Torsdag = semester och jag älskar det!

Sovmorgon till 6.30 och avfärd till stallet 45 minuter senare.

Idag väntade något vi inte ägnat oss på ett bra tag- löshoppning!

Eftersom vi var flera hästägare som skulle hoppa våra hästar hjälptes vi åt att bygga upp banan och då tog det ju bara några minuter. Det är den största anledningen till att jag inte löshoppar Kreon oftare; att jag inte alltid har varken tid eller ork att bygga själv.

Men, nu när Kreon är igång igen så ska jag skärpa mig.

Jag tror ju på variation och med en så ”eldig” häst som min är det säkert bra att han får springa lös lite och få utlopp för sin energi på annat sätt än genom samlad galopp med sin mesryttare på ryggen :).

Hoppningen gick riktigt bra tycker jag, Kreon hoppade lätt och okomplicerat och jag var mycket nöjd.

Vi hade satt upp ett enkelhinder med vattenmatta under på den ena långsidan och 2 ”studsar” med en oxer ett galoppsprång efter på den andra och Kreon seglade över allt utan tvekan.

I övrigt har dagen ägnats åt promenader med Soya, matlagning (gjorde chili-con-carne till ungefär 60 personer) och så körde jag äntligen iväg med min cykel som har fått punktering till cykelaffären för lagning.

En bra mix mellan nytta och nöje med andra ord- perfekt utnyttjad semesterdag tycker jag.

Idag upplevde jag samma sak som jag ofta gör efter en träning- att en del övningar går ÄNNU bättre dagen därpå och det kan ju undra vad det beror på?

Jag tror faktiskt inte att det har med ren inbillning att göra (typ att man känner sig så mycket bättre när man inte har en tränare på plats som kan spräcka hål på ens rosa illusions-bubbla)- kanske är det helt enkelt så att man behöver smälta övningen så att säga?

Eller så slappnar man av när man inte behöver ”prestera” inför tränarens ögon?

Ja, inte vet jag och egentligen spelar det ingen roll-huvudsaken är att man vet hur man själv och hästen funkar.

Idag tyckte jag att öppnorna var ännu bättre än igår i alla fall, punkt slut :).

Kreon känns över lag starkare, liksom tyngre i kroppen på ett bra sätt och jag hoppas att min teori om honom ska stämma; att när han orkar mer kommer det att bli hur bra som helst.

Fortfarande brister det i styrka vilket märks på olika vis; oförmåga att bibehålla takt, form, tempo hur länge som helst men när det glimmar till njuter jag verkligen.

Min älskade Gullis- han behöver varken tänka på takt, form eller tempo :).

Då jag longerade Kreon förra måndagen ägnade han en stund åt en lek som jag inte precis uppskattade: ”undrar om jag kan slita longeringslinan ur dina händer om jag hoppar, studsar och rusar runt i vettlös galopp tillräckligt mycket”-leken.

Eftersom omväxling förnöjer var det tydligen dags för en ny lek idag och denna gillade jag långt mer: ”vi leker att jag är en 20-årig pensionerad svårklasshäst i dressyr. Vill du se förvänd galopp på volt? Samlad galopp? Spänstig och schwungfull trav? En 9-mässig halt? Ok…here goes!”

När Kreon hade roat mig med sin förvandling i kanske 10 minuter fick det vara nog, vi gick glada tillbaka till stallet från utebanan.

Jag hade inte tänkt motionera honom mycket mer än så oavsett men vill gärna se att han rör sig lite eftersom jag inte vet vad han sysslar med i hagen nu när 95 % av den är täckt med djup lera. Jag misstänker att det då mest blir stående vid grinden= ingen motion precis.

Vaknade pigg vid halv sju efter att ha sträckläst en bok till halv två (!) i natt (mer om denna i ett inlägg framöver) och åkte till stallet för sedvanligt helgpyssel.

Hemma har jag sedan mest slappat, plockat lite äpplen hos grannen och skrivit några blogginlägg och sedan var det dags för ett nytt stallbesök, dels för att mocka till en stallkamrat med framför allt för att rida.

Ibland kan jag nästan säga på förhand hur Kreon kommer att vara att rida bara av att studera honom på stallgången och idag verkade det mycket lovande; en lugn fåle stod i uppbindningarna.

Och mycket riktigt, ridhuspasset (på kandar) kändes jätteharmoniskt, både när en tjej tömkörde och en annan red samtidigt som vi dressyrade men också när båda gav sig av och vi blev ensamma.

Jag tränade på galoppfattningar, på rakriktningen i galopp (ska bli spännande att höra om Christina ser någon skillnad på tisdag), lite skolor och tempoväxlingar i trav och så travade jag över några bommar som låg på marken.

Efter 45 härliga minuter tog jag tjuren vid hornen och bestämde mig för att skritta ut på egen hand- vis av erfarenhet vet jag ju att detta kan gå ”either way”, både lugnt och odramatiskt och med en jäkla massa ojande från Kreons sida.

Idag var första gången jag gav mig ut ensam efter vilan så det var ju minst sagt ett tag sedan och Kreon skrittade emellanåt väldigt tveksamt men dock utan att göra något annat än just tveka. Och så länge han bara går låååångsamt eller vill stanna och fundera lite så är det helt ok, det är stegringar, sidohopp, bakutsparkar och dylikt som jag inte accepterar.

Efter 20 minuter ute hade vi avverkat vår runda och jag kunde nöjd hoppa av och klappa om det lilla djuret.

Dagen idag har än så länge (klockan är 15.30) i mångt varit en repris av torsdagen och inte mig emot.

Jag började morgonen med stallpyssel i lugn och ro och det är något jag verkligen tycker om- att mocka, kasta ner halm, sopa, göra i ordning foder samt lägga in mat till alla hästarna låååångsamt och utan en tanke på att jobbet väntar- så som det ju är på vardagarna.

Soya fick en promenad i soligt väder och detta höll även i sig när det var dags för mig och Muppis att skritta ut med Emma och Astaire.

Vi var ute i över en timme och jag är så glad att jag har lyckats få till två uteridningar på en och samma vecka- det är lite meckigt eftersom jag varken vill rida ensam eller i mörker men denna veckan gick det alltså.

Nu väntar snart middag (som jag har lagat…kors i taket…) , massor av gott godis och en hyrfilm; en perfekt avslutning på en bra lördag!

Usch så tråkigt det är med detta november-mörker! När jag hade ridit klart kunde man tro att det var läggdags men klockan var faktiskt bara fem på eftermiddagen.

Kreon fick alltså ett dressyrpass i ridhuset och jag konstaterade samma sak som i förrgår; det blir lite väl tungt i handen emellanåt och om jag kräver ”tävlingsform” för länge- Kreon orkar inte riktigt detta ännu vilket jag nog måste tänka mer på och även rida i en längre och lägre form under passet.

Men överlag känns det bra och jag ville knappt sluta att trava när det var dags att avrunda, i just den lägre formen känns det så otroligt bra.

Idag var det flera hästar i ridhuset igen och det är verkligen bra för Kreon att träna på social samvaro :).

Annars noterade jag, för att anknyta till rubriken att Kreon sedan sin vila ser mycket mer ut som en riktig dressyrhäst, den runda rumpan fick han redan för ett bra tag sedan men nu har han också fått en liiiten ”hingstnacke” 🙂 vilket klär honom mycket bättre än den lilla pinnen till hals han hade när jag köpte honom.

Ja, dagens semesterdag blev precis som jag ville!

Jag kunde ta en lång promenad med Soya i dagsljus :), jag hann skritta ut med Kreon i en timme och jag plockade några ton äpplen i min grannes trädgård. Mission completed med andra ord och som bonus hittade jag lite roliga (?) bilder på nätet som jag tänkte publicera på bloggen. Bra dag!

Hittade nya promenadvägar under dagens vandring med Soya i blåsten.

Tråkigt nog såg jag även flera sådana här skyltar medan jag gick- jättesynd för det hade verkligen varit bra om man även hade fått rida där. Vi är ju inte bortskämda med bra ridvägar kring stallet tycker jag så varje liten extra grässtump och/ eller stig hade varit välkommen.

Men men…får man inte rida där så får man inte….jag såg faktiskt färska hovspår men skulle själv aldrig våga trotsa just ridförbud- det vore väldigt tråkigt om man gjorde sig ovän med markägarna och jag får förutsätta att skyltarna finns där av en orsak.

Idag har Muppis stiftat bekantskap med en ny uteridningskamrat- boxgrannen Landmann.

Jag väljer ju bara mycket snälla hästar som ridsällskap och Landmann tillhör definitivt denna kategori.

Enda gången Kreon slog Landmann på fingrarna var när de skulle passera en jättevattenpöl- medan Landmann tvekade vadade Kreon oförskräckt i men annars var han (Kreon) nog mycket glad över att…..

…..kunna söka skydd bakom Landmann vid minsta tvekan.

Ja, nu när vårt eget äppelträd har släppt alla sina miljoner äpplen som dessutom nästan alla ligger i Kreons mage (och några i min frys i väntan på att förvandlas till äppelkakor) var det dags att vittja grannens träd.

Grannens äpplen är väldigt ”trä-aktiga” 🙂 med ett hårt skal men då lär de hålla länge också tänker jag och Kreon har ytterligare några veckors glufsande framför sig.