Idag körde jag en repris av gårdagen och åkte och red en MSV B:2  (igår MSV B:1) i Ystad.

Min fina lilla gosse skötte sig jättebra och fick nästan lika bra procent som igår men hade några smärre missar som var retliga.

I den första uppridningen snubblade han till precis innan halten och i den avslutande bytte han galopp…men annars hade jag en fin känsla över lag.

Jag är också väldigt nöjd med att Frenchie, liksom Vicke, inte behöver någon längre framridning utan att tävlandet kan vara ganska lättsamt och utan att hästen känns det minsta trött efteråt. Då kan man tävla oftare tycker jag och förhoppningsvis tycker även hästen att det är lite kul att komma ut.

Nej, nära skjuter ingen hare som ni kan se….

Men även om det inte blev någon placering i den lilla klassen jag red idag så är jag nöjd med att jag ens KUNDE tävla för det var jag verkligen inte säker på för bara några dagar sedan…

Och jag tyckte att det gick bra idag; inte riktigt så bra känsla som förra lördagen men good enough.

Jag känner mig fortfarande absolut inte tillnärmelsevis lika säker i tävlingssituationen med Frenchie som med Vicke.

Vicke var stensäker och även de gånger han tittade till på något så var jag aldrig någonsin ens i närheten av att ramla av medan Frenchie är mycket mer reaktiv och jag kan inte alltid ana vad han ska hoppa till för med blixtens hastighet.

Av denna anledning försöker jag välja tävlingsplatser där vi varit förut eller åka dit och rida någon dag innan och det tror jag att jag har nytta av, om inte annat mentalt.

En vän har denna setup med sin mycket tittigare häst än Frenchie och man behöver ju inte uppfinna hjulet på nytt eller lära av egna misstag när jag vet hur bra vännens upplägg fungerar.

Idag har Frenchie och jag tävlat i Granelundshallen och vi red MSV B:2 för första gången.

Sist vi tävlade (för typ 10 dagar sedan) hade jag en riktig mellanmjölkskänsla och var inte ALLS nöjd trots att vi fick vårt hittills bästa resultat, 66,4%.

Idag hade jag den BÄSTA känsla jag någonsin känt på Frenchie på tävling och vi fick våra SÄMSTA procent, inte ens 62%.

Så kan det gå om man får några dyrbara missar (ett taktsteg i skritten och dåliga byten) men vet ni…..jag är såååååå nöjd ändå!

Exakt den känslan jag hade i framför allt traven är den jag VILL ha och att jag för ovanlighetens skull verkligen kunde rida i vartenda steg inne på banan.

Jag kände mig så totalt MED exakt hela tiden och hann tänka på precis vartenda moment och inte som så ofta ; att jag kommer in på banan och ut från banan och tänker typ ”oj…varför gjorde jag inte si och så och det och detta”.

Nej, så som jag red idag vill jag rida men givetvis utan missar osv.

Men verkligen jättekul att jag fick känna känslan jag har när jag tränar för Nina (inte exakt hela tiden så klart) även på tävling. 

Min vän Ida såg ritten och sa att hon såg stor skillnad mot när jag tävlade första gången så jag tror inte bara att jag inbillade mig allt i ett önsketänkande ha ha!

GLAD!!!

Idag har Frenchie och jag varit och tävlat (på en tisdag av alla dagar !?!) och jag ska inte påstå att ”we did poorly” (se bilden) men jag hade inte heller någon jättebra känsla.

Inget var direkt dåligt men inte heller speciellt bra utan det var mest ”blaha blaha”, hej mellanmjölk om jag jämför med känslan när jag tränar för Nina.

Jag måste rida bättre, så är det bara!

Frenchie skötte sig i alla fall jättebra och det är verkligen otroligt mycket värt för mig.

Nu var detta en tävlingsplats där vi har varit förut men så får det vara nu i början tänker jag; att jag väljer var vi ska starta med lite mer omsorg än vad jag gjorde med Vicke som jag kände mig mycket mer säker på.

Riktigt som på bilden var det inte för mig och Frenchie men det var ändå snudd på ”snabbt in- snabbt ut”.

Jag kom lite senare än tänkt till dagens tävling, lastade ut direkt, red (MSV B:1), lastade och körde hem i ilfart eftersom vi var bortbjudna senare på dagen.

Med tävlingen är jag egentligen jättenöjd sett till hur Frenchie uppförde sig.

Inte lika nöjd med min egen ridning även om jag ”förstår mig själv” 🙂 .

Jag är så van vid Vicke och vet att få (läs: inget) saker hade kunnat rubba honom så att jag blev osäker i sadeln men jag är inte där med Frenchie än.

Jag vet inte hur han reagerar inför whatever på en tävling; det går verkligen inte att jämföra med lugnet som råder på Ryhus och han skulle i vissa situationer säkert kunna göra precis allt från att inte bry sig en sekund till att fara iväg/ slänga sig så att jag ramlade av. Så tänker jag i alla fall och rider lite ”avvaktande”, idag tex i skritten för att undvika att han eventuellt började takta.

Annars hade vi egentligen bara en miss som Frenchie får ta på sig; han glodde lite och började galoppera i hörnet innan travökningen (hans paradnummer) så i stället för betyg 7-7,5 blev det 4 (fast jag fick ner honom i trav direkt).

Men även om jag är lite sur för att jag inte lyckas visa upp hästen bättre just nu är jag jättenöjd med hur han ”tog” denna för oss första utomhustävling.

Jätteskönt också att Frenchie kändes superfin i galoppen från första steget på framridningen, att han inte behöver jobbas särskilt mycket och därför knappt var svettig under sadeln efteråt (medan jag höll på att tuppa av av värme och säkert lite anspänning).

Jag vill ju att tävlandet ska kännas enkelt och nästan som ”en halv vilodag” hellre än att hästen ska vara både fysiskt och psykiskt utpumpad och tycker nog att vi är där.

Frenchie tittade inte mycket på varken domarens bil eller egentligen något annat och fortsätter han så här så är det bara för ryttaren att rida bättre och våga mer.

Idag har Frenchie och jag varit på Pay and ride på en privat anläggning som jag aldrig besökt tidigare.

Besöket började inte så bra; det absolut första jag såg när jag klev ur min bil bara ett stenkast från tävlingsbanan var hur en häst kastade av sin ryttare där inne och personen blev liggande.

Jag sprang in och tog hästen medan ryttaren hämtade andan och jag kan säga att jag inte blev så där jättesugen på att inleda min och Frenchies utomhuskarriär efter att ha sett detta.

Men det var bara att bita ihop och det gick med facit i hand hur bra som helst.

Frenchie gjorde lite stora ögon här och där medan jag red runt innan startsignal men det yttrade sig som ”jag vill inte gå på spåret utan innanför tack” och inte ”jag stannar och vägrar att gå och du kan inte tvinga mig” (som han har gjort hemma när han har blivit ”rädd” för något)  och efter en stund gick han helt normalt.

Själva programmet avlöpte utan några direkt missar, det finns massor att förbättra men som helhet är jag mer än nöjd och även allt runt omkring gav bara pluspoäng till Frenchie.

Man ska ju ändå betänka att jag åker ensam och att han är otroligt lite tävlad, framför allt de 2 senaste åren men visst….han är 10 år och ingen unghäst precis.

Jag är hur som helst jättenöjd med hur vi tar oss an nya utmaningar tillsammans och hoppas så klart att det fortsätter så.

Eftersom vi skulle ha gäster senare samma dag och jag hade ganska bråttom hem av denna anledning hann jag inte ta några kort men anläggningens hemsida ser ni här.

Även idag tävlade vi hos Lunds Civila Ryttareförening och red åter en MSV B:1.

Samma hetta, samma obekymrade häst men inte riktigt lika fin känsla inne på banan vilket jag tar på mig.

Jag rider aldrig med sporrar hemma och när jag red upp på medellinjen till den inledande halten tryckte jag på lite för mycket och Frenchie bytte galopp.

Jag kom av mig lite och kom aldrig riktigt in i matchen sen och dessutom upprepade jag samma sak igen till den avslutande halten!?!

Så två uppridningar i galopp med byten i båda….nix…det får man inga extra poäng för utan tvärtom så blev det betyg 4 på båda. Kan ju tillägga att detta aldrig någonsin inträffat på träning….

Lång historia kort blev det inte mycket sämre procent än i fredags men lite andra missar, lite sämre känsla för att jag red sämre.

Nu väntar nya utmaningar eftersom alla tävlingar en tid framöver äger rum utomhus och dessutom ligger så pass långt bort att jag inte ”kan” (läs: orkar) köra dit och ”provrida” även om det ens hade varit möjligt (alla arrangörer har inte öppen bana inför tävlingar).

Jag tänker att jag kan prova att åka någonstans ”på vinst och förlust”; blir det för mycket drama pga att det är utomhus, att det finns saker att glo på eller vad vet jag så får vi återgå till tidigare strategi ett tag- tills vi är ännu mer sammansvetsade.

Med Vicke kände jag mig alltid stensäker på att tex inte ramla av oavsett vad som hände runt honom och där är jag inte riktigt med Frenchie som dessutom är mer känslig.

Och det ÄR ju skillnad på att cruisa runt på min egen utebana eller när jag tränar för Nina (9 av 10 gånger ensam i ridhuset) mot att dela framridning med x hästar som ibland far i luften, rider i vägen för en osv.

Då var min och Frenchies tävlingsdebut avklarad och den ägde rum på samma klubb där jag red en Pay and ride i söndags.

Så förutsättningarna var bästa möjliga om man bortser från att det var en miljon grader varmt och att Frenchie var svettig redan när jag ledde in honom i stallet från hagen.

Som tur är verkade han helt obrydd över värmen medan det sved i mina ögon av salt från all svett som forsade ner över ansiktet.

Dagens mål var flera och jag uppnådde alla tycker jag:

Jag ville dels kvala till övriga MSV B-klasser för vilket det krävdes över 64% i dagens MSV B:1, dels rida ihop Frenchie bättre än i söndags (mer medelsvår-form än LA-dito kan man säga lite förenklat).

Jag ville så klart också kolla av hur Frenchie beter sig på en riktig tävling och förhoppningsvis förbättra några av söndagens små missar.

Jag hade en jättefin känsla från det att jag satte mig i sadeln och det gjorde också att jag valde att bara rida korta sekvenser och skritta däremellan för att ge Frenchie en positiv upplevelse.

Inne på banan tyckte jag att det kändes mycket bättre än i söndags bortsett från att jag missade sista bytet vilket gjorde att procenten blev 64,6 i stället för 66-67.

Men detta är ett rent ryttarfel (för otydliga hjälper) och Frenchie skötte sig jättebra på alla vis.

Visst sneglade han lite i något hörn och tittade till på ett domarbord på ena långsidan men jag tror faktiskt inte ens att det syntes för den oinvigde.

Jag ger helt enkelt min sötnos högsta betyg idag- det tycker jag att han är värd.

Mig själv ger jag inte riktigt detta betyg men absolut har även jag förbättrat mig på vissa plan.

Och halleluja så genomförde jag hela tävlingen utan att ha glömt något hemma eller gjort någon annan tabbe med vaccinationen eller vad vet jag.

Jag gjorde ju bara en enda start förra året och har förutom den inte tävlat på snart 2 år och ärligt talat märkes det.

Jag fick liksom tänka efter vad det var jag skulle packa med tex för när jag har kört till Pay and ride har jag varken flätat eller haft några tävlingskläder på mig tex.

Eftersom hästvärlden är så liten som jag alltid hävdar att den är dök både en god vän, Marlene med Vickes bästis Leon, upp som skrivare i klassen och min hovslagare kunde förse mig med vatten eftersom han var där för att bistå sin fru på framridningen. Kul att de fick se Frenchie med sadel 🙂 tycker jag!

Jag valde verkligen rätt dag att rida min första Pay and ride med Frenchie….not!

Men jag hade anmält oss sedan länge och ville av flera olika anledningar rida just hos Lunds civila ryttareförening (där jag var och ”provred” i ett av deras ridhus för någon vecka sedan) så det var bara att bita ihop.

Och ärligt talat så var det inte ”så farligt” för att vara runt 28 grader och gassande sol och jag tyckte framför allt inte att Frenchie verkade särskilt brydd eller påverkad.

Själv hade jag hjälp av min vän Ida som kom för att heja på oss och bara att ha någon som kan bistå med lite vatten hjälpte.

Målet med dagens ritt var framför allt att pejla hur Frenchie beter sig i en tävlingssituation och skulle han alltid uppföra sig som idag kan jag inte önska något mer vad gäller detta.

Jag har misstänkt att han kan bli lite/ mycket tittig vilket ibland t.o.m. resulterar i ren istadighet men av detta märktes inget idag i alla fall.

Programmet (MSV B:1) flöt på med endast smärre missar men givetvis finns det mycket att förbättra vad gäller själva kvalitén på de olika momenten men konstigt vore det väl annars?

Som synes fortsätter viljornas kamp! Jag trycker tillbaka vintergrönan, dovisarna drar upp den! Skitkul….NOT!

Det ska bli intressant att se om det finns några krafter kvar hos dessa stackars plantor att rota sig och därefter sprida sig – fortsättning lär följa!

Enligt väderleksprognosen skulle det bli svalare idag än igår; det blev det INTE!

I stället gassade solen och när jag kom fram till den ridskola där Vicke och jag skulle rida en Pay and ride kunde jag konstatera att det var ungefär tretusen grader i ridhuset.

Jag träffade också många bekanta från förr och fick några trevliga pratstunder samt hann se min goda vän Lena rida lite.

Min egen ritt kändes fin men på framridningen hände något jag aldrig upplevt med Vicke på de snart 8 (!) åren jag ägt honom.

Han släppte plötsligt bettet fullkomligt; mer än han någonsin gjort när han höll på med detta från arbete undandragande försvar och jag blev väldigt förvånad. När jag red förbi speglarna (halleluja för dom) kunde jag dessutom se att att han gapade och ”joxade” en hel del med munnen vilket fick mig att misstänka att han på något vis lyckats få tungan över bettet. I sak inte konstigt eftersom mitt träns sitter väldigt löst åt alla håll och kanter men ändå…

Och mycket riktigt, när jag hoppade av för att undersöka munnen såg jag vad jag misstänkt och det var bara att ta av tränset, tränsa om och därefter var allt som vanligt igen.

En bekant som jag inte träffat på tusen år påtalade att Vicke såg så ”juste” ut när jag red och det är något jag hört förut. Han ser för andra ofta väldigt ”medgörlig” och bussig ut och det är han ju också men det är ändå lika roligt att få höra det ❤️!