Vad gäller väder och vind börjar i alla fall jag äntligen skymta ett ljus (ordvits) i tunneln- det BLIR märkbart ljusare för varje dag och bara detta faktum gör hur mycket som helst tycker jag.

Att vi har sluppit mer snö och många minusgrader har också varit tacksamt.

Desto hemskare var min upplevelse i måndags-kväll då Soya fick sitt första och GUD GIVE sista epilepsi-anfall- det var obeskrivligt gräsligt!

Jag fick i alla fall åter bekräftat att jag är en handlingens kvinna i skarpa lägen- jag och Soya var på djursjukhuset inom 30 minuter.

Eftersom jag inte visste säkert vad som drabbat min älskade hund ville jag försäkra mig om att jag i varje fall gjort ALLT i min makt för att ta henne till sjukhus innan det eventuellt skulle vara för sent i stället för att börja googla på nätet eller ringa runt.

NU vet jag vad jag ska göra (i princip ingenting) om ett nytt anfall skulle komma och jag har också fått en ”akut-medicin” (Stesolid som man för upp i ändtarmen på hunden om anfallet inte verkar ge sig) vilket ökat min trygghetskänsla mycket.

Annars finns det inte något man kan göra innan ett eventuellt nytt anfall och att gå omkring och vara livrädd hela tiden orkar man inte.

Jag har fått höra både hoppfulla berättelser (ett anfall och därefter aldrig fler) och de med långt sämre utgång (avlivning)  och det känns som att jag inte kan påverka hur det kommer att bli och därför faktiskt på sätt och vis har slappnat av (lätt att skriva och påstå men jag ÄR fortfarande lite extra på tårna….).

Muppe-duppe har i alla fall läst bloggen och insett (I wish….) att han måste staga upp sig som vi säger i Skåne.

Tisdagens träning för Christina gick sååå bra och när X sedan deltog i en pay and jump i torsdags så fortsatte djuret att leverera; kanske ville han inte heller ge mig rätt när jag så tvärsäkert hade sagt till Christina (som dömde) att ” nu får du äntligen se vad han sysslar med inne på banan”.

Jag ropar definitivt inte hej på grund av den lugna tävlingsritten, det ska nog mer till för att dämpa mitt känsliga djur men det är ju tveklöst ett GIGANTISKT steg i rätt riktning.

Även i fredags då jag skrittade ut ENSAM (!) skötte sig Kreon mycket bra liksom förresten i onsdags då jag red dressyr samtidigt som det hoppades åt alla håll och kanter i ridhuset så kanske, kanske…..

Det har även blivit sedvanlig studshoppning som jag tycker är en bra variation i söndags och en skrittrunda med tant-vännen Hera så jag hoppas att även Kreon är nöjd med den variation jag försöker att ge honom.

Ännu en trist vintervecka har passerat och lämnat bakom sig lite snö och några minusgrader.

Nu får vi se vad den nya veckan har i beredskap och det är nog det jag har tyckt har varit jobbigast med vintern; ”att inte veta”.

Ena minuten har det varit plusgrader och så slaskigt att man har trott att hästarna skulle drunkna i sina hagar och dagen därpå kan det ha kommit snö och frusit på. Eller så stormar det, för att därefter snöa eller regna och så växlar det mellan 5 plusgrader och 10 minus.

Nej, är man en planeringsmänniska vill man VETA :).

Att Christina kommer till oss varje tisdag känns som en lyx just när man inte vet hur vädret ska bli och varje gång det närmar sig att jag ska köra Kreon till X går jag in och kollar vädret på nätet flera gånger under dagen så att jag i alla fall har ett hum om det kommer att gå att köra eller inte.

För Kreons del har veckan innehållit det gamla vanliga höll jag på att säga, jag har dressyrat måndag och fredag, i tisdags var det Christina-träning, onsdag vila och X-ritt på torsdagen.  I lördags fick Muppis studshoppa och sedan avslutades veckan med årets första dressyrtävling.

I onsdags fick lilla hästen även nya skor och i torsdags tillbringade jag själv några mycket trevliga timmar med en hästvän som jag träffar allt för sällan.

Jag har haft en hel del stalljobb att fixa med i helgen- har hjälpt flera hästägare med både deras hästar och stalljour.

Förutom allt detta har jag även haft en del andra ”hästiga” åtaganden på agendan men detta är inget jag tänker berätta om på bloggen for now.

Så jag känner mig ganska sliten just nu men så länge Kreon får vara frisk så stretar vi vidare och jag klagar INTE, bara konstaterar att det är mycket just nu.

Att veckan som gått varit intensiv och tröttande vet och har jag känt men jag kan på rak arm knappt komma ihåg vad som utspelat sig de olika dagarna.

I måndags var det i alla fall dressyrjobb på egen hand och i tisdags fortsatte detta under Christinas vakande ögon.

Det känns som att vi har höjt oss ett snäpp den senaste tiden och tex slutorna börjar äntligen i alla fall LIKNA riktiga slutor :).

I onsdags fick Kreon vila och på torsdagen jobbade han han på bra med bytena hos X.

Ovärderligt med denna hjälp känner jag som är livrädd att sitta och träna på just byten på egen hand när det inte känns bra.

I fredags red jag ett nytt dressyrpass så efter allt detta vardags-dressyrande kanske Kreon var glad att få komma ut tillsammans med stallkamraten Landmann i lördags.

Även söndagen ägnades åt en ritt utomhus även om vi bara skrittade tillsammans med Anna och Hera och innan denna hade Kreon fått studshoppa i ridhuset på morgonen.

Det många gånger gräsliga vintervädet börjar påverka folks humör tycker jag och själv kan jag inte möta våren fort nog.

I torsdags stormade det så att våra hästar inte ens släpptes ut på hela dagen och detta händer kanske 1 gång om året så då kan ni tänka er vilket oväder det var.

Ska jag nämna en positiv sak som har med årstiden att göra så är det att man nu faktiskt tydligt märker att det är ljusare på eftermiddagarna/ kvällarna.

Det var inte så länge sedan som det var mörkt strax efter klockan fyra på eftermiddagen- igår var vi ute och red till halv fem utan att det kändes som att det snart skulle skymma.

Som jag skrev i ett annat inlägg är i alla fall jag trött på vintern nu- inte för att jag någonsin sett fram emot den eller njutit medan den pågår förvisso.

Men detta pendlande mellan diverse tråkiga väderlekar är allt annat än trevligt- det är alltid lite eller mycket kallt, ibland isigt, ibland snöblaskigt, när det blåser känns allting tusen gånger besvärligare osv.

Så;  nu har jag fått gnälla av mig även om det egentligen är helt meningslöst för som någon sa i stallet så är det ändå absolut ingenting man kan göra åt vädret- det är som det är.

Kreon har i alla fall jobbat på bra tycker jag, det har både varit sedvanlig tisdagsträning för Christina och X-ridning i fredags.

I lördags skrittade jag och Maria ut i blåsten och söndagen var vikt åt hoppning.

I veckan har jag introducerat ett nytt fodermedel för Kreon och samtidigt som potatisproteinet har gjort entré så har vi sagt adjö till sojan som jag misstänker är boven i Kreons kliande-drama.

Nu kliar han sig ganska mycket och jag kan inte komma på något annat som skulle kunna utlösa detta än att prova att ta bort sojan.

Någon pälssättning kan det ju inte vara tal om och att han skulle vara varm under sitt täcke har jag svårt att tro- han kliade sig lika mycket när det var minus 15 grader för några dagar sedan.

Det är alltså kroppen han kliar- inte svansen, och han är avmaskad och har ingen ohyra eller utslag och ingen annan häst i stallet kliar sig.

En annan Soya…min älskade hund fyllde 5 år i veckan och har förhoppningsvis mååååånga år framför sig. Hon ska bli 100 år har maken och jag bestämt i alla fall :).

Annars har veckan innehållit en hel del planering av diverse aktiviteter som förhoppningsvis kommer att inträffa i framtiden men om detta ordar jag inte förrän det är dags- man vet aldrig vad som händer på vägen…

Veckan som gått har varit stressig- mycket beroende på att maken varit bortrest i flera dagar och jag haft ensamt ansvar för Soya.

Och det tar på krafterna att både motionera henne ordentligt, framför allt i den kyla som rått, och att rida varje dag, jobba och allt smått som ska hinnas med utöver detta.

Kreon har verkligen jobbat på bra i veckan- på alla plan faktiskt.

Dressyrpassen har varit jättefina, han skötte sig utmärkt även hos X, liksom när han studshoppade och på båda uteritterna i helgen.

Jag vill så gärna tro att gossen börjar lugna ner sig i största allmänhet, det VERKAR så just nu men dels kan det vara tillfälligt och dels tror jag att Kreon alltid kommer att ha kvar ett stråk av sina märkligheter.

En god vän frågade mig nyligen om jag var säker på att jag inte hade ett STO vilket hon relaterade till hans flockbundenhet men jag vill snarare säga att jag har en ”dålig hingst” vilket också en NH-människa jag diskuterat detta med sa.

Mycket av hans issues verkar handla om att han vill ha någon slags koll på en inbillad flock; han kan bli orolig i sin hage om någon tar in sin häst för att rida, han har koll på hästarna i ridhuset, blir nervös på främmande platser enbart om där finns andra hästar osv.

Ja, vara hur det vill med hans imaginära könstillhörighet men den verkar ställa till det en hel del i hans lilla hjärna.

Som jag har varit inne på i tidigare inlägg tror jag att han hade mått bra av att tex gå i en skrittmaskin dagligen- ”malandet” där hade nog passat honom och gjort honom mer avslappnad- för det är bristen på avslappning i ryggen som mycket handlar om när man rider och han börjar muppa sig.

Numera ser jag bara på saken som att han inte är ”redo än”- redo att komma till arbete och detta att BLI redo kan ta allt från 0 minuter (ensam i ridhuset) till kanske 20-30 minuter (ensam på uteritt).

Sammantaget känns allt i alla fall jättefint med herrn och jag hoppas bara att det fortsätter så- det är så jäkla roligt rent ut sagt :)!

En bra och omväxlande ridvecka har det varit- jag kan verkligen inte klaga!

I måndags visade Kreon hur han KAN trava (åhhh…tänk om han alltid kunde swinga iväg på detta vis….)  och i tisdags skötte han sig utmärkt på träningen för Christina.

I onsdags var vi bara ute och gick en liten promenad ute- då var han….harkel….liiiite billigare än vad han vanligtvis är där han gick och glodde och spände sig i skymningen.

I torsdags morse löshoppade vi vilket gick mycket bra och sedan blev det också ett dressyrpass med fokus på samling i galoppen på eftermiddagen.

Fredag är för det mesta dagen då vi åker till X, så även denna veckan och även detta pass gick bra.

Lördagen ägnades åt uteritt på egen hand (ovanligt) och detta gick som vanligt- först uruselt och därefter superbra :). Jag var faktiskt jättenöjd även om andra ryttare säkert hade velat ta något hårt och slå Kreon i skallen med :).

Söndagens studshoppning gladde mig mycket liksom den efterföljande skrittrundan med Maria och Hera- Kreon har sällan varit så avslappnad som på denna tur.

Ja, som synes har hästen verkligen fått röra på sig även om han sällan och aldrig ”rids trött”.

Våra hagar har nu övergått från att vara djupa lerbassänger till att sedan några dagar ha förvandlats till betong-frusna och knöliga diton.

Både Kreon och de andra hästarna står som stenstoder i sina respektive hagar och detta, parat med att en (förvisso känslig) häst faktiskt HADE kolik i veckan har gjort att jag vill vara supernoga med Kreons motion- jag vill verkligen inte att han ska få ont i magen.

Bloggläsandet slår ständigt nya rekord (över 4200 läsningar på en vecka) och det är så klart väldigt roligt att inte bara JAG 🙂 utan även andra roas av mina alster (jodå…jag skrattar åt det jag skriver ibland…så lättroad är jag…).

Sista veckan med mer ledighet än bara på helgen och det känns både tråkigt och skönt.

Visst är det härligt att vara ledig men samtidigt så känns det ändå bra att komma in i de vanliga rutinerna.

Skönt också att slippa det eländiga smällandet av raketer även om man i en håla som Staffanstorp är mycket mer förskonad än i Malmö.

Inte en minusgrad har skymtats i veckan, tvärtom har det de flesta dagarna varit både 5 plusgrader och mer.

All snö och is är borta, nu håller hästarna i stället på att drunkna i lera- skånsk vinter as we know it!

Under veckan har Kreon varit hos X och visat nya fina galoppombyten och även då jag själv red för Christina i torsdags var det ett mycket lyckat ridpass.

2 uteritter har det blivit, i måndags och i lördags och veckan avslutades med studshoppning- vår nya träningsmetod :).

Min bil blev väldigt smärtfritt fixad i onsdags och även vår tv går numera att titta på efter att vår parabol hade varit ur funktion i en hel vecka. Det kändes faktiskt väldigt tomt utan tv:n, det ska erkännas, även om jag egentligen mest har den på som bakgrund till surfande och läsning.

Både den dunkappa och ridväst som jag beställde veckan dessförinnan via nätet kom och jag är supernöjd med båda. Kappan använder jag än så länge på jobbet- får väl se om jag nämns skita ner den i stallet :).

Kyras clinic i söndags var ett trevligt arrangemang- synd bara att jag inte hann prata mer med en del av mina bloggläsare.

Nu hoppas jag bara på att jag kan förverkliga den enorma ”ridsugenhet” som uppstod efter detta evenemang- bäva månde Kreon!

En ”konstig” vecka har det varit- flera dagars ledighet från jobbet gör i alla fall mig både  lite vimsig på vilken dag det egentligen är och lite slö faktiskt men jag klagar inte.

Även kommande vecka innehåller lite välkommen ledighet- sedan är det tillbaka i vanliga rutiner igen.

Både måndagen och tisdagen innehöll härliga ridpass på egen hand och även träningen i torsdags gav en bra känsla. Det enda som egentligen inte riktigt fungerade var bytena och dom satte X som en smäck i fredags- vilket pass!

Väldigt roligt att kunna få hjälp på detta vis med utbildningen av Kreon- att få någon som direkt ”sätter” det som jag kanske hade fått traggla med och riskera att befästa felaktigheter lång tid framöver.

I lördags blev det en lättare uteritt med Maria och Hera, vi behövde inte nöja oss med att skritta utan kunde trava en hel del eftersom det just nu (fast det kan ändra sig snabbt) har töat massor och varit plusgrader i flera dagar.

Söndagens hästmotion bestod av studs-hoppning, en trevlig omväxling anser jag och kan bara hoppas att Kreon tycker detsamma.

Lite shopping har också hunnits med i veckan, både IRL höll jag på att säga och via nätet.

Kreon har fått nya strykkappor och boots och själv har jag unnat mig både en ridväst och en dunjacka.

Veckans tristaste har varit att vår parabol la av och att vi har varit utan tv nästan hela veckan, jag räknar dagarna tills på torsdag då en reparatör ska komma hit och hjälpa oss.

Även min bil har krånglat så tillvida att den ena fälgen blir väldigt varm när man kört en stund- enligt initierade källor beror detta högst troligt på att bromsarna ”ligger an” och bilen ska därför besöka mina super-service-mekare ”first thing” onsdag morgon.

Nåja…bilar kan man i alla fall byta ut reservdelar på- hur många gånger har man inte önskat detsamma vad gäller HÄSTAR 🙂 ?!?!?

Jaha…vad ska man säga om den gångna veckan annat än att den swischade förbi lika snabbt som de föregående?

I tisdags tränade jag för Christina som vanligt och passade även på att studera det mikroskopiska mellanrummet mellan sargen och ridhus-ytterväggen eftersom jag fastnade däremellan.

Många har haft mycket roligt åt detta i efterhand, så även jag men jag är verkligen tacksam att det slutade så bra.

Tänk om jag hade varit ensam och tuppat av med huvudet hängandes långt ner över sargen….

I torsdags löshoppade vi och jag fick i samband med detta också ett tips från en bloggläsare om hur jag kan hoppa studs med Kreon i lina.

Detta provade vi i söndags med bra resultat så det vill jag absolut fortsätta med.

I lördags var jag och Maria ute och red i ganska otäckt väder och detta var tyvärr veckans enda uteritt för Kreons del.

Veckans träning hos X, som skulle ägt rum i fredags blev tyvärr inställd för andra veckan i rad men jag har tränat på egen hand i stället och hoppas att vi kan komma iväg denna veckan i stället.

Vädret fortsätter att vara oberäkneligt, vi har inte fått mycket snö tack och lov men som alla skåningar vet så ska det inte många flingor till förrän vägar fyker igen och det blir besvärligt att ta sig fram.

I fredags fick jag hjälpa till att baxa upp en bil som hade halkat ner i diket vid en av våra hagar- då inser man hur lätt hänt det är och hur snabbt det kan gå.

Nu hägrar ytterligare några dagars ledighet som jag hoppas ska skänka mig bra ridning och allmänt välmående- mer än så behöver jag inte även om en viss mellandagsrea också hägrar (mer om detta i separat inlägg framöver).

Om vi ska börja med vädret så har det varit en väldigt omväxlande vecka, växlingar jag gärna hade varit utan.

I måndags snöade det, i onsdags var det minus 14 grader på morgonen, i lördags regnade det och hela helgen har det varit plusgrader.

Den snö som har legat ett tag börjar sakta smälta och ärligt talat hoppas jag att allt hinner försvinna innan det fryser på igen och farliga isgator bildas, både på vägarna och i våra hagar.

Kreon står med broddar på sig 24/7 sedan förra lördagen och även om detta hjälper en del så är det ju ingen garanti för att han inte ska tex vricka sig.

I tisdags var det träning för Christina som vanligt och i torsdags åkte jag till ”min” veterinär – inte ”som vanligt” tack och lov men inte desto mindre lyckat och lugnande.

Jag ville förvissa mig om att den träning jag ägnat mig åt hittills inte har påverkat Kreon negativt och fick bara positiva besked- hästen var klockren efter böjprov, hade gått upp över 30 kilo i vikt och hade musklat upp den klenare högersidan av baken bättre (skillnaden mot vänster sida syns fortfarande men mycket mindre).

I fredags var det meningen att X skulle rida men detta blev tyvärr inställt, i lördags red jag själv på en från början hysterisk häst i ett ridhus där snön kasade ner från taket och i söndags blev det en mysig uteritt i skritt med Maria och Hera.

Soya slutade löpa i fredags och nu blir det väl ett uppehåll på kanske 8 månader innan det är dags igen.

Som jag konstaterade härom dagen tycker jag att något av det jobbigaste med vintern är att man (jag) inte kan planera; man vet aldrig om vädret kommer att sätta käppar i hjulet för olika saker man planerat, jag var tex inte säker på om jag skulle komma iväg till mitt bokade veterinärbesök förrän i sista minuten och jag HATAR sådant.

Tack och lov står jag i alla fall på en anläggning med RIDHUS vilket jag inte kan uppskatta nog- kan jag bara gräva mig fram till fots vid en eventuell snöstorm så kan jag rida också 🙂 !