Det talas massvis om hästvälfärd just nu och detta inlägg på Hippson har fått många positiva kommentarer medan andra tycker att skribenten skriver lite väl ”svart eller vitt”.

Ni som har följt min blogg länge kan nog konstatera att en hel del i den personens inlägg är sådant jag har malt om i en evighet och som för mig är rena självklarheterna.

Men tyvärr behöver det sägas, skrivas och påpekas gång på gång tills vissa trender bryts.

Och som vanligt tjatar jag om den individuella bedömningen som är så viktig.

Man KAN inte klumpa ihop alla hästar så som varande av samma ”djurslag” för det är de INTE vid en närmare granskning eller snarare sagt så måste olika hästar behandlas utifrån SINA behov/ förutsättningar liksom utifrån var i världen de befinner sig.

Vi har avlat fram så många olika raser och även om de grundläggande behoven må vara desamma så ser annat väldigt mycket annorlunda ut.

Man kan idag helt enkelt inte jämföra en shire med ett fjording rakt av och dessutom använder vi våra hästar till vitt skilda saker. Och vi bor i olika delar av världen och Sverige som ser helt olika ut vad gäller hagmark, foder, årstider, väder osv.

En häst som jobbar i skogen har ett annat näringsbehov än ett hagsmycke, ett helklippt fullblod behöver andra täcken än en shettis.

Alla hästar kan inte gå barfota ens efter en långvarig och ibland plågsam invänjning (don’t get me started….) och alla hästar är inte bästa vänner i en lösdrift och får den mat och lugn de behöver. Listan är oändlig….

En berättelse på nätet skriven av en hovslagare och som handlade om sparkande hästar påminde mig om hur det gick till när jag skulle köpa Frenchie och första gången han blev skodd på Ryhus:

När jag var och provred Frenchie fanns det inte den sak på jorden som hans ägare inte påstod att han klarade av perfekt och han var i alla avseenden guds gåva till mänskligheten, fullkomligt ofelbar.

Vad jag än frågade så sa hon att han var bäst i hela världen vad gällde….tja allt!

Till slut frågade jag om detta underverk inte hade NÅGRA fel och efter mycket funderande svarade ägaren att mjoooo…..han var inte jättelätt/ snäll att SKO. Det gick utan jätteproblem men det var inte liksom fullkomligt okomplicerat.

Jag ville ju ha hästen om hon så hade sagt att han åt hovslagare till middag så jag köpte honom OCH en slicksten i förebyggande syfte, tog ett djupt andetag första gången min hovslagare Markus skulle komma och hoppades på det bästa.

Vad hände?

Absolut ingenting!

Jag har förvisso allltid haft snälla hästar så jag kan inte påstå att Frenchie är ”snällast i hela världen” men han är exakt lika snäll som alla föregångare och det har han varit varenda gång under dessa snart 2 år jag ägt honom. Han är skodd både här hemma och i ett stall där han aldrig varit förut- exakt lika snäll, lugn, stilla.

Ja, inte vet jag vad han hade hittat på hos förra ägaren och kanske var den föregående hovslagaren en hetlevrad typ…ingen aning!

Jag skojar om att jag och Markus ”snackar ihjäl honom”, dvs vi pratar alltid oavbrutet så kanske vårt babblande söver ner Frenchie till stillhet 🙂 ?

Slickstenen ligger för övrigt orörd i stallet.

Jag måste fråga er läsare i allmänhet och de av er som bor i Skåne i synnerhet; är era hagar ovanligt blöta för årstiden?

Mina är det definitivt!

Under snart 4 år här på Ryhus har jag inte varit med om att det bildats vattenpölar i hagarna förrän i höstas och nu är det fler pölar är någonsin!

Jag har ju ändå turen att mina hagarna ligger i en nerförsbacke så att vattnet rinner neråt fast ”neråt” är å andra sidan där stallet är så runt detta behöver man nästan sjöstövlar!

Så här ser min 18-åriga travare ut i hårremmen.

Hon går endast i hagen, har täcke på sig, borstas någon gång i veckan. Äter hö, havre och sojamjöl.

Vad vill jag ha sagt med detta?

Jo, att jag anser att många krånglar till sin hästhållning helt i onödan.

De köper alla möjliga tillskott, de grubblar över om stråfodret innehåller rätt mängd av zink, koppar och jag vet inte allt. Allting vägs ner till minsta gram och de litar blint på sin analys.

Jag tror långt mer på att psykiskt välbefinnande och vettig hästhållning ger den glänsande hårremmen än kraftfoder för 20 kronor kilot och Bibbi är ett bra exempel på detta om ni frågar mig. Och jag har inte ens någon analys på just detta partiet hö och jag väger varken det eller havren särskilt noga utan jag vet på ett ungefär vad jag lägger in i boxen och ser om det äts upp. Lämnas hö kvar ger jag en aning mindre nästa dag, äts allting upp ökar jag givan.

Och ja, jag fattar att detta inte funkar med alla hästar men jag förstår inte heller ”hysterin” när det gäller rena hobbyhästar som rids tämligen kravlöst några gånger i veckan.