Rackemarie- du ville ha en färsk bild på Kreon! Tyvärr blev det inte bättre än så här, inte helt lätt att hålla tömmar och kamera, ha solen i ögonen osv men jag lovar att försöka ta något bättre kort vid tillfälle.

Är det inte samma sak varje år tycker ni?

Medan hösten och kylan liksom kan smyga sig på dag för dag, vecka för vecka så är det precis tvärtom på våren- först är det ”as-kallt” hur länge som helst och sedan plötsligt en dag så är det hur varmt som helst?!?!?

Idag var det nästan så att solen gassade och Kreon var genomsvettig efter 35 minuters tömkörning i paddocken.

Varje gång jag tömkör tänker jag samma sak: ”varför gör jag inte detta oftare”- det är en NJUTNING att titta på Kreon som flashar runt så lätt och rörligt.

Svaret är nog att jag är så förtjust i att rida på honom att jag inte vill ”slösa” dagar på tömkörning men det är verkligen inte fel att låta honom springa runt lite på detta vis.

Jag bryr mig inte så mycket om formen som gärna blir lite lägre utan njuter bara av rörligheten som kommer fram- formen reglerar jag lätt när jag sitter på men den rörlighet Kreon får när inte hans klumpedunsryttare sitter på är svår att få med sadel på ryggen så jag är väldigt tacksam att den kommer fram så lätt på töm.

Galet snygg var hästen i alla fall och gick mycket bra förutom när han gjorde några galoppruscher i vänster galopp som jag helst hade sluppit.

Men att samla galoppen i höger varv gick så lätt och bra och till vänster nöjde jag mig med att jag fick den lugn efter ruscherna- åter igen är detta sådant jag reglerar lätt uppsuttet.

Efter tömkörningen svampade jag faktiskt av hästen i varmvatten- en hel del lösa hår följde med badvattnet och det var nog skönt för Kreon att få svetten avtvättad.

Eftersom det inte blev någon studshoppning igår tog jag igen detta idag- jag vill gärna ha denna variation till all dressyrridning och tror dessutom på träningsformen som sådan.

Kreon hoppar numera mycket rutinerat och slösar inte energi på att försöka springa förbi hinderna och vi river av de ca 100 sprången inom en halvtimme inklusive lite longering som uppvärmning i början.

På eftermiddagen blev det 10-15 minuters kravlös longering i vår utepaddock och sedan fick det vara nog med hästmotion för idag.

Vädret har varit soligt och jag noterade att flera hästar hade passat på att rulla sig i den nu upptöade leran- så även Kreon.

Både när jag longerade honom och därefter cyklade en halvtimme med Soya skedde detta UTAN JACKA….vad säger ni om det?!?!?!

Nu är min täckväst förvisso rejält fodrad men ändå….våren är definitivt i antågande!

Gissa om jag var lättad när jag i morse kunde konstatera att Kreons tidigare svullna framben nu var till 90 % osvullet och dessutom oömt.

Ska jag vara ärlig så var det ömmandet som gjort mig mer orolig än svullnaden i sig- det skulle kunna indikera någon form av senskada, gaffelbands-dito eller något långt allvarligare än ”bara” en smäll på benet.

Men nu verkar benet alltså så gott som återställt även om jag valde att vänta med studshoppningen och i stället köra ett lättare dressyrpass.

Vanligtvis rider jag ju på morgonen eller efter hagintag men idag var jag så ridsugen att någon form av hybris drabbade mig trots att det finns skäl till varför jag inte rider i ridhuset när de andra hästarna går i hagen.

Skälet är ju att jag sitter på min knäpp-hingst som får ångest av att inte kunna kontrollera vad som händer i hagarna när han själv är i ridhuset utan insyn.

Och min kaxighet höll på att sluta illa- jag hann knappt landa med baken i sadeln förrän Kreon började pipa och kasta sig runt i halvpiruetter i ridhuset.

Jag kände mig allt annat än trygg och ”räddades” av en kvinna som följt med några ridande ekipage som sällskap och som självmant frågade om hon skulle LEDA mig en stund.

Detta tackade jag faktiskt ja till- alternativet var att hoppa av och hämta tömkörningsgrejerna i stället för hästen kändes just då helt okontaktbar.

Men jag vet ju att han lugnar sig så fort någon går bredvid och så skedde nu också.

Efter några varv bad jag kvinnan att släppa loss oss och tänkte att jag kunde prova att trava och galoppera lite och i annat fall som sagt avbryta.

Och jag klarade faktiskt av att rida ett helt pass på en i början mycket spänd häst som dessutom började vrålgnägga som svar till en ny häst som gnäggade i hagen.

Jag red mest runt utan att göra några direkta rörelser- dels var det detta jag hade tänkt fokusera på idag och dels är det inte alls läge att försöka sig på något mer avancerat när Kreon är på detta humör.

Man brukar ju får rådet av försöka AVLEDA en spänd/ het häst genom att hela tiden variera sig och rida diverse krumelurer men det fungerar inte alls på Kreon, han blir bara ännu värre.

Det är som att han säger/ tänker ”ok, jag gör som du vill om du bara håller det enkelt- jag måste kunna ha en del av min hjärna på annat håll och om du pressar mig blir det värst för dig själv”.

Det är ungefär som när han inte är ”redo” i början av passen ibland- skulle man DÅ kräva vissa saker (säg en sluta) så kan man mycket väl få en häst som galopperar i stället eller slår mot skänkeln och stannar- kräver man samma sak när ”redo-tillståndet” infallit vilket tar max 20 minuter (ibland inga minuter alls och allt däremellan) är det inga problem.

Ja, hur som helst var det inget behagligt ridpass idag men ändå skönt att jag klarade av det- Kreon får ju inte lära sig att det går att komma undan oavsett om han gör det av missriktad hingstighet eller vad det nu skulle råka bero på.

Annars har jag varit lite flitig med både persedelvård och boxvård idag- har man en häst som slänger runt sitt uppblötta lucern på både väggar och golv får man hålla efter det intorkade med jämna mellanrum.

Soya hittade ett kaninlik idag som hon hade mycket svårt att skiljas från- jag fick till slut koppla henne och dra henne därifrån samtidigt som hon höll någon stor och obestämbar likdel i munnen och tuggade så hon höll på att storkna- allt för att jag inte skulle hinna dra den ur hennes gap.

När vi hade kommit en lång bit från liket släppte korkade Birgitta henne lös igen och vad tror ni hunden gjorde då? Rusade tillbaka för ännu ett skrovmål så klart.

Det är inte ofta jag blir arg på den där snabbspringaren men då kunde jag faktiskt hålla mig för skratt när jag fick pulsa över det höga, torra gräset IGEN- jag som just då bara ville hem.

Dessa djur, dessa djur…så mycket jobb, så mycket ORO men åh vad jag älskar dom båda!

Idag var det egentligen meningen att jag och Kreon skulle delta i ett ”event” ( i skritt) som det verkar ha gått troll i för vår del.

Förra gången jag skulle ha varit med blev Kreon halt och fick bara gå i hage och denna gången blev han ju tjock i benet igår och när jag bestämde mig för att åka ändå så blev eventet inställt.

Jag vill inte skriva mer än så innan jag vet de exakta omständigheterna kring varför det hela blev inställt men tråkigt var det hur som helst.

”Inget ont som inte har något gott med sig” heter det ju dock och det goda idag var att Anna och Hera fick sällskap på sin över en timme långa skrittrunda av oss.

Kreons ben var mindre svullet och ömt idag och han skötte sig som en SUPER-STJÄRNA under hela ritten. Den som hade sett hans cirkuskonster igår hade inte trott att det var samma häst (eller hade trott att han hade på pågående hjärnblödning igår och var i koma idag).

Men med trygga Hera framför näsan så rådde inga tveksamheter och inte ens när HON hoppade till för något brydde han sig.

Ja, Anna..jag vet att du läser bloggen så feel free att intyga att du idag såg Kreon at his best :).

Idag skulle jag egentligen ha åkt till X men Kreon var tjock på utsidan av ett framben och dessutom ganska öm så jag tog det säkra före det osäkra och skrittade ut i stället trots att han inte visade någon hälta.

Förhoppningsvis har han bara slagit i benet och är så pjoskig som hans fd ägare påstod att han var- mina tidigare hästar har ju haft en smärttröskel utan dess like så jag är mer van vid sådant.

Jag får se hur benet ser ut imorgon men bara av skritt-turen hade svullnaden gått ner nästan helt.

Trots att jag var ute så sent som i förrgår märktes inget av ”vanans makt” hos Kreon utan han var om möjligt ännu stoppigare idag.

Nu slog det mig dock med full kraft att det inte är så mycket att han behöver ”bli redo” när man rider ut utan att det nog MYCKET (eller helt?) beror på att han inte VILL LÄMNA FLOCKEN det handlar om.

Det är därför han går som ett urverk på hemvägen- då går han ju TILL flocken.

Lite hjälper mig denna vetskap i alla fall mentalt- jag blir inte lika arg för saker som jag förstår och ändå kan ha en viss förståelse för.

Att han inte är tjurig har jag listat ut för länge sedan- jag tror inte en tjurig häst kan bajsa mängder av diarréhögar av ren TROTS/ olydnad och att han skulle vara rädd för SPECIFIKA saker har jag också haft svårt att tro då han har gått samma runda minst 50 gånger och aldrig tittar/ stannar på hemvägen.

Jag undrar om Kreon inte var väldigt nöjd med att jag inte sköt honom i början av uteritten igår (och han ska vara myyyyycket glad att jag inte red med ett vapen 🙂 ) för idag verkade han vilja kompensera mig till fullo.

Han jobbade på jättebra i ridhuset, bjöd så där extra-bra framåt som han har börjat göra och hans trav kändes bättre än någonsin.

Eftersom det fanns fullt med hinder i ridhuset och jag dessutom hade sällskap av flera andra ekipage gjorde jag inga direkta rörelser utan red mest runt på 20-metersvolter och runt fyrkantsspåret och tränade på tempoväxlingar och övergångar.

En lite rolig grej hände också: eftersom Kreon kändes så fin tänkte jag att jag skulle göra ett byte åt det lätta hållet, de åt det svåra hållet blir sällan på hjälpen och kan också föregås av lite hopp.

Efter att jag hade gjort bytet som kändes SUPER så insåg jag; oj- det var ju åt det svåra hållet! Hmmm…hur ska man tolka detta månne :)?

En klassisk mobilbild (på tal om föregående inlägg 🙂  )

Oj vilket härligt väder vi har haft idag- strålande solsken minsann!

Jag passade på att använda Kreons vilodag till att skritta ut i en timme- på sedvanligt manér ska väl tilläggas (läs: en ”o-redo” häst som först tar 20 minuter på sig att gå en sträcka som tar en normal häst 10 och därefter skrittar som en klocka resten av turen).

Ja, är det någon gång mitt tålamod prövas till sin bristningsgräns så är det vid dessa ”jag vill stå stilla eller möjligen backa något steg”-sessioner men något straff ska man väl ha för att man tycker att man rider på ”Sverige-Totilas” de andra gångerna , ha ha!

Skämt å sido- jag har sagt det förr och säger det igen- så länge det inte är värre än att knäppgöken vägrar att gå eller backar lite lätt så kommer jag att orka övertyga honom om att man kan gå även utomhus (och vi har gjort en hel del framsteg som jag lätt glömmer…).

Hade det handlat om bockningar, försök att skena eller andra otrevligheter hade jag gett upp men detta jag tampas med nu är ”bara” (och tro mig…detta BARA hade kunnat få mig att skjuta hästen på plats ibland….) tröttsamt….

Men kräket är lätt att förlåta när han väl är redo och efter varje sådan här ritt blir jag kanske konstigt nog (?) bara mer sugen på att träna på uteritter än att jag tänker ”nu orkar jag inte hålla på med detta på en evighet”.  Giganternas kamp????

Oj vilket härligt flow jag och Kreon är inne i just nu!

Den sistnämnde levererade ännu ett pass där jag bara ville rida, rida, rida och aldrig hoppa av!

När vi började kändes Kreon lite spänd och laddad men jag beslutade mig för att inte låta detta begränsa det jag ville öva på, dvs de sedvanliga tempoväxlingarna i trav, galoppfattningar ur skritt och trav, förvänd galopp, samlad galopp och bakdelsvändningarna.

Jag började med den samlade galoppen och tänkte hela tiden ”mjuka ben, mjuka ben” för Kreon galopperade från början lite styvbent men min egen position (avslappnad) och lugnande röst fick snabbt Kreon att mjukna i kroppen och galoppera som jag ville.

Idag kom han också snabbt in i sin ”andra andning” där hans bjudning blev ännu bättre och liksom mer elektrisk och jag vågade använda denna till att verkligen RIDA i traven och galoppen.

I stället för att bli lite försiktig och tjuvhållande när jag kände detta krutpaket under mig så drev jag honom framåt i traven, tog tillbaka, fattade galopp, red på en stor volt och kollade rakriktningen genom att tänka lite förvänd sluta, bröt av till trav och gjorde några fina tempoväxlingar, fattade ny galopp, gjorde några byten åt det lätta hållet och så höll jag på en bra stund. Urhärligt!

Som tur var (för Kreon ha ha) kom en stallkamrat och ville tömköra när jag ändå FUNDERADE på att sluta så jag bestämde mig för att en timmes ridning fick vara mer lagom än två :)!