Oj vad värmen slog till idag!

Det var ren sommarhetta som rådde under dagen och hör och häpna….jag hade inga långkalsonger på mig!

Inte heller hade jag ridvästen på när jag red ut med Kreon och det var nog tur för jag blev svettig även utan den.

Med uteridning på schemat för 3:e dagen i rad känner jag att det verkligen är SÅ SYND att det nu kommer att bli ett avbrott i ridningen (efter en ledbehandling brukar det vara en veckas hagvistelse) för jag är sååå på gång att en gång för alla komma till rätta med Kreons ute-mupperier (tvi tvi…må jag inte ångra dessa kaxiga ord).

Nu vet jag hur jag måste rida (extremt bestämt med tusen kilo i sadeln, starka skänklar) och Kreon har också börjat ”ge sig” och konstra mindre och mindre. Hade jag fått fortsätta detta jobb i 1-2 veckor till hade det varit super.

Men men…nu är det som det är och jag får vara tacksam över det jag uppnått så långt och börja om lite från början när jag väl får rida igen. Nu har jag en strategi i alla fall.

Som alltid (nu låter det som att det händer jätteofta vilket tack och lov inte är fallet) så kastade jag mig i morse på telefonen en kvart INNAN egentlig telefontid hos veterinären och som alltid fick jag en snabb tid. TACK TACK TACK.

På onsdag ger vi oss iväg och tills dess är det bara att vänta och motionera djuret lite försiktigt.

En stillsam uteritt blev det i solen och värmen- alltid något att glädjas över.

Som jag sa till en stallkamrat idag så är det på gott och ont ”bara” att inse att exempelvis det här med halta hästar- DET kommer att ”förfölja” både mig och andra tränande hästägare så länge vi väljer att ha häst- så är det bara.

Vissa hästar kommer förvisso att bli halta oftare än andra men tro mig, detta är något som drabbar ALLA och det där snacket att ”min häst har aldrig varit halt” ger jag inte så mycket för.

Och då menar jag inte att jag inte tror på det för det kan absolut finnas sådana hästar men däremot menar jag att man inte kan använda dom som någon slags måttstock för ”normalitet” eller för hur bra man tar hand om sin häst, hur klokt man rider, hur fin hästen är bla bla bla för även om dessa parametrar så klart kan påverka så är det långt ifrån hela sanningen.

Exempelvis i mitt fall nu tycker jag definitivt inte att jag och/ eller X har ridit Kreon ”fel” eller för mycket på NÅGOT VIS och jag är ständigt omgiven av hästägare som har halta hästar av både kända och okända anledningar. Så det är alltså bara att gilla läget även om det är trist som f..n!

Hästdagen har för min del bestått av stalljour och uteridning av Kreon, en lugn sådan av förklarliga skäl.

Idag var planen att rida ut och precis när jag stod och tränsade kom en annan hästägare och undrade och vi kunde ha sällskap ut i solskenet.

Eftersom jag vet att denna ägares häst är snäll (vi har ridit ut en gång tidigare även om det var länge sedan) så samtyckte jag glatt- det är verkligen inte ofta jag KAN få sällskap som passar.

Det blev en 50 minuter lång tur på asfalt och eftersom Kreon hade sällskap gick han utan att stanna en sekund trots att vi red på vägar där vi vanligtvis inte rider.

Enda gångerna han blev förskräckt var när vi kom till den plats där han slet sig lös förra våren, skenade hem och skadade sig- även nu gick det får i närheten och då verkade det som att han fick en flashback och hoppade iväg lite och sedan blev han också rädd när en traktor med släp körde ikapp oss och bara var metrar ifrån hans bakdel. Inte populärt!

Men sådana här rädslor tycker jag är om inte befogade så i alla fall förståeliga, att sedan inte ALLA hästar blir rädda för en traktor i häcken är en annan sak.

Vad härligt med en ledig dag så här mitt i veckan även om i alla fall jag kommer att vara ”fel på dagarna” resten av veckan eftersom det nu känns som lördag.

En som inte fick ledigt var Kreon som fick dressyrarbeta i vår utepaddock vilket han gjorde hur fint som helst.

Idag red en annan tjej där samtidigt som vi och det pågick hoppträning på gräsbanan i närheten men Kreon brydde sig varken om det ena eller andra utan gjorde som han blev tillsagd :).

Även vår skritt-runda efter passet gick mycket bra med våra mått mätt och jag hoppas att jag inte får ångra mina ord om jag skriver att det börjar kännas som att vi har kommit till någon form av genombrott nu.

De ”snurrningar” som jag tipsades om av en bloggläsare för länge sedan och som hjälpte mig mycket när Kreon var som mest envis är ett minne blott och nu räcker det med att sitta tungt i sadeln och pressa fram herr Tveksam med skänklarna för att han ska övertygas även om det tar en kort stund ibland. Men som sagt: FRAMSTEG ABSOLUT!

Gullis- han är minsann alltid ledig! Och njuter extra mycket i solen!

Idag fick Kreon vila sig och bara träffa sin ägare som hastigast men han såg inte allt för beklämd ut för det.

Soya däremot fick, om inte slita som rubriken antyder, så i all fall springa rejält i Dalby.

Åsa, Vilja och jag höll henne sällskap fast Åsa och jag valde att varken äta lite allt möjligt som hittades i snåren eller att rulla oss i gud vet vad medan Vilja ställde upp på det sedvanliga ”ryck-racet” varefter flickorna mest gick och snusade på var sitt håll.

Efter över en timme var i alla fall jag och Åsa ganska nöjda (och lite svettiga)- doggysarna hade säkert kunnat gå samma runda en eller två gånger till utan att klaga :).