För de intresserade tänkte jag berätta liiite men inte för detaljerat så att de går att känna igen 🙂 om de hästar jag hittills ”hittat”  och som jag har tyckt har varit FINA antingen IRL eller ”på pappret” men som jag ändå har valt att bocka av från min lista:

1. Urgullig och vacker häst men tyvärr dels bara 4 år och framför allt bara 162 cm och väldigt (för) nätt i kroppen. Man ska enligt mig aldrig köpa en häst som man HOPPAS ska bli större för detta vet man verkligen inte (även om alla unghästar jag köpt har växt som ogräs…vad GÖR jag med dom?!?!?).

2. Superfin häst som dock redan varit behandlad 2 ggr trots att den bara är 5 år och aldrig tävlad (borde med andra ord inte vara sönderriden).

3. På video flott och rörlig häst som dock säljs av person som figurerat i tv (Kalla fakta eller uppdrag granskning) som oseriös.

4. På pappret lämplig häst men för dyr där jag ändå valde att förhöra mig om priset var förhandlingsbart vilket det inte var.

Sedan har jag tittat på vissa hästar IRL och ännu fler på film men som inte alls varit lika fina som dessa ovan.

Eventuellt åker jag och tittar på en FUX (!) om ett tag, den verkar också fin men där vill jag först be en av mina ”kontakter” att undersöka saken lite närmare så att säga innan jag åker iväg på en hyfsat lång resa i så fall.

Jag har ju nu i inlägg efter inlägg skrivit om vad jag INTE gillar hos hästar och hur jag inte vill att min blivande häst ska vara och bete sig.

Vore det inte typiskt om jag bara därför kom hem med ett 14 årigt, svanspiskande och krubbitande skimmelsto på 160 cm :)?

Det är ”lustigt” det där- hur vissa saker kommer att påverka en.

Numera noterar jag DIREKT om en häst går med piskande svans och känner genast ”nej tack”.

Denna känsla finns det bara en anledning till och den stavas Kreon- den piskande svansen var ju hans signum när han var mycket missbelåten med något och den förebådade för det mesta mer eller mindre otäcka ”cirkuskonster”.

Tack och lov behövde jag inte uppleva arg-svansen vid särskilt många tillfällen på hemmaplan, den hände några gånger när jag hade haft honom i knappt 1 år och då var det inte kul kan jag säga.

På tävling såg man svansen fara omkring oftare även om den också där lugnade ner sig med tiden.

Men som sagt; jag får numera rysningar bara jag ser en häst som går och slår med svansen även om det så klart inte behöver betyda något negativt vad gäller just DEN hästen.

Några saluhästar jag sett på film har verkat ha väldigt svårt för att bara låta svansen hänga rakt ner som jag vill och det har liksom fått mig negativt inställd bara av den anledningen.  Men är hästen tillräckligt fin så lär jag strunta i svansen :), det tror jag nog!

Ja, nu hoppas jag på en riktig ketchup-effekt efter Falsterbo för denna veckan har det varit STÖRT omöjligt att få tag på folk som vill sälja hästar.

Sedan kan jag ställa mig liiite frågande till varför man annonserar just nu om man inte kommer att vara hemma eller så finns det andra skäl till att man varken svarar ELLER ringer upp?!?!?!

Kanske har man inte så bråttom att sälja? Ja, jag finner det märkligt i alla fall, särskilt då det överallt sägs hur det är köparens marknad….

Väntar  också på svar från diverse mail jag skickat (med önskemål om film) så förhoppningsvis kan det bli lite action snart.

Själv undviker jag att ”prata häst” med andra än likasinnade just för att de oftast inte förstår :).

Jag vet inte hur många gånger jag har poängterat hur litet häst-Sverige är enligt mig, ibland känns det banne mig som att ”alla känner alla”.

Det har jag haft stor nytta av hittills i mitt hästletande.

Exempelvis har jag en bloggläsare som letade häst för över 1 år sedan och flera av de hästar som hon ringde/ tittade på då är fortfarande till salu. Vi har många diskussioner över mailen kan ni tro.

Nyligen såg jag en annons som verkligen eldade upp mig- jag var på väg att hoppa in i bilen direkt :)…..tills en annan vän berättade att hon sett hästen flera gånger IRL och avrådde mig från köp av olika anledningar.

Det är  ju till syvende och sist JAG som ska både gilla och KÖPA häst men det är verkligen inte fel att kunna dra nytta av sina kontakter och slippa resa omkring hur mycket som helst eller ens slösa sin tid på att ringa/ maila säljare som minsann inte alltid är så lätta att få tag på.

Och andras input är oavsett vilket alltid bra att ta med sig, även om man inte alltid tycker lika.

Annars står det tämligen stilla på hästletarfronten just nu- har inga inbokade visningar i alla fall och väntar på någon film. Det är tyvärr allt.

Jag GISSAR att det kommer att lossna mycket i höst när om inte annat betena sinar och en del inser att ”oj…jag har fler hästar än boxplatser”.

Finns väl skäl till varför jag har så få bilder av mig själv till häst….

Minns en gång då jag av en klubbkamrat fick 3-4 kort som hon oombedd tagit på mig på en tävling.

Jag kan än idag inte fatta att hon gav mig korten för de var så gräsliga att jag hade slutat rida om jag hade haft lite sämre självförtroende.

Korten åkte i alla fall raka vägen i papperkorgen och jag undrar som sagt verkligen vad hon tänkte 🙂 .

Hade ni vågat köpa en krubbitare?

Varför/ varför inte?

Risker som ni ser det?

Själv är jag mycket tveksam även om en del säljare påstår att hästen ”knappt” biter.

Detta kan ju så klart eskalera särskilt på en anläggning som vår där hästarna inte går ute från tidig morgon till sen kväll tänker jag.

Det känns som att köpa på sig ett potentiellt problem av flera anledningar men kanske är det jag som överdriver?

Jag inbillar mig att andra hästägare inte precis jublar när man kommer med en krubbitare även om forskning säger att det inte smittar för dels kanske inte alla TROR på denna forskning fullt ut (om de redan har en understimulerad unghäst tex) och dels kan de som jag själv finna LJUDET extremt irriterande att lyssna på.

Nu ska man kanske inte bry sig för mycket om vad ens stallkamrater tycker (?) men oaktat vilket så inbillar jag mig också att en krubbitare är mer svårsåld om man själv skulle vilja sälja hästen en dag?

Om ni skulle köpa häst: hade det kvittat er om det var ett sto eller en valack?

Varför/ varför inte?

Fördelar/ nackdelar?

Även om jag myntade uttrycktet ”ett bra sto är bättre än en bra valack men ett dåligt sto är sämre än en dålig valack” för säkert 20 år sedan och TROTS att jag har haft 2 ston som båda haft ett SUPER-temperament där några brunster aldrig ens MÄRKTES (helt sant) så är jag mycket tveksam till sto-köp idag.

Kan man ha en sådan tur en tredje gång resonerar jag.

För det ”vet” man ju; det finns ston som blir helt överdjävliga vid brunst och hur kul är det då att tex åka och träna och/ eller tävla?

Och frågan är om denna hormon-lynnighet alltid märks redan i unga dagar och/ eller om man kan lita på en säljare som tycker att det inte är några som helst problem?

Här en ärlig säljare i alla fall!

Vad är era erfarenheter?