Dagens fundering:

Är det ett ålderstecken att man tycker att blommande träd är så vackra att man måste fotografera dom 🙂 🙂 🙂 ?

Något annat vackert är min lilla dvs stora ponny.

Jag insåg igår kväll att hans vildhästutseende hade gått över styr så jag tog resolut fram en sax och låste in oss i hans box 🙂 !

En stund senare var manen halverad, pannluggen pottklippt och några kilo gråa hår bortskrubbade från hans lilla fejs. Skitsöt blev han och han höll sig hyfsat lugn utan allt för många försök att gå runt i boxen.

Min andra lilla häst och jag var hos Nina i morse; jättebra träning (kanske den bästa hittills?) och i detta nu har jag exakt den känslan jag sökte när jag letade häst.

Som vi alla vet går det upp och ner med hästlivet och ridningen så stunder som dessa är GULD.

Så här började vår morgon:

Birgitta (står och mockar i Frenchies hage): jisses….märks verkligen att Frenchie har blivit varm i kläderna här. Nu har han gått så långt bort i den andra hagen att jag inte ens kan SE honom…

Nej vänta…han står ju i sin jäkla rull-hörna bara en bit ifrån mig! 

Vad fan gör han där???

Nej, nej, nej….inte rulla dig när du är så ren och fin….neeeeej.

Frenchie: kommer lufsande efter sin rullning (se bild): hej matte! Visst blev jag fin? Ska vi gosa lite?

Birgitta: suck…hur kan man motstå ett så fint djur…kom här din jäkla luffare så ska vi gosa lite…

Efter detta lilla skådespel blev det ridning på utebanan och sedan åkte jag och Henke och mötte upp en del av hans släkt för lunch här!

Ganska dyrt men fint skulle man kunna sammanfatta upplevelsen!

Just denna bilen gör kanske inte de underbara rapsfälten som stora delar av Skåne omges av just nu rättvisa men själv tycker jag att det är bedövande vackert med det gula; så intensiv färg att man nästan får ont i ögonen om man tittar för länge….

Vilodag för Frenchie, lite jobb för hans ägare med målning av stallgrunden och allmän ogräsrensning.

På tal om Frenchie studerade jag honom nöjt i eftermiddags; han verkar vara lika självständig som Lillis och det var i princip enbart för att den sistnämnde hade denna egenskap som jag köpte honom (att han kunde lämnas ensam när jag åkte iväg med Vicke). Att jag sedan fick världens bästa ponny av så många andra skäl är en annan historia….

Men tillbaka till Frenchie så har jag sedan en tid tillbaka öppnat upp mellan mina 2 ursprungliga hagar så att han nu kan gå på hela ytan som är ca 3 hektar. 

Lillis å sin sida går i den tredje hagen som vi byggde förra våren och den är väl på knappt 1 hektar och mer än tillräcklig för honom.

Jag hoppas genom denna lösning att Frenchie ska hinna beta ner en större yta så att en av hagarna liksom inte bara ”står”. 

Och det är nu när han kan röra sig ännu längre bort från sin ”sällskapsponny” som jag noterar att han gärna gör just detta och inte verkar ett dugg brydd över att det kan skilja upp emot 100 meter mellan dom.

Idag unnade vi oss lunchbuffé på ”Anitas på Börringekloster”, 3 gånger så dyrt som där vi äter lunch flera vardagar i veckan (Järnvägskrogen i Staffanstorp) men här serveras inte någon vanlig ”dagens” utan tvärtom många spännande och varierade rätter som verkligen gör den vegetariska kosten rättvisa tycker jag (men det finns även kött och fisk).

En av dagens efterrätter, citronfromagen, skulle jag kunna ta 10 portioner av men min mage protesterade innan jag hann så långt…då hade jag även ätit lite rabarberpaj he he.

Tyvärr bor vi ca 30 minuter från detta utsökta matställe, hade vi bott grannar gissar jag att vi hade ätit där mer eller mindre varje dag.

Det kom en hel del regn igår kväll också och som synes svalde min utebana allt med hull och hår.

Även gräset bälgade nog tacksamt i sig vätskan från ovan- det var välbehövligt minst sagt.

På tal om gräs är detta en verkligen positiv ”sidoeffekt” med att ha detta i sina stora hagar som jag; man sparar otroligt mycket stråfoder över tid.

Det var faktiskt något jag missade när vi flyttade hit men knappast något jag sörjer, tvärtom så klart.

Jag märker tex tydligt hur hästarnas vilja att äta stråfoder inne avtar mer och mer på våren och den lille har jag faktiskt inte fodrat med hösilage ute alls sedan förra våren. 

Han åt redan innan dess mycket små mängder ute även på vintern, kanske 3 kilo eller nåt men i vintras provade jag att inte ge honom något alls och han verkade varken brydd eller gick ner i vikt utan klarade sig uppenbarligen på gräset.

Nu ska det sägas att jag inte hade några dagar alls med ”heltäckande snö” i hagarna, då hade jag så klart gett honom mat ❤️.

Och oroa er icke; Frenchie har fri tillgång på hösilage i boxen och lämnar massor och den lille är som sagt tillräckligt rund utan tvekan. Den sistnämnde står dessutom på en blandning av halm och av Frenchie ratat silage så det finns nödproviant i massor om det börjar kurra i magen, det kan jag lova 🙂 .

Frenchie och jag har tränat vidare på byten och skolor i synnerhet idag och vi har även haft en diskussion om huruvida mina pinnharvar lutade mot staketet och pallen på den ena kortsidan kommer att anfalla oss eller ej.

Den frågan dryftar vi förvisso varje gång vi är på utebanan (jag hävdar ”absolut inte” och Frenchie säger ”utan tvekan ja…så lika bra att inte gå i närheten”) men idag blåste det ganska rejält och då blev våra olika åsikter liksom ännu tydligare * grrrrr…..*.

I eftermiddags var det dags för den andra ronden med hästen jag hjälpte till att lasta i söndags.

Inte jätteförvånande gick gossen rakt in i transporten utan vare sig linor eller andra hjälpmedel så jag får nog anse att mitt uppdrag är fullföljt enligt beställning 🙂 .

Hästägaren är otroligt vettig varför jag tror att hon kommer att kunna lasta hästen utan just min hjälp framöver, det viktiga nu är att ”hålla igång” lastningen och inte låta det gå många dagar till nästa träning.

Skulle det bli problem framöver kommer jag att hjälpa till men jag tror inte att det kommer att behövas.

Och det är så jag tycker att man ska försöka lösa lastningsproblem; hellre ta hjälp av någon kunnig x gånger och förhoppningsvis få ett snabbt och bra resultat med redskap så att man själv kan ta vid därefter än att hålla på och krångla i ensamhet eller med olika mer eller mindre okunniga personer som alla har sina olika teorier och idéer om hur man lastar.

Idag var det tredje gången jag red ut med Frenchie och Molly tillsammans och det gick nästan lika bra som de två föregående. Frenchie stannade upp och tittade till vid något tillfälle men jag kunde lätt övertala honom att gå vidare och det får vara good enough i dagsläget. Och att han någonsin ska bli ”som Vicke” vad gäller uteritter finner jag inte särskilt sannolikt och var inte heller det jag sökte primärt när jag letade häst.

Däremot är det givetvis högst önskvärt att man kan rida ut utan att det är med livet som insats så jag hoppas att det fortsätter så här.

Inte tredje utan snarare hundratredje gången….eller i vart fall 7-8:e gången kalkade jag mitt stall utvändigt idag.

Den som uppfann kalkfärgen borde dränkas i densamma men det hade väl tagit hundra försök att lyckas med DET också….

Kalkfärg ÄR tacksamt i vissa avseenden men att måla med den är såååå drygt eftersom den kräver en massa strykningar.

Jag gjorde ju ett rejält jobb med detta i höstas men ville ändå bättra på lite nu, framför allt runt grunden så det ska jag ägna några timmar och strykningar åt framöver.

Igår kväll kom det otroligt nog regn efter att det knappt har regnat en droppe på över 2 månader och min utebana svalde allt tacksamt.

Den har varit ökentorr länge och det är nog bara tack vare att jag alltid rider ensam som den faktiskt inte dammar alls.

Jag vill varken kosta på den saltning eller någon form av bevattningssystem just på grund av ovanstående men den är helt klart ännu bättre att rida på med lite regnvatten inblandat.

Efter ett inte så fysiskt ansträngande pass på Frenchie på utebanan fick mina muskler jobba desto mer några timmar senare.

Jag baxade in 32 stycken 150-kilos ensilagebalar i min lösdrift och hoppas att jag därmed har säkrat hästarnas behov av stråfoder till nästa års höst/ vinter.

Jag hade från början inte planerat att köpa fjolårsensilage till nästa år men fick ärligt talat lite panik när det började talas om mycket dyrare stråfoder till hösten på grund av att både gödning, plast och diesel ökat massor i pris.

Att det dessutom i princip inte kommit en droppe regn i min del av Skåne sedan Frenchie kom för över 2 månader sedan gör ju inte att jag tror på några rekordskördar precis.

Så när jag fick chansen att köpa supertorrt hösilage (det är i princip inplastat hö) med väldigt bra värden och till ett väldigt bra pris så slog jag till.

Jag har rådfrågat andra stråfoderproducenter som säger att man absolut kan fodra med så pass ”gammalt” hösilage och skulle balarna bli dåliga får jag väl sälja dom som täckodlingsmaterial eller nåt….

Efter att ha avverkat ett fint pass på utebanan med Frenchie hastade jag iväg till ett ”intressant” projekt; jag var anlitad som ”lastningsexpert” minsann!

Jag känner alltid ett stort ansvar att försöka hjälpa en många gånger halvt desperat hästägare; att just kunna lasta sin häst är så viktigt och inte ”bara” om man vill träna och tävla.

Lång historia kort lastades dagens häst utmärkt flera gånger och ägaren var mycket nöjd.

Det viktiga nu är att fortsätta träningen med de redskap jag försett henne med för går det för långt tid mellan lastningarna är mycket av jobbet ogjort.

Jag kände mig glad när jag körde hem och som en bonus träffade jag en vän som jag inte sett IRL på en evighet (det var inte hennes häst vi lastade).

På eftermiddagen körde Henrik och jag iväg för att handla och äta och vädret var så där härligt att det kändes som att vara utomlands!

För ett tag sedan fick jag för mig att det kunde vara trevligt att ha en soffa på ridhusläktaren. Ja, inte till mig för jag är aldrig där men till de som deltar i olika hundkurser och träningar tex. De fikar ju ofta och då är det kanske trevligare att sitta i en soffa än på en hård stol?

Igår hittade jag en lämplig möbel och idag hämtade jag den och det blev ett sådant där ”Birgitta utforskar dolda delar av Skåne”-äventyr.

Jag körde dessutom fel och in på en smal grusväg så det var med lite bultande hjärta innan jag hittade en större yta att vända transporten på…

Nu är soffan på plats i alla fall och jag hoppas att den kommer att nyttjas.

I annat fall har jag inte ruinerat mig precis då den bara kostade 300 kronor 🙂 .

Min älskling Frank har vilodag idag så då fanns det tid till detta lilla projekt.

Analysen angående stora blodmasken har kommit och tack och lov hade ingen av hästarna denna hemska parasit. Skönt för mina hagar också för jag vet ärligt talat inte hur jag hade gjort annars eftersom båda hästarna har gått i 2 av dom och den lille i alla tre.

Egentligen borde både jag och många med mig ha en bättre plan när nya hästar kommer till stallet så att man inte, som är ganska vanligt, bara slänger ut djuret i en ledig hage.

Och hur många stallägare kollar nya hästars mask-status? Inga jag varit med om i alla fall.