I morse bestämde jag mig för att även för egen del (och inte bara när NN rider) försöka höja ribban lite och inte sitta och ”mesrida”.
 
När Kreon går så fint som jag tycker att han oftast gör nöjer jag mig gärna med att rida lite FÖR kravlöst och avslutar passen efter kanske lite FÖR kort tid och det är ju inget fel att göra så ibland för att berömma hästen och sända ut positiva signaler men om man aldrig tänjer på gränserna så lär man inte heller komma vidare.
 
Detta är givetvis en inte alltid så lätt balansgång, i alla fall jag vill ju inte köra helt slut på hästen och inte heller riskera att trigga igång Kreons humör om jag pressar på för hårt/ för länge men som sagt så kan man ju inte heller alltid stanna kvar i vad Jan Brink kallar KOMFORTZONEN.
 
Idag blev det alltså ett längre (40 minuter) ridpass där jag också ställde lite mer krav i framför allt galoppen.
 
Kreon är än så länge inte så självbärig i vänster galopp som jag skulle önska även om skillnaden mellan galopperna nu är långt mindre än den var när jag köpte honom.
 
Då var högergaloppen så otroligt mycket bättre men nu har vänstergaloppen börjat komma ifatt och då kan jag också öka kraven genom att tex inte acceptera häng i handen som ett femte ben.
 
Allt det som jag beskriver är ju så klart NYANSER, det är inte så att Kreon vräker sig på och att man har 5 ton i händerna men som sagt; allt går att förfina och det är det jag jobbar med nu.
 
Lyhördhet, ökad (fysisk) styrka, korrekthet är det jag fokuserar på och framför allt styrkan är ju inget som kommer över en dag oavsett hur lyhörd hästen är och hur noggrant man rider- den måste byggas upp.  
 
När jag avslutade passet var jag hur som helst mycket nöjd- jobbet vi utfört kändes precis lagom, inte för mjäkigt men inte heller för ansträngande och Kreon gick jättefint utan att vilja ”diskutera” något alls, inte ens galoppfattningarna :)!

Idag tyckte jag att Kreon kunde behöva en ”helvila” och slippa allt vad ridning och tömkörning heter så det blev bara en 20-minuters promenad vid hand efter jobbet.

När vi var nästan hemma mötte vi en stoooor lastbil som stannade till strax innan vi möttes och jag tackade genom att vifta översvallande med händerna samtidigt som jag tänkte att det egentligen inte är klokt att man ska känna sådan tacksamhet över något som faktiskt borde vara SJÄLVKLART!

Men hade jag fått en krona för varje gång jag till häst mött en ”galen” människa bakom ratten hade jag varit mycket rik och hade varje förare som körde vårdslöst i närheten av mig och mina hästar blivit av med körkortet hade Skåne snabbt förvandlats till ett ”spök-län” i alla fall vad gäller trafiken.

Att inte vuxna människor kan förstå att ett 600-kilos djur kan bli rädd om de kör så att de nästan nuddar både häst och ryttare eller vrålar förbi långt över gällande hastighetsbegräsningar…ja…det övergår mitt förstånd.

Undrar om det var den ”extra timmen” man fick idag som så starkt bidrog till att jag tycker att jag har hunnit med väldigt mycket och inte bara trista ”måsten”?

Jag började dagen med ett dressyrpass i ridhuset och det kändes så bra att jag avslutade redan efter 20 minuter. Då hade Kreon gjort sååå fina galoppfattningar många gånger så jag ville visa min uppskattning och släppte ut honom i hagen i stället för att traggla vidare.

Tragglade gjorde vi däremot på eftermiddagen då jag ville skritta ut och Kreon….ska vi säga…inte lika gärna ville skritta ut.

Det trista med hans ”idéer” är att det i mångt är rent trots à la ”jag är inte rädd men jag KÄNNER INTE för att gå där du vill”, det som är skönt är att jag nu inte blir rädd utan kan hantera dumheterna och i värsta fall hoppa av och sedan lugnt sitta upp igen och fortsätta ritten.

Jag är inte bekymrad- dels har jag inte primärt köpt en ”uteridningshäst” och dels tror jag att detta kommer att gå över.

Och gör det inte det….tja…då vet jag som sagt hur jag kan komma förbi tramsandet även om det känns lite tröttsamt ibland.

Annars har jag haft stalljour idag, gjort en miljon saker hemma, tvättat, städat och till och med gjort lunchlådor för flera dagar samt ändå hunnit med att vila och läsa en hel del.

Om övergången till vintertid tycker jag INTE- att det blir ÄNNU mörkare på kvällarna ser jag inget positivt med men det är som det är så det är bara att gilla läget.

I morse ägnade jag mig åt något som jag ska försöka göra till en lördagsrutin- jag tvättade krubban, väggen den sitter på, gallret, vattenkoppen och fönsterkarmen i boxen.

Om jag gör detta en gång i veckan tar hela proceduren på sin höjd 10-15 minuter och boxen ser ”fin” ut hela veckan, låter jag det gå många veckor mellan rengörningarna ser framför allt väggen som krubban sitter i för bedrövlig ut med intorkad mat- blä!

Bortsett från boxtvätt och lite stallsysslor hos NN har jag idag även ägnat mig åt ett nyupptaget projekt: uteridning!

Jag har ju valt att tömköra den lilla spindeln i några veckor eftersom jag känner mig säkrare när jag kan gå på honom från marken när han inte vill gå här och där men idag provade jag alltså samma sak från sadeln.

Kort kan jag säga att det gick riktigt bra, framför allt på hemvägen (helt naturligt) men att Kreon inte på långa vägar kommer i närheten av Archies status som ”otroligt snäll häst att rida ut”.

Fast i valet mellan otroligt snäll häst att rida ut och de ”minus” Archie hade i ridhuset så vinner Kreon alla dagar i veckan och han ska nog också lära sig att tex får INTE finns på jorden för att äta hästar och att man därför bara kan ignorera dom.

Oj så dimmigt det var i morse!

Jag var rädd för att det inte skulle bli tillräckligt ljust på morgonen för att jag skulle hinna tömköra innan ett planerat hovslagarbesök men det ordnade sig lyckligtvis.

Soya däremot fick sin morgonpromenad i mörker och dimma och jag var livrädd att hon skulle irra bort sig. Det kanske hon också var för hon höll sig nära mig hela tiden och när vår vandring var slut hade det hunnit bli ljust och dags för Kreons runda.

Idag tömkörde jag bara rakt fram i skritt och trav, tyckte att Kreon kunde få en ”halv vilodag” men ville också passa på att vara utomhus eftersom jag var ledig och inte behövde hasta till jobbet.

Efter tömkörningen var det dags att träffa hovslagaren och vi kunde konstatera att 7 veckors intervall var ganska lagom, det ska inte gå längre tid mellan skoningarna i alla fall.

Det blev classic roller-skor fram och barfota bak även denna gången- det fungerar bra.

Eftersom jag alltså haft semester hela dagen har jag också passat på att cykla en längre runda med Soya- skönt att kunna ha henne lös och SE henne :).

Redan medan jag stod och pratade med NN efter gårdagens lektion tänkte jag ivrigt: ” det här ska jag fortsätta att träna på imorgon”.

Det jag ville träna var galoppfattningar för endast säte och väldigt ”diskret” skänkel och oj så fina fattningar vi fick till de flesta gångerna!

NN gav mig igår bl.a. rådet att inte fatta galopp lite ”hej svejs” som jag gör ibland, dvs när jag låter Kreon springa iväg i stället för att bli kvar i den form och det tempo han hade INNAN fattningen påbörjades.

För i det hänseendet är Kreon ingen unghäst, han KAN samla sig så som man ska för att få korrekta galoppfattningar och vill han dra iväg så ska jag hellre avbryta försöket än att göra en slarvig fattning.

Och när jag skärpte mig idag och verkligen fokuserade på hur jag sitter och vad jag gör i fattningarna blev de flesta som sagt jättefina.

Att det ska vara så svårt att begripa….ibland blir jag så trött på mig själv….

Efter gårdagens vilodag var det idag åter dags för ett ridhuspass, denna gången under ledning av NN.

Vi hade redan i förra veckan bestämt att hon skulle rida lite vilket inte hänt sedan jag köpte Kreon och det var både roligt och nyttigt att se någon annan i sadeln.

Både NN och jag tränade på framför allt slutor men det blev också lite galoppfattningsträning och jag fick några viktiga tips gällande sitsen, både i själva fattningarna men även i ridningen för övrigt.

Hemläxan blev att sitta på en pall/ stol hemma och både känna skillnaden mellan när jag sitter rätt och ”faller ihop” och att verkligen känna sittbenen och kunna variera deras respektive tryck.

Kreon är ju så känslig att han kommer att kunna läras att gå för väldigt lätta hjälper men då gäller det också att sitta rätt och ge rätt hjälper annars blir det helt naturligt FEL.

Åhhh vad nöjd jag är med Kreon idag!

Jag hade föresatt mig att FÖRSÖKA klippa honom utan Domosedan och se hur detta skulle utveckla sig och med facit i hand gick det näst intill perfekt.

Detta är ju bara andra gången han klipps och förra gången var han så drogad att han knappt kunde stå på benen men det fick också precis den effekt jag hade hoppats på; DÅ stod han som en staty och lärde sig uppenbarligen också till denna gången att det är så man ska uppföra sig.

Lite krafsningar med frambenen blev det visserligen och en stallkamrat höll upp ett framben när jag skulle klippa det ena bakbenet och en plätt under magen men hade hon inte varit i stallet så hade jag klarat det ensam också i värsta fall.

Så nu är gossen helklippt; jag tog även huvudet och benen denna gången, i alla fall ner till framknäna och haserna och så får vi se om det kommer att behövas en tredje klippning eller det räcker så här.

För er som kräver BEVIS kommer som så ofta en högintressant film och ni förstår nog varför jag kallar klippmaskinen för skördetröska; den hörs en hel del!