Nu har jag inte tävlat ordentligt på ca 2 år men det jag kan utläsa av diverse sociala medier, TDB och nätet i allmänhet är att det är stor skillnad på ”dagens tävlande” mot för bara 5-10 år sedan.
Jag har berört detta flera gånger tidigare; att antalet startande i dressyr i stora delar av Sverige/ Skåne utan tvekan har dalat markant och på i princip alla nivåer och ”trenden” tycks tyvärr vara här för att stanna.
Först skyllde ”man” på att licenser och anmälningsavgifter har blivit dyrare vilket absolut stämmer, därefter kom Corona och nu är det höjda bensinpriser som avskräcker.
Oaktat skäl; klasserna blir mindre och mindre och det är idag inte ovanligt med inte ens 10 startande per klass.
Vad jag menar med att det har gått inflation i tävlandet är att det enligt mig i alla fall inte riktigt har samma ”värde” att vinna en klass idag som för 10 år sedan.
För jag tycker att det ÄR skillnad på 35 och 7 startande om man ska hård-dra det lite.
Idag kollar jag mycket mer noga på hur många som de facto deltog i en tävling innan jag värderar prestationen så att säga (tex när jag letade häst).
Komiken för mig är att rosetterna tycks bli större och större och många klubbar lockar nästan med ”här får alla rosett”. Inte riktigt men nästan….
Det blir också för mig lite pinsamt när någon på tex Facebook basunerar ut att hen ”vunnit” en klass och så ser man att personen varit antingen den enda startande eller möjligen mött EN motståndare.
Att visa upp en blågul rosett behöver med andra ord idag absolut inte betyda att man har ”vunnit” för jag undrar vem det är man vinner över om man varit den enda startande?
Och givetvis är varken rosett eller placering det enda som betyder något när man tävlar- inte för mig i alla fall.
Känslan, procenten, jämförelsen med tidigare starter osv kan vara minst lika viktig och ibland viktigare men att som sagt kalla sig just vinnare/ segrare blir för mig….tja…tramsigt (om vi talar om vuxna ryttare).
Senaste kommentarer