Idag har jag verkligen haft fullt upp på hästfronten- ägnade bland annat någon timme under förmiddagen åt ett helt oväntat projekt som jag tänkte berätta om i ett separat inlägg imorgon.

När det var dags att rida var jag helt stelfrusen efter mycket tid ute i minusgrader och dagens ritt måste jag säga inte var speciellt behaglig.

Minusgrader och blåst på det = blä!

Dock måste jag få dela ut en förhoppningsvis inte temporär guldstjärna till min häst som även under denna uteritt skötte sig utmärkt.

Han är mycket mer avslappnad nu för tiden och de där många lösa bajsspåren efter vilka man lätt hade kunnat följa vår rutt är ett minne blott.

Så de som hävdar att Kreon är/ har varit enbart ”dum” och inte alls rädd vid uteritter får gärna försöka övertyga mig om hur en dum häst kan producera denna mängd av löst bajs som brukade kanta vår väg :).

Stenhårt i marken var det så vi kunde bara trava korta sträckor i mycket samlad trav och för övrigt skrittade vi.

Jag har fortfarande både hängslen och livrem förresten- gramanen och martingalen kommer jag nog inte att släppa på länge då framför allt den förstnämnda känns som en otrolig säkerhet OM det skulle bli hopp och skutt på uteridningarna.

Jag är så tacksam över våra ständiga följeslagare Maria och Hera- utan dom hade allting blivit så mycket krångligare.

Även idag blev det en massa repriser av den form av dressyträning jag bedrivit ett tag nu- jag kanske ska börja tänka på ordstävet ”omväxling förnöjer” nu när jag tänker efter?

Ja, ja, det får anstå till nästa träning….

Idag blev det alltså åter en mängd skänkelvikningar, slutor (kanske de bästa vi gjort utmed långsidorna), förvända slutor i både trav och galopp och samlad galopp på volten.

Efter att ha ridit på kandaret några gånger tog jag idag på tränset och faktiskt kändes det lite….hur ska jag säga….osmidigare kanske?

Jag undrar om jag inte sitter med lite för långa tyglar på kandaret (det gör du ABSOLUT skulle Christina svara om hon läste detta….) vilket Kreon säkert tycker är skönt för när jag nu tyckte att vi skulle rida med normal tygellängd märkte jag att han helst hade velat ha längre tygel och kändes lite spjärnig när han inte fick det.

Jag påstår ju ibland att ridning med för långa tyglar är ett av de vanligaste ryttarfelen och är själv ett utmärkt exempel på detta, tyvärr för det är ju inte bara ”fel” utan ser också fult och slarvigt ut. FYYYY Birgitta!

Idag kom jag senare än vanligt till stallet- var ”tvungen” att åka och köpa den sista säcken potatisprotein som en foderhandlare jag hittat på nätet hade och de öppnade inte förrän 16.00 då jag vanligtvis redan brukar vara i stallet.

Jag trodde att jag kanske inte skulle hinna promenera utomhus med Kreon så som jag brukar göra på hans vilodagar men var väldigt glad att jag hann göra det innan det blev mörkt.

En bloggläsare har en häst som haft kolik 2 gånger på bara någon månad och när hon berättade om det senaste anfallet via mail idag blev jag lite extra nojjig för Kreon som ju bara stått och glott i sin hage idag- precis som han gör alla andra dagar.

Så det kändes skönt att röra lite på honom genom att gå ut och gå och han skötte sig faktiskt också bra vilket han ju inte alltid gör när vi är ute på våra vandringar.

Ni som följt bloggen länge vet att jag i perioder rider tidigt på morgnarna flera gånger i veckan- då är det lugnt och stilla och passar därför Kreon bäst.

Eftersom jag en längre tid ansett att han behöver träna på att ”vara med andra” har jag skippat morgonritterna mer eller mindre helt men nu ska jag faktiskt återgå till dom igen om än kanske inte lika frekvent som tidigare.

Även om Kreon fortfarande behöver gå med andra hästar så känner jag att jag även behöver våra ensamma stunder då jag verkligen kan komma till ordentligt arbete.

Kanske är det mest psykologiskt hos mig själv att jag inte kräver lika mycket när det finns många hästar i ridhuset men det ÄR också så att Kreon KAN bli spänd då samt att det givetvis också av rena ”utrymmes-skäl” är lättare att rida som man vill när man är helt ensam och inte behöver samsas med dels kanske 4-5 ryttare och kanske även uppställda hinder.

Idag fortsatte jag helt enkelt på förra veckans arbete med skänkelvikningar och skolor på diagonalen samt förvända slutor utmed långsidorna.

Måste tjata lite om dessa förvända slutor som verkligen får tag i inner bak på ett bra sätt- prova gärna!

Jag tränade även på att, liksom förra veckan, fatta galopp med tagen bakdel (igen för att få tag på inner bak) och där gäller det att tänka i 2 steg kring övningen.

Flytta ut inner bak med lite bakåtdragen innerskänkel och sedan ta fram skänkeln och fatta galopp- innan bakdelen har hunnit lämna sin plats.

Är man inte noga med skänklarnas placering fattar i alla fall Kreon förvänd galopp och även om det är ”mer avancerat” på volten så är det ju inte det övningen går ut på.

Även lite samlad galopp stod på repertoaren, här blev det några avbrott till trav när jag inte var tillräckligt påpasslig med understödjande skänklar och små pisksnärtar på baken.

Sammantaget ett fint pass där jag verkligen njöt av Kreons arbetsvilja.

När han är ensam och jag dessutom får tänka igenom i lugn och ro hur jag ska göra olika saker gör han det mesta så lätt och fint och utan den där spänningen som kan yttra sig i sura sparkar i sargen, häftiga galoppfattningar som skjuten ur en kanon, tvärtsopp i traven och andra cirkuskonster som ibland uppträder.

Helt klart värt att stiga upp 04.30 för om ni frågar mig :)!

Även denna söndagen blev det ”dubbla pass” för Kreon och jag börjar undra om jag inte är något på spåren där :).

Hoppningen i morse gick ju lätt och ledigt och jag kan glädjande meddela att samma sak gällde när vi gjorde Anna och Hera sällskap på en över 1 timme lång skritt-runda på eftermiddagen.

Jag tror att ”avrastningen” på morgonen lugnar Kreon så pass att han kan skritta mer avslappnat och troligen är han en sådan häst som skulle må bra av att ”mala runt” lite i en skrittmaskin (på tal om ett annat inlägg idag).

Under hela turen var det vindstilla och solen lös barmhärtigt över oss vilket vi var mycket tacksamma över i kylan (minus 5 då, minus 11 på morgonen).

Väldigt trevligt var det hur som helst och Kreon fick mycket beröm när vi kom hem.

Även Soya fick komma ut på långtur idag- maken och jag gick med henne i Skrylle och hon tyckte nog att det var en trevlig omväxling med alla nya dofter som hon fick insupa medan hon sprang lös och ledig.

Insåg när jag vaknade i morse att jag nog ändå inte är 26 utan faktiskt 46….hade fortfarande ont i ryggen efter att ha slitit i mitt släp när jag skulle dra fram det ur snön igår och dessutom hade cykelturen med Soya i snö renderat en lätt träningsvärk i framför allt låren.

Fast….jag tröstar mig med att det säkert finns ungdomar som också hade haft ont i kroppen av ovanstående övningar, eller?

Dagens ridning bestod av en uteritt med Maria och Hera i nästan en timme- vi skrittade mest men kunde också trava på icke-isiga ställen där Kreon gjorde fina skänkelvikningar fram och tillbaka utmed vägen och lika bra slutor. Vi travade sakta och inte så länge- just nu tillåter underlaget inte några häftigare utsvävningar.

Det var minus 5 grader och lite bitande kallt men om jag ska vara lite poetisk får jag säga att Kreons lugn och avslappning gjorde mig varm av lycka :).

Gårdagens cykelsmärta till trots körde jag ändå en repris idag- när det är kallt och blåsigt gäller det att ha fart på Soya för att hon ska trivas och då passar det bättre att cykla än att gå.

Nu ska jag fortsätta att läsa Carin Gerhardsens ”Gideons ring” (deckare) och högst sannolikt göra slut på gårdagens dulce di leche (en typ av kolaås som man gör på sötad kondenserad mjölk- vansinnigt god).

Maken är på väg hem med hamburgare från Max-är det helg så är det :)!