Idag var det äntligen dags- för min första träning för X!

Jag har ju anlitat denne man som ”beridare” i några år och med utmärkta resultat men fick för ett tag sedan idén att fråga honom hur han trodde att vi kunde ”optimera” hans kunskap; genom att han fortsatte att rida Vicke, genom att jag red för honom eller en mix av båda.

Och mig hade det faktiskt kvittat vad svaret hade blivit; jag hade rättat mig efter vilket som men X tyckte att mixen nog kan vara det bästa så det ska vi köra på ett tag nu.

Det jag främst ville ha hjälp med idag är de för…nnade slutorna som inte tycks förbättras en millimeter på tävling; jag får betyget 5 vad jag än gör känns det som.

Och jag framlade teorin för X att jag kanske gör något ”tankefel” eller rider ”galet” så att hästen inte KAN göra bra slutor för någonstans måste ju skon klämma.

Och efter dagens träning får jag nog säga att jag fick en aha-upplevelse!

X ville att jag skulle rida Vicke myyyyycket mer ”på bakbenen” än vad jag vanligtvis gör; jag försöker snarare…tja…nästan ”jaga iväg” honom för att inte tappa fart i rörelsen vilket enligt X bara gör att hästen hamnar på bogarna.

Och även om den samling som X tyckte att jag skulle ha kändes lite för långsam så var helhetsintrycket ändå mycket bättre än vanligt och det är nog så här jag måste träna- bygga styrka ur ett något för långsamt tempo hellre än att jaga utan samling.

Otroligt nog hade jag en filmare med mig men med en I-phone blir det inte så kvalitativa filmer som ni vet.

En minuts slutor kan ni få se i alla fall om ni vill: här!

Och här är passet slut.

Tanken är att jag och X ska rida varannan gång men jag aviserade redan idag att jag vill rida nästa gång också ha ha ha!

Ja, vill man ha en massa omväxling ska man inte ägna sig åt dressyr- det är banne mig bara en massa nötande och repetitioner jämt och ständigt 🙂 .

Nej, lite skämt och lite allvar- det finns ju faktiskt hur mycket som helst man kan göra när man tränar dressyr även om de oinsatta ibland kan hävda att vi ”bara rider runt runt”.

Men visst; läser man om mina träningar för Christina tex så kan man säkert få intrycket att vi övar på samma saker ständigt och det gör vi väl också men i alla fall jag tycker att det är himla roligt.

Så det blev uppvärmning i galopp där jag red öppna och skänkelvikning utmed långsidorna för att ”få tag på” bakbenen och få lite samling och därefter blev det mest skolor åt alla håll och kanter; både öppna, sluta och förvänd sluta.

Jag har börjat rida öppnorna ur den förvända slutan och tycker att jag på det sättet också får tag på bakbenen bättre.

Skänkelvikning blev det också och här gällde det att komma in med rätt ställning och utan att bakbenen varken släpade eller att bakdelen gick före- det förstnämnda får jag ibland kritik på när jag tävlar.

Christina tycker fortsatt att utvecklingen går framåt utan några bakslag och även om jag själv är otålig ibland och önskar att tex skolorna bara flöt på så får jag vara nöjd så länge det inte går bakåt eller står stilla- för det kan ju också mycket väl hända.

En bloggläsare undrade igår hur jag ser på det här med träning och jag hade ärligt talat gärna haft ögonen på mig ännu oftare om jag bara hade haft råd.

En läsare undrade idag vad man skulle vara villig att betala för en hjälm. Denna kostade 299.– och jag är mycket nöjd med den.

Dagens stallskåp- mycket ska få plats på en liten yta och jag tycker nog att jag har lyckats hyfsat.

I eftermiddags när vi var ute på en del hembesök konstaterade jag och min kollega att det var 9 grader ute?!?!? I januari…

Tyvärr är vädret fortsatt trist, värmen till trots, regn och regn och mörkt nästan hela dagen.

Då kändes det ”ljusare” att avverka en fin träning för Christina idag, både hon och jag var nöjda.

Det märks att Vicke har blivit starkare och lagt på sig muskler, om inte annat ser jag det på att han har ”vänt manen”.

Han har alltid haft en rejäl ”hingsthals” men med den enda fläcken på sin skönhet 🙂  , MANEN som har legat spretig åt båda hållen.

Nu har hela hårsvallet lagt sig åt vänster (merparten låg tidigare på höger sida) och jag hoppas verkligen att den stannar där.

Idag låg fokus som vanligt på skolorna och jag konstaterade (ganska självklart för de flesta antar jag?) att ”mycket hänger på yttertygeln” och att hästen verkligen tar ett stöd där och inte bara viker halsen. Böjningen ska ju ske för skänklarna.

Gjorde också en del öppnor ur förvänd sluta på långsidorna genom att bara ställa om, det fungerade bra och då fick Vicke sitt svaga högra innerbakben med sig.

Den riktigt samlade galoppen känns super, de enkla bytena kunde vara bättre eftersom de fortfarande faller isär något. Jag skulle önska en häst som är ännu mer ihop och på bakbenen men det är ju mycket en styrkefråga och hästen är lång och stor.

Men sammantaget mycket fin grund-känsla eller vad jag ska säga, formen fortsatt bättre och tyglarna inte för långa hela tiden i alla fall 🙂 .

Ännu en ledig dag och ännu en dito då jag känner mig helt vilse på vilken veckodag det egentligen är.

Började som vanligt min morgon med att släppa ut en drös hästar, det gör jag förvisso inte på vardagarna men nästan alltid när jag är ledig- det är lite lagom rogivande tycker jag.

Idag var det åter fruset i marken och jag gav mig själv en mental klapp på axeln för att jag hade varit förutseende och jämnat till Vickes minihage igår efter jobbet- nu var den helt slät, precis som jag ville ha den.

Vädret har varit väldigt fint och Soya och jag passade på att ta en lång cykeltur i dagsljus och inte som igår i totalt mörker.

På eftermiddagen var det äntligen Christinaträning igen och den var efterlängtad.

Jag ville visa vår förbättrade form som Christina instämde i var bättre men jag måste fortsätta att tänka på att inte dra handen åt mig ( i avsaktningarna tex) utan tänka på att huvudet verkligen inte bara måste föras uppåt utan också FRAMÅT.

Galopparbetet tyckte jag kändes mycket bra- Vicke har helt greppat detta med piruettgalopp men skänkelvikningarna och skolorna som vi också jobbade med lämnar fortfarande en del att önska.

Tyvärr får jag ofta en dålig ingång, mycket beroende på kortsidan där vi har halmen och som Vicke alltid glor på och börjar man dåligt är det liksom svårt att ”få till det” riktigt bra.

Hur som helst var det som sagt mycket roligt att träna och jag önskar att jag kunde göra detta en gång till varje vecka.

Just nu går det inte av flera olika anledningar, inte bara ekonomiska, men jag stänger inga dörrar utan kanske finner en lösning på denna önskan också.

Ännu en bra och roligt träning har avverkats idag.

Innan denna hade jag faktiskt, inspirerad av en bloggläsare som nyligen la ut lite korta filmsnuttar från SIN träning, tänkt fråga om Christina kunde filma lite men bara för det var det för ovanlighetens skull många ekipage i ridhuset så det lade jag på framtiden.

Men bortsett från att jag gissar att NI skulle vilja se lite film så vill jag själv också göra det så jag lovar att inte glömma denna punkt på agendan.

Idag fortsatte vi jobbet med samling och skolor och tränade också styrka genom att rida öppnor i galopp utmed långsidorna.

I detta, även samlande arbete, blev det tydligt att Vickes högra bakben fortfarande är svagare än det vänstra- han slänger gärna ut det om han får chansen.

Annars varken känner eller ser jag numera skillnad på galopperna men när inner bak skulle bära mer vikt i öppnan märktes det som sagt.

Skolorna blir bättre, både vad gäller formen, att hålla linjen och att tvära korrekt, allt som hitills fallerat på tävling.

På träning kommer jag mycket lättare in rätt från början och ingången avgör ju ganska mycket hur skolan blir.

På tävling blir just ingången många gånger dålig pga ”gloende” och kommer man in helt slingrigt, i lite för låg form och utan rätt tvärning…tja…då har man inte så stora chanser att rätta till detta på kanske 20 meter och få ett bra betyg.

Samlingen i galoppen var idag jättefin och nu går den lite på ”autopilot” och utan att jag behöver ”påminna” om varken form eller tempo hela tiden.

En fin träning helt enkelt- verkligen synd med filmandet bara.

Alla stormvarningar till trots körde jag och en stallkamrat med Vicke till X- planen, som också höll, var att hinna hem i tid innan blåsten tog i.

Vicke skötte sig, som alltid höll jag på att säga, fint och det är trevligt att även som betraktare och inte bara som ryttare som kanske önsketänker och inbillar sig 🙂 se framstegen med bärigare galopp och bättre samling i både denna gångart och traven.

En bloggläsare (Johanna) frågade härom dagen om jag varierar formen under passen och även om jag inte gör det alla gånger så är X ganska noga med både detta och att ibland ställa sig i lätt sits för att belöna och hjälpa ryggen.

Nu är jag glad att vara inomhus och under en filt- det ska bli intressant att se vad det blir av stormen och framför allt hur länge den kommer att pågå.

Idag kunde vi ha hästarna ute- imorgon går det kanske inte?

Ja, som den tvetydiga rubriken säger är jag både fortsatt uppåt, dvs nöjd med våra tisdags-träningar och vi har fortsatt att träna på att rida i en högre form, dvs tänka UPPÅT med nacken.

Idag övade vi på hålla oss på olika linjer- medellinjen  framför allt.

Jag gjorde ganska många uppridningar i galopp, först utan något avbrott och senare med skrittavbrott på olika ställen längst med linjen för att därefter fatta samma eller motsatt galopp.

Att både rida spikrakt framåt, göra ett avbrott utan att någon kroppsdel hamnade utanför linjen och sedan fatta ny galopp krävde en viss koncentration och eftersom jag dessutom behövde tänka på bibehållen hög form så hade jag fullt upp med att få hela linjen rak.

På samma linje fick jag sedan rida öppnor och det var minst lika svårt- att varken böja för lite eller för mycket och att hålla linjen hela vägen- utan vingel.

Fördelen med att träna på detta vis är att ridning utmed långsidorna därefter känns mycket lättare- då har man ju väggen som lite ram.

Passet avslutades med att jag fick försöka trava så samlat jag kunde på en stor volt och liksom i den samlade galoppen förra veckan fick jag idag tänka på att inte sitta tungt utan tvärtom lätt i sadeln för att hjälpa hästryggen.

Och det blev riktigt fin samlad trav utan att näsan grävdes in i bringan- tidigare ganska vanligt just när jag krävde maximal samling.

Ja, som rubriken säger upplever jag det när X rider Vicke och som tur är inbillar jag mig knappast, X tycker detsamma och en annan ryttare som befann sig i ridhuset samtidigt sa spontant att det var stor skillnad mellan idag och för någon månad sedan.

Nu tycker jag inte heller att jag ser någon kvalitetsskillnad på höger och vänster galopp- den skillnaden var väldigt stor förra hösten och störde mig mycket en period då.

Ja, god form blev det i dubbel bemärkelse under dagens Christina- träning- dels kändes Vicke pigg och positiv och dels jobbade vi mycket med just formen.

Som jag har nämnt flera gånger behöver Vickes näsa komma upp och fram inte ner och tillbaka- enkelt uttryckt.

Jag fick tänka ännu mer på bjudningen och på att Vicke verkligen jobbar ”bakifrån och fram” och jag insåg att jag kanske varit lite för nöjd tidigare- det går att rida fram ännu mer bjudning utan att det blir springigt och det är detta som behövs för att få en längre hals.

Formen skapas ju verkligen inte bara genom tyglarna men det är lätt att fastna i ”tygeltänket” tror jag.

Dagens insikt blev annars att man inte ska sitta TYNGRE i sadeln vid ökad samling som många gör (och som man ibland också instrueras till: ”gör dig tyngre i sadeln”) utan tvärtom försöka sitta så ”lätt” och oklämnigt man kan.

Dels ska ju hästen gå för lätta hjälper och inte baxas runt och dels blir det knappast lättare (ordvitsigt sagt) för den att samla sig, dvs anstränga sig mer om man gör sig ÄNNU tyngre i sadeln än hur man brukar sitta.

Ett bra pass blev det- jag var väldigt nöjd med helhetskänslan och tycker att jag har ännu bättre hum om hur jag ska träna vidare.

Ja mycket galopp blir det när vi är hos X, både rättvänd och förvänd, samlad och ökad och så bytena på det.

Tyvärr, höll jag på att säga, blir ju bytena lite som galoppen är och eftersom detta är nästa steg i vår utveckling som ekipage känns det skönt att även X tycker att den blir bättre för varje gång han rider.

Mycket handlar om ren styrka och det syns så tydligt från marken hur Vicke, när det blir jobbigt försöker kränga hit och dit, eller bryta  av till trav eller kanske göra en liten bakutspark men även här ser jag en utveckling-kul!

Nej, Rom byggde inte på en dag och inte heller styrka att samla sig i varken trav eller galopp men så länge det går framåt är jag nöjd och glad!