Efter att för första gången i år själv ha skickat in en analys på mitt hösilage (väntar fortfarande på svar) funderar jag på om inte det här med analyser är en otroligt osäker faktor som kan invagga köparen/ utfodraren i en mycket falsk säkerhet?

Och en del hästägare är näst intill maniska i sina beräkningar utifrån en analys och väger alla tillskott osv på guldvåg och fodrar sedan med vad de tror millimeterprecision.

Om man läser hur en korrekt provtagning från fältet ska göras är det en väldigt omständlig procedur där man ska ta hur många småtussar som helst från en ibland gigantisk yta, blanda dessa efter konstens alla regler osv.

Min erfarenhet från några stall jag stått i och där det tagits eget foder är att fälten kan ligga ”både här och där” och hur man skulle kunna få någon enhetlig utvärdering av näringsinnehållet är för mig en gåta, i alla fall utifrån EN analys utan man måste i så fall ta x analyser= dyrt, omständligt, tidskrävande. Och frågan är hur många som skickar in alla dessa analyser?

Och hur kan man som köpare veta hur proverna tagits? Nej, det kan man helt enkelt inte så vida man inte varit närvarande utan här måste man helt lita på någon annans ärlighet och noggrannhet.

Jag har i något tidigare inlägg berättat om hur jag för x år sedan fick se en analys enligt vilket hösilaget skulle ha fantastiska värden. Fodret SÅG ”trist” ut Vicke rasade i vikt på bara några veckor…

Att jag själv har tagit en analys i år är för att jag vet att fodret bara har tagits från en begränsad yta (och väldigt nära där jag bor).

Så jag har själv vandrat runt och plockat tussar…

Men hur mycket litar ni på andras analyser? Tar ni egen analys? Bryr ni er ens om analys?

Jag, som är väldigt aktiv på sociala medier i allmänhet och Facebook i synnerhet ser en markant ökning av annonser där desperata hästägare söker hö/ hösilage pga den på många håll väldigt torra våren och så här långt även sommaren om jag jämför med tex förra året.

Och i spåren av detta har även lurendrejerierna börjat!

Jag hoppas VERKLIGEN att foderköpare lärde sig något av foderkrisen 2018; framför allt att inte köpa foder från utlandet med förskottsbetalning!

Jag skulle i alla fall aldrig göra det!

Att köpa på detta viset från Sverige skulle jag förvisso inte heller göra men här har man kanske i alla fall en teoretisk möjlighet att ”jaga” ett företag/ privatperson som lurat en vilket jag skulle bedöma som lönlöst med ett utländskt företag.

Bäst är så klart om man kan ta referenser och det optimala innan leverans är om man kan få köpa en bal att ”provfodra” med, i alla fall om man har kräsna hästar.

Nu fattar jag att detta inte är görbart i många fall men går det så….

Kan man få en analys är detta så klart också bättre än att köpa på vinst och förlust men tyvärr är jag även lite misstänksam och litar inte till 100% på analyser som andra låtit göra, i alla fall om man inte känner/ litar på foderproducenten.

Jag undrar än idag över en analys jag fick se på ett foder jag gav till Vicke för x år sedan….

På pappret var det värden av sällan skådat slag, i verkligheten rasade han i vikt på några veckor. Just sayin….

Kanske är det värt att själv skicka in en analys även om det kan kännas lite som att ”det är dags att pissa till kvälls när halva natten är gången”, dvs har man väl köpt x ton av ett foder som man sedan får tillbaka en kass analys på så är det inte så mycket att göra mer än tillskottsfodra? Man kan ju inte lika gärna skicka tillbaka fodret?

Ja, vilka överenskommelser som känns ok för en själv kan man just bara själv avgöra och ett år som detta kanske man får inse att man varken kan vara kräsen eller komma med diverse krav?

Jag valde tex själv att både köpa större balar än jag egentligen ville ha och att få fodret oanalyserat eftersom övriga villkor var så pass bra.

Eller så får man ha is i magen och hoppas på bättre andra eller rent av tredjeskördar? Sommaren är långt ifrån slut så klart och Sverige är ett väldigt avlångt land 🙂 .

Ett av de mest diskuterade ämnena bland hästfolk just nu torde vara risken för höbrist pga torkan.

Vad gäller bete kan jag säga att jag utan tvekan hade behövt stödfodra mina hästar om de gick ute 24/7 och så har det sett ut i flera veckor tyvärr.

Jag räddas av att ponnyn har en, för en ensam häst gigantisk hage, att han får hö i boxen samt att han bör hållas slimmad och Frenchie räddas av liknande parametrar och det faktum att han dessutom får 2 kilo kraftfoder.

Som jag har nämnt tidigare är ett tips att hugga gräs till sin häst om man kan och ja, jag fattar att alla varken har tillgång till eget gräs på detta viset eller har tid/ ork att lägga på dylika projekt.

Men om man har möjligheterna så kommer här tre tips på användbara redskap om man inte ska göra som jag faktiskt har gjort i perioder; klippt gräs med en sax 🙂 !

Det billigaste alternativet är att köpa en lie och där hade jag börjat med att leta begagnade diton på Marketplace eller hos bönder.

Jag köpte min lie av en bonde för….en hundring om jag minns rätt…

Orkar man inte med den fysiska ansträngningen och att slipa lien med jämna mellanrum kan man köpa en sådan här ”slåtter-grej”.

Vi köpte ett multiverktyg på Jula när vi flyttade till Ryhus där man kunde byta ut en större trimmer mot en häcksax eller denna handslåtter. Den kostade då runt 2000 kronor har jag för mig.

Ska man komma ännu smidigare undan men till en avsevärt högre kostnad kan man köpa en mindre slåtterbalk som denna.

Nya kostar de rätt många tusen men även här kan man hitta begagnade om man letar!

Sitter och läser en tråd på Facebook som handlar om ett inte ovanligt ämne; man vill veta vilken veterinär andra kan rekommendera.

Svaren varierar, också som så ofta, otroligt mycket.

Själv slås jag av att man i dessa tider där sociala medier är så lättillgängliga och används av så många ”måste” ha rejält med skinn på näsan och våga klara kritik om man inte ska gå under helt och om man tillhör vissa yrkesgrupper.

Jag tänker på just tex veterinärer och tro f..n att många vill byta yrke, så som vi diskuterade här på bloggen ganska nyligen, när hur många tomtar som helst kan göra ner ens arbete, ibland kanske både okunnigt, ogrundat, överdrivet och jag vet inte allt.

Många skäms inte att skriva allt möjligt på nätet och att läsa att man som veterinär gjort x felbedömningar, inte lyckats bota en viss sjukdom/ skada osv kan få ganska långtgående konsekvenser om ryktet tar fart.

Förstå mig rätt; jag är FÖR transparens och tycker inte att ett dåligt arbete per automatik ska gå obemärkt förbi men ibland känner jag ändå att det får finnas gränser även om jag inte kan säga var den exakta gränsen ska gå.

Och att försöka bota just djur, dvs varelser som saknar talförmåga kan banne mig inte vara lätt alla gånger!

Hovslagare, tränare och tja….många andra yrkesgrupper som arbetar med djur löper samma risk att hängas ut offentligt och frågan är hur ofta det är berättigat, hur ofta det är helt ogrundat och så allt där emellan?

Och har ni tänkt på att tex….tja…min egen yrkesgrupp aldrig omnämns på detta viset (dvs där enskilda namnges)?

Jag har då aldrig läst att någon skulle skriva något i stil med ”jag ansökte om försörjningsstöd och Birgitta Jacobson gav mig ett avslag med den mest korkade motivering jag läst i hela mitt liv”. 

Inte heller läser jag om de som arbetar på ett försäkringsbolag, som poliser, på ICA eller som lärare som är ”värdelösa” på olika vis?

Något jag är genuint nyfiken på är varför en del väljer att lägga ut film på där de longerar sin häst (gärna på ett uruselt underlag) och efterfrågar vilt främmande människors åsikter om ”på vilket ben hästen är halt” samtidigt som de tillägger att de ska ”kontakta veterinär”.

Vad spelar det för roll vad självutnämnda hältexperter på nätet anser om veterinär ändå ska konsulteras?

För ja, frågar man 100 personer på nätet så tycker 20 att hästen är halt på vänster fram, 10 på höger fram, 15 på vänster bak, 5 på höger bak, 10 tycker att hästen är halt på flera/ alla ben och resten ser ingen hälta.

Igår kompletterade jag mina foderförvaringskärl med denna tunna, jag har en sedan tidigare och den igår gav jag 50:- för på annons (nyskick).

Jag har sedan tidigare en rejäl soptunna som jag också förvarat foder i samt olika mindre tunnor för samma ändamål.

Många använder denna ”låda” från IKEA, jag har sett dom i flera stall men personligen tycker jag inte att de rymmer särskilt mycket.

Jag köper ibland flera hundra kilo havre åt gången och då underlättar det massor om jag kan hämta fodret i kärl som går att rulla. Att kärlet går att stänga ute möss/ råttor ifrån är nästan ännu viktigare så det är det jag utgår ifrån.

Kan som kuriosa berätta att de mindre blåa tunnorna ni ser på en av bilderna är minst 20 år gamla (köpta begagnade då) så denna typen av kärl skulle jag säga är i princip outslitliga. Och då har jag ändå släpat mina måååånga meter på olika stallgolv i de stall jag stått i tidigare.