I veckan var jag också på en snabbvisit på ridskolan där jag faktiskt inte satt min fot på nästan ett år.

Det är lite skrämmande tycket jag hur fort man kan komma ifrån något, i detta fallet ridskolan, som jag innan stallflytten besökte minst 2 gånger om dagen i mer än 20 års tid!

Men man har, i alla fall i mitt fall, fullt upp med annat och då blir det så- man tar sig inte tiden helt enkelt.

Som vanligt inga världsrevolutioner på hemmaplan och lika skönt är det!

Archie har jobbat på lika fint som han gjort de senaste veckorna och vi har pysslat med det sedvanliga; 2 utepass varav ett med klättring, hoppning, dressyr på egen hand, en träning för NN och så tävling veckans sista dag.

Tävlingen ja; som vanligt önskade jag att jag skulle ha tränat mer innan men så tänker/ känner jag alltid.

Däremot borde jag verkligen rida mer programridning hemma så att minsta lilla detalj alltid sitter på tävling och det kan man ju undra över varför jag inte gör?

Det enkla svaret är väl för att det är tråkigt att programträna och då kommer vi till nästa fråga: VARFÖR är det tråkigt?

Sanningen är nog att det är som med löpträningen: tråkigt = jobbigt, dvs det är enklare att träna annat :).

Samtidigt MÅSTE man ju träna på det svåra för att det ska bli lätt; detta vet jag i teorin och ska nu bara överföra i praktiken:)!

På Soya-fronten kan rapporteras att det lilla livet slutat att löpa vilket, hur bekymmerslösa dessa än är, är skönt.

Nu kan vi träffa Åsas hundar igen tex och slipper hålla på med Soyas bikinibyxor (tikskyddet sytt i detta material) stup i kvarten.

Annars njuter jag av ljusare och ljusare morgnar och kvällar- jag tycker det gör så mycket med den extra tid man får i dagsljus. Skönt att kunna rida ut utan att behöva sluta flera timmar tidigare på jobbet och lika skönt att gå ut med hunden efter stallfixet på sen-eftermiddagen och faktiskt kunna se henne.

Än så länge ligger allt trädgårdsarbete helt nere och exempelvis gräsmattan ser för ledsam ut men förhoppningsvis kommer det mer sol och värme som råder bot på detta.

Ännu en vecka närmare våren- tack för det!

Vi har haft plusgrader mitt på dagen i flera dagar och även en del härligt solsken.

Soya är i sluttampen av sin löpning men av detta märks inte mycket, hon rastas som vanligt och har både sprungit med sin häst och med sin ägare i veckan.

Ett besök i Dalby har också avverkats och då fick Soya springa med sin gamla vän Salli och sin nya vän Sture.

Archie jobbar på fint och båda veckans träningar för NN var sååå roliga!

Vi har även ridit ut och hoppat lite på egen hand och jag är faktiskt väldigt nöjd med allt.

Årets första dressyrtävling närmar sig med stormsteg och det slår aldrig fel:
jag känner mig alltid lika oförberedd och tänker ”om jag bara hade fått lite mer tid på mig”.

Fast skulle vi vänta på DET, dvs att jag ska känna mig heeelt redo, ja då hade jag aldrig kommit till start så det är lika bra att ta tjuren vid hornen och i alla fall se årsdebuten som en vägvisare på var det brister (fast jag har mina goda aningar).

Bloggen lever och frodas och ett nytt veckorekord för i år (antal läsningar per vecka) slogs just denna vecka och jag hoppas att ni fortsätter i samma goda stil!

Ju mer bidrag ni skickar in, ju fler frågor och kommentarer ni producerar desto fler uppslag får jag = mer för er att läsa :)!

Jaha…vad hände i veckan egentligen?

En massa smått men inget stort skulle man väl kunna säga kanske?

Archie och jag tränar på, tyvärr utan tränarassistans även denna vecka då NN varit sjuk.

Vi har gjort det vi brukar: ridit ut, klättrat, tömkört, hoppat och dressyrat.

Soya löper fortfarande och lär göra minst 1 vecka till så inga hundträffar för oss!

Annars har jag hunnit med att ge blod, färga håret, handla lite kläder till både mig och Archie, jag har läst ut en bok, hyrt en usel film och avverkat 2 (!!!) hotellfrukostar med maken trots att vi inte varit bortresta :).

En bra vecka kort och gott!

Under veckan som gått har det blivit, om inte VARMARE så i alla fall ännu lite LJUSARE!

Det kanske tycks som ett evigt tjatande om detta på bloggen men det är för mig verkligen något att glädjas över och ett absolut tecken på att det blir vår även i år!

Det är nästan så att jag vissa dagar har hajat till och tänkt ”oj, är jag försenad nu” när det har varit så ljust vid samma tid som det tidigare varit kolsvart ute och samma sak har hänt flera eftermiddagar, jag har inte fattat att det hunnit bli så sent som det faktiskt har blivit eftersom ljusförhållandena lurat mig.

Archie jobbar på jättefint just nu- jag gör som jag alltid gjort och varierar hans arbete ganska mycket.

Under veckan som gått har vi klättrat, skrittat ut i storm, hoppat, tömkört och genomfört några dressyrpass i ridhuset.

Soya det lilla livet började löpa i fredags och jag får väl säga ”äntligen”- inte för att jag LÄNGTAT efter det precis men för att vi faktiskt väntat på löpet ett bra tag då Åsas hundar tydligt markerat att något varit på gång.

Så nu blir det inga hundträffar på ett tag utan vi får klara oss själva :).

Förhoppningsvis innebär inte heller detta löpet
några direkta ”restriktioner” förutom att Soyis inte får träffa sina killar; annars springer hon omkring som vanligt och har hittills inte visat några rymmartendenser eller andra tokigheter.

Vågar knappt skriva det men tävlingssäsongen närmar sig och den både ser jag fram emot och inte.

Skulle höstens gräsligheter med en inne på banan sovande häst upprepas har jag bestämt mig för att ge upp och sälja- jag vill trots allt fortsätta att tävla med BRA resultat.

Archie är tack och lov en heeelt annan, piggare och mer positiv häst än när vi hade det som motigast men jag vågar verkligen varken ropa hej eller börja fantisera om stordåd.

Men snart lär det alltså visa sig åt vilket håll vi är på väg och jag vet ju vad jag vill och hoppas på i alla fall.

Som jag nämnt flera gånger förut tycker jag oftast att veckodagarna bara swischar förbi- ena minuten är det måndag och så vips är det fredag- ungefär!

När jag tänker tillbaka kan jag inte komma på något särskilt världsomvälvande som har hänt utan det mesta rullar på som det ska.

I måndags hade vi stallmöte och inte heller där avhandlades något revolutionerande utan summan av kardemumman blev väl mest en förväntad hyreshöjning vilket jag tycker är helt i sin ordning eftersom det inte blev någon förra året.

Jag är så glad över att jag vågade lämna ridskolan där jag trivdes så bra och flyttade till denna anläggning där jag otroligt nog trivs ännu bättre.

Och med tanke på att min stallhyra även efter hyreshöjningen är mer än 1000 kronor billigare per månad än på ridskolan så klagar jag verkligen inte.

NN är bortrest i ytterligare en vecka så någon träning för henne har det inte blivit men däremot några dressyrpass på egen hand liksom hoppträning (också den på egen hand) och några uteritter tillsammans med Soya.

Jag har börjat klättra en gång i veckan igen, detta gjorde jag nästan alltid när jag stod på ridskolan och eftersom jag anser att det är en bra träningsform har jag alltså tagit upp den igen nu när jag har hittat ett hyfsat ställe att använda.

Väderleksmässigt har vi fortfarande inte sett röken av några av de utlovade snöfallen och det tror jag faktiskt inte att någon är ledsen över- av det jag hör låter det som att alla nu är mätta på det vita och ser fram emot våren i stället.

Några dagar har varit riktigt soliga och fina och dessutom märker jag hela tiden hur det blir ljust tidigare och tidigare på morgonen och mörkt senare och senare på kvällen och bara det gör hur mycket som helst tycker jag.

Än så länge hinner jag inte rida ut på morgonen innan jobbet om jag inte vill rida i mörker men däremot behöver jag inte sluta lika tidigt på eftermiddagen för att ändå hinna rida i dagsljus och det är otroligt skönt.

Den gångna veckan har som de flesta andra varit både innehållsrik och gått otroligt snabbt.

Det känns faktiskt som att våren är på väg- dagarna blir märkbart längre varje vecka och jag dristar mig till att påstå att vi nog har sett det sista av i alla fall ”liggande snö”.

Det kanske kommer några snöflingor till innan vintern är definitivt över men jag tror alltså inte att den blir liggande utan att den i så fall kommer att smälta bort mer eller mindre direkt.

Archie går utan broddar sedan mitten av veckan och jag hoppas verkligen slippa skruva i dom igen.

Veckan inleddes för Archies del med massage vilket jag tror att han tyckte var skönt.

Hade jag varit rikare hade han fått det en gång i veckan som en ren mys-stund.

Ridmässigt har jag både ridit dressyr i min ensamhet samt även en träning för NN, ridit ut och klättrat samt hoppat uppsuttet.

Soyas motion har mest skötts av maken eftersom jag fortfarande hostar efter min förkylning och inte vågar anstränga mig för mycket efter varningar från min omgivning.

I helgen har vi dock gått långa promenader och Soya har även följt med då jag ridit ut.

Nu väntar jag på att Soya ska börja löpa- ett nödvändigt ont när man har tik höll jag på att säga- men i Soyas fall brukar det gå ganska lätt och utan större besvär.

En till största delen skön vecka har passerat- någon råkyla har vi inte haft, snöstormar har vi sluppit och det känns att dagarna faktiskt blir ljusare- underbart alltihop!

Soya och jag var gräsänkor i flera dagar och det blir alltid lite ”meckigt” när jag måste ta hand om henne helt och hållet uan makens hjälp.

Det är ju tur att hon både kan följa med till sin häst och till mitt arbete i nödfall- så slipper hon vara ensam även om jag innerst inne inte tror att hon bryr sig precis- hon sover ju mest.

Archie har tränat på som han ska och det finns väl inte mycket mer att säga om det just nu. Jag får återkomma när/ om några större revolutioner inträffar.

Massagen som han fick i måndags känns som väl investerade 150 kronor , ha ha…skämt å sido men det är svårt att säga vad som kanske är en ”självupfyllande profetia” och vad som är ett FAKTUM men hästen känns fin hur som helst.

Skrylle har fått besök några gånger och löpningen går relativt smärtfritt även om den är tråkig.

Vinthundsträffen var populär hos både undertecknad och lilla Soyis- hon är ju inte bortskämd med att träffa så mycket hundar annars.

Nu ser jag fram emot onsdagens Ullaredsbesök- har en liten mental lista som jag hoppas kunna beta av men man vet aldrig vad man finner i hyllorna; det är lite av tjusningen med resan :).

Första veckan som jag har jobbat alla 5 arbetsdagarna på evigheter men den gick snabbt- så som alla arbetsveckor gör tycker jag.

Nu är det inte snön ”alla” gnäller över utan isen– det har regnat en hel del i veckan och vatten som fryser blir ju just is.

Vi har haft tur med våra hagar som varit tämligen halkfria, exempelvis min och makens garageuppfart är så hal att min bil ibland knappt gått att få i rullning över isen!

Archie och jag har tränat på som vanligt, dock fortfarande utan tränare. Jag är nöjd så här långt och tycker att det går sakta framåt.

I veckan bestämde jag och några arbetskamrater att det är dags för en ny Ullaredsresa inom kort.

Det var ju inte så länge sedan jag var där (början av december) men det finns alltid saker att stoppa i kundvagnen enligt min erfarenhet.

Dels alla ”basvaror” som schampo, tandkräm, tvättmedel och dylikt men också diverse FYND som man alltid gör på hund och hästavdelningen!

Bloggen har varit full av kommentarer på alla möjliga inlägg i veckan- jätteuppskattat ska ni veta!

Jag har ju alltid varit förtjust i att läsa (separat inlägg om det kommer i veckan) och tycker det är roligt att så många skriver så utförliga kommentarer med mycket klokskaper.

På tal om inläggen ser jag att jag i rask takt närmar mig inlägg nr 2000.

Eftersom jag aldrig går tillbaka och läser flera år gamla inlägg kan det säkert hända att jag upprepar mig någon gång- jag kan ibland själv tänka ”har jag inte skrivit om detta tidigare” men det får ni tyvärr stå ut med.

Alla har ju inte heller följt bloggen sedan starten 2007 utan jag förmodar att det både tillkommer och faller ifrån läsare hela tiden.