Hände det något speciellt i veckan? Några världssensationer?

Näää….inget som jag kan komma på i alla fall utan det mesta har nog gått sin gilla gång.

2 sedvanliga träningar för NN har avverkats och jag har också dressyrat en del på egen hand.

Hoppningen hålls också igång om än på modesta höjder men vi tycker båda att det är väldigt roligt.

I veckan blev jag, genom bloggen faktiskt, tipsad om en gård som är till salu i närheten av vårt hus och den ska jag åka och titta på imorgon tänkte jag.

Veckan avslutades med en dressyrtävling där jag hade en väldigt fin känsla i den ena klassen. Tyvärr räckte det inte riktigt ända fram men förhoppningsvis lossnar det snart!

Veckan avslutades med en härlig skogstur med både hund, häst och människosällskap :)!


Vilken härlig vår och försommar vi har haft hittills!

Jag kan inte annat än var nöjd med de många soliga dagarna och med gräset som växer så att det knakar.

Annat var det förra året vid denna tiden- då hade hela våren bara försvunnit och lämnat kvar trist väder mest hela tiden.

Under den gångna veckan har jag tränat på som vanligt, 2 pass för NN och ett dressyrpass på egen hand och sedan har det blivit lite hoppning och uteridningar och en vilodag.

Annars upptar gräsätande mycket av Archies tid numera- ensilagemängden är i vart fall halverad för att förhindra spärrballongmage och annat trist.

Soya motionerar också flitigt och har ett ibland späckat schema :), hon ska både följa med maken på hans dagliga långpromenader (ibland flera gånger om dagen), träna sin häst, jogga med undertecknad och följa med på cykelturer och annat. Inte undra på att hon sover så mycket det lilla livet….

Helgen har varit lika skön som de flesta helgerna brukar vara- i lördags var jag stallskötare åt en på meeting ivägfaren NN och i söndags träffade jag en god vän som jag red en lång tur i skogen med.

Förhoppningsvis väntar en lika bra vecka framöver- jag håller tummarna!

Även denna vecka har som så många föregångare försvunnit i rasande fart.

Jag har motionerat Archie alla dagar och det har blivit både tömkörning ute i skritt, 2 hopp-pass, en dressyrträning för NN och en på egen hand, en uteridning och en tävlad dressyrklass (LA:4).

Eftersom Archie numera äter gräs varje dag måste jag dels tänka på att dra ner på ensilaget men också på att inte dra ner på motionen för mycket.

Fetma och bristande motion går ju lite hand i hand både med varandra och med den hemska sjukdomen FÅNG och tyvärr är det lättare för en häst som redan haft fång en gång att få det igen.

Samtidigt är ju gräshage framför grushage ett alternativ som det skulle mycket till för att jag skulle välja bort- för mig ger det förstnämnda en helt annan ”livskvalitet” för hästen om jag ska säga vad JAG anser.

Hade vi kunnat lägga ut mat i grushagarna hade jag kanske inte varit en lika rabiat gräshageförespråkare men utan något att sysselsätta sig med blir det lätt att hästen antingen bara står ”rakt upp och ner” eller försöker hitta på ”dumheter” som att dra i haggrannens täcke och annat man helst slipper.

2 besök i Skrylle blev det också i veckan, ett med Petra och Zelma då vi gick en mil och ett på egen hand då vi sprang lika långt.

Annars händer det inte så mycket spännande i mitt liv just nu.

Jag har inte ork för fler aktiviteter än de med djuren, vill ju gärna ha hyfsad koll på vårt hus också samt ägna tid åt att bara ta det lugnt i soffan framför tv:n eller med en bok/ tidning.

Semester har jag inte förrän i mitten på juli och då blir det troligen lite mer ”action”.

På ”inläggs-sidan” ser det just nu mycket bra ut; jag har hela kommande veckans inlägg färdigskrivna (!) medan jag vissa veckor knappt vet vad jag ska skriva om.

Ehhhh….jaha…. vad hände i veckan egentligen?

Inte så mycket höll jag på att säga eftersom jag knappt minns den.

Jo, min väldigt lindriga yrsel höll i sig nästan hela veckan, knappt märkbar tack och lov men tyvärr kände jag mest av den när jag red.

Det var som sagt ytterst lite men det är ju inte roligt och därför kände jag en stor lättnad när jag idag kunde konstatera att jag inte känt något på hela dagen- inte ens till häst.

Annars har det mesta löpt på i inkörda spår, 2 träningar hos NN, Skrylle-löpning och en dressyrtävling idag bara för att nämna några exempel.

På den ena NN-träningen visade Archie fantastiskt fina piaff-embryon vilket gladde mig mycket. Jag hade börjat tro att han är helt obildbar men nu dansade bakbenen så fint inunder honom.

Tävlingen idag får väl betraktas som veckans höjdpunkt- det är verkligen inte varje dag vi vinner :)!

Min nya sadel anlände också idag och jag hoppas att den ska bidra till den positiva utveckling jag sett hos Archie sedan länge.

Som jag nämnt flera gånger förut försöker jag hålla honom GLAD så mycket jag kan och ska jag vara ärlig tror jag att HAN skiter i just sadeln 🙂 men de många hagvistelerna i gräshagarna gör honom säkert desto mer nöjd:)!

Veckan som gått har varit en kort arbets-dito, alltid lika skönt och fort gick den!

Vädret har varit strålande skulle man kunna säga lite ordvitsigt, inte en dag utan solsken och det första regnet på vad som känns som en evighet kom först under söndageftermiddagen.

I måndags blev jag för första gången på länge filmad när jag red och med facit i hand borde jag kanske ha valt ett bättre tillfälle att visa upp min lille häst för läsarna?

För det är ju så många gör har jag förstått; de filmar bara när hästen går som allra bäst och redigerar dessutom hårt så att inget stör den fläckfria bilden.

Nu kom jag dumt nog inte ihåg kameran förrän mitt ridpass egentligen skulle varit slut och då filmade vi mer ”bara för att kameran var med”, inte för att ”oj, oj, oj…så superbra Archie går just nu”.

Men visst; jag skäms inte för att visa upp även mindre fördelaktiga saker, det kanske kan sporra någon annan att allting inte alltid MÅSTE vara så himla perfekt?

I tisdags hände något obehagligt som tyvärr fortfarande sitter i; jag vaknade och kände mig fullständigt vimmelkantig och yr och även om detta gick över under dagen så har faktiskt yrsel-känslan suttit i hela veckan om än mycket, mycket mildare…men dock.

Jag kan tex köra bil och cykla utan problem och har inte heller när jag har ridit känt av yrseln speciellt mycket men det är så klart ändå ytterst obehagligt.

Har googlat lite på nätet och även pratat med sjukvårdsupplysningen och det verkar som att jag har något fel på balansnerven och detta kan ta både dagar och veckor innan det självläker.

Yr eller inte…exemplevis hoppningen i fredags gick hur bra som helst så jag hoppas (observera ordvitsen) på ett snabbt tillfrisknande.

Helgens tävling var en av veckans höjdpunkter, jag var mycket nöjd när jag körde hem från denna.

Förhoppningsvis fortsätter vi att få bättre och bättre resultat de kommande tävlingarna, jag ska i alla fall göra mitt yttersta för att det ska bli så.

Om jag måste sammanfatta den gångna veckan med ett enda ord skulle jag nog säga: sommarkänsla!

För det har verkligen varit sommarvärme nästan hela veckan och solen har mestadels strålat aldeles underbart.

Att grusvägarna nu börjar bli hårda, att vi inte har någon utebana som går att rida på och att flugorna har dykt upp ”som ett brev på posten” är väl mindre kul men man får banne mig ta det onda med det goda och jag väljer alla gånger värme och sol framför kyla och snö.

Gräset har fullkomligt exploderat av all sol och Arche har tillbringat många sköna timmar i hagen nöjt ätandes.

2 träningar för NN har det blivit även denna veckan och dessa kan väl sammanfattas med orden ”det går framåt”.

I lördags var det tävling och jag red en LA:4 på 64 % vilket jag var nöjd med.

”Tyvärr” såg jag väldigt många otroligt rörliga hästar gå denna klass men jag inbillar mig att det delvis berodde på att klassen även var en del av ”allsvenskan” och då brukar klubbarna plocka fram lite ”överkvalificerade” ekipage för att ha så bra chanser som möjligt.

För ärligt talat; om alla LA:4-klasser på lokal tävling kommer att innehålla denna mängd ”super-hästar”; då undrar jag verkligen var dressyren är på väg?

Visst har jag även tidigare noterat att hästmaterialet är bättre än för säg 20 år sedan men det känns ändå lite som att det får vara någon måtta.

För om man måste ha dessa ”super-hästar” för att kunna hävda sig på till och med lokal nivå, då är det nog bye-bye med dressyr som en ”folksport” inom kort.

Den gångna veckan har också inneburit ett litet ”påsklov” också detta mycket uppskattat av undertecknad.

Jag njuter nog extra mycket eftersom vi snuvades på våren förra året, det var i princip vinter ända tills det blev sommar :).

Att kunna rida i t-shirt, låta Archie beta mycket gräs, grilla och sitta ute och sola är sådant som verkligen gjort veckan till en av årets bästa hitills!

Är det bara jag som ibland kan ha svårt att minnas vad man egentligen gjort den senaste veckan?

Ibland säger man ju skämtsamt ”jag minns knappt vad jag åt till middag igår” och så ÄR det verkligen för mig, i alla fall när det gäller mat men alltså även annat då och då.

Men om jag anstränger hjärnan lite och tänker tillbaka så kan jag i alla fall redogöra för följande events i veckan:

I tisdags gick Petra och jag en mil i ibland väldigt kuperad terräng i Skrylle med våra doggys- en perfekt motionsform för oss alla enligt mig och så har man dessutom roligt under tiden.

På tal om roligt blev det även denna vecka 2 träningar för NN- i tisdags och i torsdags.

Önskar att jag hade tyckt att det är lika roligt att springa min mil-runda men det gör jag inte. Veckans plåga snarare!

Sedan har det varit årsmöte vilket jag kom ihåg i år- kan fortfarande inte smälta att jag förra året GLÖMDE bort det- jag som dels extremt sällan glömmer NÅGOT och som dessutom skulle hämta mitt pris som bästa ekipage i lätt klass även då.

Veckan avslutades med stalljour och nu är det 7 veckor till nästa gång.

Ännu en vecka som gått i rasande fart!

En ny kollega på jobbet konstaterade just detta; ”oj vad dagarna går snabbt” och det tycker alla på min arbetsplats.

Kanske är det så för alla (?) eller så är det (min teori) för att vi har ett både roligt och omväxlande arbete som vi själva har möjlighet att påverka en hel del?

Mitt livs värsta arbete hade jag en sommar då jag packade bacon vid ett löpande band åt Samfood i ett fryshus och då var mina ögon nästan naglade vid den stora klockan på en av fabriksväggarna. Då gick tiden inte fort minsann…..

Med Archie har jag haft en rolig vecka, som vanligt höll jag på att säga.

Nej, jag ska inte utmana ödet och säga att jag inte kan minnas när vi hade ett dåligt ridpass senast utan jag konstaterar bara att jag är nöjd med vår gemensamma utveckling.

Om den sedan räcker för det ändamål jag en gång i tiden köpt Archie (att tävla medelsvår dressyr med placeringar) återstår ännu att se.

Kommande träningar ska syfta till som NN uttrycker det att Archie ” bekänner färg” för även om han går mycket bättre sedan NN såg honom för första gången så är det inte säkert att vi kan få honom över den ribba som krävs för mina mål.

Konkurrensen vad gäller dressyrtävlande idag jämfört med då jag började med denna gren för över 20 år sedan går inte att jämföra- de hästar som vann klasserna då går det 13 på dussinet idag.

Nåja- jag tar inte ut några sorger i förskott utan har lovat både mig själv och andra att inte förhasta mig vad gäller en eventuell försäljning.

Men skulle jag exempelvis inte ens rida på 60 % de kommande 10 tävlingarna då MÅSTE jag inse att vi tillsammans som ekipage inte kan uppnå det jag vill. Därmed inte sagt att Archie är en ”dålig” häst eller jag en usel ryttare utan att vi troligen lyckas bättre på var sitt håll.

Under veckan som gått fick jag rida på en av NN:s fina hästar medan hon red Archie och lika nyttigt som det är för honom att ha NN på ryggen lika nyttigt tror jag att det är för mig att rida andra hästar. Man blir lätt hemmablind på alla möjliga vis.

Jag har också provat 2 olika Equipe-sadlar och blev lite (läs: mycket9 sugen på den ena men jag vill prova den fler gånger innan jag eventuellt byter ut min snygga och sköna soffa…jag menar Amerigo :).

I lördags tävlade jag och tyckte att jag fick den bästa känslan på tävling på evigheter och nu måste, måste, måste jag försöka att rida på detta vis inte 99 minuter av 100 utan alltid, jämt och ständigt- i alla fall när jag rider dressyr om det så är hemma, ute, hos NN, på tävling eller var som helst. Inte såsa ihop!

Veckan avslutades med riktig vårvärme, strålande sol, grillning och en skön uteritt i skogen- en utmärkt avrundning på veckan tycker jag och säkert djuren också!

Under den gångna veckan har det hunnit bli april och därmed borde det inte kännas förvånande och konstigt att det är flera plusgrader redan på morgonen eller att solen värmer skönt men det gör det nästan.

Jag har märkt att jag har blivit så van vid vinter, kyla och snö efter 2 ihärdiga vintrar i rad att jag nästan har glömt bort att det finns något annat.

Förra året hade vi dessutom knappt någon vår, denna härliga årstid, utan sommaren kom långt om länge efter snörester och ihållande kyla.

Men nu är alltså våren på gång och det känns underbart.

Jag har varit med om flera premiärer i veckan; både vad gäller att rida dressyr ute, att cykla med hunden och i helgen var det även den första utomhustävlingen.

Två träningar för NN har det blivit och jag ser ständigt fram emot dessa.

Det passar mig såååå bra att träna på morgonen innan jobbet och att jag slipper lasta och köra iväg gör inte saken sämre.

Bortsett från mina sedvanliga djuraktiviteter har jag i veckan varit på vår vägförenings årsmöte, ett lika ångestframkallande event varje år!

Vi är ett fåtal (7) hushåll som i princip bara träffas vid detta tillfälle och det tjafs som alltid dyker upp som ett brev på posten är sååå enerverande.

Att behöva be vuxna människor om att man ska få prata till punkt….jag menar….vad är det?

Nej, ska ni köpa hus- försök att undvika vägföreningar!

Annars rullar det mesta på, nu hoppas jag på fortsatt fint väder, lika bra träningar som hittills och bättre tävlingsresultat:).

Veckans väder: var mestadels soligt med flera plusgrader och det tackar vi för. När maken skickade bilder från Åre (som fortfarande är så snötäckt som något bara kan bli) kändes det nästan lite overkligt och samtidigt verkligen inget som jag längtade efter.

Veckans hiss: träningarna för NN som jag ser fram emot som en liten barnunge. Jättekul så länge det varar och eftersom jag faktiskt upplever att det inte bara är ”allmänt kul” utan faktiskt gör att det går framåt med mig och Archie som ekipage. Och roligt eller ej så är ju det det viktigaste- kul kan man ha på andra sätt också :).

Veckans diss: köpet av det värdelösa hackamoret på My One och det av flera olika anledningar. Dels givetvis för att det kunde ha hänt en olycka när jag red med det men också för att man fortsätter att sälja sådant smäck trots att inte bara jag reklamerat skiten. Sedan hatar jag att behöva lägga tid på att åka tillbaka och återlämna dåliga produkter- jag vill knappt lägga vardagstid på att handla över huvud taget och köper jag något vill jag kunna avsluta affären där och då.

Veckans klocka: övergången till sommartid. Och trots att det innebar att man fick sova en timme mindre och bara för att jag kunde ta en sovmorgon så vaknade jag givetvis i ottan som en jäkla tupp en nå´t. Suck…..

Veckans joggare: ja det skulle väl vara jag det då. Löprundorna i Skrylle avverkas pliktskyldigast för att bibehålla kondisen men när ska jag få uppleva den där euforin man tydligen kan känna av att springa omkring?

Veckans skog: ligger i och kring Skryllegården. Lika tråkigt som det är att jogga där lika härliga uteritter har jag och djuren haft där, både denna och förra helgen.

Veckans recept: fick ni på bloggen; den mycket lättlagade men inte desto mindre goda ”kolasåsen” Dulce de leche. Själv föredrar jag just sådant som är lättlagat och kan göras snabbt, utan en massa ”märkvärdiga” ingredienser. Jag har varken tid, lust eller ork att stå i köket och veva i grytor i evigheter och har dessutom en ”enkel” smak- mina smaklökar kräver inte tryffel och kaviar för att njuta :).

Veckans utflyktsmål: kan jag svara annat är Gekås i Ullared? Givetvis inte :)! Det är alltid lika kul att åka dit och göra olika fynd och samtidigt passa på att umgås med goda vänner på resan upp och hem. Dessutom gör dessa resor att jag slipper lägga så mycket tid på ”vardagshandling”- jag köper det mesta på Gekås och behöver nästan barar komplettera med matinköp på hemmaplan- det sparar sååå mycket pengar (och tid)- pengar som jag kan lägga på tex träningar och annat kul.

Veckans fynd: där måste jag återigen nämna Gekås för det var där jag köpte en sadelpad i fårskinn för skamligt billiga 299:–. Jag hade rekat efter en sådan pad ett bra tag och kan meddela att de av likvärdig kvalité kostade mer än det dubbla på exempelvis My One och Hööks medan de som inte var lika dyra men ändå kostade någon hundralapp mer inte alls kändes lika mjuka och sköna.

Veckans läsare: ja, det är ju ni det :)! Jag är mycket tacksam över insända bidrag, frågor och kommentarer- utan dom vore bloggen absolut i alla fall lite fattigare och det vill vi väl inte, eller hur?