattenspridare för detta är inte något hästar är generellt sååå rädda för och idag kunde jag gå ut ur ridhuset och förbi utebanan där en spridare stod på för fullt utan att Frenchie ens TITTADE.

Med Vicke hade det varit omöjligt att ens passera på håll utan risk för skador….

Nåväl…ett mysterium som jag aldrig lär få svar på och den som köpte Vicke är väl medveten om just denna svårighet och agerar säkert därefter.

Idag på träningen för Nina kunde jag faktiskt förekomma henne!

När jag började passet sa hon något i stil med ” nu kan du, när du tränar hemma börja bli mer precis med var du gör olika saker” på vilket jag svarade ”det har jag redan börjat med”.

Och det har jag. 

Sedan en tid tillbaka tänker jag hela tiden ”vid den staketstolpen ska jag fatta galopp, bryta av till trav eller göra halt” och ”vid det märket i sanden ska jag göra ett byte” så att jag inte bara rider omkring och gör något när ”det är läge” utan exakt på den punkten jag vill.

För så är det ju på tävling (tyvärr…ha ha ha).

Man kan inte, annat än möjligen liiite i kür, vänta på ”lägen”.

Över huvud taget är detta ett bra sätt att träna tycker jag och så gjorde jag med Vicke också.

När jag började rida Frenchie var det svårare med hjälpgivningen i början så satt jag mer och väntade på ”läget” men man ska så klart kunna tex fatta galopp exakt där man vill.

Min plan med Frenchie den närmaste tiden är att försöka rida i så många nya ridhus/ridbane-miljöer som möjligt inför framtida tävlande.

Hästen är a) något till mycket tittig ibland och b) knappt tävlad så det är all idé att underlätta för oss båda tänker jag.

Med detta i åtanke tränade jag idag för Nina på Flyingehus, ett ridhus där jag varit några gånger även med Vicke och som ligger kanske 2 kilometer från ridhuset (Granelundshallen) där jag vanligtvis tränar.

Här fick jag träna flera saker; nytt ridhus, att rida på annat underlag (fiber), med andra ekipage och t.o.m. med lite bokstäver och ett ”domarbord” bakom vilket Nina satt.

Jag fick tyvärr även träna på att vara snabbtänkt och lösningsfokuserad och min vana att alltid vara ute i god tid kom väl till pass.

I ett försök att ”säkra upp” sadling på ny plats osv hade jag satt ett grimskaft i tränset och när Frenchie råkade trampa på detta drog han inte bara itu karbinhaken utan även det ena sidostycket!

Dumt nog hade jag inget extra träns med mig (hur många har det…men det borde man banne mig ha….) så jag knöt ihop bettet med resten av huvudlaget med en nylon-sporrem och hade absolut provat att rida så om jag inte hade erbjudits att låna ett sidostycke i stallet som hör till ridhuset.

Sägas ska att Frenchie skötte sig perfekt hela tiden, glodde inte alls varken när jag red eller när jag skulle lasta honom efteråt vilket var lite imponerande eftersom någon hade hunnit hänga ut 4 fladdrande vita lakan nära transporten under tiden jag red!

Summa summarum en bra träning ur många aspekter!

Idag har Frenchie och jag varit och tränat för Nina och det gick stundtals riktigt, riktigt bra.

Bytena från vänster till höger sitter ännu inte och det tar jag på mig helt, det var även Vickes ”svåra håll” men han bytte ju i sömnen vilket Frenchie med all rätt inte gör 🙂 . Men gör man rätt så blir det rätt så det är bara att dra sig själv i örat.

Att lasta och lasta ur går däremot perfekt numera och jag kommer nog att börja köra Frenchie brett snart (med mellanväggen åt sidan) som jag gjort med alla andra hästar.

Jag inbillar mig att det känns bättre att inte stå inklämd men vad vet jag?

Att Frenchie står så nu beror dels på att det är så han är van att lastas och dels på att jag då kan låsa fast dörrarna bakom honom. Tidigare ville han ju kasta sig bakåt och då hade eventuellt inte tvärslån över dörrarna stått emot trycket och det är bara den som går att använda om mellanväggen är skjuten åt sidan.

Hemma har jag färdigställt årets första riktiga gräsklippning av alla ytor och jag skakade på huvudet åt mig själv när jag mindes hur jag, när vi flyttade till Ryhus, trodde att vi skulle klara oss med en rejäl hand-driven gräsklippare!

Eller…det hade vi gjort om vi vill ägna ca 3 timmar per gång åt denna syssla men det vill vi INTE.

Och ju mer ytor vi har rensat upp desto mer finns det att klippa så åkgräsklipparen är guld värd även om inköpspriset motsvarade en ok märkessadel så det sved ju ha ha ha.

Jag ångrar nu att jag inte tog fler foton på utemiljön när vi flyttade in- det hade varit roligt att jämföra.

Bilden föreställer tex en gräsyta mellan stallet och lösdriften och gräset var tidigare översållat med skräppor (helt borta nu) medan slänten mest bestod av meterhöga brännässlor.