Havre- ett utdöende foder?

Idag funderar jag på det här med kraftfoder.

Själv fodrar jag med havre sedan urminnes tider eller i alla fall sedan jag köpte min första häst; från början för att det ingick i  stalllhyran och att det då, på stenåldern, ärligt talat inte fanns något annat med att fodra med (möjligen korn men alla dessa färdigfoder fanns ej och Krafft kom efter en tid).

Numera ger jag havre för att det är outstanding billigast, jag köper av en bonde för under 2 kronor kilot men även ”i foderaffären” kostar alla andra foder både dubbelt och tre gånger så mycket.

Och ”givetvis” tycker jag att det fungerar med havren, både vad gäller hull och energi.

Intressant är, tycker jag, att i princip ingen av hästägarna i min bekantskapskrets/ stall jag känner till fodrar med havre!

Jag vet 2 personer på rak arm; den ena har 2 hästar och tränar på medelsvår/ svår nivå i dressyr och den andra säljer foderanalyser på nätet.

Lika intressant är att många som köper färdigfoder inte har någon analys på stråfodret så hur de ”vet” hur mycket hästen behöver äta är för mig en gåta, förvisso samma gåta oavsett vad man fodrar med.

Att man väljer många gånger mycket dyrt kraftfoder (runt 12 kronor kilot) kanske beror på att man ändå tycker att det är ”billigt” sett hur lite hästen äter per månad?

Så om man betalar 4 eller 12 kronor kilot och per dag kanske kvittar?

Ja, inte vet jag men det är en teori.

För så gör ju vi med Mollys torrfoder.

Nu äter hon inte det allra dyraste fodret men det finns många långt billigare sorter men jag har valt att använda mig av de märken Soyas uppfödare rekommenderade en gång i tiden.

Jag vet att de fungerar och Molly äter så lite att kostnaden blir runt 200 kronor per månad (som Henrik och jag dessutom delar på) att jag inte bryr mig om billigare alternativ.

Hur resonerar ni kring kraftfoder?  Vad fodrar ni med och hur har ni gjort detta val? Ingår det en viss sort/ mängd foder i er stallhyra?

Tisdag- glädjeboost

Som så ofta åkte jag hem från morgonens Olof-träning med en väldigt skön känsla i kroppen.

Det är en riktig egoboost när Vicke känns så fin och vi får mycket beröm och det är ju så roligt att träna!

Idag red vi en del samlad galopp och när vi hade gjort detta ett tag så fick jag en sååå bra känsla när Vicke plötsligt nästan gick in i piruettvändningar av sig själv- jag insåg hur otroligt lätt det är när man gör det rätt som ryttare (och hästen är stark nog givetvis). Väldigt häftig känsla faktiskt!

Favoritbilar

Det börjar bli dags att besiktiga min bil- utan tvekan en av årets mest ångestframkallande undersökningar.

Jag minns hur jag ibland körde ifrån besiktningen gråtandes i min ungdom- mina första bilar hölls ibland nästan ihop med silvertejp och balband 🙂 och då kunde det bli en del kostsamma reparationer för att få grönt ljus att köra ett år till.

Så illa har det inte varit på många år tack och lov; jag har kunnat köpa bilar i bättre skick men kan fortfarande känna nervositeten komma krypande när jag kör in på besiktningen.

För man vet ju aldrig…det kan ju bli så att det hittas något fel som kostar väldigt mycket att laga och ibland får man kanske också överväga om det är lönt eller man i stället ska skrota/ sälja.

Så blev det med min förra bil, en Volvo V-70 som jag till slut bedömde skulle bli för dyr att laga.

Den bilen bytte jag in och köpte min nuvarande Subaru som jag väl är hyfsat nöjd med.

Men jag har sedan ett tag sneglat på andra bilar; jag tycker att det finns många snygga modeller och sedan gäller det så klart att hitta något som passar ens plånbok och som är anpassat till mitt hästliv.

Jag måste ju kunna dra en transport med bilen och automatväxlat är också ett krav så det begränsar urvalet något.

Någon tipsade om Hyundai vars modell Tucson är ungefär det jag vill ha utseendemässigt, andra har varit väldigt nöjda med Honda CRV och rekommenderat dessa som ”hästbil”.

Men vad säger ni läsare; vad har ni för bil? Är ni nöjda eller sneglar ni också på andra märken/ modeller och vilka i så fall?

Vad är viktigt för er när ni köper bil? Bensinförbrukning? Lastutrymme? Att bilen är liten och därmed lättparkerad? Hit me!

Måndag- utebana, paj och tomater

Idag premiärred jag på vår utebana, jag har tidigare bara longerat på den kortare stunder vid enstaka tillfällen.

Den var inte lika välharvad som på den här gamla bilden men det gick väldigt bra att rida på den vilket  glädjer mig mycket.

Utebanor är annars ofta ett eftersatt kapitel och många är enligt mina mått ordbara större delen av året- till ringa nytta med andra ord.

Den här verkar kunna svälja en massa vatten men vi får väl se hur torka påverkar den.

När jag kom hem, vrålhungrig som vanligt, snodde jag ihop denna hallonpaj.

Alla goda bruncher på senare tid med tillhörande efterrätter fick mig sugen på just denna enkla efterrätt och den blev hur god som helst.

Senare på dagen var jag och köpte en liten överraskning till min man som nyligen uttryckte en önskan om att ”vi skulle odla något på balkongen”.

På fråga vad svarade han ”kanske tomater” så det är vad han ska mötas av när han kommer hem från jobbet.

12 tomatplantor- så får vi se om de utmynnar i något ätbart (mind you….jag har av någon anledning alltid haft extremt gröna fingrar!).

Veckan som gått

Veckan började på bästa sätt och helt enligt väderleksprognosen som hade lovat sol och runt 16 grader.

Vicke fick tillbringa hagvistelsen utan täcke och njöt som ni ser för fullt.

Detta med ”täckeslöst” är för övrigt något jag finner lika märkligt som täckesnarkomani.

Hästar som i ett halvårs tid gått med 2 megatjocka täcken på sig även inomhus (i varmstall) ska plötsligt släppas ut helt täckeslösa vid ensataka plusgrader?

Liiite konstigt för mig…det kan trots allt kännas rätt mycket kallare om det blåser och även om hästarna säkert inte fryser ihjäl utan täcke så är det mer den stora omställningen från ”övertäckad till naken” häst jag inte förstår….

I tisdags och fredags har vi varit hos Olof och drillats och kanske var det veckans väldigt bra inputs från honom som gjorde att vi red på vårt personbästa (65,8%) i MSV B:2 i lördags?

Jätteskoj var det hur som helst och eftersom mitt mål för i år är att rida på runt 65% på en mer regelbunden basis hoppas jag så klart att detta inte bara var en lyckoträff.

I torsdags blev det en mysig uteritt och jag är väldigt tacksam över de fina möjligheterna att rida ut kring anläggningen.

Under den gångna veckan har vi också kört ut till Lomma Beach flera gånger med Molly- det gäller att passa på innan hundförbudet inträder 1 maj.

Just strand är en favoritomgivning för promenader (skogen en annan) för mig; jag tycker det är väldigt rogivande.

Jag fastnar vääääldigt lätt i soffan med Ipaden i knät så det är tur att jag har djuren som håller mig igång oavsett väder och som denna veckan också VIND.

Det har blåst rejält flera av veckans dagar och jag hoppas på mer stillhet på den fronten nu- gissar att byn närmast vår anläggning har fått vääääldigt mycket ensilage både här och där faktiskt 🙂 !

Söndag- kort och gott

Idag blev det snabbvisit i stallet.

Jag körde som vanligt dit direkt efter jobbet; släppte ut Vicke och hans ”fru” (stoet som går i hagen bredvid hans),mockade, fixade foder och kunde därefter bege mig hemåt.

Vicke hade sin senaste vilodag för 10 dagar sedan så det passade bra idag när vädret dessutom var på vår sida utan varken stormar eller annat störande.

Gammal är bäst

Nickade instämmande när jag läste denna (gamla) undersökning om olika rengöringsprodukter.

Stübbens sadeltvål upptäckte jag redan för ca 30 år sedan och trots att jag provat en del annat genom åren så förblir detta en favorit.

Jag putsar av mitt träns efter alla ridpass eftersom insidan av tyglarna blir skitig om inte annat och tycker att resultatet blir bäst med Stübben.

Jag gillar inte när lädret känns ”fettigt” utan vill att det ska kännas ganska torrt men ändå mjukt.

Och är lädret fett så fastnar smuts mycket lättare och det vill man ju inte.

Lördag- orädd i djungeln

Idag var vi iväg på en ”snabbt in, snabbt ut”- tävling, dvs en sådan där inte hela dagen tas i anspråk för ens starter.

Efter knappt 3,5 timme var jag tillbaka i stallet och kunde släppa ut Vicke i hagen för flera timmars utomhusvistelse.

Själv åkte jag hem mycket nöjd; idag blev det ”personbästa” i MSV B:2 på nästan 66 %!

Om ni undrar över rubriken så har Vicke flera gånger varit väldigt spänd kring den ansamling av gröna växter som denna tävlingsplats ofta omger sina domarbord med- ibland har har skyggat så att vi har lämnat MIN tänkta linje med väldigt många meter och det har känts väldigt irriterande.

Vicke har en miljon goda sidor men en av de dåliga är att han kan bli väldigt spänd beroende på xxx och tex hemma i ridhuset är han i princip spänd 80 % av tiden man rider på den ena kortsidan av ridhuset (beroende på att det står och ligger en massa saker i dess närhet).

Han slappnar nästan aldrig av helt och det spelar ingen roll att jag ignorerar och bara rider vidare.

Så klart är han inte helt oridbar och ibland kanske det inte ens syns att han ÄR spänd men det är han, om än aldrig så lite.

Och det är många gånger denna spändhet som har ploppat upp på tävling, ibland mycket, ibland lite, sällan inte alls och just Sydslättens ”djungel” har tidigare stört Vicks.

Nu, efter att ha tävlat där flera gånger har han tydligen bestämt sig för att växterna inte kommer att anfalla (dessutom var de inte placerade lika nära staketet som vanligt) och det kändes bra.

Jag hade också bra känsla över lag och gladde mig lite extra åt 7:an på den samlade skritten som jag ju ”äntligen” har kommit ihåg att faktiskt  rida hemma samt 7,5 på det ena (svårare!) bytet.