Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 18-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Ett tips jag gett tidigare också; att man, om man har möjlighet gör flera ingångar till en och samma hage.
Jag har i alla fall bytt till ingången på bilden eftersom den jag använt tidigare är helt upptrampad och lerig av allt regnande.
På ridfronten stod träning för Nina på schemat – vi turades om att rida med utmärkta resultat.
Jag var lite nervös inför körningen eftersom det stormade rätt bra igår och jag visste att x träd hade ramlat här och var men i alla fall på den sträckan jag körde var allt uppröjt.
Härom dagen blev jag åter påmind om att vi hästmänniskor har olika hang ups och ”käpphästar” och jag ska förklara vad jag menar med detta:
För att ta mig själv som exempel har jag, framför allt sedan jag och Henrik byggde och målade mina boxar med våra egna händer, extremt svårt för att se stall som ser ut som det på bilden.
Det spelar för mig ingen roll hur renmockat det än skulle vara; väggar som dessa skulle a) göra mig spyfärdig och b) få mig att rusa dit med varmvatten, skurborste och kanske t.o.m. målarfärg.
Andra vet jag inte bryr sig det minsta om just väggarna utan menar att det är så det blir och att det finns vettigare saker att lägga sin tid på än att försöka hålla dessa rena.
Och medan jag är så noga med väggarna bryr jag mig inte alls om att tex skura hovar som vissa tycker är så viktigt. Det gör jag möjligen om jag ska tävla men att tvätta och smörja hovar ingår absolut inte i mina dagliga rutiner.
Ett tag hade jag mani på att putsa tränset efter varje användning men det har jag släppt, framför allt på vintern när det inte är så inbjudande att stå i ett kallstall. ”Så klart” rider jag inte med smutsig utrustning men jag putsar inte dagligen.
Min gödselstack är en annan grej jag lägger ”onödig” (?) tid på bara för att den ska se prydlig ut även om det faktiskt också bidrar till en snabbare förbränning vilket jag vill ha.
Vad har ni en hang up på, dvs vad är (kanske oproportionerligt) viktigt för er i er hästhållning?
Ridhuspass för lille Frenchie idag och vi körde vårt sedvanliga upplägg; samlad galopp på volten, några byten, övergångar skritt-galopp- skritt, lite travskolor, tempoväxlingar i trav med fokus på samling åt passgehållet, några halter. Ja, det är ungefär det jag fokuserar på just nu.
Nu har Henrik och jag precis kommit hem efter ett restaurangbesök; jag bjöd på middag för att fira att vi har varit tillsammans i 7 år imorgon.
Jag måste använda det uttjatade uttrycket ”det är inte klokt vad fort tiden går” för så är det verkligen!
Nu ska jag se färdigt ”Varför bad de inte Evans”; en engelsk serie i 4 delar på TV 4 play.
Svårt att tänka sig att Molly för bara en vecka sedan låg inlagd på djursjukhus- nu känns hon helt återställd och har även börjat äta annat än skinka och leverpastej ha ha ha.
Som synes blev det idag en skogspromenad för både Frenchie och henne; det känns säkrast att inte rida i skogen på helgerna när kreti och pleti kan hoppa fram bakom träden när man minst anar det.
En del tror att de är hänsynsfulla när de ställer sig bakom ett träd men det gör i alla fall Frenchie bara mer misstänksam och nervös 🙂 .
Igår var vi med Molly på återbesök på djursjukhuset i Lund och hon fick banne mig en OK-stämpel i rumpan!
Sänkan var helt normal liksom feber och allmäntillstånd så vi fick besked om att sluta med medicinerna.
Jag konstaterade för mig själv att Molly är precis lika snäll som Soya var att ta blodprov på; fast sköterskan hade stora svårigheter att få ut lite blod stod hon tålmodigt och helt oberörd utan att röra en fena.
Däremot hatar hon till skillnad från Soya att åka bil och fast jag satt med henne i baksätet flåsade hon och darrade en hel del och det är därför vi sedan flytten till Ryhus aldrig åker med henne någonstans.
Jag är nästan helt säker på att det handlar om åksjuka och vi har ju så bra rastningsmöjligheter hemma att det inte finns någon anledning att köra iväg till skog/ strand som vi gjorde för flera år sedan.
Katten som högst troligt rev/ bet henne har inte synts till mer och jag hoppas slippa se den igen.
Frenchie fick en repetition av gårdagens jobb på träningen för Nina och när jag tittade i mina hemmafixade ridhusspeglar såg det bra ut.
Jag har börjat leka lite med seriebyten men det är inte så lätt i ett miniridhus så jag nöjer mig med 2-3 stycken.
Såg dessa fula men förhoppningsvis effektiva skavskydd för flera år sedan på en hästblogg och nu var det min tur att investera 🙂 .
Kan jag förhindra att pälsen skavs upp ännu mer (just nu är det knappt synbara små märken) är det väl värda 60 spänn!
Jag klippte Frenchie för andra gången ovanligt sent och han hade slutat att sätta vinterpäls så nu är han verkligen fullständigt renrakad och därmed känsligare för eventuella skav.
Hösten 2012 köpte jag Barbour-stövlarna på bilden och jag minns att jag grymtade lite över priset.
Men jag måste säga att jag fick valuta för pengarna för jag har använt dom många gånger sedan dess!
Nu sprack den ena stöveln lite nyligen och min snälla man tyckte att jag behövde ett par nya i en förtida present för att fira dagen vi blev ihop och sedermera förlovade oss, 16 januari.
Mina blåa stövlar har numera bytt plats med dessa rejäla skodon och med tanke på hur mycket tid jag tillbringar på min stack med att packa gödsel till alla trädgårdsodlare som vill ha det bruna guldet så kommer de att komma väl till pass!
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer