Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 18-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Idag har Frenchie vilodag och jag har passat på att försöka utrota ett nästan lika gräsligt gissel som brännässlorna här; ståndsen.
Till antal är de inte lika många plantor som nösslorna var när vi flyttade hit men jag vill ju inte heller att de förökar sig även om jag inte är jätterädd att hästarna ska äta av dom eftersom det mer är en risk när det inte finns annat, godare att stoppa i gapet.
Jag har inte jättemycket stånds i hagarna men en del bakom ridhuset så där har jag jobbat idag och har mer kvar.
Lyckas jag inte utrota eländet över tid har jag i alla fall fått motion och styrketräning av att dra i dessa ibland väldigt omfångsrika plantor.
Ibland kan anlag och gener upplevas som orättvisa; när någon kan vräka i sig mat utan att gå upp ett gram eller har tjockt fylligt hår, perfekta tänder eller whatever.
Kolla på bilden på min 25-åriga jätteponny! Togs igår icke-arrangerad på en sekund, utan några filter! Djuret är på bilden oborstad sedan x dagar, han har rullat sig flera gånger, blivit regnad på och är ej schamponerad (eller riden) på flera år. Ändå ser han ut så här 🌟! Frenchie ser ut som en luffare i jämförelse 😂!
Tyvärr stannar Lillis alter ego ”Tävlingsponnyn” inte så länge; tidigare än jag önskar brukar den förstnämnde återvända med en alltmer tilltagande behåring som till slut gör att hans huvud tex ser dubbelt så brett ut 😂!
Kolla vad jag hittade utanför min ridbana idag! ETT smultron!
Nåja, ett är bättre än inget och smultron är det i särklass godaste bäret enligt mig. Synd att de inte säljs i affärerna fast då hade väl kilopriset varit olösligt?
Frenchie reds på utebanan idag och just nu ligger fokus på linjerna i MSV B:1-programmet som är kvalklass till övriga MSV B-program.
När vi kom tillbaka till stallet kunde jag konstatera att frukttjuvar varit i farten; en misstanke som började gro redan igår när äpplet ur Frenchies krubba var borta!
Jag tänkte att jag möjligen hade glömt att lägga dit det men när även dagens äpple var borta så finns ingen tvekan; det är någon av de stora svarta korparna/ kajorna som är de skyldiga. Men tänk att de orkar lyfta med ett helt äpple i gapet!
Någon gång har de bara pickat lite på utlagt äpple men nu har de alltså lärt sig och snor allt så jag får helt enkelt sluta att lägga frukt så. ”An apple a day doesn’t keep the birds away”….typ….
Hur ersätta gårdsvakt 1v under semestern? Har ni förslag eller hur gör ni när ni har någon boende på gården under ev semester? I detta fall ska en vän bo hos oss 1 v. Det är lite skötsel av höns, hästar, kaniner, hundar och katter mm Hon har hjälpt oss tidigare och är superbra! Men har lite svårt med ersättning/tack för ovärderlig hjälp. Tips ?
Som jag redan ”visste” kom det vitt skilda förslag och ”så klart” många åt det verkligen snåla hållet, enligt mig i alla fall.
Jag skriver ”så klart” för som ni vet anser jag att det finns gott om snåljåpar inom ”hästeriet” ; folk som tycker att både stallhyror, tränare, hovslagare och gud vet vad i princip inte ska kosta något.
Så förslagen på ovan fråga var:
En korg med allt möjligt ”fint”
Fylla kylen med god/ fin mat och dryck
En ansikts/ spa-behandling
En fin present från ens resa
En gentjänst
Pengar (allt från 200-500:-/ dag)
Själv suckar jag trött åt dessa korgar och ”fin mat”-förslag för vad ÄR till att börja med ”fin mat och dryck”?
Och vet man vad ”passaren” äter i vanliga fall?
Jag äter tex INTE skaldjur, ej oxfilé och även ett vin för hundratals kronor hade varit helt bortkastat på mig.
Och att smaken är som baken vad gäller ALLT och inte bara mat vet vi väl sedan innan?
Någon blir kanske jätteglad för en hoodtröja från Los Angeles (bara ett exempel) medan någon annan varken vill ha kläder, prydnadssaker, souvenirer eller whatever som man inte själv har valt ut.
Själv anser jag att en veckas passning av djur är ett ganska stort ansvar till att börja med och framför allt binder man upp sig totalt.
Passar man en hund måste den rastas x gånger per dag och handlar det om hästar måste dessa oftast tas in och ut ur hagen så vida de inte går på bete.
Oaktat omständighet så är min åsikt att man bör ha utrett ersättningsfrågan NOGA innan man lämnar djur-vakten år sitt öde och har man varit för snål finns risken att man inte kan fråga den personen fler gånger.
Sedan handlar det utan tvekan om VEM man frågar och om man kan utföra ”tjänster och gentjänster”.
En pigg, hästvan pensionär tex som har en massa fritid skulle i min värld ha mer tid att ställa upp som passare än någon som har egen häst i ett annat stall, kanske småbarn, heltidsjobb och allt möjligt annat på sin agenda.
En student kan också ha både gott om tid och vara i behov att lite extrapengar på ett helt annat sätt än någon som redan jobbar och har ”häcken full”.
En del skribenter i diskussionen ovan tänker också att bara att få bo på en gård är en form av semester (alltså om man är där en vecka som passare) men jag har i alla fall flera vänner och bekanta som bor i egna hus så för dom finns det inte så mycket tjusning i att komma till Ryhus att de skulle vilja bo här gratis bara för att passa mina hästar.
Andra vänner och bekanta har just de åtaganden jag räknat upp (heltidsjobb, egen häst, ett eller flera småbarn osv) så inte heller de står i kö för att binda upp sig på en hel veckas engagemang på Ryhus hur ”enkla” mina hästar än är.
Men man får så klart komma överens om precis vad man vill med den/ de man anlitar; jag tyckte mest att det var skrattretande med en del av förslagen och jag skulle själv aldrig i livet passa någons djur för ”ett välfyllt kylskåp”. Jisses…..
Träning för Nina idag och vi pratade kort om söndagens pay and ride som jag hade skickat henne film på.
Utifrån vad vi båda tyckte behövde förbättras (en generellt mer ”ihop” häst som mer visar MSV-samling än LA-dito samt halter, ryggning och annat smått) så genomförde vi en nyttig träning.
Det mesta blir hela tiden bättre men det finns mycket att jobba på i denna detalj-sport….
Efter träningen åkte jag på en bokad tid till en däckfirma för att fixa släpets ena däck som jag sedan någon vecka har noterat har pyst ut liiiite luft.
Det var väldigt skönt att få detta åtgärdat, proffsigt jobb och kostade 455:-.
En av få nackdelar med att bo som vi gör är att man, för att komma till Ryhus måste köra ca 3 kilometer på en grusväg.
Vägen är i sig i väldigt bra skick tack vare ständigt underhåll från godset men när de lägger på makadam blir det ibland väldigt vassa stenar som har orsakat många punkteringar genom åren hos de som kör på den.
Jag har hittills, ta i trä, varit förskonad och den här lilla spiken kan ha legat precis var som helst.
En läsare skrev i en kommentar igår något om att ”det var bättre förr”.
Och tja…en del var absolut bättre, eller så minns man sin barn och ungdom med rosafärgade glasögon men jag vet i alla fall en hel del som också var både sämre och omständligare ”förr”.
Jag kan räkna upp ungefär en miljon exempel inom alla möjliga områden men nöjer mig med några nedan.
När jag ska roa yngre arbetskamrater berättar jag ibland om hur det gick till när jag började arbeta som socialsekreterare för +30 år sedan.
För att ta ett exempel så gick journalföringen till så här:
Jag läste in tex ett beslut via en diktafon och lämnade över det lilla kassettbandet till min sekreterare/ kanslist.
Denna skrev ut texten på skrivmaskin och lämnade tillbaka akten till mig.
Jag läste igenom det utskrivna och om jag hittade fel så rättade jag dom och så fick kanslisten skriva om texten.
Ni fattar själva tidsåtgången….
Från en dag till en annan beslutades det att vi själva skulle skriva våra egna journalanteckningar och dessutom via dator- oj vilken effektivisering!
Men det fanns säkert en del bakåtsträvare som tyckte att detta var svårt/ dåligt men man hade inget val; det var bara att göra det.
På tal om mitt jobb var det då jag började jobba tillåtet att röka i både lunchrummet och på de egna tjänsterummen liksom det röktes på restauranger fast folk satt och åt!
Minns ni förresten hur man anmälde sig till tävlingar ”förr”?
Man gjorde ju detta på en särskild blankett som postades och så fick man hem ett litet tävlingsprogram en tid innan tävlingen. Ofta betalade man en anmälnings och en startavgift, den förstnämnda när man anmälde sig och den andra när man startade. Och så fick man hämta sin nummerlapp i sekretariatet, det fanns inga fasta starttider och resultaten kunde ta veckor innan de publicerades offentligt. TDB och Equipe har onekligen måååånga fördelar 🙂 !
Vad minns ni särskilt från stenåldern som var bättre eller sämre?
Idag red vi en helt ny runda (i en hel timme) och Frenchie skrittade på som den mest rutinerade uteridningshästen ha ha och med Molly vid sin sida ❤️!
Har ni förresten hört talas om oljerättika (bilden nedan):
Det hade inte jag förrän godset vi hyr av odlade detta på några fält jag tidigare somrar ridit dressyr på.
En vackert blommande gröda kan jag konstatera, eller vad tycker ni?
Vädret är fortsatt hett minst sagt men vi uppbådade ork till att åka iväg för lunch, storhandla och sedan har jag varit och hämtat spån till Frenchie.
Frenchie har visat sig vara lika renlig som min jätteponny; alla bajshögar ligger fint utmed (inte på ha ha ha) en vägg och så är det lite kiss i mitten av boxen.
Jag är glad så länge jag har gratis strö för när jag kollade priset på värme/ ströpellets sist kunde jag konstatera att det har gått upp rejält sedan jag gav runt 45 kronor för en säck.
Jag är inte den mest förändringsbenägna personen men ofta när jag väl kommer till skott och ändrar något (som andra redan gjort för länge sedan) så tänker jag ”varför gjorde jag inte detta tidigare”?
Senaste exemplet är PIVO– detta lilla hjälpmedel med vilket man, tillsammans med sin mobil, kan filma sina ritter (eller annat i både rörelse och stillastående).
Många ryttare har sedan över 1 år tillbaka sjungit PIVON:s lov, bland annat en god vän till mig men även andra jag känner.
Men jag, den otekniska har tänkt att ”det där kommer jag inte att reda ut” trots att en bekant tex menade att ”det är bara att trycka på en knapp”.
Nja…riktigt så enkelt var det absolut inte för mig men efter diverse funderande, installerande osv så filmar jag nu när jag rider.
Och ”så klart” ångrar jag att jag inte investerade i detta hjälpmedel tidigare!
Det är inte roligt att se sig själv skumpa omkring i sadeln kan jag säga men nu har jag i alla fall svart på vitt hur eländigt det ser ut (läs: kräver ”åtgärder”) i stället för att leva kvar i illusionen av att jag tex ”sitter helt ok”.
Jag har hittat så många förbättringsområden och faktiskt åtgärdat en del i alla fall lite så det går åt rätt håll.
Och även om det ”bara” rent estetiskt kan se….ursäkta…för djävlig ut med en kass sits tex så påverkar det ju ibland/ ofta även hästen negativt.
För er som undrar så köpte jag min PIVO via Bauhaus hemsida för ca 1400:-, jag googlade helt enkelt på vem som sålde dom billigast just då.
Om ni planerar att köpa en PIVO ska ni köpa ”silver” och ej ”röd” då silver är lämpligare att filma ”fart” (som tex ridning) med.
På bilden ser ni PIVOn fastskruvad i ett universal-stativ (kostar några hundra kronor) så ni behöver inte köpa annat än just själva PIVON (ryms i en näve).
Jag valde verkligen rätt dag att rida min första Pay and ride med Frenchie….not!
Men jag hade anmält oss sedan länge och ville av flera olika anledningar rida just hos Lunds civila ryttareförening (där jag var och ”provred” i ett av deras ridhus för någon vecka sedan) så det var bara att bita ihop.
Och ärligt talat så var det inte ”så farligt” för att vara runt 28 grader och gassande sol och jag tyckte framför allt inte att Frenchie verkade särskilt brydd eller påverkad.
Själv hade jag hjälp av min vän Ida som kom för att heja på oss och bara att ha någon som kan bistå med lite vatten hjälpte.
Målet med dagens ritt var framför allt att pejla hur Frenchie beter sig i en tävlingssituation och skulle han alltid uppföra sig som idag kan jag inte önska något mer vad gäller detta.
Jag har misstänkt att han kan bli lite/ mycket tittig vilket ibland t.o.m. resulterar i ren istadighet men av detta märktes inget idag i alla fall.
Programmet (MSV B:1) flöt på med endast smärre missar men givetvis finns det mycket att förbättra vad gäller själva kvalitén på de olika momenten men konstigt vore det väl annars?
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer