Och innan ni börjar tävla om vem som hade mycket kallare än så (hörde detta på en radiokanal i morse och när jag slutade lyssna påstod en man kring Perstorp att det var minus 24 grader i hans håla) vill jag bara tillägga: I MITT STALL!

Ute var det runt 12-14 minus beroende på termometer och även om prognosen lovade ”varmare” (dvs mindre kallt) väder rätt snabbt gick jag och hämtade ett av Bibbis ”sponsortäcken” (gåvor från en fd stallkamrat) som är betydligt tjockare än det hon hade på sig.

Titta så söt hon är:

När Bibbi kom hade hon med sig ett enda täcke som dessutom visade sig vara trasigt så det åkte i soporna direkt och vad är oddsen att jag i samma veva fick hur många täcken som helst som Frenchie hade ”simmat” i, dvs aldrig i livet kunnat använda? Det fanns nog en mening med detta även om jag så klart hade fått köpa täcken till Bibbi annars.

Den här mannen hade frost i skäggen minsann men varken han eller jag frös under ridhuspasset som jag höll lite kortare om bottnen var lite frusen och därför hård. Jag försökte inte ens starta åkgräsklipparen för att harva då jag, vis av tidigare erfarenheter var ganska säker på att den hade sagt upp sig i kylan.

Några timmar senare var det som utlovat ”bara” minus 6 grader och med en härligt gassande sol mot snön som gjorde allting gnistrande och väldigt vackert och det var helt vindstilla och riktigt skönt ute. T.o.m. Molly samtyckte till några minuters promenad utan att skena tillbaka till ytterdörren!

Min morgon började med att en av kollegorna som skulle avlösa mig fastnade i hissen vilket jag inte kan minnas har hänt på jobbet någonsin på de mer än 8 år jag arbetat där.

Som tur var kom en annan kollega via trapporna några minuter senare för man är inte såååå sugen på att stanna kvar på jobbet en sekund extra efter 10,5 timmars arbete och med hästar som står hemma och vill ha mat och bli utsläppta.

Körningen hem var nästa pärs; det varnades för rejäl halka i hela Skåne och det snöade från sidan så jag drog verkligen en lättnadens suck när jag parkerade på Ryhus.

Min ursprungliga plan för Frenchie var att tömköra honom i ridhuset och bara jobba med trav, passage och försöka få till något steg piaff om möjligt (han har lika svårt för detta som han har lätt för passage eller rättare sagt; det är i dagsläget typ omöjligt).

På utebanan var snön igår ersatt med tunna is-skorpor, därav tanken om ridhuset men med all snö i morse såg det ut så här:

Det blev med andra ord det här:

Eftersom Frenchie är en klok och väldigt lätt-tömkörd häst gick det utmärkt att vara på utebanan trots liiiiite hala partier (han är broddad) men det blev i ärlighetens namn inget som jag ens skulle kunna kalla ”piaff-embryon” (föga förvånande) men bra trav och passage.

Jag ska vara ärlig och erkänna att jag inte vågar rida ut just nu- därav mina försök att vara på utebanan så mycket som möjligt som komplement till ridhuset.

Skogsavverkarna som jag har berättat om tidigare har kommit väldigt nära vägarna jag brukar/ behöver rida på och deras arbetsschema har absolut ingen lag i världen och styrs som jag kunnat uppfatta varken av veckodag, klockslag eller väder.

De kan med andra ord fälla träd mitt i natten (!), på en söndag och/ eller när det snöar för fullt eller regnar lika mycket så det känns i princip omöjligt att planera en uteritt.

Och även om Frenchie inte är den apa att rida ut han var när han kom så kan jag garantera att inga säkerhetshandtag i världen hade hållit mig kvar i sadeln om ett stort träd brakade rakt ner i marken i närheten av där vi rider. Så jag måste planera uteritterna bättre/ säkrare än vad det går just nu med även snöande och isgator i ekvationen.

Och make no mistake; även om det tveklöst stör mig är jag trots allt YTTERST tacksam att jag ens KAN rida just nu och inte behöver hatta med hästmotionen som många andra.

Kolla så många av hästarnas kompisar som mötte mig i Frenchies hage i morse. Minst 30 stycken men det är ju inget ovanligt förvisso.

Kanske var de sugna på det gräs som stack upp ur snön; Frenchie gick i alla fall raka vägen för att beta efter att ha ätit sin kraftfodergröt och lämnade temporärt det utlagda hösilaget åt sitt öde.

Jag var väldigt nöjd efter dagens ridhuspass och om någon är nyfiken så ser min setup där oftast ut ungefär så här:

Jag börjar med att skritta i 15-20 minuter vari jag inkluderar en hel del framdelsvändningar och några bakdels-diton.

Efter det följer trav under lättridning och därefter sätter jag mig ner och börjar med skritt/trav-övergångar samt ”nästan skritt” dvs markerade halvhalter i traven.

När jag är nöjd med övergångarna som ska ske i exakt samma form och för snabba, lätta hjälper är det dags för galoppen.

Jag rider i både rättvänd och förvänd galopp och varierar mellan arbetsgalopp och samlad galopp. Jag gör fattningar ur skritt och byten på diagonalen och långsidorna.

Efter galoppen blir det arbetstrav, samlad trav och övergångar mellan den samlade traven och passage. Kanske några öppnor och eventuellt någon diagonalsluta.

Som avslutning blir det ytterligare några varv i galopp fast denna gången i en lägre form och sedan lite trav under lättridning, också i lång och låg form. Skritt avslutar passet och när jag hoppar av har jag suttit i sadeln i 50-60 minuter inklusive skrittpauser. That’s it på ett ungefär 🙂 .

Vilodag för Frenchie och lite extra tid för stalljobb för mig.

Jag antar att många med eget stall liksom jag passar på att förbereda så mycket som möjligt när ni är lediga och/ eller hästen har en vilodag?

”Förbereda” innebär hos mig främst att packa så många höpåsar jag har (ca 20) eller ids- det är ett av de tråkigare stalljobben tycker jag. Men jag har ju mina +300-kilos balar i lösdriften och de går tyvärr inte in genom mina smala stalldörrar så därför måste jag bära hösilaget däremellan.

Varje gång Henrik och jag ska försöka rubba balarna för att öppna någon av dom suckar han ”köp MINDRE balar” och hade kostnaden varit densamma oavsett storlek hade jag så klart tveklöst gjort detta.

Men nu skiljer det rätt rejält i pris på plastade små och storbalar i mina trakter (typ dubbelt så dyrt med de små) och det är en kostnad (minst 15.000 per år) jag inte är villig att ta om jag inte måste.

Dessutom kände jag i somras att jag mer eller mindre fick ta det jag hittade i stråfoderväg och med ett delvis facit i hand (säger jag nu när jag har öppnat 6 balar av 19) verkar jag ha dragit en riktig vinstlott exklusive balstorleken.

…..var dagens mantra som ni kanske förstår och jag tror jag lyckades 🙂 .

Nina påpekade också igår hur skönt det är att dagarna är märkbart längre och faktiskt har jag inte tänkt på det men igår tittade jag liksom till och jämförde med klockan och nog är det så. Bilden ovan är tagen 16.20 och det är ljusare än vad det verkar av fotot.

Hur vackert det än är med frost på träden hoppas jag att snön försvinner så fort det bara är möjligt och helst redan igår.

Bibbi lärde sig snabbt var det är smartast (läs: lättast) att gå ut i hagen; där snön ligger nästan orörd är det knädjupt. Notera lilla Molly som också tog den enklaste vägen 🙂 .