De som väljer att vid typ minus 10 grader ha på sig enbart ridbyxor i stallet borde inte ens få lov att KLAGA på att det är kallt!

Hallå!!!!

Det finns både ”kalasbyxor”, långkalsonger och termobyxor att ta till även om det skulle rucka på fåfängan!

Var rädda om er säger jag- man kan faktiskt skada kroppen genom att utsätta den för köld- helt i onödan!

För man kan faktiskt rida även med långkalsonger innanför ridbyxorna eller termobrallor utanpå och varken det ena eller det andra kostar särskilt många kronor så jag kan inte tro att det är annat än att man inte vill se ”töntig” ut som gör att man går och fryser i stället.

Sitter och bläddrar i senaste numret av Hippson och tittar på bilder i en artikel som handlar om Totilas.

Jag raljerar ju ibland om de som handlar svindyra saker I STÄLLET FÖR att lägga pengar på sådant som gynnar HÄSTEN, TRÄNING tex!

I min värld skulle många hästar vara mycket gladare om deras ägare la mer pengar på att lära sig att rida ordentligt i stället för att köpa 14 olika luvor som ska matcha schabraken liksom hästarna säkerligen hade uppskattat att bli ridna mer än 25 minuter om dagen vare sig deras ryttare har en 5000-kronors hjälm på huvudet eller ej.

Men så är det bara; en del hästägare är mer intresserade av fina och/ eller dyra prylar än av att träna/ rida och det finns nog inte så mycket som hästarna kan göra åt detta, det är som jag själv har konstaterat många gånger: ”den som betalar bestämmer”.

Och känner man att ”kan jag inte rida bra ska jag i alla fall ha snygga prylar” så tja…det är ju frivilligt.

För att återgå till artikeln om Totilas tänkte jag när jag såg en av bilderna att ”han behöver i alla fall inga snygga prylar för att visa att han är bäst” för bilden visade vilken utrustning Totilas har när han rids.

Och vet ni….under sadeln har denna mirakelhäst en helt vanlig jäkla yllefilt- såg på bilden inte ens SNYGG ut ha ha!

Suck….läste för en stund sedan en väldigt elak kommentar gällande videofilmerna jag la ut på Kreon i veckan.

Du som skrivit eländet måste vara en ny läsare som har missat att jag aldrig publicerar rena påhopp som inte är värda att bemötas.

Det enda sådana skriverier kan få till följd är att den som får dom, om den är tillräckligt känslig (vilket jag, en 46-årig kärring, tack och lov inte längre är….annat hade det varit för 20 år sedan) lägger ner sin blogg eller i vart fall slutar att visa ens det minsta bildbevis på sin häst, av rädsla för nya missförstånd, påhopp etc.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen; det är inte konstigt att ”folk” inte vågar visa bilder/ filmer på sina hästar/ sin ridning- så snabba som en del är på att kasta sig över till och med den minsta detalj i ett försök att misskreditera bloggägaren.

Sedan är jag övertygad om att om jag så lyckades få en film på Totilas att verka som att det var Kreon på film så skulle ”folk” hitta tusen fel på den filmen också och hugga på allt möjligt.

För mig är det främmande att OOMBEDD vräka ur mig okonstruktiv kritik (mer om detta i ett separat inlägg om några dagar) bara för få möjligheten att vara ”brutalt ärlig”- vad hoppas man uppnå med det liksom?

Nu är man ju olika funtad/ känslig men jag har svårt att tro att NÅGON tycker det är ROLIGT att läsa en massa elakheter om sin häst bara för att man har tagit sig tiden att ”i god tro” visa upp lite av det man arbetar med.

Som sagt; ni som känner att ni måste vräka av er får ”gärna” fortsätta med detta om det får er att må bra men om ni hoppas på någon respons från mig mer än detta inlägg kommer ni (tyvärr?) att bli besvikna.

Visst har jag många gånger skrivit att jag vill ha feedback från mina läsare och att enbart kommentarer i stil med ”åhhh vad Kreon är världsbäst och du rider sååå bra Birgitta” inte tillför bloggen speciellt mycket men därifrån till att skriva ren DYNGA….nej…jag är ledsen…det går inte hem här i alla fall.

Den 17 november skrev jag ett inlägg med rubriken ”Man glömmer så lätt” där jag berättade om hur inte ens godmodige Archie alltid varit en stensäker klippa.

Jag menade i inlägget också hur lätt i alla fall jag kan ha för att glömma sådant som en gång i tiden vållat mig huvudbry- så fort problemet försvunnit.

Och häromdagen slogs jag av samma tanke igen- detta efter att Mini stannade Kreon för att hoppa av.

Hon gjorde ingen medveten ”dressyrhalt” men ändå ställde gossen upp sig helt korrekt och det var då jag mindes; hur halterna såg ut när jag först köpte honom.

Jag hade nästan aldrig sett på maken till mer ”kropps-omedvetna” halter; Kreon kunde stanna med frambenen nästan i kors medan bakbenen befann sig på var sin sida om ridhuset typ.

Samma tanke SLOG (obs: ordvits!!!) mig vad gällde hur Kreon gick i början; han SLOG i sko heeeela tiden; det bonkade och klonkade ständigt när man red, både i skritt och trav. Nu hör man det nästan aldrig.

Det tredje ”problemet” som jag inte stött på på ganska länge (må jag inte ångra dessa ord) har nog aldrig haft med Kreons BALANS/ kroppsuppfattning att göra som de 2 föregående utan där handlar det om ren olydnad och det har varit det jag kallar hans VÄGGPRESSANDE.

Inte varje ridpass men då och då i början kunde Kreon plötsligt få för sig att han inte ville gå och då liksom pressade han sig mot sargen, ungefär som i en otroligt överdriven öppna utmed långsidorna kan man säga.

Samtidigt som han gick och tryckte baken allt vad han orkade mot sargen så bröt han av från trav till skritt och så gick han några meter tills man hade återtagit kontrollen så att säga.

Turligt nog var det bara sin egen bak han pressade- det hade inte varit så bra eller skönt om han hade kommit på ett sätt att klämma in mitt ytterben mot sargen och numera är som sagt detta dumma beteende ett minne blott. For now ska jag kanske tillägga för säkerhets skull, skrockfull som jag är. TVI TVI.

Häromdagen nämnde jag på bloggen att jag provat att rida med graman i en situation som jag bedömde KUNDE bli stökig (det blev den tack och lov inte) eftersom jag fått tipset att prova av en person som gjort erfarenheten att hennes häst blev lugnad av att vara inramad av en graman (eller om det lugnade ryttaren ha ha).
 
Oavsett vilket så tyckte jag det hjälpte och skrev sedan på bloggen något i stil med att jag inte ser varför man ska välja den svåra vägen om det finns en enklare- det behöver inte alltid vara att ”ta en genväg” eller att fuska.
 
Och detta är något jag har pratat om och funderat kring i samband med att Mini började hjälpa mig med Kreon, dvs sedan NN (Minis tidigare arbetsgivare och min tränare) flyttade.
 
Jag låter ju numera Mini rida Kreon 2 dagar i veckan och hennes huvudsakliga uppgift som vi har formulerat den är att lära honom galoppombyten.
 
För säg 10-20 år sedan hade jag nog aldrig gått med på att någon annan än min tränare satt och red på MIN häst på detta vis, nej för jag vet ju gudbevars också hur man lär hästar att byta galopp så varför skulle någon annan få klänga på min häst?
 
Ja…så hade jag tänkt och styvnackat hållit på att ”jag utbildar min häst själv” och det hade jag ju kunnat göra, troligen utan större problem.
 
MEN: mina många år som hästägare och eftersom jag alltid har köpt outbildade unghästar har lärt mig precis det jag skrev ovan; att det finns enkla och det finns svåra sätt att göra saker på och numera ser jag ingen ”prestigeförlust” i att låta någon annan göra något med min häst om den personen gör det lättare och/ eller bättre än jag själv.
 
Tidigare hade det gått lite min ära för när och jag vet att jag är långt ifrån ensam om att resonera på detta lite barnsliga vis.
 
Men att vara barnsligt envis kan också ha sina nackdelar och den läxan blev ganska dyrköpt för mig med mitt sto Décima.
 
Denna häst satt jag och tränade galoppombyten på ensam en del och tyckte att det fungerade bra. Jag berömde hästen mycket för vad jag trodde var RENA byten tills dessa visades upp för dåvarande tränaren som konstaterade att bytena ibland/ ofta/ av och till (det gick aldrig att hitta ett mönster) var vad man brukar kalla ”ett halvt efter bak”.
 
Som alla initierade vet är detta både jättesvårt att känna och minst lika svårt att arbeta bort- om man överhuvud taget lyckas.
 
För att göra en lång historia kort, för det är inte just detta inlägget handlar om, så lyckades tränaren och jag aldrig till fullo få bukt med detta problem vilket så klart hade varit väldigt trist om jag hade velat tävla på högre nivå (vilket jag ville men det är också en annan historia).
 
Så numera vet jag hur viktigt det är att göra allting rätt från början för att inte få en massa bekymmer längre fram; när jag lärde Archie byta satt jag tex aldrig ensam med detta i början.
 
Skulle jag idag försöka lära Kreon att byta ser jag redan scenariot framför mig:
 
Han gör då och då vid bytesträning diverse hopp åt sidan, sparkar bakut osv- inte alls ovanligt då man lär in byten men oavsett vilket inte så lyckat om ryttaren inte har en bra balans.
 
Varje gång Kreon hade gjort en bakutspark eller hoppat åt sidan hade min balans rubbats, jag hade varit tvungen att stanna hästen, ”plocka ihop” mig själv och eventuellt tappade stigbyglar, för långa tyglar osv och så hade det liksom blivit ett onödigt avbrott i träningen i bästa fall eller så hade jag ramlat av i värsta fall.
 
Nu överdriver jag lite och det låter kanske som att jag är som en fullständig trasdocka i sadeln och så är det givetvis inte men I JÄMFÖRELSE med Mini så VET jag att hon sitter stadigare och mycket bättre och fortare tar sig ur dessa ”hopp och skutt”-situationer och kan fortsätta arbetet mer oberört.
 
Nu står jag tryggt på marken ha ha men är ändå delaktig i hästens träning, jag ser hur Mini gör, vad hon eventuellt behöver rätta till och jag vet också att jag kan göra samma sak själv om det kniper men så länge det inte gör det så ser jag alltså ingen som helst anledning att göra det hela svårare för varken Kreon eller mig.
 
Vad jag med inläggets rubrik skulle vilja säga är alltså att man enligt mig bör ta sig en funderare på om man länge haft något problem, eller känner sig osäker inför något om det inte finns någon annan som skulle kunna hjälpa en med detta och då inte nödvändigtvis en tränare.
 
Man gör bara sig själv (och oftast hästen också) en otjänst genom att tycka att det är pinsamt eller retligt eller vad man nu kan känna om man ber andra om hjälp- så tycker jag i alla fall.

Hi hi…redan den gode Archie kom vid något tillfälle på att boxen hölls renare om han backade till boxdörren och lyfte på svansen utanför!

Kreon har redan tillämpat utedass-metoden flera gånger- tänk om han utvecklar detta till perfektion?

Undrar vad stallägaren och andra hästägare skulle säga om typ 10 bajshögar på stallgången?

Man kunde kanske ställa en skottkärra precis framför dörren?

Taaadaaa….den självmockande hästen hade sett dagens ljus :)))!