Månadsarkiv: juni 2022

Inflation i tävlandet

Nu har jag inte tävlat ordentligt på ca 2 år men det jag kan utläsa av diverse sociala medier, TDB och nätet i allmänhet är att det är stor skillnad på ”dagens tävlande” mot för bara 5-10 år sedan.

Jag har berört detta flera gånger tidigare; att antalet startande i dressyr i stora delar av Sverige/ Skåne utan tvekan har dalat markant och på i princip alla nivåer och ”trenden” tycks tyvärr vara här för att stanna.

Först skyllde ”man” på att licenser och anmälningsavgifter har blivit dyrare vilket absolut stämmer, därefter kom Corona och nu är det höjda bensinpriser som avskräcker.

Oaktat skäl; klasserna blir mindre och mindre och det är idag inte ovanligt med inte ens 10 startande per klass.

Vad jag menar med att det har gått inflation i tävlandet är att det enligt mig i alla fall inte riktigt har samma ”värde” att vinna en klass idag som för 10 år sedan.

För jag tycker att det ÄR skillnad på 35 och 7 startande om man ska hård-dra det lite.

Idag kollar jag mycket mer noga på hur många som de facto deltog i en tävling innan jag värderar prestationen så att säga (tex när jag letade häst).

Komiken för mig är att rosetterna tycks bli större och större och många klubbar lockar nästan med ”här får alla rosett”. Inte riktigt men nästan….

Det blir också för mig lite pinsamt när någon på tex Facebook basunerar ut att hen ”vunnit” en klass och så ser man att personen varit antingen den enda startande eller möjligen mött EN motståndare.

Att visa upp en blågul rosett behöver med andra ord idag absolut inte betyda att man har ”vunnit” för jag undrar vem det är man vinner över om man varit den enda startande?

Och givetvis är varken rosett eller placering det enda som betyder något när man tävlar- inte för mig i alla fall.

Känslan, procenten, jämförelsen med tidigare starter osv kan vara minst lika viktig och ibland viktigare men att som sagt kalla sig just vinnare/ segrare blir för mig….tja…tramsigt (om vi talar om vuxna ryttare).

Måndag- utan stopp

Ser att man börjat skörda hösilage lite varstans i Skåne och det bådar förhoppningsvis gott efter en vädermässigt tveksam vår.

Jag gick igenom min ponnys hage för någon dag sedan och kunde liksom förra året konstatera att man lurar sig en hel del av ”det gröna”- det ser ut att vara med gräs än det faktiskt är.

Mycket är ogräs som ratas och det är absolut inte så att varken han eller Frenchie liksom har nävar av gräs i munnen varje gång de tar en tugga.

För Baltazars del är detta bara bra; ju mindre gräs han har att äta desto gladare är jag eftersom jag är så rädd att han ska få fång igen och vad gäller Frenchie så är hans hage dels kanske 3,5 gånger så stor som ponnyns och dels växer det lite bättre där även om jag inte heller skulle påstå att där är ”mycket gräs”.

När jag tog ut hund och häst i skogen idag kunde jag konstatera att det var avsevärt kyligare än igår.

Då satt jag på en uteservering och var varm i en tunn bomullsskjorta, idag hade jag samma skjorta, en långärmad tröja och en lättviktsjacka på mig.

Glädjande nog avlöpte hela turen utan ett enda stopp och detta trots att jag red en till hälften ny runda.

Jag ruckade också på mitt beslut att inte rida ut på helgdagar för att inte riskera att möta mountainbikeåkare framför allt (ibland är det väldigt många i skogen och de kör både fort och kan dyka upp otroligt hastigt).

Med med ögon i nacken och utan att faktiskt möta en enda själ utan bara se tre cyklister på håll gick det bra.

Det är så roligt att se hur Molly uppskattar våra uteritter mer och mer!

Hon har alltid följt med väldigt villigt och sprungit med utan minsta tvekan men nu är det verkligen så att hon nästan ”står och hoppar” och till och mer gnyr lite (extremt ovanligt för att vara henne) precis innan jag sitter upp 🙂 ! 

Ett semestertips, inte bara om man är lat

Nu när sommarsemestrarna har börjat eller närmar sig för många vill jag ge er ett tips som jag själv har provat och tyckte var jättebra; hop on hop off-bussar!

Dessa bussar finns i många stor/huvudstäder runt om i världen och Henrik och jag provade konceptet i Rom för knappt 3 år sedan.

Jag har hört många berätta om hur de vandrat, vandrat och vandrat i Rom; fått ont i fötterna och varit helt slut efter en kort-semester där man velat se så mycket som möjligt.

Själva tog vi oss fram genom staden via dessa bussar och det sparade både tid och ben samtidigt som vi hade jättebra utsikt över staden och hann se allt vi ville på 3 dagar.

Kostnaden var helt ok och man kan välja hur många dagar man vill köpa biljett för och under den/ de dagarna åka obegränsat.

Bussarna körde i skytteltrafik så man behövde inte stå och vänta mer än kanske 10 minuter och det fanns ganska många hållplatser som man kunde hoppa av vid.

Vill man vara förberedd innan resan så kan man kolla upp utbudet på nätet redan hemma i Sverige, jämföra priset osv för ibland är det flera bolag som kör likartade bussar.

Som sagt ett enkelt sätt att ta sig runt och även lära sig en del om staden man besöker då det brukar finnas hörlurar med inspelad information om de olika sevärdheterna man passerar.

Nedan några bilder från vår resa!

Söndag- selfie

Även idag blev det ett pass på utebanan och Frenchie passade på att ta en selfie 🙂 !

När jag tog in honom från hagen nyss gjorde han något jag sett en gång tidigare; han kissade som om han förstod att han skulle tas in.

Om det ÄR så och han fortsätter på detta viset kommer han att få väldigt många pluspoäng kan jag säga 🙂 !

Dagens middag avåts i strålande solsken; det är sommarkänsla de luxe för mig!

Molly, Frenchie och jag

Soya, min förra whippet, inte bara började tugga fortare….hon sprang även i full fart så att man inte kunde få tag på henne 🙂 🙂 🙂 ! Molly har inte lärt sig det knepet ännu….

Och vi får väl se om Frenchie hittar nya platser att ”möga ner sig på” som vi skåningar skulle säga…..

Och så jag då….den överbeskyddande hästägaren som tror att Frenchie (och tidigare Vicke) ska smälta bort om några vattendroppar träffar honom. Men han är ju så söt så han måste vara gjord av sockervadd så lika bra att vara försiktig 🙂 !

Och detta är tveklöst jag…till 500 % 🙂 !

Lördag- trädgård

Idag har jag ridit på min ridbana och i övrigt mest småpysslat med gräsklippning och trädgårdsarbete.

Det är, om inte roligt så i alla fall roligARE med dessa nödvändiga sysslor när inte varje kvadratmeter man tittar på är täckt av brännässlor som det var när vi flyttade hit.

Allt mitt idoga arbete med att rycka upp detta ogräs har faktiskt lönat sig och det mesta har inte växt tillbaka. Hade det gjort det hade jag inte orkat fortsätta hålla efter skiten för det har tagit väldigt mycket tid i anspråk och är dessutom som nämnts inte roligt utan tvärtom urtråkigt.

Frenchie det lilla livet kollade noga om jag noterade att han rullade sig så nära sin tidigare rullplats som avspärrningarna bara tillät 🙂 och själv konstaterade jag att hans hårrem såg i princip oförändrad ut efteråt, hurra!

Så långt 1-0 till mig men viljornas kamp är kanske inte över 🙂 ?

Fredag- ensamma?

Alltså kolla in dessa bilder som jag tog i förrgår!

Jag vill numera verkligen hävda att huruvida mina hästar går ENSAMMA i hagen är en definitionsfråga!

Skämt å sido men jag är tacksam att ingen av dom verkar bry sig- inte så kul om de hade gått runt och varit livrädda i sina egna hagar.

Men helt klart är det läge att nu börja fästingbekämpa så gott det går (dovhjortar är stora spridare av denna ohyra)…..

Jag har frågat runt och fått ”tusen” olika svar på vad som hjälper bäst mot fästingar och sammanfattningsvis hävdar de flesta att det är Zitch (det som förr hette Switch Pour on men som inte säljs i Sverige längre) och Ultra Shield.

Någon förslog ÄTTIKA men det tänker jag inte prova….

Sedan är mycket i livet styrt av orättvisa och slump för Vicke, stark som en björn fysiskt och psykiskt fick ju anaplasmos förra sommaren trots att han var indränkt i Ultra Shield och jag aldrig någonsin såg en enda fästing på honom på 8 år medan en vän berättade att en av hennes hästar har haft ”en miljon” fästingar genom åren och aldrig blivit sjuk av dom.

Jag kommer att köra en kombination av Zitch och Ultra Shield i år och helt enkelt bara hoppas på det bästa….

Molly brukar för övrigt få kanske 2-3 fästingar/ år och har aldrig behandlats med något medel alls.

Annars har Frenchie vilodag idag och jag har gått en heldagsutbildning digitalt.

Jag känner mig som ”kusinen från landet” som är så fascinerat nöjd med hur bra detta fungerar men det underlättar verkligen enormt för mig för att inte tala om hur mycket tid och pengar jag sparar!

Numera tycks otroligt många jobba hemifrån vilket tyvärr är omöjligt för mig men jag minns med vilken enorm skepsis mina tankar kring detta (hemarbete) möttes av dåvarande arbetsgivare för +20 år sedan. Jag var helt enkelt före min tid 🙂 🙂 🙂 !

Hay Bar- inget att ha?

Jag inbillar mig att man utifrån hur ofta man ser vissa produkter på ”begagnat-marknaden” kan få i alla fall en fingervisning om det är något att ha eller inte.

Tex ser man relativt sällan Mias-schabrak till salu och de få gånger de annonseras ut säljs de snabbt.

Varför?

Tja…enligt mig för att de är så himla bra.

Samma sak med Back on Tracks stallbandage. Jag hann knappt lägga ut annonsen så var de sålda. Litet utbud- stor efterfrågan.

Ett tredje exempel är Horsewaretäcken. 

En grej jag börjar se säljas ganska ofta på sista tiden är dessa Hay Bars- se bild.

Jag kan inte tolka det som annat än att produkten av någon anledning inte motsvarar förväntningarna för annars säljer man väl inte den efter bara en kort tids användning ( många säljs nästan nya….)?

Torsdag- nyttig träning ur många aspekter

Min plan med Frenchie den närmaste tiden är att försöka rida i så många nya ridhus/ridbane-miljöer som möjligt inför framtida tävlande.

Hästen är a) något till mycket tittig ibland och b) knappt tävlad så det är all idé att underlätta för oss båda tänker jag.

Med detta i åtanke tränade jag idag för Nina på Flyingehus, ett ridhus där jag varit några gånger även med Vicke och som ligger kanske 2 kilometer från ridhuset (Granelundshallen) där jag vanligtvis tränar.

Här fick jag träna flera saker; nytt ridhus, att rida på annat underlag (fiber), med andra ekipage och t.o.m. med lite bokstäver och ett ”domarbord” bakom vilket Nina satt.

Jag fick tyvärr även träna på att vara snabbtänkt och lösningsfokuserad och min vana att alltid vara ute i god tid kom väl till pass.

I ett försök att ”säkra upp” sadling på ny plats osv hade jag satt ett grimskaft i tränset och när Frenchie råkade trampa på detta drog han inte bara itu karbinhaken utan även det ena sidostycket!

Dumt nog hade jag inget extra träns med mig (hur många har det…men det borde man banne mig ha….) så jag knöt ihop bettet med resten av huvudlaget med en nylon-sporrem och hade absolut provat att rida så om jag inte hade erbjudits att låna ett sidostycke i stallet som hör till ridhuset.

Sägas ska att Frenchie skötte sig perfekt hela tiden, glodde inte alls varken när jag red eller när jag skulle lasta honom efteråt vilket var lite imponerande eftersom någon hade hunnit hänga ut 4 fladdrande vita lakan nära transporten under tiden jag red!

Summa summarum en bra träning ur många aspekter!