Inlägg i kategorin Dagbok

Skrivet

Lördag- paddocks-premiär

Idag red jag i vår utepaddock och bortsett från enstaka longeringstillfällen och en gång i  denna veckan då jag avslutade ett ridpass där så har jag inte ridit i denna sedan i höstas.

Det var härligt att kunna vara utomhus och ännu härligare att sitta på en avspänd häst som bara tittade till på en joggare som sprang förbi och något som fladdrade till i vinden men i övrigt gick som en klocka.

Det fanns en tid när jag knappt VÅGADE rida i paddocken- Kreon var just då på sitt värsta humör och kunde från ingenstans stegra sig, vägra att gå fram, backa kors och tvärs…ja, allt som en försiktig ryttare INTE tycker om (och vem gör väl det egentligen????).

Idag red vi lite linjer ur LA:3-programmet; jag ville inte sätta för mycket press på Kreon med tanke på att det har blivit en del dressyr i veckan och tyckte att detta var en lagom nivå.

Allt flöt på hur fint som helst så vi avslutade ”i förtid” och jag valde att inte skritta ut för att eventuellt förstöra den fina känslan.

Duktig gosse och nöjd ägare!

Skrivet

Fredag- inget för otåliga

Medan jag stod och studerade Kreon och X idag slogs jag av rubrikens tanke; dressyr är verkligen inget för de som vill ha snabba resultat!

Tvärtom får man vara lycklig om man får milimeter-framsteg varje vecka eller till och med månad för man kan ju också nästan lika väl råka ut för både stoppande skador eller rent av bakslag då det känns som att man går bakåt i stället för framåt.

Sedan Kreons hälta i höstas har vi haft tur och bara fått framsteg men allt tar sin tid även om man om man verkligen tänker tillbaka inser att det har hänt en hel del.

Men tittar man bara vecka för vecka eller då jag ska berätta för er läsare vad vi pysslar med känns det ofta som rena upprepningar för det är ju som jag brukar säga; det sker inga revolutioner precis.

I stället handlar det om att förfina det mesta, att göra Kreon starkare så att han både orkar göra det man vill och tycker att det känns enklare och enklare för ju lättare det kan göras desto benägnare är hästen att följa med en på dressyrresan utan att protestera.

I vårt fall ligger fokus på skolor, samlad galopp åt piruett-hållet till, en flottare/ bärigare trav och när X rider även galoppombyten.

Så alla pass innehåller mer eller mindre av ovanstående och det BLIR ju bättre och bättre men det kommer att ta tid.

Kreon såg i alla fall väldigt avspänd ut idag och X är väldigt nöjd med både hans utveckling och hur han tar jobbet.

Även utseendemässigt ser Kreon väldigt annorlunda ut mot när jag köpte honom (halsen är typ 3 gånger så kraftig) men det tänker man inte heller på när man ser hästen dagligen.

Skrivet

Torsdag- vila i vind

Idag fick Kreon en vilodag och själv kände jag mig ganska trött och ville bara hem och vila.

Jag hade lösa planer på att skritta ut men det var medan jag fortfarande befann mig i vindstilla Malmö- när jag kom till Grevie och stallet insåg jag att det blåste halv storm och då övergav jag idén utan vidare funderingar.

Var väldigt glad att maken precis hade varit ute med Soya när jag kom hem för jag tycker inte att det är roligt att gå med en i blåst stretande hund som bara vill tillbaka inomhus.

Skrivet

Onsdag- den stränga ägaren

Idag fortsatte jag att dressyrträna mitt kära djur och gjorde bland annat mängder av galoppfattningar tänkandes på det som Christina hade tipsat mig om igår.

Ibland blev det fel galopp trots allt och Kreon blev arg och upprörd men idag bestämde jag mig verkligen för att ta igenom det JAG ville- upprörd häst eller ej.

Jag lät mig inte avskräckas av varken sargsparkar eller bakutsparkar utan bara fortsatte med mitt och kände mig väldigt nöjd med min egen beslutsamhet.

Jag la även lite tid på ryggningarna som Kreon fortfarande vill göra snett bakåt- de 4-5 första stegen blir gärna så men om man fortsätter så rättar han sig och kan sedan rygga spikrakt hur många meter som helst vilket dock knappast hjälper eftersom det ju oftast bara är 4-5 steg man SKA rygga.

Idag rättade jag framdelen i ryggningarna så att de blev raka direkt och det är så jag måste tänka och göra- få med mig framdelen korrekt och inte bara tänka bakåt.

Numera ÄR jag tuffare samtidigt som Kreon också både har blivit lugnare och accepterar att man ”går på” honom mer- en mycket bra kombo.

I slutet av ridpasset vågade vi oss till och med ut på utebanan och även om Kreon höll på att dö av skräck när några tjejer åkte förbi på rullskridskor så fick han acceptera DET också- han kommer nog att sova tungt i natt av allt han tvingades genomleva.

Skrivet

Tisdag- underbart är kort

Varför går tisdagens träningar alltid så himla fort? Givetvis för att de är så roliga :)!

I sak händer det inga revolutioner- vi fortsätter att traggla på med det gamla vanliga höll jag på att säga men det är ändå roligt att få feedback och även höra att det går framåt för det är minsann inte alltid man själv kan känna de små nyanserna tycker jag.

Så det blev bland annat förvända slutor utmed långsidorna som fick övergå i öppnor, en massa skänkelvikningar utmed diagonalerna, förvänd galopp och tusen galoppfattningar.

Sedan någon vecka har vi fått någon hangup på galoppfattningar ur trav i höger varv om jag gör dom utmed en långsida- inte annars.

Då kan det lika gärna bli förvänd som rättvänd galopp och ibland också ett upprört hopp i stället för en fattning.

Detta har väl satt sig i huvudet på oss båda- Kreon vet vad som komma skall och själv spänner jag mig och tänker ”nu får det inte bli fel” och då blir det lika gärna just detta.

Christina tipsade mig idag om att verkligen hålla i yttertygeln och tänka lite öppna samtidigt som jag bara skjuter fram inner höft och har skänkeln ganska långt fram och då blev det mycket bättre.

Kreon är ju så känslig så minsta lilla man sitter ”fel” eller gör något annat som stör honom så kan det bli galet.

Som sagt är detta ”bara” en hang-up- både Kreon och jag vet så klart hur man fattar galopp men ibland blir det så här- det knyter sig och då får man försöka att lösa det på bästa sätt- vilket som nu ÄR det bästa sättet för just det aktuella ekipaget.

Skrivet

Måndag- jag vågade!

Idag är det på dagen ett år sedan Kreon tog en galopptur på egen hand på asfaltvägen utanför vårt stall och skadade sig (mer om detta i separat inlägg imorgon) men trots att jag är ganska skrockfull vågade jag rida ut på min knäppis.

Efter det sedvanliga ojandet räddades jag av en stallkamrat som var på väg hem med sin barnvagn och eftersom hon bor utmed en av vägarna jag skulle rida på tog jag rygg på henne och lyckades därmed förkorta mina vedermödor avsevärt. Tack Matilda!

När alla faror hade passerats kunde jag träna på galoppfattningar och därefter galoppera korta sträckor i lugn galopp innan jag bröt av och gjorde en ny fattning.

Ritten skedde förresten för första gången på en evighet UTAN ridtäcke- termometern i min bil visade 18 grader och även med några graders felmarginal är det ju jättevarmt!

Jag var mycket tacksam att jag red i min ridväst och inte vinterjackan men samtidigt är det faktisk det jag inte gillar med detta väderomslag- ena dagen skrapar man rutorna i minusgrader och nästa dag kan man nästan rida i kortärmat. Liiite mjukare övergång hade passat mig bättre men å andra sidan är ju våren snart slut så man får vara tacksam över att vi har fått någon värme över huvud taget.

Efter stallbesöket tog jag cykeln och Soya och cyklade nästan exakt samma runda som jag precis hade ridit- mer spännande än så är våra uteridningsmöjligheter tyvärr inte.

Skrivet

Mera söndag- mer info om tävlingen

Ja, som jag redan har berättat så kunde dagens tävling inte ha gått bättre rent resultatmässigt, jag betvivlar att jag själv någonsin kommer att vinna en MSV C:1 på 72 %.

Men jag unnar X alla framgångar med Kreon och förstår så klart att även om det är jag som gör vardagsjobbet så ÄR han en skickligare ryttare, både på hemmaplan och på tävling och då kan man också prestera på detta vis.

Av gårdagens lite tuffare pass märktes inget idag- dels är ju Kreon i en utmärkt kondition och dels är han vad jag har döpt till en ”adrenalinare”- han kan gå på ren vilja eller trots utan att känna efter, det har jag erfarit tidigare.

Idag fick vi tack och lov varken se eller uppleva ett enda mupperi; det enda som störde ögat var den arga svansen som Kreon piskade med av och till på framridningen.

Att det ser lite trist ut med detta arga svanspiskande är ingenting mot att jag vet vad som kan komma i direkt anslutning till detta- bakutsparkar högt upp i luften eller sura sido-kickar in i en sarg är inget ovanligt.

Det som var så bra idag var att inget av detta inträffade- Kreon piskade argt med svansen MEN GICK ÄNDÅ!

Och det är mot detta X arbetar; att ”tvinga” Kreon att jobba, jobba, no matter what- att inte låta honom maska, gå lite som han vill utan att få exakt den responsen han vill ha (100 % engagemang).

Det är här utmaningen kommer att ligga när jag själv ska börja tävla: att jag också kan och vågar kräva samma sak och inte bli mesig och låta Kreon bestämma.

Så X red på ganska rejält på framridningen, få pauser och hela tiden fokus på att ta i.

Inne på banan såg jag inte en enda ”svans-pisk”- tack och lov är Kreon OFTAST lugnare inne på banan (= inga hästar som stör)  och idag tyckte jag att han genomförde ett helt prickfritt program.

Även denna domare önskade HELT RIKTIGT mer elasticitet i traven- detta är ju något som kommer att ta tid att få fram trots att det är mycket bättre än då jag köpte hästen.

Skolorna kan också förbättras mycket- nu är de ibland för raka men inte heller detta är varken någon nyhet eller konstigt i sig- det är en ren styrke/ utvecklingsgrej som jag ser det.

Roligt var att se att det jag skrutit om som Kreons numera paradnummer, de enkla bytena som man kan göra hur många som helst hemma utan en miss, även höll inne på banan, båda belönades med betyget 7,5 och då ska man veta att det ju är i fattningarna till galopp som Kreon främst muppat sig på tävling.

Skrivet

Lördag- genomkörd

Ja, idag fick Kreon sig en riktig genomkörare hos X och som vanligt var vi alla tre nöjda efter lektionen.

Kreon fick galoppera kors och tvärs, mycket i förvänd galopp, samla sig, gå i sluta i galoppen, göra många fattningar ur skritt- ja, det var ingen ände på galopperandet och det lösgjorde honom väldigt fint.

Det märks att han är starkare i den samlade galoppen; förr kunde han bli tjurig när han tyckte att det blev för mycket och då var det inte ovanligt med ett avbrott till trav eller en sur spark i sargen medan han nu bara levererar utan knot.

Vänsterslutan i galopp har han ”gratis”-han har ju så länge velat gå precis så krokig som den rörelsen kräver (fast nu är han faktiskt väldigt rak i den galoppen även om det krävde en del jobb)  medan högerslutan i både trav och galopp blir för rak och Kreon gärna försöker trycka baken mot väggen så att man inte kommer åt att ge honom varken en rejäl skänkelhjälp eller ännu bättre en spöhjälp på den sidan (då får man rida innanför spåret så att man får bättre ”slagkraft”).

Både X och jag konstaterade också att det på Kreon fungerar bra att liksom nöta in vissa moment/ rörelser- han blir inte alls less så som man ibland varnar ryttare att hästar kan bli: ”tjata inte för länge med samma sak”.

På Kreon fungerar det tvärtom bra med lite monotoni och X teori att detta kanske behövs för att komma innanför Kreons skal (det NN många gånger benämnde ”komma in i hjärnan”) kan jag absolut köpa.

Kreon är enligt oss ett i grunden väldigt arbetsvilligt djur-han verkar nästan alltid nöjd med att gå och mala i ridhuset, i alla fall om han är ensam.

Det som jag kallar hans mupperier har ju oftast att göra med ”yttre störningar” som andra hästar, ljud utifrån som han inte vet vad de står för osv men det han behärskar inom dressyren kan man sitta och rida hur länge som helst utan att han ledsnar. En mycket bra egenskap tycker jag.

Skrivet

Fredag- se där ja…

Idag tyckte jag att Kreon och jag kunde rida ut- något han initialt och som vanligt hade mycket åsikter om, framför allt eftersom jag hoppade upp redan på stallplanen.

Så de 10 första minuterna kom vi typ max 200 meter, mycket ojande blev det men sedan så släppte det verkligen bra och vi kunde rida ut hur fint som helst utan en massa YTTERLIGARE stopp.

Jag både travade och galopperade utan problem så problemet ligger helt klart i ”uppstarten”.

Men nu är jag vid gott mod- dels tror jag att även detta kommer att gå över i sinom tid och dels blir jag inte själv så stressad numera utan jag vet att vi kommer iväg ”någon gång”….

Har jag sällskap blir det ju aldrig några stopp men jag vill av flera olika anledningar KUNNA rida ut ensam utan att vara beroende av andra.

I vintras fanns det bara 2 tillräckligt snälla hästar på anläggningen att ta sällskap av och medan den ena hästen numera galopperar på de evigt gröna ängarna så har den andra hästens ägare många olika åtaganden vilket gör att våra ridtider mycket sällan sammanfaller så jag MÅSTE  nästan rida själv vare sig jag vill eller inte.

Och ärligt talat rider jag hellre själv och bestämmer rutt och tempo tex än att riskera att ha sällskap av en häst som snarare hetsar upp Kreon än lugnar ner honom.

Och även om jag själv alltid har haft supersnälla hästar så har jag efter att ha intervjuat olika hästägare förstått att det inte är så ovanligt med hästar som både glor på saker, bockar och brallar, vill vända hemåt, vill sticka i galoppen och allt vad som nu kan förekomma som försiktiga dressyr-Birgitta inte är det minsta intresserad av.