För några år sedan bad jag er läsare att presentera er och för mig som är en nyfiken person var det jättespännande läsning och ett sätt att lära känna er lite bättre.
 
Nu var det som sagt länge sedan så jag skulle faktiskt vilja be er att göra det igen- säkert har det tillkommit många nya häst/ djurfrälsta sedan dess.
 
Det skulle vara roligt om ni ville berätta lite om er ålder, var ni bor, om ni har häst/ andra djur, om ni tävlar och annat smått och gott.
 
Kanske vill ni stanna kvar i anonymitetens skugga men det går ju att göra även om man ”avslöjar” lite detaljer ur sitt liv, eller hur?
 
Så…kom igen nu…SKRIV!!!

……….en evidensbaserad studie av Kreon Karlsson, aka Spiderboy:

När du får maten serverad bör du börja med att liksom använda huvudet som en stor SLEV och skopa ner i alla fall hälften av det som lagts i krubban på marken.

Har du tur så stänker en del också upp på väggarna som du sedan kan slicka på i brist på bättre sysselsättning.

Efter att du ätit upp det som återstår i krubban kan du så ägna en goooood stund åt att hitta resten som du slängt ut i HALMEN.

Det bästa är om du i förväg även har passat på att BAJSA i närheten av krubban för då tar sorteringen ännu längre tid eftersom du givetvis inte vill stoppa vad som helst i munnen.

En fördel med att bajsa lite överallt i boxen och inte på en enda given plats är dessutom att ägaren också får MOCKNINGEN att vara längre vilket säkert uppskattas eftersom detta är en så givande sysselsättning.

För den delen kan du även dra runt ditt stråfoder överallt i boxen- dels tar ju då även detta längre tid att äta upp eftersom du ska leta upp det bland halm och bajshögar och dels så får du ju nyttig motion under tiden eftersom du inte kan stå på samma fläck och äta hela tiden.

Skulle någon boxgranne TITTA lite för länge på dig medan du käkar kan du pausa i ätandet för att i mildaste fall visa upp din argaste min och om du verkligen vill visa dig cool så sparka lite lätt i väggen en gång- så att alla verkligen vet vem som bestämmer!

BRA TIPS VA…..så gör jag i alla fall….

Tidigare förekommande samtal mellan spindelpojken och hans ägare:
 
Ska jag verkligen gå där?  Jaaaa!
 
Men varför får jag inte gå BAKOM dig? För att jag inte vill bli nersprungen eller trampad på hälarna om du blir rädd för något- gå BREDVID mig tack!
 
Får jag inte skrapa på gången? Nej, verkligen inte!
 
Måste jag öppna munnen när bettet ska in? Ja tack!
 
Får andra hästar titta på mig när jag äter utan att världen rasar ihop? Ja…ät din mat och skit i de andra!
 
Är det inte en världskatastrof om man blir nuddad i baken av ett spö? Get used to it honey! 
 
Kan jag gå iväg när du ska sitta upp? Även om jag lät de andra hästarna göra det så kanske du och jag ska göra det rätt från början? 
 
Är vattenslangen farlig? Tja…har du någonsin hört om någon som dött av att bli tvättad?
 
Är det jag som bestämmer? Absolut….den dagen du börjar betala stallhyran!
 
…………………
 
Efter att nu ha ägt min nya älskling i lite över 2 månader kan jag konstatera att det verkligen är roligt och bra att jag tog mitt förnuft till fånga och köpte en annan typ av häst än den jag varit vad vid de senaste 20 åren.
 
Förvisso finns det många, många fördelar med att ha haft sådana underbart snälla och fogliga djur som jag haft genom åren och många hade nog gett sig högra arm för ett sådant okomplicerat hästägande vad gäller det mesta men samtidigt har jag insett att jag fått nya utmaningar med Kreon och också möjlighet att både utvecklas och förbättra mig som ryttare.
 
Medan mina senaste 3 unghästar Heron, Menelli och Archie varit otroligt ”lättsamma”, fogliga och ”icke-ifrågasättande” är Kreon vad jag skulle vilja kalla en FRÅGESTÄLLARE.
 
Han ställer mycket oftare än de andra djuren frågor kring allt möjligt och jag kan inte bara låta dessa passera utan att svara honom- då är risken att jag får en, om inte annat ouppfostrad häst och i värsta fall också en FARLIG dito.
 
Nu är ju de flesta av Kreons frågor inte så konstiga i sig för många hästägare men har man som jag haft ”handväskor” som man i princip har kunnat ta under armen och gå med var som helst och hur som helst så ställer en FRÅGESTÄLLARE ändå andra krav på mig än vad HANDVÄSKORNA gjort.
 
Och det är bra! Bra att inte gå vidare i invanda mönster och göra som man alltid har gjort, lite halvnonchalant och ibland obetänksamt dessutom och bra att rida på en häst där det blir en långt tydligare skillnad om man gör helt rätt eller helt galet än vad de var med de andra, mer förlåtande hästarna.
 
Så…vi fortsätter att kommunicera…frågeställaren och jag och så får vi se om frågorna upphör eller blir annorlunda…det får tiden utvisa….

Redan när jag lärde känna NN tänkte jag att denna bekantskap var för bra för att vara sann- vad är oddsen för att en så skicklig ryttare och hästutbildare skulle bli en av mina närmaste grannar liksom?

När sedan NN samtyckte till att komma till ”mitt” ridhus 06.30 för att hålla träningar tänkte jag igen ”när ska jag vakna ur denna härliga dröm”?

Nu vet jag svaret; uppvaknandet kommer att ske om 1 månad då NN tar sitt pick och pack och flyttar till Stockholm- ett avstånd inte ens jag i min ivrigaste ambition kan överbrygga.

Det blir alltså till att byta tränare och det är givetvis hur tråkigt som helst och då inte bara för att nästa instruktör ”givetvis” inte kommer att vilja träffa mig i ottan.

För mig måste 3 kriterier vara uppfyllda för att jag ska vara nöjd med en tränare:

1. Matchningen: man måste ”klicka” med varandra, tro på tränarens idéer och denna ska ha en positiv inställning till ens häst.

2. Tillgänglighet: jag vill kunna träna minst en gång i veckan utan att tränaren ständigt ställer in, ändrar tiden, åker bort i flera veckor.

3. Pris: eftersom jag vill träna 1-2 gånger i veckan har jag inte råd med vilka fantasipriser som helst oavsett tränarens nivå.

Att jag varit priviligierad som fått rida på NN:s hästar, fått hjälp med att både sälja Archie och köpa Kreon har jag verkligen förstått och förväntar mig inte liknande ”bonus” av nästa tränare- nu hoppas jag ”bara” att jag med hjälp av NN även i denna fråga hittar någon som både Kreon och jag trivs med.

Ni kommer helt naturligt att få veta hur det går även om nästa tränare kanske får heta XX!

När jag stod och klippte Kreon för ett tag sedan slog det mig, precis som rubriken säger,  att det är nästan omöjligt att på förhand veta vilka hästar som ska vara snälla respektive dumma att klippa.
 
Mycket annat tycker jag att man ganska säkert kan dra slutsatser ifrån om man tex studerar hur en häst är att hantera i stallet- om jag ska generalisera så brukar en snäll häst vara snäll med nästan ”allt” medan tex en ouppfostrad häst kan försöka ”ta pennor” i alla möjliga situationer, både när den ska göras i ordning, ledas och ridas tex.
 
Men när det gäller klippning har jag sett alla varianter; i övrigt godmodiga och till synes trygga och lugna hästar som håller på att spränga uppbindningarna så fort klippmaskinen slås på och motsatsen; ganska temperamentsfulla djur som stått som ljus vid klippning.
 
Sedan vidhåller jag att ”uppfostran” påverkar mest av allt, jag vägrar att tro att det är en ren slump att alla hästar jag ägt och hanterat mycket åt andra har varit supersnälla att klippa men så finns det också de hud och/ eller ljudkänsliga djuren som inte ”dummar sig” bara för att utan för att de finner ett genuint obehag av klippningen och de är inte lika lätta att fostra även om det kan gå.
 
Minns en mycket snäll häst jag red under vissa perioder för många år sedan. Första gången jag såg den klippt skakade jag bara på huvudet- hästen var så hackigt klippt och med stora partier lämnade oklippta att jag undrade vad ”man” sysslat med.
 
Nej, hästen hade inte gått att klippa bättre än så fick jag till svar och jag bara VÄGRADE att tro det- detta var ju världens snällaste och också ett mycket ”kuvat” djur.
 
Jag bad att få försöka vid nästa tillfälle och ”givetvis” blev hela hästen utomordentligt klippt MEN….stackaren stod och skakade som ett asplöv nästan hela tiden och det var nog bara hans respekt för mig som gjorde att han ”höll sig i skinnet” (en lite ordvits där).
 
För varje gång jag klippte denna häst gick det bättre och bättre och det tog inte många gånger förrän hästen slutade att darra men jag tror verkligen att den var genuint rädd i början och inte bara tramsig eller ouppfostrad.
 
Förr gav jag mig på allt på 4 ben och klippte oavsett hur besvärlig hästen var men det har jag slutat med.
 
Nu är det Domosedan som gäller eller så ska hästen vara SNÄLL- att riskera liv och lem (och man ÄR väldigt utsatt för hästsparkar i vissa lägen) finns inte längre på MIN karta…det överlåter jag till dom som vill syssla med DET!

Ser i proposition och anmälan till en dressyrtävling som ska äga rum hos en ridklubb inom kort att man begränsat antalet anmälningar till 80 per dag SAMTIDIGT som man planerar att köra 4 klasser en av dagarna.

Detta (enligt mig märkliga) upplägg har fått till följd att en klass med mindre än 5 anmälda är full redan innan anmälningstiden har gått ut och i en annan klass där 21 ryttare är anmälda står flera som reserver.

Är det verkligen rimligt att en klass kanske kommer att bestå av 4-5 startande fast fler egentligen ville rida?

Hade det inte varit rimligare att göra som nästan alla andra klubbar med begränsad tillgång på banor gör: ”bara” ha 2 klasser om dagen?

Mycket dumt tycker jag (reserven) och faktiskt inte bara med tanke på just mig själv utan för att (väl???) få gillar riktigt små klasser och att hamna som reserver.

Idag har jag ett litet önskemål som jag hoppas att ni kan (dvs VILL) uppfylla och det är att ni som skriver kommentarer anonymt kallar er för NÅGOT, precis vad som helst.

För min del får ni gärna heta Petter-Nicklas, Dressyrvärldsmästaren eller ”I dont like Birgitta” men som sagt; skriv något namn som avsändare.

Jag har full förståelse för att ”man” ibland kan tycka att det av olika anledningar kan vara skönt att iklä sig anonymitetens kappa, ingen vet vem man är och man vågar därför skriva sådant man inte hade drömt om att göra under sitt egna namn men för mig som ska svara (för jag antar att de flesta vill ha någon form av feed-back på det som de skriver?) är det lättare att veta om jag svarar en och samma Anonym eller 3 olika.

Till och med jag som är så oteknisk att det är pinsamt vet hur man fyller i vilket jäkla namn som helst när man vill skicka en kommentar till min blogg och om man inte förstår hur kan man också göra som så att man avslutar själva inläggstexten med att skriva tex ”Hej då från Miss Know It all”.