En bloggläsare, Dagge, frågade mig för någon vecka sedan om jag ser vita dovhjortar i de flockar som frekventerar Ryhus.

Nu kan jag utan tvekan svara jakande på den frågan; se bildbevis ovan (togs i torsdags).

Som jag har berättat tidigare är även Vicke i hagen när de spankulerar omkring- när denna bild togs stod han bara en liten bit ifrån!

Jag nämnde ju nyligen att jag gått en utbildning via nätet (Zoom) och när jag nu har fullföljt den måste även jag, som är en oteknisk bakåtsträvare ibland, medge att fördelarna med denna typ av sammankomster är enorma och på väldigt många plan.

Visst kan det vara trevligt att gå en utbildning ”utanför kontoret”, kanske till och med i en annan stad, bli bjuden på hotell eller i alla fall frukost, lunch och eftermiddagsfika men ärligt talat; vad kostar inte detta och hur mycket tid slösas inte bort?

Och är man ensamstående förälder och/ eller har djur är det inte bara att resa iväg för en konferens…

Ur miljöhänseende är det ju vansinne att tex flyga/ ta tåget/ köra bil om man i stället kan sitta hemma och tänk vad tid man sparar på bara (icke)resan!

När man går olika kurser/ utbildningar/ är med på konferenser går dessutom tid åt till att alla ska sätta sig på sina platser, vänta på de som släntrar in försenade efter lunchen eller direkt på morgonen, till att hitta lediga rum för grupparbeten och tja…ni vet själva.

Man kan som deltagare också bli störd av andra som ska gå på toaletten, köa till densamma, hämta vatten, öppna fönster (fast man själv fryser…) osv; allt detta märker man inte av en sekund vid digitala möten.

Som arrangör av en utbildning behöver man inte leta upp en lämplig (och kostsam?) lokal, kontrollera nödutgångar, se till att beställd mat/fika/ papper och pennor bla bla bla finns…

Ingen smittspridning och är man som anställd tveksam till om man kommer att orka med utbildningen om man känner sig lite krasslig är chanserna mycket större att man provar hellre än avstår om man kan ”jobba hemifrån”.

Ja som sagt; massa fördelar även om det absolut finns ett egenvärde i att ibland träffa kollegor och andra IRL.

Jag hoppas att denna mötes/utbildningsform har kommit för att stanna och kommer att användas mer frekvent än innan Coronan.

Dagens bild tog jag klockan 7 i morse utanför huset!

Jag släppte ut hästarna redan 05.30 i rejäl blåst och det har blåst massor sedan dess. Solen strålar och det gör ändå rätt stor skillnad mot om det även hade regnat/ snöat- en bekant i Falun hade så mycket snö hemma idag att de inte ens släppte ut hästarna!

Jag har fortsatt min digitala utbildning medan Vicke har vilodag- det passade väldigt bra att ta den idag.

Ni vet hur jag ibland poängterar att jag får tips och lär mig saker av er läsare?

Idag fick jag ett meddelande från en läsare om motsatsen; hur hen hade inspirerats av min gödselförsäljning och inom loppet av några veckor lyckats tömma hela sin stack tack vare lite annonsering på nätet. Personen har inte jättemånga hästar och skänker bort gödseln så det blev inga inkomster på köpet men däremot behöver hen inte betala x tusen för någon gödselhämtning som hen annars får utfört 2 ggr/ år.

Sådana här meddelanden gör mig så glad; när vi kan inspirera varandra!

Och tänk så bra för miljön att ”återanvända” hästarnas bajs i stället för att köpa konstgödsel som innehåller gud vet vad och kanske har transporterats långa sträckor? Närproducerat, ekologiskt, gratis…kan det bli bättre?

Såg detta på Fejjan idag och ni kan tro att jag önskar att detta införs snarast i hela Sverige!

Det har varit så många turer kring vaccineringen; folk som gått före i kön, vaccin som slängts, de som vänt i dörren när de fått veta att det är Astra man vaccinerar med och allt möjligt annat så nu säger jag nästan som bloggläsaren Anna ”ge mig en dos arsenik bara skiten tar slut….”.

OM siffrorna ovan stämmer på ett ungefär (jag har inte kollat källorna) så undrar jag i alla fall liiiite över ”vaccinations-paniken” ?!?!

Hi hi hi… nu har även jag smittats av odlings-djävulen….i alla fall liiiite 🙂 .

Jag har sedan flytten till Ryhus fått frågan huruvida jag odlar något flera gånger och alltid svarat att jag inte är intresserad men ni vet hur det är….pumpas man av något tillräckligt mycket så kan man falla till föga 🙂 .

Jag har ju sålt gödsel till halva närområdet i allmänhet och Genarp i synnerhet tex och fått höra så mycket om allt möjligt vad gäller att tex odla i pallkragar, täckodla, osv att jag bestämde mig för att ge det hela en i alla fall liten chans.

När jag var i de nedre tonåren fick min familj erbjudande om att arrendera en liten (runt 50 kvadratmeter skulle jag tro) koloniplätt i närheten av vår lägenhet.

Fråga mig inte varför men det var min idé att vi skulle bli månskensbönder och i några års tid odlade vi tex lök och potatis i liten skala.

Jag har därefter knappt odlat något alls trots att jag och fd maken bodde i eget hus i över 10 år….lite hallonplantor var det enda ätbara jag orkade engagera mig i.

När Henrik och jag bodde i lägenheten i Staffanstorp köpte jag faktiskt tomatplantor en vår och fick en större skörd än vi (läs: Henrik, jag äter inte tomater) behövde och vi kunde även ståta med en handfull egenodlade jordjobbar där skörden verkligen kunde ha blivit större om vi fick välja.

Men nu står de alltså på Ryhus….några pallkragar som jag hoppas ska ge lite avkastning med minimal ansträngning så jag har åter inriktat mig på lök, potatis och kålrabbi till att börja med.

Och en trälåda kvarlämnad av fd hyresgästerna i trädgården (sista bilden) och som vi lagt många av höstens löv i ska bli ett experiment med täckodling.

Vi får se vad det blir av det hela….vi har ju både yta och gödsel så att det räcker och blir över och kanske blir jag även tillräckligt ”biten” för att satsa ännu mer på denna för många andra populära hobby?