Första staketsprängningen

När jag skulle ta in hästarna igår kunde jag konstatera att nedertråden var av och att Baltis mycket lätt hade kunnat gå in till Vicke.

Jag gissar att det är någon dovhjort som tagit sönder tråden och vidare gissar jag att detta hänt efter mörkrets inbrott vilket har gjort att Baltis inte sett att tråden låg nere. Han hade lätt kunnat gå under men verkar ha stor respekt för trådarna.

Jag har inte haft strömmen påkopplad hittills men ska nog börja med det nu även om det säkert inte hindrar dovhjortarna från att strömhoppa (observera ordvitsen) ut och in ur hagarna som de gjorde i somras.

Igår kväll gjorde jag bara en provisorisk lagning i mörkret och blåsten; jag knöt helt enkelt ihop trådarna så att jag skulle kunna släppa ut hästarna i morse innan det hunnit bli ljust.

Men är det något jag har lärt mig av att stå i olika stall så är det att ha ordentlig tråd och definitivt inte göra en massa usla lagningar som inte leder ström så idag blev det skarvning, snyggt och prydligt med de små skarvlåsen som ni kan se på bilden ovan. Enkla att hantera, lagar snyggt och kostar inte en förmögenhet. Finns på bla Granngården.

För övrigt har jag valt en tunn tråd som leder ström mycket bra men som kostar lite mer.

Vår hyresvärd vill inte att vi stängslar med tjocka elrep eller dito band eftersom dovhjortar sedan tidigare fastnat med sina horn och gått en mycket plågsam död till mötes.

Detta vill jag så klart inte medverka till och jag känner definitivt samma sak vad gäller mina hästar även om de just inte har horn 🙂 !

Aha-upplevelse och hur lätt man glömmer

I tisdags när Vicke och jag var hos Nina berättade jag om en aha-upplevelse jag fått under ridpasset dagen innan.

”Nu får du vatten på din kvarn….igen” sa jag skämtsamt för det är inte första gången något Nina sagt har visat sig stämma mycket väl även om jag ibland har behövt processa det lite eller själv uppleva det.

Då handlade det om hur pass mycket stöd i handen jag behöver ha för att få en bra bjudning; det jag tidigare har tyckt räckte visade sig inte vara tillräckligt och när jag fick ännu mer stöd så insåg jag skillnaden mellan de båda lägena.

Jag försökte faktiskt också filma för att visa er skillnaden på galoppen nu och tidigare men dels blev inte filmen så bra och dels kunde jag inte hitta något bra jämförande material.

Jag är rätt säker på att det sistnämnda beror på att jag inte har velat spara filmer där hästen traloppar som en skadeskjuten kråka….

En annan intressant sak är att i alla fall jag ofta glömmer hur illa något har varit när det väl börjar fungera eller rättare sagt så glömmer jag ibland att jag ens haft ett visst problem när det väl är borta. Känner ni igen det?

Men det är kanske inte så konstigt att man noterar det som liksom finns, inte det som är borta?

När jag köpte Vicke ”nickade” han (lyfte huvudet upp och ner ganska mycket) ofta i framför allt vänster galopp. Det blev mer markant på tävling och enstaka domare hängde upp sig en del på det och påtalade det på flera bedömningspunkter.

Fram tills för någon månad sedan fanns nickande bara kvar i höger galopp och den galoppen var också synbart sämre än den vänstra.

Numera är höger galopp faktiskt en liiiiiten aning bättre än den vänstra (!) och halleluja…..nickandet är borta!

Så klart sprang Vicke inte runt och vevade med huvudet konstant och jättemycket men det fanns där om man liksom inte passade honom men nu när han är mer på bakbenen så är det alltså borta. Hejdå och inget jag saknar utan tvärtom är mycket nöjd över. Så det går att ändra även 13 år gamla hästars rörelsemönster (så klart) och detta är bara ett bevis.

Lördag- vått

En mycket regnig dag- riktigt ”innesittarväder”.

Jag red ett lugnt och bra pass i ridhuset och pysslade med lite allt möjligt i stallet under förmiddagen och nu har vi precis kommit hem från Järnvägskrogen i Staffanstorp där vi har ätit middag (laxplanka för min del).

Som vanligt var det tunnsått med gäster när vi var där; erfarenhetsmässigt vet vi redan sedan innan Coronatiden att de som vill äta strömmar till några timmar efter att vi har kört hem.

För övrigt konstaterar jag för tusende gången hur bra det är med det allvetande internet.

Jag har sett en dressyrgjord på Börjes som jag är lite sugen på men det låga priset gjorde att jag ville ”kolla läget” innan jag köpte den och kanske konstaterade att den är helt värdelös.

Jag la ut en fråga på Facebook nyss tillsammans med denna bild…..

….och jag har redan fått runt 30 svar varv en klar majoritet är nöjda eller mycket nöjda med gjorden. Så då vet jag det 🙂 !

Hästprylar på Wish

Förutom en massa konstigheter kan man tydligen köpa även häst och ryttarprylar via Wish.

Men jag undrar hur många som verkligen gjort det och framför allt; hur de saker folk har beställt har sett ut när paketet har packats upp?

Det finns både jättebilliga ridstövlar och dito ridbyxor men jag skulle nog inte våga mig på ett köp ändå.

Sedan är en del väldigt konstigt pris-satt; som schabraket på bild tex. Ordinarie pris 4105 kronor….ehhhh….think not va 🙂 🙂 🙂 !

Fredag- tvära kast

Nu skiftar det rejält vad gäller ”väder och vind” !

I natt var det nästan storm och idag har vi belönats med kyla och en massa sol.

I förrgår var det plus 11 grader samma tid som det idag var minus 3….

Jag hoppas bara att allt aviserat regn i helgen beger sig någon annanstans för den här soliga varianten är mycket trevligare.

Solen till trots red jag i ridhuset idag; jag ville helt enkelt inte frysa även om utebanan fortfarande är jättefin.

Lyckat hästköp!

Jag tycker att det blir vanligare och vanligare att ”man” varnar varandra för olika hästsäljare/ försäljningsstall och det finns numera specifika varningssidor på Facebook som man kan kolla av för att försöka skydda sig lite vid köp.

Själv planerar jag inget hästköp just nu men jag har ju faktiskt ganska nyligen köpt en häst även om jag fortfarande har lite svårt att greppa att jag numera äger mer än Vicke.

Och vad som än händer med B framöver, han är trots allt 23 år gammal, så måste jag, lite som en motpol till alla bedrövliga hästaffärer andra vittnat om på nätet berätta om hur otroligt lyckad hans försäljning var.

Tänk att jag hittade en så passande häst och att han dessutom blev såld av en så enormt seriös person.

Jag kunde inte ha önskat mig mer från varken B eller Helena som sålde honom till mig!

Inte nog med att hon gick med på att jag kunde vänta med att ta hem honom tills vårt stall var klart (jag bestämde mig för att köpa honom ganska många veckor innan dess), hon körde hit honom, gav mig en massa grejer helt gratis, sålde hur mycket foder som helst jättebilligt och framför allt; vi har fortsatt kontakt och det känns jätteskönt att kunna fråga henne om småsaker som hon trots allt vet bättre än jag eftersom hon ägt B i 10 år.

Jag är ju långt ifrån någon nybörjare själv men det är ändå skönt att fråga någon som säkert ”vet” och så var det tex när jag nyligen undrade över Baltis päls.

Ofta när jag tar in hästarna på kvällen är B lite småfuktig runt bakben och under magen och jag har funderat över om detta beror på hans enormt tjocka päls eller om det är något jag ska oroa mig över.

Slängde iväg ett meddelande till Helena på Messenger och frågade om även hon märkte att B blir svettig av att bara stå i hagen och när svaret kom efter 5 minuter kunde jag pusta ut 🙂 !

Mammutpälsen påverkar honom tydligen så pass och har ”alltid” gjort så det är inget jag behöver grunna vidare på!

Och nej, jag tänker inte klippa honom oavsett, dels för att han säkert hade försökt att riva stallet 🙂 och dels för att dessa varma temperaturer snart lär vara ett minne blott.

Torsdag- det lilla

Ibland är man tacksam över småsaker; idag det faktum att jag hann ta in mina hästar vid 14.00 när det började hällregna.

Jag stod och tvekade i dörröppningen en sekund men beslöt mig för att hämta dom och minuten efter blandades det ihärdiga regnet med småhagel.

Det var verkligen som om himlen hade öppnat sig och när jag hade satt in hästarna i sina boxar var det bara att sätta in alla kläder jag hade på kroppen i tvättmaskinen. På den nivån alltså…..

Efter en knapp timme hade det slutat regna så då kunde jag släppa ut gossarna igen.

Någon timme innan detta debacle invigde hästarna sina däck eftersom det blåste väldigt kraftiga vindar.

Jag hade ingen lust att ge dovhjortar eller grannens hästar flygande ensilage så däcken kändes som en god idé.

Även den initialt skeptiske B fick se hungern segra över misstänksamheten; se bildbeviset ovan!

Vicke har ätit ur däck många gånger förut; han är expert på att bokstavligen strö sitt foder omkring sig oavsett kärl men detta är väl det som hindrar honom bäst känns det som. Dessutom har jag inga träd där jag kan hänga slowfeedingnät som jag gjorde hos Anette och även där/ med detta spreds hans mat en hel del.

På tal om Vicke har vi varit hos Nina idag igen och det gick som det brukar; bra och med små men dock märkbara framsteg.