Sitter och läser ett inlägg på nätet från en +50 ryttare som mobbades så pass av andra inackorderingar att hon bytte stall.

Jag har skrivit om detta ämne tidigare och tycker att det är viktigt att belysa och försöka bekämpa.

Men vad ska man göra om man upplever att man blir mobbad av sina stallkamrater?

Tja…det finns inte ett svar på denna fråga tyvärr utan mycket handlar om hur långt man själv vill och klarar av att gå.

Man kan ju välja att ignorera hela fenomenet och mobbarna eller försöka lösa situationen genom att tex prata med mobbarna och/ eller stallägaren.

Sedan kanske detta inte hjälper och då måste man fråga sig om man vill stå kvar i ett sådant stall?

Är det stallägaren som är den som mobbar är det så klart svårare; risken är att man blir uppsagd om man öppnar munnen för mycket men jag tycker åter att man måste fråga sig om man ens vill tillbringa sin fritid på en plats där man mår dåligt när man inte måste? Stallet ska ju vara ens mentala ”viloplats” tycker jag, inte ett ställe där man mår psykiskt dåligt pga andra människor.

En del mobbade har vittnat om att de knappt velat åka till stallet och/ eller gjort det med ont i magen, åkt på tider när de hoppats att få vara ensamma för att slippa mobbarna osv och så ska man absolut inte behöva känna, varken som vuxen eller barn.

En viktig sak som jag själv har lärt mig av bitter erfarenhet är att inte vänta för länge med att ta upp mobbingen i tron att det ska gå över.

Det gör det sällan utan eskalerar snarare och man har då bara slösat tid på att må dåligt.

På tal om gårdagens fruktansvärda stormande läser jag nu inlägg på nätet om hur olika hästägare hanterar de hårda vindarna.

Medan det för en del är självklart att ta in hästarna är andra lika övertygade om att hästar som är vana att vara ute har det bättre där än ”instängda” i stallet.

Själv är jag otroligt glad över att a) numera helt själv få fatta sådana beslut utan inblandning av andra (inackorderingar och/ eller stallägare) b) ha hästar som utan minsta problem klarar av att stå på box i mer än 12 timmar per dygn utan att ”riva stallet” som en del påstår att deras hästar gör.

Jag har enorm respekt för vädrets makter och förstår hur kringflygande saker kan skada både hästar och annat och inser också att tex träd som faller över en inhägnad kan förstöra denna= hästar kan springa ut från hagen.

Inte heller har jag sett att mina hästar tycks njuta av ”extraordinärt väder” och/ eller visar ovilja när jag kommer för att ta in dom vid dylik väderlek.

Jag vill verkligen ha mina hästar ute så mycket som det bara känns ”bra” och säkert men gränsen går definitivt vid storm och jag skulle inte drömma om att ha dom ute då.

Man gör så klart som man vill, tar de risker man förhoppningsvis kalkylerat med och hoppas kanske på det bästa men jag är ”better safe than sorry”.

Sååå viktigt är det inte att ha hästarna ute i busväder eller att hästarna ska få röra på sig eller inte grisa ner boxarna för mycket- jag har hört allt detta från andra.

Jag kan motionera/ leda mina hästar i ridhuset eller i värsta fall ställa dom på boxvila för en dag och mocka boxarna en eller flera gånger extra vid behov.

Däremot ger jag extra blötfoder, tar bort Vickes kraftfoder och ser till att det finns gott om stråfoder- då har jag försökt att förebygga kolik och rastlöshet.

Ta i trä brukar det inte storma dagar i sträck utan uppehåll och jag hoppas att det blir så även denna gången.

Jisses….en ryttare på ett hästforum på nätet skriver att hon ”börjar bli till åren kommen”…..hon är född 1967 😱😱😱!

Jag är född 1966 och inbillar mig ofta att jag är runt 35…tills jag börjar famla efter läsglasögonen i alla fall 🙂 !

En av mina ”käpphästar” är att jag i alla tider ansett att många slänger fullt ätbar mat bara för att de så blint litar på ”bäst före”-datumet.

Jag skrev om detta redan för 10 år sedan och min åsikt står absolut fast.

Härom dagen tog jag äntligen slut på Sukett-förpackningen på bilderna ovan; det tar liksom sin lilla tid att förbruka över 1000 suketter 🙂 !

Om ni tittar noga var utgångsdatumet för nästan 8 år sedan men ”I lived to tell” och ”givetvis” är en sådan konstlad och torrt förvarad produkt fullt tjänlig.

Det finns mycket annat man kan äta långt efter rekommenderat utgångsdatum, framför allt torrprodukter som förvarats korrekt.

Annat kan bli dåligt även innan ovan datum men man måste, tycker jag använda sig att sina sinnen och sunt förnuft och inte fixera sig vid en datumstämpel.

Jag är ingen miljökämpe per se, verkligen inte men tycker att det är intressant att så många påstår sig vara det men ändå slänger hur mycket mat som helst för att det är bättre att vara ”safe than sorry”?

Förstå mig rätt; jag menar inte att man ska dricka sur mjölk eller kyckling som stått ute i gassande sol men en hel del klarar sig faktiskt utmärkt om man förvarat det rätt.

Jag har även gett hästarna ”gammal” lucern eller något annat foder som enligt säcken borde varit uppätet x veckor/ någon månad tidigare och skäms inte för detta eftersom jag, igen, använder mig av mina sinnen och sunt förnuft.