Sitter och läser en (låst) artikel i Expressen med rubriken ”15 faktorer som gör en kvinna oattraktiv”.

Och vad säger ni om detta citat:

”Jag har också problem med vuxna kvinnor som är så kallade ’hästtjejer’. Ägnar man så mycket tid åt en häst och ett stall är det något som inte riktigt står rätt till. Det är möjligt att jag är fördomsfull, men så känner jag.”

Och fast jag själv räknar mig till ovanstående kategori så måste jag säga att jag förstår uttalandet.

Efter +30 år med egen häst skulle jag, om jag själv var helt ointresserad av dessa djur INTE vilja vara tillsammans med någon som har häst(ar).

Jag anser att det tar för mycket tid, kostar för mycket och kan kräva för mycket känslor som kan vara svåra för en utomstående att förstå och stå ut med.

Jag tror att väldigt få med egen häst och inte bara jag själv kan hålla hästeriet på en lite lagom nivå utan det kräver ofta mycket mer än så, som sagt i både tid, pengar och känslor.

Och som utomstående partner tror jag att man gärna hade avstått från ovan, dvs att den som man är tillsammans med behöver lägga x timmar per dag på sin häst, använda rätt mycket egna eller gemensamma pengar på djuret och ägna mycket tankemöda och ibland ledsnad på djuret när det uppstår problem.

Jag har turen att ha en mycket förestående man men dels var jag mycket tydligt med mitt hästeri från dag 1 så väldigt lite har kommit som en överraskning för honom och dels har vi helt skild ekonomi och tjänar hyfsat så att vi inte behöver försaka något pga mina hästar.

Jag har också valt att jobba natt för att kunna ägna mig åt mitt intresse på dagtid när min man ändå är på jobbet så jag är i princip alltid ”hästfri” när han kommer hem.

Slutligen är vi så pass gamla att vi inte kan skaffa barn ens om vi hade velat det och det vill absolut ingen av oss ändå (min man har 2 vuxna barn) för även där kan det bli stora bekymmer om en i ett förhållande har häst som tar tid och pengar från övriga familjen som inte alls delar intresset.

Sitter och läser ett inlägg på Facebook där trådskaparen beskriver hur hennes häst lyckades ta sönder skötardörren på en lastbil hon hyrt. Lagning kommer att kosta 20.000 och täcks ej av uthyrarens försäkring (inget ovanligt att ”interiören” inte ersätts på släp/ lastbilar).

Väldigt tråkigt för den som hyrt lastbilen så klart och jag tror att det är långt vanligare än man tror att man inte kollar upp EXAKTA villkor när man hyr ett släp/ lastbil eller mycket annat för den delen.

Dels kanske man felaktigt förutsätter att det finns någon form av försäkring som täcker ”allt” och dels tror jag att många helt enkelt hoppas på det bästa och tänker att ”det händer inte mig” och ”min häst är så snäll”.

När jag var yngre och behövde pengar hyrde jag själv ut mitt släp till bekanta och stallkamrater.

Jag sa alltid ”är det något som går sönder får du ersätta det”. 

Och tro mig…det gick sönder småsaker flera ggr.

Idag skulle jag aldrig i livet hyra ut mitt släp. Det är inte värt det på långa vägar.

Att stå och tjafsa med någon som hyrt släpet om vems felet är, hur det ska ersättas osv och så står man själv där med ett obrukbart fordon under tiden.

Hi hi…jag har ju alldeles glömt bort att visa er min nya….hobby är väl att ta i…men något jag har roat mig med några gånger nu: gurkinläggning!

Medan jag absolut inte tycker om rå gurka äter jag den gärna inlagd på leverpastejsmörgåsar och nu har jag alltså mina helt egengjorda.

Och det ÄR absolut något visst med ”egenproduktion” ; det tycker jag i alla fall.

Jorden gurkorna är odlade i består mestadels av komposterade löv från vår trädgård och hästarnas bajs…bara det ha ha ha!

Ovan ser ni lådan ur vars innanmäte jag har grävt upp detta:

Och sedan har jag bara blandat i gödsel och ytterst lite ”köpejord” som topping.