Inlägg i kategorin Veckan som gått

Veckan som gått

Brrrr skulle man kunna säga om veckans väder; det har varit nollgradigt flera morgnar i rad.

Solen har också strålat under många timmar- underbart promenadväder vilket jag och Bodil konstaterade när vi gick jacklösa med våra hundar i Dalby i lördags.

Solen till trots är det numera termobyxor som gäller för min del- synd att detta inte är ett accepterat plagg inom mitt yrke :)))!

Kreon har jobbat på bra i veckan, jag har tränat för NN 2 ggr, gått på några promenader, tömkört ute och till och med tävlat!

Det är bra att gossens hjärna stimuleras tycker jag- ridmässigt blir han knappast FYSISKT trött och det är inte mitt mål heller.

Eftersom han har så lätt för sig gäller det ”bara” att hålla honom på gott humör och inte locka fram hans tjuriga sida (för det finns en sådan vilken jag tror både hade kunnat plockas fram om man är obetänksam och som hade kunnat vara förödande).

Lilla Pippi löper fortfarande och lär väl göra så i minst en vecka till.

Tack och lov verkar löpen inte påverka henne direkt och jag kan ändå motionera henne som jag brukar.

Veckan som gått

Första veckan med frost på natten och nu är det bara att gilla läget- sommaren är definitivt över!

Jag, den snåla husägaren, har satt igång värmen i huset och det är bara att hoppas på en mildare vinter än den vi hade- vissa månaders elräkningar var inte att leka med!

Soya har börjat löpa vilket förklarade varför väldigt många hanhundägare hade väldigt stora bekymmer med sina hundar när vi var på Ribban i onsdags- dagen därpå började löpet.

Jag tolkade hanhundarnas svårigheter med att lämna Soyas sida som ”tja..så är det när man möter en skönhet” för det BRUKAR faktiskt ofta vara så, löp eller ej men nu hade det alltså en annan förklaring :).

Kreon jobbar på med de uppgifter han får sig tilldelat och jag ska inte trötta er med hur roligt jag tycker det är att rida honom osv- det har ni nog förstått.

Vi fortsätter med våra vilodagar var 5:e dag ett tag till liksom med träningar för NN 2 gånger i veckan- än så länge fungerar detta konceptet bra.

Annars har det väl inte hänt så mycket spännande i veckan- jag fyllde år vilket jag tycker är mer deprimerande än något att fira, kan faktiskt inte hitta så jättemånga fördelar med att bli äldre.

Veckorna rusar förbi i en himla fart och från och med den som kommer ska jag vara ledig en vardag i veckan i 10 veckor.

Det konceptet började jag med förra året och tyckte att det föll så väl ut att jag upprepar det i år- arbetsveckan känns mer uthärdlig när man under en vardag kan se sina djur i dagsljus och hinna göra lite extra med dom tack vare detta.

Veckan som gått

Delar av den gångna veckan har varit varmare än många dagar i somras och för min del har detta varit en riktig vitamininjektion.

Jag har hunnit med hur mycket som helst, framför allt i helgen och varit på ett väldigt gott humör.

Till det goda humöret har mina ridpass med Kreon helt klart bidragit- vi befinner oss fortfarande i nyförälskelsestadiet samtidigt som jag börjar känna mig mer säker på honom och vågar rida lite morskare 🙂 än tidigare.

Jag ÄR ju en ganska försiktig ryttare i mig själv och sätter tex inte av i full galopp hur som helst innan jag känner en häst men nu har jag i alla fall vågat lägga upp tempot lite och sitter inte i samlad piruett-galopp heeela tiden :)))!

I veckan åkte Kreon och jag på vår första gemensamma utflykt- vi körde till vännen Susanne för att rida på hennes utebana och det gick helt problemfritt.

Två träningar för NN har också avverkats och inte heller dessa har vållat några frågetecken eller bekymmer.

Helgdagarna har ägnats åt jobb hos NN, klippning av 3 hästar, fix och pyssel med vårt hus och trädgård samt annat smått och gott.

Ni läsare är inne på bloggen som aldrig förr och detta är både roligt och inspirerande.

Som vanligt har jag redan hela nästa veckas blogginlägg på pränt- ni ska roas och provoceras tänkte jag så fortsätt att hålla koll!

Veckan som gått

Nu har jag avverkat gott och väl 3 veckor som Kreon-ägare och än så länge känns det bara bättre och bättre.

Kreon har hittills visat sig vara den känsligaste och mest lättlärda häst jag haft och jag kan bara hoppas att jag kan bibehålla detta och dra nytta av dessa utmärkta egenskaper på ett positivt sätt.

2 träningar för NN har avverkats och jag är tacksam över den hjälp jag får, just med tanke på ovanstående.

NN:s ”mjuka” ridfilosofi passar oss båda och är det något jag tror är dömt att misslyckas med just Kreon så är det hårda tag och allmänt burdusa hjälper.

Idag blev Kreon klippt och det var otroligt skönt att både bli av med hans päls och se att det gick utmärkt att klippa honom även om han var rejält sederad.

Roligt också att träffa hans fd ägare och tillika uppfödare, inte bara för att hon är veterinär ha ha utan framför allt för att höra lite mer om Kreons uppväxt, hans fullblodsmamma och syskon (han har 2 stycken, en 3 årig bror och en föl-syster).

Soya det lilla livet fortsätter att framleva sina dagar som härskarinna i Casa Karlsson- maken och jag är hennes dyrkande tjänare som roar och motionerar henne allt vad vi orkar :).

Det har blivit både långpromenader, cykelturer och ett besök på Ribban i veckan och det är väl ungefär så hennes veckor förflyter.

Vädermässigt har helgen varit helt underbar med härlig sommarvärme medan andra dagar har varit ruggiga och aviserat vad som komma skall inom kort: hösten!

Veckan som gått

Suck, suck….trots att det är förhållandevis varmt ännu går det inte att bortse från fakta; hösten (läs MÖRKRET) är absolut i antågande.
Numera är det mörkt när jag åker till stallet på morgonen och när jag släpper ut Soya i trädgården för den sista ”kvälls-kissen” kan jag inte längre se vart hon tar vägen.
Nåja… det är bara att bita ihop….snart är det sommar igen sa min man tröstande och det har han rätt i. Så fort som veckorna rusar iväg så…..
Mitt ”lära-känna-varandra”-arbete med Kreon pågår för fullt och går bra- jag försöker att tänka efter hela tiden och inte ha den slappa och ibland potentiellt ”farliga” inställningen till hanteringen av den egna hästen som jag kunde ha med tex snälla Archie (eller Décima…eller Heron…).
För det blir ju så tycker jag att har man en extremt snäll häst så är det lätt att glömma att detta inte är riktigt ”normalt” och agera därefter vilket då alltså kan försätta en i riskfyllda situationer.
Jag är ju en riktig fegisryttare egentligen och vill ABSOLUT inte ramla av och att då tex rida ut med lös hund, på ponnyhack i en stökig miljö när det blåser halv storm, som jag mycket väl kunde göra med Archie utan att ens reflektera över det finns liksom inte på världskartan att jag skulle göra med Kreon- inte i dagsläget i alla fall :)!
2 träningar har det blivit även denna veckan och jag tycker nog att vi har kunnat vässa kraven och höja ribban mer än vad jag trodde när jag köpte Kreon.
Antingen kan han mer än vad jag de facto upplevde när jag började rida honom eller så är han väldigt lättlärd (eller en kombination av båda kanske….) men jag behöver verkligen inte bara sitta och rida ”runt runt” vilket ju oftast är det som står till buds med helt ”gröna” hästar innan de kan NÅGOT :).
Vi har nosat på både skolor, skänkelvikningar och förvänd galopp där de 2 sistnämnda går riktigt bra faktiskt men givetvis är det inte så att detta är ”uppvisningsbart” ännu men dock så att Kreon ändå förstår ”the hang of it”.
Hemma har vi haft hantverkare som har hjälpt oss att byta ut lite murken panel på huset och det känns skönt att ha fått detta gjort liksom ett mindre murningsarbete under vår semester.
Tyvärr är både maken och jag rätt så ohändiga men har i alla fall kunnat bidra med lite målning och framöver blir det mest arbete med sådant som inte alls kräver några ”skills” förutom en livstidsdömds tålamod: lövkrattning!
Detta hatade trädgårdsmoment har nu börjat visa sitt fula tryne, en del löv ligger redan och retas på gräsmattorna och fler kommer att följa i deras fotspår- var så säker!
Hade det inte sett så ovårdat ut hade jag låtit skiten ligga tills ALLA löv hade lämnat respektive träd men där går min estetiska gräns- det skulle som sagt se för GRÄS-ligt (kunde inte låta bli en ordvits) ut!

Veckan som gått


Soya kontemplerar :)!Jaha…då har första veckan som ”ny hästägare” gått och det känns väldigt trevligt än så länge :).

Jag märker hur Kreon kommer mer och mer in i mina rutiner och hur vi lär känna varandra bättre och bättre.

Jag bestämde mig ju ganska snabbt för att jag ville köpa honom under tiden han stod hos NN men när beslutet väl var fattat vågade jag knappt pyssla med honom, av rädsla för att han kanske inte skulle bli min trots allt och att jag i så fall skulle ha hunnit fästa mig vid honom i onödan.

Hittills tycker jag att min uppfattning om Kreon verkar stämma väl; det är en tillgiven häst som är lätt att tycka om MEN; man måste vara bestämd mot honom och varje gång han ”ställer frågor” svara konsekvent annars är nog risken att man blir näst intill bokstavligt överkörd.

Ett NEJ måste alltid vara just ett NEJ, inte ett ”kanske”, ”vi får se” eller rent utav ett ”JA” helt plötsligt.

Fasta ramar, konsekvens och mycket kärlek- det är konceptet tror jag och det gäller banne mig de flesta djur.

Sedan kan en del djur tillåtas gå mer eller mindre utanför ramarna (Soya tex, Archie också till en viss del) utan att det GÖR så jätte-jättemycket men det får ändå aldrig gå FÖR långt- djuret måste till syvende och sist alltid veta vem som är chefen :).

2 ridpass för NN har det hunnit bli och det är väldigt roligt att hon är minst lika förtjust i Kreon som jag- det vill nog till om hon ska behöva dras med oss flera gånger i veckan ha ha.

Även Kreons fd ägare har varit och hälsat på oss och jag hoppas att hon tycker att Kreon har det bra och har hamnat hos någon som kommer att ta väl hand om honom.

Hovslagarbesöket i fredags gick också det bra- vi bestämde oss för att behålla skoningen så som den varit, dvs classic roller-skor fram och oskott bak så får vi se hur länge det upplägget håller.

Helgen har tillbringats med en mängd stallsysslor, jag har jobbat hos NN båda dagarna och haft stalljour i båda stallen på vår anläggning i söndags.

Soya har motionerat på som vanligt, härjat på stubbåkrarna och tagit långa koppelpromenader med maken.

Ett besök i Dalby med Salli-saluki hanns också med och det var lika trevligt som alltid.

Vädret har också varit lika omväxlande som alltid höll jag på att säga, både regn och sol omvartannat men VÄRMEN håller i alla fall i sig hyfsat och så får det gärna fortsätta- en nåd att stilla bedja om som husägare som vill hålla nere värmekostnaderna :)!

Veckan som gått

Veckan som gått har i sanning varit händelserik och för första gången på många veckor har jag inte BARA känt oro, nervositet, irritation, uppgivenhet, ilska och en massa andra negativa känslor vad gäller mina ”hästaffärer”- Archie blev faktiskt såld och jag fick faktiskt köpa Kreon även om jag hade mina tvivel vad gällde båda hästarna många gånger om.Att Archie skulle säljas blev helt klart i tisdags och eftersom han redan var besiktigad sedan tidigare behövde jag inte ha ångest för DET.

I stället kunde jag koncentrera mig på att våndas över Kreons besiktning som var i fredags men den gick till 100 % perfekt.

Bortsett från allt som jag haft att stå i med båda hästarna har jag även hunnit med mycket annat trots att jag till råga på allt elände blev jätteförkyld i torsdags kväll.

Men mår man psykiskt bra orkar man ju mycket och det är väl därför som jag både ville och kunde ta itu med en del som jag länge känt att jag borde fixat men som jag verkligen inte haft lust med.

Sedan jag berättade om Archies försäljning och köpet av Kreon har antalet läsningar fullständigt exploderat men jag kan (tyvärr???) inte tillhandahålla sådana världssensationella nyheter i parti och minut.

Däremot ska jag i nästa vecka och i några avsnitt ge olika tips till både de som vill köpa och sälja hästar samt även berätta historien om hur Kreon och jag möttes :)))!

Så här såg Kreon ut för över 1 månad sedan i alla fall, då när jag lite ”uppeldad” sprang ner till hagen för att ta ett kort på honom och skicka till en god vän på temat ”en häst jag vill köpa” :)!
Soya är INTE bortglömd :), hon och jag har varit i Dalby 2 gånger i denna veckan och här ses hon spana ut över naturreservatets vidder….
…och så även här!
Hemma har jag målat grindar och staket till förbannelse känns det som- ett drygt och tråkigt pilleri-jobb men det blev i alla fall snyggt!

Och i söndags blev det en rekordskörd av mina smultron som jag vanligtvis plockar varannan dag.

Veckan som gått

Målning pågår!

Den gångna veckan har verkligen bjudit på omväxlande väder- ena stunden har man tänkt ”åhhh vad härligt, sommarvärmen är tillbaka” och i nästa stund har regnet piskat mot rutan.

Att det regnat så pass frekvent har dels gynnat myggtillväxten och dels gjort stubbåkrarna för sumpiga att rida på- väldigt, väldigt trist tycker jag.

Jag, ridhusälskaren nummer 1, skulle gärna passa på att rida mycket mer ute medan det fortfarande är relativt varmt och ljust men framför allt myggen har begränsat detta en hel del.

Både Archie och jag störs jättemycket fast faktiskt har den förstnämnde inte en prick på kroppen av dom medan jag är full av kliande bulor.

Det omväxlande vädret har också stört makens och mitt senaste projekt- vi har målat en massa brädor som ska ersätta de som nu sitter halvmurkna på delar av huset.

Det ska bli skönt när detta är klart men det är som sagt inte helt lätt att måla utomhus när regnet kan dyka upp ”från ingenstans”.

Soya ska nog löpa snart- hennes hörsel har varit lite väl selektiv den senaste tiden (”say what….talkin’ to me?!?!?”) vilket vid något tidigare tillfälle förebådat just löpningen.

Snabbspringaren och jag var gräsänkor i några dagar och passade då bland annat på att besöka ”Ribban” i Malmö där Soya fick snusa omkring allt vad hon orkade.

Helgen har innehållit en hel del hästjobb, som vanligt höll jag på att säga, men jag har även hunnit med lite annat pyssel som exempelvis att skörda lite hösthallon och plocka mängder med äpplen.

Hallonen fick högsta betyg vid provsmakningen, jag brukar micra dom och äta med vaniljglass medan äpplena till största delen hamnar i stallet.

En hårfärgning fick det också bli, en tråkig syssla men om man ständigt hävdar att man är 25 går det inte an att visa upp gråa hårstrån, eller hur :)!

Veckan som gått

Veckans ovanligaste ridsällskap

”Höst-ig” skulle jag vilja beteckna den gångna veckan. Dock avslutades den på bästa, somrigaste vis så förhoppningsvis dröjer det lite innan sommaren är definitivt över för i år.

På hund och hästfronten inget nytt- jag rider ungefär som jag brukar men har undvikit uteritter pga att det varit fullt av mygg nästan överallt.

Det sägs att mygg ”föredrar” vissa människor framför andra och jag är definitivt mycket omtyckt vilket otaliga bulor överallt på kroppen vittnar om.

Någon träning för NN har vi inte fått till av olika anledningar men just nu jobbar jag mycket med lite mer ”basic stuff” som det känns som att jag kan sitta och fila på på egen hand.

Veckan som gått

Första veckan efter semestern flög som många andra sin kos i överljudsfart.

Duktiga kollegor hade tack och lov lyckats hålla ställningarna aldeles utmärkt under min frånvaro och det var skönt att komma tillbaka till ett nästan ”tomt skrivbord”.

Själv hade jag hållit jobbmailen stången genom att kolla den dagligen under semestern så jag slapp även att lägga tid på detta.

Personligen läser jag hellre 0-5 mail om dagen än 100 stycken första arbetsdagen men jag har full förståelse för de som vill glömma jobbet helt när de är lediga.

Själv tycker jag inte att det är det minsta betungande att läsa de få mailen men som sagt- man är olika.

Till skillnad från då jag jobbade med försörjningsstöd ”vågar” jag numera också vara ledig i 4 veckor, gjorde jag likadant på förra jobbet hade jag så mycket att ta igen efteråt att det faktiskt knappast kändes värt det.

Då brukade jag ägna hela första veckan efter semestern med att vråljobba, fullständigt okontaktbar för omvärlden eller i alla fall mina kollegor. Tragiskt….

Annars har denna vecka innehållit de sedvanliga ingredienserna, läs mest hästaktiviteter av olika slag.

En släktträff blev det i lördags då jag bland annat träffade två fastrar som jag inte sett på ca 10 år.

Det har onekligen sina nackdelar att vara andra generationens invandrare och ha hela släkten i ett annat land- något jag funderat en hel del på efter fastrarnas besök men sådant man i vanliga fall, fast i ”ekorrhjulet” sällan ens hinner reflektera över, då har man oftast fullt upp med sitt.